Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

De senaste dagarnas mest omdiskuterade bloggnyhet är utan tvekan Jesper Nilssons förfärande berättelse – komplett med bilder och video – om hur han blir trakasserad av två poliser i Stockholms tunnelbana.

Räkna med att detta skolexempel på maktmissbruk kommer att valsa runt på nätet under lång tid framöver.

Man kan se den här historien som ännu ett i raden av exempel på en samhällsförändring som vi numera möter nästan dagligen. För vad betyder det egentligen att folk i väldigt stor utsträckning inte bara går omkring med sina video- och kameramobiler i fickan, utan att de också ständigt använder dem?

Svaret är: att nästan ingenting kommer att förbli osett.

Vi lever i en kultur där vi dokumenterar allting, hela tiden.

Det kommer att få stora konsekvenser, särskilt ur ett medborgerligt perspektiv. Den lilla människan är inte så liten om hon har en kamera i fickan, något som för övrigt diktaturer runt om i världen har upptäckt för länge sedan.

Förevigandekulturen har vuxit fram väldigt fort och är i dag rejält utbredd överallt i samhället. Det mest märkliga med Jesper Nilssons historia är faktiskt nästan att den inte finns förevigad på fler kameror, från fler vinklar, med tanke på så många som stod runtomkring honom.

Kameramobilerna rör ju så klart till det för alla som försöker upprätthålla makt genom att ta till metoder som inte är tillåtna (en beskrivning som det ju – i alla fall för en lekman – känns som att poliserna i videon kvalar in för).

Men den filmande medborgaren är också ett hot mot alla som uppträder olämpligt i största allmänhet. Vi har redan sett exempel på detta – till exempel den film som skildrade hur en lite jobbig kund blev bryskt bemött vid kassan på ett varuhus, vilket naturligtvis på något sätt ledde till dålig reklam för företaget i fråga.

Utvecklingen sätter alltså högre krav på h-e-l-a omgivningen att uppträda korrekt. Busschaufförer, tågkonduktörer, lärare, journalister, alla kommer snart att finnas på film, inspelade av en allmänhet som kollektivt har förvandlats till små mini-Janne Josefssons.

Vilket naturligtvis inte är helt oproblematiskt.

Det finns till exempel en anledning till att civilpoliser är civilklädda och

samma kultur som nu träder fram som en garant mot uppenbart maktmissbruk, kommer antagligen också att ses som en skänk från ovan för kriminella grupper som vill störa och försvåra polisens arbete.

Och var går man över gränsen och gör videokameran till ett mobbverktyg, alltid redo att plockas fram för att HÄNGA UT någon som man tycker beter sig illa – istället för att prata med varandra och försöka lösa situationen ansikte mot ansikte?

Oavsett var vi landar i diskussionen om detta, är det uppenbart att något händer med makthierarkin i ett samhälle när medborgarna plötsligt har verktyg att föreviga sin värld.