Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Facebook är sinnessjukt stort i Sverige. Så sammanfattade Simon Sundén läget för ett tag sedan, efter att ha suttit några nätter och räknat på statistiken.

Mer intressanta fakta om Facebook storlek finns (som vanligt) hos Socialnomics.

Sinnessjukt stort, alltså.

Ja – och ingen tror egentligen något annat.

Facebook är ju ständigt närvarande: på arbetsplatserna, på skolorna, på klubbarna, på kaféerna.

Men det är en sak som jag inte förstår. Som jag överhuvudtaget inte begriper. Och det är att landets näst största sajt är fylld med så fantastiskt dålig reklam.

Själv har jag varit på sajten sedan 2007 och tillbringat extremt mycket tid där – i stort sett varje dag.

Men aldrig – faktiskt aldrig – har jag sett en annons som jag upplevt som trovärdig.

”Riktiga” företag tycks helt lysa med sin frånvaro i den värld där knepiga småpryttlar, slajmiga dejtingannonser och plastiga skräpprodukter har regerat sedan starten.

Under dessa tre år som jag har fått dessa rätt skrattretande erbjudanden levererade till min datorskärm, har mediehusen gått från att överhuvudtaget inte begripa sig på den sociala utvecklingen till att mer och mer integrera den som en naturlig del i sin business.

Andra företag och organisationer hakar just nu på för fulla muggar.

Men är egentligen annons- och marknadssidorna på de här företagen medvetna om vad som sker med våra medievanor?

Och nej, jag efterfrågar egentligen inte mer reklam i mitt liv. Det räcker bra som det är, tack, tack, men jag kan inte låta bli att undra om den underliga Facebookreklamen som man möter varje dag inte säger något om hur medieklyftan mellan en gammal och en ny värld fortfarande existerar – trots att all statistik borde få annonsavdelningarna att springa benen av sig för att komma först till en av de mest centrala marknadsplatserna just nu.

Är det rent av dessa annonser vi ska ha som mätare för när vi slutligen tar steget in i en tid av förändring?