Annons
X
Annons
X

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Statens bank SBAB är fortfarande ett vd-löst bolag. Trots att det är fyra månader sedan bankens vd fick lämna har ingen ny utsetts. Samtidigt fortsätter chefskarusellen – och man gör sig av med både finansdirektören och kommunikationschefen. 

I januari i år meddelade SBAB:s styrelse att man valt att avsätta vd Carl-Viggo Östlund. Då sa ordförande Bo Magnusson att processen att rekrytera en ny vd sätter i gång omedelbart. Nu har det gått fyra månader och ingen ny lösning har kunnat presenteras. Samtidigt meddelade banken i veckan att man byter ut sin finansdirektör, samtidigt som kommunikationschefen lämnar. Precis som i fallet med vd är man inte överens om bankens framtida riktning.

– Vi har olika syn på kommunikations- och ledarskapsfrågor, säger den tidigare kommunikationschefen Jonas Burvall, som hade följt med Carl-Viggo Östlund från Nordnet till SBAB.

– Jag hade ett tydligt uppdrag när jag började och det är inte kvar. Då handlade det om att externt ta plats på marknaden, i marknadsföring och övrig kommunikation. Det handlade om att bana väg för SBAB som bank, säger Jonas Burvall.

Enligt olika uppgiftslämnare vill ordförande Bo Magnusson ha en mer lönsam storbanksprofil på banken, medan de som nu lämnar ville vara mer av en ”bankutmanare med kundfokus”. Det ska också vara en person med erfarenhet från storbank man nu söker som vd.

Magnusson själv har tidigare varit på SEB i 30 år, senast som vice vd och ställföreträdande koncernchef, men lämnade 2011 efter oenighet med bankens vd Annika Falkengren. Han tillträdde som ordförande för SBAB för drygt ett år sedan.

LÄS MER: Därför blev Falkengren av med sin högra hand

Bo Magnusson vill inte bekräfta uppgifterna om att han vill göra mer storbank av SBAB. 

– Det är inget ämne. Han har sagt att jag hade konstiga krav vad gällde finansiell planering. Men det får stå för honom, säger Bo Magnusson och syftar på den tidigare vd:n. Bo Magnusson har tidigare sagt att vd-avgången handlade om att SBAB måste bli mer lönsamt.

Men uppgifterna om storbanksprofil stöddes till viss del i veckan när en ny finansdirektör tillfälligt utsågs och Lennart Krän fick lämna. Den nya finansdirektören Mikael Inglander har bland annat varit vice vd på Swedbank. Senast var han vd på inkassobolaget Lindorff Sverige.

I vanliga fall brukar först en ny vd utses för att sedan själv få utse sitt lag, så tycks det alltså inte bli här.

– Jo men den nya CFO:n är en interimistisk lösning, i väntan på att vi har en ny vd på plats, på grund av just det du säger: att den nya vd:n ska bygga sitt team, säger Bo Magnusson.

Många trodde att det skulle vara klart med ny vd före årsstämman, när blir det klart?

– Det blir före sommaren i alla fall, så mycket kan jag säga.

Skärmavbild 2014-05-09 kl. 14.47.17

Jonas Burvall, Carl-Viggo Östlund och Lennart Krän har i år lämnat SBAB. 

 

* Den här bloggen kommer inte att uppdateras närmsta månaderna, pga ledighet.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter

Carolina Neurath

”Bättre än väntat”, ”sämre än väntat” eller i undantagsfall ”i linje med förväntningarna”. Det är så bolagens kvartalsrapporter, som under dagarna väller in, snabbast kategoriseras. I dag väcktes jag av nyheten på morgon-tv att Swedbanks kvartalsrapport var bättre än väntat. Det går att läsa över allt nu på morgonen.

LÄS MER: Bättre än väntat för Swedbank

Personligen kan jag inte bry mig mindre om ett resultat är sämre eller bättre än väntat.

Det är närmast oväsentligt. För vad säger det om Swedbanks resultat? Egentligen, ingenting. Det säger möjligtvis om resultatet var förutsägbart eller inte. Det säger något om hur rätt eller fel ett gäng analytiker hade räknat i sina excelark.

Det handlar ytterst lite om hur det går för Swedbank. Fokus läggs på vad 20-30 personer har förhandsgissat om bankens resultat. Men numera har förhandsuträkningarna ofta ingen återspegling på börskurserna.

