Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

För väldigt länge sedan hörde jag talas om en tidnings ledarsida – jag tror faktiskt att det var SvD – som hade en redigerare som bodde i Lomma.

Det här var på den tiden då bara tanken att tänja på begreppet arbetsPLATS var omskakande.

Om man ändå mest satt och glodde in i en skärm på sitt jobb – kunde man då inte ha sin arbetsplats precis var man ville?

Nu har vi vant oss vid tanken på ett flexibelt arbete, men i ärlighetens namn har inte särskilt mycket hänt med våra vanor.

Den fysiska platsen spelar fortfarande en avgörande roll för de flesta arbetsgivare. Alldeles oavsett om jobbet som utförs kräver det eller ej.

I dag är jag på väg till biblioteket i Växjö. Det ligger mitt i stan, precis bredvid andra kulturinstanser, som teatern och konserthuset. Tanken från stadens sida när man planerade området var självklar: kulturmänniskor hör ihop och därför hör kulturplatser också ihop.

Alla som har spelat Sim-Cty vet hur det brukar bli: sjukhuset i norr, skolorna lite utspridda, universitetsområdet samlat, kulturbyggnaderna som ett kluster, sportarenan hyfsat centralt.

Frågan är bara vad samhället ska ta sig till när platsen får existentiella problem och vi inte längre befinner oss i ett datorspel.

Är det något sådant som håller på att ske nu, när kunskapen blir mobil på riktigt?

För en tid sedan skrev Rasmus Fleischer några intressanta inlägg på Copyriot om Facebook som händelse snarare än plats.

Och frågan är om det inte är platsproblematiken som ställer till det just nu för traditionella kulturinstanser som biblioteket och skolan.

För precis på samma sätt som man med fog kan undra om man verkligen måste vara på jobbet för att utföra sitt arbete (i en tid som gör det möjligt för väldigt många – om än inte alla – att jobba från precis vilket ställe som helst), så kan man naturligtvis undra om man måste vara i skolan för att lära sig något eller om vi verkligen måste gå TILL biblioteket för att biblioteket fortfarande ska vara en värdefull kulturinstans i samhället.

Varför kan jag inte söka vilken utbildning jag vill, var som helst, oavsett var jag bor? Varför tar vi inte chansen till riktig kunskapsspridning och frigör människor från sina geografiska bojor – nu när vi verkar ha chansen?

Ja, vad händer egentligen om vi börjar betrakta jobben, skolan och biblioteken som händelser istället för platser?

Fler bloggar