Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

– Ska du ha med datorn?

Ända sedan bärbara laptops för cirka tio år sedan blev tillräckligt billiga för att spridas ordentligt har frågan ställts i familjer över hela landet.

För hur, hur, hur ska man egentligen förhålla sig till datorn under semestern?

För inte så länge sedan fanns samma diskussion om mobiltelefoner. Skulle man slå av dem eller inte?

I dag upplever nog de flesta att det naturliga valet är att ha med telefonen (men att möjligen välja sina samtal lite mer noggrant).

Med den snabba utvecklingen av ett helt nytt telefonanvändande – främst påpuffat av Iphonesuccén – sätts dock de digitala semesterfunderingarna i ett nytt perspektiv. Från och med nu kommer en allt större grupp i samhället att ständigt vara uppkopplad via sina telefoner.

Oavsett om de är lediga eller om de jobbar.

Så – vad kommer då detta att innebära för semestern?

Här är tre somriga förändringar.

1. Semester? Vem? Jag?

Vi vet att arbete och fritid flyter samman mer och mer. Vi vet också att jobbidentiteten och den privata identiteten börjar att glida ihop.

För att kunna vara bra yrkesmänniskor måste vi numera tillåtas att använda alla våra kompetenser.

Det innebär att vi jobbar när vi är lediga och att vi är lediga när vi jobbar.

Jobbmailen dimper ned även klockan 22.30 en måndagskväll – och vi ägnar vår fritid åt att kolla den.

Våra vänners privata Facebookuppdateringar rullar på också klockan 10.30 dagen efter – och vi lägger arbetstid på att kommentera dem.

När vi alltid är uppkopplade kommer gränserna mellan arbete och privatliv att i ökande omfattning suddas ut. Vi kan inte längre koppla ur/koppla bort/koppla av – eftersom det privata inte går att skilja från det jobbmässiga.

Och visst, dipparna i internetanvändandet syns fortfarande under sommarmånaderna, men för varje år som går blir de mindre och mindre djupa. (Hoppas att jag länkar till rätt statistik här, rätta mig gärna annars).

I år talar mycket för att vi befinner oss i ett slags brytpunkt. 2010: Summer of Net? Ja, kanske.

2. Let me entertain you

Sommaren har för många ofta inneburit ett brott mot den passivitet som präglat resten av årets lediga stunder. I stället för att sätta sig framför tv:n, datorn eller spelkonsolen har man (mer eller mindre) tvingats att hitta på saker själv.

Många föräldrar – präglade av sina egna erfarenheter som barn – har gjort ett aktivt val här och sagt nej till att plocka med tekniken på semesterresan. Det har liksom inte ansetts höra hemma där.

Detta förändrar mobilutvecklingen i ett slag. Nu är plötsligt ALLT tillgängligt. Förströelsen kommer aldrig mer att ta slut.

Jag skrev nyligen ett reportage om tystnad. En av dem jag intervjuade sa: Jag tror att vi har börjat att bli rädda för tystnaden.

Och så är det nog. Stillheten, långsamheten, ja – tråkigheten – är på väg ut.

Vi kommer vara utan mycket även i framtiden, men vi kommer aldrig mer att sakna underhållning. Välj själv vad du tror att detta gör med oss.

3. Du kan bli realtidsbekräftad överallt

”Mitt sommarlov.” Så hette de uppsatser som skolbarnen fick skriva förr (får man det fortfarande?).

Uppsatserna fyllde två funktioner. Den ena var rent innehållsmässig. Att berätta om sig själv och sina upplevelser är en utmärkt källa till inspiration – även för personer som har svårt att komma igång med skrivandet.

Den andra handlade om gruppen. Klassen hade skiljts åt i början av juni och sågs sedan först igen nästan tre månader senare.

Vad hade hänt sedan dess?

Genom att låta alla berätta om sina erfarenheter fick gruppen en delad förståelse för var de andra befann sig, mentalt och utvecklingsmässigt.

I dag framstår tanken som lätt passé. Gruppen kommer högst sannolikt att följa allas sommarlov i realtid – och att överhuvudtaget reflektera över det som skett när man kan fokusera på nuet framstår säkerligen som en hyfsat mysko tanke i dagens kultur.

Samtidigt innebär utvecklingen att man aldrig tillåts vara ensam om sin upplevelse. Värdet i upplevelsen knyts allt mer till hur omgivningen reagerar på den – och blir allt mindre beroende av vad den person som faktiskt upplever den i första hand egentligen tycker.