Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Man kan ju undra.

I ett läge där i stort sett alla har tillgång till internet och där i stort sett alla har tillgång till datorer och där i stort sett alla har tillgång till mobiltelefoner och där i stort sett alla har tillgång till någon sorts nätverk omkring dem som kan bistå med åtminstone viss basal teknisk hjälp (som hur man slår på telefonen och hur man skickar ett sms), ja, då kanske vi inte längre behöver fortsätta att prata om digitala klyftor och om klasskillnader?

Det kanske löser sig av sig själv, bara vi låter tiden gå?

Antagligen inte.

Den digitala klyftan handlar nämligen inte ett dugg om uppkoppling. Inte heller om tillgång till datorer eller telefoner eller internet.

Inte längre. Vi är liksom förbi den punkten.

Istället finns det en rad faktorer som allt mer stiger fram som avgörande för dina möjligheter att tillägna dig ett så fullt digitalt liv som möjligt.

Här är tre av dem:

1. Vilket jobb du har.

Allt mer information och allt fler nyheter sprids nu via realtidsflödena.

Oavsett om det har gällt uppdateringar om spridningen av svininfluensan eller den senaste statusen för människorna ombord på Ship to Gaza, så har flödena på Twitter och Facebook visat sig vara extremt bra på hastighet, spridning och informationssäkring.

Men alla kan nu inte sitta framför en dator eller en telefon och följa flöden hela dagarna. Och om realtidsflödena för varje dag får en mer betydande roll för nyhets- och informationsspridningen, ja, vad ska då alla de människor som har arbeten som omöjliggör skärmtittande ta sig till?

Det kan låta som en banal iakttagelse, men den har några klasshistoriska poänger, inte minst eftersom den skiljer ut kontorsjobben från ickekontorsjobben.

Alltså: De som inte har ett skrivbord eller har tid att titta på en telefondisplay kommer antagligen att vara mindre informerade i morgondagens samhälle än andra.

2. Vem du följer

Om realtidsflödena nu blir allt viktigare som informationskällor, får det också allt större betydelse VEM du följer.

Och det räcker egentligen med att kika på en Twittertopplista för twittrare med mest followers för att inse att den information som flödar ut ifrån till exempel de tio största twittrarna inte kommer att göra dig till en lika informerad person som om du skulle ha följt en mycket bredare blandning av människor med en mycket större palett av perspektiv.

Ser vi embryot till en ny klassmedial fråga här? Kommer morgondagens realtidsmedier att kunna betraktas som en motsvarighet till exempelvis den brittiska tabloidpressen, som under decennier flitigt har matat en underklass med trivial nöjesspektakulärextravaganza och därmed effektivt har hållit en stor grupp människor på armlängds avstånd från väsentlig samhällsinformation?

Ja, när nu människor gör ett slags on demand-val för vilken information som ska skölja över dem, så vore det ju oerhört intressant att undersöka på vilka grunder de egentligen väljer att klicka ”follow” och vad som faktiskt blir det reella resultaten av deras val.

Det vet vi inget om ännu, även om det naturligtvis finns det alla skäl att anta att vårt sökande efter information i väldigt hög utsträckning präglas av vår sociala bakgrund.

Alltså: I en värld av höginformerade medborgare kommer vissa ändå alltid att vara mer informerade än andra.

3. Vem som ingår i ditt nätverk

Idag skapar vi våra nätverk via vår närmiljö, vår skolgång, våra intressen och våra arbetsplatser. Alla dessa faktorer är extremt klassbundna och vill vi komma bort från den sfär vi ingår i krävs det att vi har något att erbjuda.

Vilken sorts socialt kapital (det vill säga det som bland annat gör att vi är intressanta för andra människor utanför våra befintliga cirkla) kommer det att krävas för den som vill röra sig fritt över de digitala klassgränserna?

Alltså: kommer de sociala nätverken på nätet verkligen att vara mer öppna än de fysiska har varit hittills?