Annons

Nordberg granskar

Jenny Nordberg

Jenny Nordberg

NEW YORK. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven svepte in till New York i veckan med sina utrikespolitiska experter och rådgivare, eftersom – som en av dem optimistiskt uttryckte det – han räknar med att bli statsminister efter nästa val. Då ingår att visa ett visst intresse för utrikespolitiken, så första anhalt var därmed FN för att träffa flera av cheferna där.

Med sig i bagaget hade Löfven också en debattartikel som han skrivit tillsammans med utrikesutskottets vice ordförande Urban Ahlin. Där kritiseras den nuvarande regeringen för lågt engagemang i FN. Det bör enligt socialdemokraterna utökas, bland annat genom att Sverige ska hårt ska driva att få en av de icke-permanenta platserna i säkerhetsrådet och engagera sig i nedrustningsfrågor.

Det avfärdades av Carl Bildt som ”okunnigt”, vilket fick kommentaren tillbaka från Löfven att utrikesministern ”har en egen liten värld han lever i”. Utöver den politiska och tuppiga markeringen från respektive sida är det dock värt att notera att Socialdemokraterna i debattartikeln också berör det svenska biståndet, med anledning av SvD:s granskning:

Sverige är en stor givare till FN-systemet och måste därför kunna säkra inflytande när medlen ska användas. En debatt om FN:s bistånd pågår i Sverige. Vi är angelägna om att både det svenska och internationella biståndet granskas och utvecklas genom debatt. Sverige ska fortsatt ha en stark roll, och då är kraven på resultat naturligtvis lika viktigt i FN som på hemmaplan.

S efterlyser alltså resultat och inflytande. Men hur då, egentligen? FN:s egna internrevisorer har i flera rapporter visat på dåliga och uteblivna resultat i bland annat UNDP och UNFPA, där Sverige är stora givare. Riksrevisionens utredare också hann konstatera att det var ganska illa ställt med kontrollen exempelvis på Utrikesdepartementet, innan granskningen lades ner.

Jag ringde Löfvens utrikespolitiske rådgivare Oscar Stenström som kryssade mellan taxibilar på Manhattan i väntan på sin partiledare, och frågade om han tycker att riksdagen har tillräcklig koll på vad som händer med biståndspengarna som går ut från Sverige?

“Nej, det har väl framgått med icke önskvärd tydlighet. Hur ska vi kunna ha koll är inte ens UD har koll pa hur de betalar ut sina pengar? Det faller ju på sin egen orimlighet. De har ju inte riktigt ordning på sina konton och utbetalningar. Vi har ju varit oroliga att regeringen har lagt ner en myndighet [Sadev, som granskade biståndet] utan att någon annan är pa plats.”

Riksdagen, och utrikesutskottet, är ju de folkvalda som faktiskt sitter med fingret på avtryckaren för att godkänna alla biståndsmiljarder som går ut. Det är alltså den grupp som borde veta allra mest om resultat och hur pengarna används.

Vi pratade också om det som inom UD och Sida kallas för “utbetalningstrycket”, när väldigt mycket pengar ska göras av med på kort tid; eller att “cashen måste ut” som en medarbetare där uttryckte det för mig. Vilket också – enligt dem själva – medför problem i uppföljning och kvalitet eftersom det helt enkelt inte finns tid. Stenström är medveten om det problemet:

“Mer och mer har puttats in i de stora fonderna för att man inte riktigt vet man ska göra, och jag har sett det själv med egna ögon i Afghanistan, där biståndet har ökat snabbt, och då blir det “the easy way out” for handläggaren. Vi har inte tillräckligt mycket folk ute och sitter du med mycket pengar på kort tid att göra av med, så leds man in i de stora fonderna.”

Socialdemokraterna är starka anhängare av enprocentsmålet – att en procent av Sveriges BNI ska gå till bistånd. Och just därför uttryckte Stenström att han är orolig för att det kan ifrågasättas om granskning och uppföljning inte är tillräckligt stringent:

“De som gör bistånd och vi själva är rädda att berätta när det skiter sig. Men man måste våga redovisa det bistånd som inte lyckas. Bistånd är en riskbransch. Det är inte ett argument för att sluta betala. Men det är vår förbannade skyldighet att ta reda på vad som händer. För att kunna ha en procent i bistånd så måste det fungera bättre.”

Exakt hur det ska gå till fick jag fortfarande inget svar på, men “vår förbannade skyldighet att ta reda på” låter som ett halvt löfte till skattebetalarna och lite av en utmaning till regeringen. Stenström lovade också att återkomma med resultatet av delegationens observationer.

Om bloggen



Följ och delta i granskningen av Sveriges FN-bistånd. Nu går SvD:s medarbetare i New York - den prisbelönta undersökande journalisten Jenny Nordberg - vidare med sitt avslöjande om hur de svenska miljarderna till FN används. Ta del av dokumenten och bidra med information och egna erfarenheter som kan ta granskningen vidare.


Mail: jenny.nordberg@svd.se

Twitter: @nordbergj, #FNSvD