Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Jo, det är bara att hålla med. Andrew Wylie har en imponerande lista klienter.

Philip Roth! Saul Bellow! John Updike! Jorge Luis Borges! Och en si så där 700 till.

Nu befinner sig den amerikanska förlagsvärlden i chock. Wylie har bestämt sig för att göra en digital by-pass-operation och gå direkt till Amazons Kindleshop för att ge ut eboksversioner av moderna klassiker som Martin Amis London Fields och Hunter S Thompsons Fear and Loathing in Las Vegas – och ett 20-tal andra.

Det här är bara början. Wylie tänker göra samma sak med resten av sina klienter. Och konsekvent vända sig direkt till de stora: Amazon, Apple, Google.

Förlagen är så klart rasande och hotar nu med juridiska processer för att sätta käppar i hjulet.

Här någonstans skulle man kunna stanna ett slag och räkna år. Nämligen: exakt hur många år ligger bokbranschen efter musikbranschen? Fem? Sju? Tio?

För ungefär tio år sedan började musikindustrin att prata om 360-gradersdealar, det vill säg att en aktör kapade åt sig hela artistkakan, som tidigare hade delats mellan förlag (rättigheter), skivbolag (inspelningar) och livesidan (turnéer), men det var väl (?) först med Robbie Williams EMI-deal 2002 som det stod klart att anything goes.

Artister hoppade över skivbolag, förlag gav ut skivor, turnébolag blev skivbolag, tidningar delade ut skivor och till slut visade sig Pressbyrån vara en bättre skivaffär än de vanliga butikerna.

Och så vidare.

Frågan är vilken lärdom bokbranschen har dragit av detta?

Nu är huggsexan i full gång och frågan är vilka val morgondagens författare gör i den digitala verkligheten.

När man pratar med förlagsmänniskor om utvecklingen beklagar de flesta numera spontant att de varit så dåliga på att promota sig själva.

Det har ju legat i författarimagen att en författare är en lysande begåvning som står på egna ben.

Som en klok förlagsanställd sa till mig för ett tag sedan: Hade allmänheten vetat hur de manus ser ut som kommer in även från de allra mest kända författarna, hade bilden av författarna sett annorlunda ut. Och det hade inte gynnat branschen.

Böcker är oftast grupparbete. Utan duktiga redaktörer skulle utgivningen vara mååååånga snäpp blekare än den är idag.

Kommer vi då att få SÄMRE böcker i framtiden, nu när bokbranschen också har börjat leka hela havet stormar? Antagligen inte. Redaktörerna kommer nog inte att försvinna bara för att förlagsvärlden gungar.

Men de kanske byter plats – på samma sätt som musikindustrins aktörer har hoppat fram och tillbaka mellan stolarna det senaste decenniet.

Hur som helst: det är läge för förlagsvärlden att rikta blicken bakåt och försöka dra lite lärdomar från skivbranschen. Och då har jag inte ens nämnt fildelningsfrågan ännu.