Hur förändras vi med synliga kulturvanor?

Nu i dagarna rullar Spotify ut sin uppdatering, med vilken tjänsten blir mycket mer social än tidigare.

Förändringen har mötts av ett stort jubel, men många har också noterat hur nära våra vänner vi plötsligt kommer när vi får ta del av deras musikval.

Och det är inte så konstigt. Få saker är ju så personliga som de kulturupplevelser vi blir berörda av.

Av just den anledningen har musiksmak både varit något som vi skyltat med (för att skapa identitet) och något som vi åtminstone till viss del hållit för oss själva (det är en sak att berätta vilka artister eller vilken musikstil man tycker om, en helt annan att berätta EXAKT vilka låtar man spelar varje dag, eftersom det vanligtvis avslöjar en hel del om vad som upptar våra tankar och hur vi egentligen mår).

När Spotify nu låter vänkretsen komma åt våra spellistor, kan man därför fundera över om det inte är just den här sortens utveckling som flyttar gränserna för vad som är privat och vad som är offentligt – i mycket högre utsträckning än mer statiska saker som att vi berättar var vi befinner oss någonstans.

Musiken som vi lyssnar på är ju – till skillnad från den geografiska positionen (exempelvis en arbetsplats) – alltid ett mer eller mindre medvetet val.

Men när våra kulturvanor blir synliga finns det skäl att anta att fler saker än gränserna för vad vi tycker är privat eller inte påverkas.

En uppenbar effekt av den här utvecklingen är ju att vi för första gången träder fram i helfigur som kulturkonsumenter. Det krävs inte allt för mycket data om våra lyssningsvanor innan vi kan slå fast exakt vad det är för musik som vi egentligen är intresserade av.

Kommer den kunskapen att låsa in oss i en identitet eller kommer den att vara till hjälp för oss att utvecklas inom den?