Swedbank gjorde en rörelsevinst på 5 059 miljoner kronor. Det är en ökning jämfört med motsvarande kvartal i fjol på 4 894 miljoner. Men analytiker hade, enligt Reuters, i genomsnitt räknat med en rörelsevinst på 5 008 miljoner kronor. Resultatet blev alltså lite ”bättre än väntat”.

Efter en kvarts handel hade Swedbanks aktie backat med 1,1 procent på en annars svagt stigande börs.

Det måste ändå vara själva definitionen av att rapporten faktiskt var sämre än väntat.

För vem är egentligen domaren av rapporten – ett 20-tal analytiker, eller en hel aktiemarknad med hundratusentals handlare?

Svaret borde vara glasklart.

Skärmavbild 2014-04-28 kl. 09.36.07Skärmavbild 2014-04-28 kl. 09.36.40Skärmavbild 2014-04-28 kl. 09.34.56

Carolina Neurath

För Swedbank är gårdagens haveri en stor katastrof. Inte bara för bankens kunder som inte kunde handla under några timmar. Det blottar samtidigt hela kortsamhällets skörhet. 

I går kväll satt 4 miljoner bankkunder med plastkort utan värde. Det spelade ingen roll hur många gånger en Swedbankkund bad taxichauffören eller servitrisen att dra kortet. Det fungerade inte. Varken mobil, nätbanken eller betalkort gick att använda under sex timmar. Som kund blir du maktlös.

LÄS MER: Kontanter fasas ut hos bankerna

För Swedbank är problemet större än några timmars arga kunder. Gårdagens händelse riskerar att rubba förtroendet för kortsamhället – just den utveckling där Swedbank har ledartröjan. Swedbank är störst på kort i Sverige. Banken har länge, med välslipade argument, vurmat för att kontanter helst borde utrotas. Men hela argumentationen brister när det inte längre är en självklarhet att korten och internetbanken fungerar.

Bankerna har allt att vinna på att pengar, tillgångar och skulder, förpassas till den digitala världen. Det är betydligt mer lönsamt. Själva kortavgiften på omkring 200 kronor per år från kunderna är bara en del av inkomstflödet. Varje gång du drar ditt kort tjänar banken lite pengar, och knaprar från handelns omsättning. Av de 80 öre per kortköp, som de flesta handlare får betala för varje korttransaktion, går merparten till den kortutgivande banken.

LÄS MER: Swedbank utslagen i flera timmar

I Sverige görs omkring 2 miljarder korttransaktioner årligen. Det blir alltså ett stort bidrag till bankvinsterna. Men den riktiga drömmen är att fler kunder handlar med kreditkort, som ger ännu högre intäkter till banken.

Haveriet i Swedbank visar också på en större utmaning som storbankerna har med sina it-system. De gamla systemen behöver rustas upp, och under övergången riskeras problem. Man kan inte gärna be kunderna ta några timmars paus i sin vardag ”på grund av renovering”.

Swedbank kan alltid säga att gårdagens kaos inte borde ha inträffat. Eller som banken uttryckte det på sin facebooksida tidigt i morse: ”Det är stabilt, som Dr Alban skulle sagt”.

Den lättsamma tonen säger något om den verkliga stabiliten i systemen.

Carolina Neurath

Nordeas ordförande Björn Wahlroos har i veckan flaggat för att aktieutdelningen ska höjas mer. Samtidigt kommer uppgifter om att finlandssvensken har bokfört sig i Sverige. Det bäddar för att även banken stannar i Stockholm – tvärtemot vad spekulationer och hans egna hot gjort gällande.

Efter flera år av nedsolkat varumärke, med omtalade lägenhetsaffärer och kritiserade fonder, är det som om Nordea har bestämt sig för att vända utvecklingen. Att banken ännu är illa ansedd vittnades om i dag när en undersökning, Anseendebarometern, visade att storbanken får nya bottenbetyg. Målet kanske inte är att vara bäst i klassen, men Nordea verkar i alla fall vilja sikta på att inte vara värst av storbankerna längre.

För trots att Nordea är större än de tre andra storbankerna tillsammans, har banken inte högst styrelsearvoden. Man har heller inte högst bolåneränta av storbankerna, utan ligger sett till listpriset lägst av alla banker med 2,63 procent i tremånadersränta. Nordea har heller inte högst aktieutdelning i relation till vinsten bland storbankerna.

Det är som om styrelsen, med ordförande Wahlroos, har inväntat kollegorna för att våga ta ställning till hur hög utdelning man ska våga ge. Nordea har inte råd imagemässigt att ta ledartröjan i utdelningsligan. Men nu när Swedbank tog i från tårna med sin utdelning låter det annorlunda från Nordea.

