Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

När man loggar in på Facebook har man två huvudval.

Antingen kan man välja att titta på ”startsidan” där alla ens vänners flöden dyker upp, eller på den egna profilen – där ens egna aktiviteter och vännernas respons på dem samlas.

När man kör Twitter har man ett liknande val: antingen scrollar man andras meddelanden, eller så kollar man in ”mentions”, där andra användare antingen svarar på saker man själv skickat ut, eller på något sätt nämner en.

Den senaste tiden har jag frågat folk i vilket läge de oftast hamnar när de loggar in.

Om de börjar att söka av den information som resten av världen sänder – eller om den första impulsen är att se om – och i så fall vad – deras followers har skrivit om dem.

Det var en lite känslig fråga, visade det sig.

Men ni kan säkert ana vad svaret blev när de som fick frågan väl erkände.

Trots allt är ju en av de tydligaste trenderna i vårt beteende just nu hur vi i varje ögonblick letar efter allt fler och allt snabbare sätt att distribuera våra känslor till omvärlden. Inte så märkligt då kanske att vårt primära intresse är hur andra människor förhåller sig till våra känsloyttringar.

Men även om vi tycker att dagens sätt – med till exempel Facebook och Twitter – är hyfsat flinkt, så innebär det ändå en hel del knöligheter.

Vi måste till exempel logga in, göra vissa val (som om vi ska börja med att se andras flöden innan vi börjar skicka ut våra egna intryck), och därefter manuellt klicka oss fram till de budskap som vi vill sprida: Ja, jag LIKEAR detta!

Fast ganska snart kanske vi kan gå förbi det steget och distribuera våra känslor mycket mer omedelbart.

Fundera ett slag. Hur skulle det se ut om vi bara sände hela tiden?

Vilka tjänster skulle vi i så fall behöva? Och hur skulle det påverka vårt beteende?

Sådana frågor dyker upp i huvudet när man ser den här filmen.

Det mesta talar nämligen för att vi snart är där.

PS/ Några har undrar vad som hände med sommarintervjuerna. Svaret är att de snabbt förvandlades till, ehum, höstintervjuer, eftersom det visade sig att häpnadsväckande många människor hade semester under sommaren.