Jenny Nordberg
NEW YORK. Jamen dåså. När en av FN:s expertutredare och en svensk revisionsdirektör, från varsin sida Atlanten enhälligt och otvetydigt berättar om det sorgliga ödet för en stor del av de svenska biståndspengarna till FN — samt att något dussintal officiella dokument och rapporter styrker detta — så händer följande saker, i tur och ordning:
Läsare från Sveriges alla hörn av sig och tackar. Tack för att ni läser, säger jag. Jag älskar er som en galen stalker.
Läsare som arbetar inom FN och den svenska biståndsvärlden hör av sig och säger att det är mycket värre än det du beskriver. Skriv om det här också… och det här… och har du hört om detta…? Tack för det också. Fortsättning följer.
Några mindre nöjda läsare undrar om jag är a) republikan, b) moderat, c) ond, d) hatar fattiga, eller e) helt saknar förstånd, som skriver en artikel där kontrollen – och avsaknaden av densamma — av svenskt bistånd till FN gås igenom från flera vinklar. Eftersom jag älskar mothugg gillar jag den här kategorin nästan allra bäst. Är djupt tacksam för SvD:s webbredaktion som mödosamt har lagt ut alla länkar till faktaunderlaget, som märkligt nog inte kan sägas vara varken rött eller blått eller fattigdomshatande.
#
Sen blir det också lite aktivitet på svenska myndigheter. Eller aktivitet och aktivitet; det beror på hur man ser det.
Riksrevisionen, som har till uppdrag ”att granska vad statens pengar går till och hur effektivt de används” med ett grundlagsfäst mandat och ska vara helt oberoende, tycktes ha lite fel på telefonerna. Trots flera försök kom SvD inte fram till pressavdelningen under måndagen. Vi ville ju fråga om det där med att de lade ner granskningen av biståndet ”av politiska skäl” som revisorn Mats Alentun fick höra när han visade upp en mindre smickrande bild av UD:s hantering av biståndsmiljarder. Men tji fick vi — Riksrevisionen, som ska vara vår garant för att regeringen och myndigheterna sköter sitt jobb, ville inte prata.
Vice ordförande i utrikesutskottet Urban Ahlin (S) slängde in en känga om att Riksrevisionen ”tydligen inte är så oberoende från vad ministrar tycker.” Från andra sidan var det tyst. Lite konstigt att något sånt här genast måste vara vänster eller höger i Sverige? Att ha en oberoende Riksrevision är inte riktigt en partipolitisk fråga — det är rakt av en demokratisk katastrof om så inte är fallet.
#
Så vidare, till Utrikesdepartementet, som rullar ut nästan fem miljarder om året till FN. Där var det tyst. Tills biståndsministern lade ut ett litet meddelande på internet. Några axplock ur innehållet:
”Biståndet måste göra skillnad i fattiga människors liv, på effektivast möjliga sätt.” Okej.
”Regeringen har skärpt kraven och varit tydligare gentemot FN-systemet när det gäller effektivitet, resultat och transparens. Bland annat genom att 2006 införa systematiska bedömningar av hur de olika FN-organisationerna fungerar.”
Dessa ”systematiska bedömningar” ska vi ta en titt på snart, för att se vad de säger. Jag har nämligen läst dem, och kan redan nu säga att de inte strösslar med konkretioner eller är särskilt uppdaterade.
Ministern fortsätter:
”Regeringen avser fortsätta med detta centrala förändringsarbete vilket tydligt aviseras i budgetpropositionen 2014. Mitt budskap är tydligt, resultat för att förbättra fattiga människors liv är det som räknas. Svenskt bistånd ska göra skillnad. För att det ska vara möjligt behöver vi ett bättre fungerande FN.”
Då hoppas vi på konkretioner även där, och håller tummarna för att få höra mer exakt vad ministern menar. Hon är kallad till Utrikesutskottet i Riksdagen senare i veckan. Så vi får sätta vårt hopp till att de folkvalda, som faktiskt är ansvariga för att ge UD och Sida alla dessa pengar för vidarebefordran till FN, då inte nöjer sig med abstraktioner som ”centralt förändringsarbete”. Maila gärna någon favorit i Utrikesutskottet direkt och ge förslag på frågor som ni vill ha svar på.
Ministern tycks också huvudsakligen säga att det är FN som är problemet. Inte för att vara för jobbig nu då, men ta en titt i Mats Alentuns förstudie om hur det egentligen står till på UD med hanteringen av biståndspengar. Exakt vad minister Engström tänker göra — om något alls — för att förbättra den bristfälliga hantering som rapporten talar om i sitt eget hus hoppas SvD skriva mer om i veckan.
Varför har jag inte redan dessa svar från ministern? Hon ville inte ställa upp på en vanlig intervju med SvD idag.
#
Så biståndsmyndigheten Sida, som är rappa och faktiskt alltid anstränger sig för att svara på frågor utan alltför mycket biståndsbyråkratiska eller diplomatiska (eller UD:s favoritmening innan tystnaden faller i några veckor, månader eller år: ”din förfrågan/begäran kommer att sekretessprövas”) Sida bidrar med en i stora stycken begriplig text om hur deras pengar — runt fyra miljarder — till FN och framför allt till utvecklingsorganet UNDP betalas ut och följs upp. Läs gärna vad de skriver; jag blev faktiskt en aning klokare.
Det kärvar dock till sig på en punkt:
”Utvärderingen slår inte på något ställe fast att ”det inte finns några bevis för att fattigdomen minskat tack vare UNDP det senaste decenniet”. Den visar dock på att UNDP har en otydlig resultatkedja i flera av sina mindre fattigdomsprojekt.”