På klassiskt sandlådemanér pekar Wahlroos på Swedbanks ordförande Anders Sundström och säger ”får han får jag med”.
Nordea delade ut 56 procent av nettovinsten för 2013. Medan Swedbank var den bank som delade ut störst vinstandel och skyfflade ut 75 procent av nettovinsten till aktieägarna. Det var i tisdags Björn Wahlroos sa till Bloomberg News att Nordea med stor sannolikhet ska höja sin utdelning för att matcha Swedbanks utdelningsnivå.

LÄS MER: Nordea siktar på höjd utdelning

Samtidigt rapporterade DI i går att Björn Wahlroos har skrivit sig i Sverige. Enligt tidningen är det tack vare den fördelaktiga skattesituationen i Sverige med de avskaffade arvs-, förmögenhets-och gåvoskatterna. Wahlroos har tidigare sagt till magasinet Forum för ekonomi och teknik att det är ”klokt för en förmögen familj som funderar på arvsarrangemang att bosätta sig i Sverige.”

Det har länge spekulerats i att Björn Wahlroos vill flytta Nordeas huvudkontor till Finland. Han har ifrågasatt varför svenska banker ska ha högre kapitaltäckningskrav än andra länder och hotat med att banken kan lämna Sverige.

Men för att få vara folkbokförd i Sverige måste Nordeas ordförande tillbringa majoriteten av sin tid här. Även om han inte sitter på Nordeas kontor varje dag ger bokföringen ändå en lugnande vink till bankens anställda: huvudkontoret ser inte ut att lämna Stockholm i närtid.

Carolina Neurath

På en filmad investerarkonferens berättar betaltjänstbolaget Klarnas egen medgrundare om bolagets strategi med inkasso- och påminnelseavgifter. Där bekräftas den bild som anonyma tipsare har gett i SvD. 

Artiklarna om Klarna har lett till den största läsarrespons jag varit med om. Närmare 500 läsare har mejlat och ringt sedan artiklarna började publiceras i förra veckan. Granskningen har handlat om hur Klarna länge har skickat ut påminnelse- och inkassoavgifter till kunder, utan att kunderna nåtts av någon originalfaktura.

Tidigare medarbetare avslöjade också att en stor del av bolagets intäkter kommer från påminnelseavgifter och dröjsmålsränta – något som Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski säger ”får stå för dem”.

Men en av Klarnas egna medgrundare avslöjar själv strategin. Det här var innan SvD-granskningen. Och presentationen, som hålls på engelska, är riktad till utländska investerare – inte kunderna.

Det är på en investerarkonferens, som handlar om startup-bolag, som medgrundaren Niklas Adelberth svarar på frågor från publiken. Då säger han bland på en fråga om Klarna har egen inkassohantering:

– Det är en av våra intäktskällor. Den bästa kunden är den som inte betalar direkt, men som får en påminnelse och sedan inkassokrav. För vi har rätt att ta ut avgifter.

Presentationen är filmad och klippet kom som ett tips från en av SvD:s läsare. Niklas Adelberth avslutar sitt svar:

– Så ja, vi är vår egen inkassofirma också, men vi gör det under ett annat varumärke, som kallas Segoria, för att inte förstöra vårt eget varumärke.

SE MER: Klippet kan ses här (citatet är 31.27 minuter in) 

Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski skriver i ett mejl att allt det hans kollega säger stämmer, men han vill tillägga att det också innebär en negativ kundupplevelse.

– Och med negativa kundupplevelser får vi inte återkommande kunder. Klarna jobbar för att göra e-handeln enklare och tryggare och att ha nöjda och återkommande kunder, skriver Sebastian Siemiatkowski.

 

Klarnas kundtjänst har sannolikt fått minst lika mycket – om inte mer – respons än jag. Och det lär inte bli mindre nu efter att klippet blir mer offentligt.

Sebastian Siemiatkowski gick i förra veckan ut och besvarade många kunder direkt i SvD:s Börsforum – där han också angav sin mejladress. Nu kan flera kunder vittna om hur bolaget har backat och nu ska betala tillbaka avgifter man krävt kunderna på. Många har skickat med korrespondens med kundtjänsten.

unnamed

En av SvD:s läsare, Fredrik, mejlade direkt till vd:n och berättade om hur originalfakturan aldrig dök upp. Inkassokravet hade däremot kommit från Klarnas dotterbolag Segoria, med tillhörande avgifter. Han ringde då både Klarna och Segoria men utan att få några pengar tillbaka. Nu däremot när problemet har uppdagats stort backar Klarna. Läsaren skriver i dag:

”Hej igen! 
Ville bara berätta att Klarna nu kommer betala tillbaka de extrakostnader som uppstått för oss. 
Mvh Fredrik”.

