Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

När slutade vi att fråga? Jag minns inte det. Jag kommer bara ihåg att jag aldrig hörde några frågor.

När jag tänker tillbaka på min skoltid – på grundskolan, gymnasiet – dyker en och samma bild upp gång på gång: den av en samling uttråkade unga människor som sitter i bänkarna och som i bästa fall lyssnar med ett halvt öra på läraren.

Och även om man i efterhand skulle kunna säga en hel del om rätt många av de här lärarnas kunskaper och världsbilder, så var det ju ändå så att de visste en del. Långt mer än eleverna i alla fall.

Ändå var det aldrig så att vi utnyttjade det tillfället. Skolan var liksom inte en plats dit man gick med sina undringar. Miljön varken skapade nyfikenhet eller stillade den.

I dag är förutsättningarna naturligtvis helt annorlunda än när jag gick i skolan. I stort sett varenda elev har omedelbar tillgång till information som tidigare var mycket svårtillgänglig.

Och det spelar ingen roll hur mycket partierna så här i valrörelsen än jobbar för att polarisera, förenkla och ibland fördumma skoldebatten, det faktum att vem som helst när som helst kan googla vad som helst (för att ta det mest uppenbara exemplet), förändrar faktiskt spelreglerna för vad som sker i klassrummet.

Men vänta nu lite! (säger den arga läraren) – fakta är inte samma sak som kunskap! Att få fram rätt information är inte samma sak som att tillägna sig en djupare förståelse!

Och det är helt rätt. Men att den fria tillgången till sådan information är en av förutsättningarna till förståelse, borde inte vara särskilt kontroversiellt.

En annan förutsättning, troligen av ännu större betydelse, är just nyfikenheten. Det spelar ingen roll om man har tillgäng till världens all information om man inte undrar något. Om man inte vill veta något.

Här har så klart skolan en jättestor roll att spela. Människor är naturligt nyfikna. Det är bara när vi blir avtrubbade som vi slutar att undersöka världen omkring oss.

Dock kan man fundera lite över om det är så att vi ställer fler frågor i en värld där svaren alltid är inom räckhåll – eller om det tvärtom är så att tillgången till svaren fostrar oss in i en kultur där vi i varje givet läge faktiskt kan vänta till dess vi verkligen behöver ett svar – säkra på att vi då kan skaka fram det på bråkdelen av en sekund?

Ja, en fråga vi kanske måste börja diskutera är om själva förutsättningarna för vår nyfikenhet håller på att förändras. Och i så fall: vad innebär det för oss – och för skolan?

Fler bloggar