Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Så har då Facebook till slut hoppat på geopositioneringståget.

Redan tidigare har en rad tjänster, som till exempel Gowalla, Foursquare och Google Latitude väckt ökande uppmärksamhet för de möjligheter som öppnar sig när vi inte bara berättar vilka vi är och vad vi gör – utan också var vi befinner oss någonstans.

Dels finns det personliga vinster i att kunna se var ens vänner är rent geografiskt, dels finns det kommersiella värden för oss som konsumenter att dra nytta av när vi möts av bra erbjudanden i exakt den stund och på exakt den plats där vi behöver dem.

När ett företag som Facebook lanserar något nytt, brukar ordvalen avslöja mest om de tankar som ligger bakom produkten. Och i fallet med Places är det framförallt ett ord som står ut och som återkommer i flera av intervjuerna med de inblandade: serendipity.

Serendipity, eller serendipitet som det heter på svenska, myntades av den författaren Horace Walpole i ett brev vid mitten av 1700-talet.

Han hade tagit namnet från sagan Tre prinsar från Serendip, vars huvudpersoner under hela berättelsen gjorde massor av spännande upptäckter som de egentligen inte letade efter.

Detta, att någon slumpmässigt snubblar över något man faktiskt har nytta av, finns det så klart många exempel på genom historien, men ordet serendipitet innefattar också förmågan att ta tillvara de chanser som erbjuds av det oväntade och är ganska nära knutet till att det man gör av situationen också leder fram till något slags innovation.

Till en början användes Walpoles nyord inte alls. Fram till 1958 finns det bara omnämnt 135 gånger.

Men under 1990-talet blir det mer och mer populärt och runt år 2000 formligen exploderar användningen. Vid millennieskiftet väljs det till Storbritanniens mest populära nyord.

Och i takt med användningen förändras innebörde, som så ofta är fallet med komplexa ord.

När nu Facebook strösslar ordet omkring sig som ett av huvudmålen med Places, är betydelsen snarast ”slump”– fast med en klar touch av amerikansk romcom över sig.

Eller som Richard Boyle uttrycker det:

”For many, it appears, the very sound of serendipity rather more than its metaphorical etymology takes hold so that at the extreme it is taken to mean little more than a Disney-like expression of pleasure, good feeling, joy, or happiness.

For those who have consulted dictionaries for the word, its typical appearance between serenade and serene may bring a sense of tranquility and unruffled repose. In any case, no longer a niche-word filling a semantic gap, the vogue word became a vague word.”

Där någonstans vid Disneyliknelsen hittar vi Facebooks förståelse för ordet – vilket också ger oss en ledtråd till hur vi ska tolka Places.

Vad som sker nu är att bolaget adderar slumpen till majoritetens breda sociala internetliv och skapar förutsättningar till en rad nya möten mellan människor.

Mycket talar för att de förändringar som geopositioneringstrenden leder till kommer att förändra våra rörelsemönster och konsumentbeteende ganska radikalt.

Man kan dock fundera lite över vad som händer med just slumpen när vi får ett verktyg som gör det möjligt att se den komma långt i förväg.

Vad Places gör, är ju egentligen att funktionen omvandlar oväntade möten till väntade: vi SER vem som är i vår närhet.

Oavsett hur många softade bilder på mejkade och skrattande ”vanliga” människor som Facebook än använder i sina reklamfilmer för att visa hur trevligt det kan vara där ute i världen, så leder nog Places till att vi får en betydligt mindre filmisk verklighet med betydligt lägre grad av serendipitet.