Läsaren Bengt skickade med konversationen med kundtjänsten. Även han hade försökt bestrida påminnelserna tidigare, visar hans mejlkorrespondens. Men helt utan resultat. Nu blev det ett helt annat bemötande. Klarnas kundtjänst skriver:

”Jag har nu tittat närmare på ditt ärende och vill börja med att beklaga att du har upplevt dålig service från Klarna i detta. Jag har beslutat att vi kommer att återbetala påminnelse- och inkassoavgift, den totala återbetalningen blir på 240 SEK.” 

Samma sak gäller Rebecka Schüller som i början av juni 2013 handlade på nätet.

– Vi fick aldrig någon faktura under juni månad. Däremot kom det en påminnelsefaktura i början på juli, skriver hon i ett mejl och fortsätter:

– Det hela hamnade hos inkasso. Vi hävdade hela tiden att vi inte fått någon faktura, men kunde aldrig bevisa detta utan fick snällt betala. Vi har aldrig missat några räkningar, och det kändes fruktansvärt att hamna hos Kronofogden för en sådan här sak.

Men efter SvD:s artiklar har även Rebecka Schüller fått tillbaka sina pengar.
– Jag mejlade vd för Klarna i dag, och de ersätter nu för påminnelse- och inkassoavgifter, skriver hon.

 Debatten om Klarna har varit intensiv i SvD:s Börsforum

Jag ställde frågan till Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski, om det krävs uppmärksamhet i tidningen för att man ska ge kunderna rätt.

Svaret blev att man alltid utvecklar sina ”tjänster och produkter baserat på våra kunders kommentarer.”

– Flera av förändringarna som förbättrar kundupplevelsen införde vi också för flera månader sedan, men vi tar till oss av de senaste dagarnas uppmärksamhet och alla på Klarna jobbar stenhårt på att ytterligare förbättra våra rutiner.

Carolina Neurath

Tänk att varje gång du går in i en klädbutik måste du betala vid ingången. Butiken har ju omkostnader som hyra, inköp och personal. Så tänk om de plötsligt sa att de bara inte kan låta kunder vandra omkring där inne planlöst, helt gratis. Alla måste betala.

Nu är ju det inte särskilt trovärdigt i handelsvärlden. Om en butik började införa betalning, skulle kunderna sannolikt promenera vidare till nästa.

I bankvärlden, däremot, är det lättare att göra lite som man vill. Som SvD Näringsliv skrev i helgen har de flesta storbanker omkring 0 procents ränta på sina konton. Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, ligger drygt 900 miljarder av svenskarnas sparkapital på lönekonton utan ränta – eller sparkonton utan bindningstid och därmed lägre ränta. Ingen särskilt framgångsrik sparform för kunden, men desto mer lönsamt för bankerna. Trots 0-0,05 procents ränta på många av storbankernas konton, samlas många miljarder där i sparkapital.

Men det räcker inte med att tjäna på att ge noll procents ränta. Kunden ska dessutom betala för att få ha sina konton hos de flesta banker, om man nu vill kunna göra betalningar också. Avgiften varierar. Den ligger till exempel på 25 kronor per månad hos SEB och dras direkt från kontot. Medan det hos Swedbank kostar 39 kronor* att bli kund, eller så kallad nyckelkund som gör att man kan använda bankens tjänster. Då – kan man läsa på hemsidan – ingår alltifrån internetbank och bankkort till nyhetsbrev. Men den där lilla stjärnan (*) kan vara värd att följa upp. Den visar nämligen att det inte räcker med 39 kronor i månaden. Utan längre ner framgår att:

* Avgifter och kostnader kan tillkomma vid användning av tjänsterna.

Typiskt. Om kunden bara ville titta på tjänsterna och kanske berätta för grannen att man har tillgång till dem kostar det 39 kronor. Om man däremot hade tänkt sig använda dem kan det kosta mer.

Summorna för att använda banken kan tyckas lite för varje enskild kund, runt 25-39 kronor i månaden, men det blir lätt stora pengar för bankerna som har tusentals kunder.

Det stannar alltså inte vid att ge 0 procent i sparränta, du ska dessutom betala för det.

Som bank kan man alltid hänvisa till den låga reporäntan som i dagsläget är 0,75 procent. I en lågräntemiljö är det inte lika lätt att erbjuda höga sparräntor. Men å andra sidan finns mindre banker (med insättningsgaranti) som kan erbjuda sparräntor på upp till 2 procent.

Storbankerna är i regel betydligt bättre på att erbjuda billigare bolån än de mindre bankerna, så det är inte konstigt att de lyckas locka bolånekunder. Men att storbankerna har fått in så mycket sparkapital med sina låga räntor är egentligen obegripligt.

Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea, sa i SvD:s artikel att ”det gäller att se sig omkring och se vad man kan få för ränta.”

Något hon, av naturliga skäl, inte kan säga i klarspråk är det mest raka: spara inte hos min arbetsgivare. Eller någon av de andra storbankerna.

Carolina Neurath

Efter kritiken om veckans omtalade affär i Handelsbanken har det uppenbarligen krishanterats intensivt på Industrivärdens huvudkontor på Storgatan. I korthet gjordes affären för att inte behöva flytta på ett antal styrelseledamöter i Handelsbanken. Krishanteringen har mynnat ut i en genomtänkt debattartikel i dagens DI – signerad Industrivärdens ordförande Sverker Martin-Löf och vd Anders Nyrén (båda också en del av Handelsbankens styrelse)

Huvudtesen är att ”i sak har ingenting hänt”. Affären handlar inte om att behålla några enskilda personer i innehavsbolagens styrelser, det är en missuppfattning. Det handlar om att ”kunna påverka vilka personer som ska sitta i innehavsbolagens styrelser.” Tydligen stor skillnad – trots att det är just några enskilda personer som efter affären kan sitta kvar vid Handelsbankens styrelsebord. Till exempel just – dem själva.

När man ändå får tala till punkt är det ju lika bra att ta upp och bemöta alla de här jobbiga ämnena, som de ofta kritiseras för – som styrelsearvoden och mångfald i styrelserna. Tanken tycks ha varit: nu ska vi framstå förstående och sympatiska.

LÄS MER: Granskarnas makt satt på spel

  •  Styrelsearvoden. Handelsbanken vill ”ge ledamöterna sådana marknadsmässiga arvoden att vi på global nivå kan rekrytera de bästa”, skriver de. Sett till bankens styrelse är de bästa, enligt Sverker Martin-Löf och Anders Nyrén, dem själva. Men också svenskarna Pär Boman, Jan Johansson, Fredrik Lundberg, Tommy Bylund och Charlotte Skog. Finnen Ole Johansson. Och Jon Fredrik Baksaas och Bente Rathe från Norge. Man behöver alltså höga arvoden för att kunna rekrytera de bästa globalt – som man råkat hitta i Sverige, och ett par nordiska grannländer. Men det är svårt för oss utomstående att ha synpunkter. Debattartikelförfattarna vet bara själva hur internationella rekryteringsfirmor desperat rycker i dem. Därför måste till exempel Anders Nyrén ha högst arvode bland svenska bankordförande. Men de skriver ändå ödmjuk att de är ”medvetna om att detta kan sticka i ögonen”.
  • Mångfald i styrelserna. Man får en känsla av att de två makthavarna hade en plan på att ge efter även vad gäller sin syn på mångfald i styrelserna. De gör så gott de kan när man nu ändå ska göra sig sams med allmänheten. Men Nyrén och Martin-Löf har gränser. Det landar i att de nu ”förstår att mångfald i styrelsesammansättningen har ett stort symbolvärde.” Nu ska de arbeta aktivt för att ha bättre balans mellan män och kvinnor i sin styrelse, som består av två kvinnor.

Symbolvärde var alltså ordet.

Den formuleringen säger något om hur mycket man egentligen har förstått av debatten. Det är ett annat sätt att locka kvinnor till styrelserna: ”ni väljs in tack vare ert symbolvärde”.

Kanske skulle dessa eftertraktade, oersättliga makthavare ha tagit lite hjälp med sin debattartikel. Men det är nog svårt att be om hjälp när man vet att man är bäst.

Carolina Neurath

Handelsbankens affär kommer sannolikt att gå till historien. Som den mest obegripliga. Som den mest protestfyllda. Och som den mest maktfullkomliga på länge. 

Det var i går kväll som Handelsbanken meddelade att man gör en storaffär, värd över 4 miljarder kronor, inom sfären. Man hymlade inte om att det var på grund av nya EU-regler – som är tänkta att sätta stopp för mångsysslarna i styrelserna.

Enligt de nya reglerna, som väntas i sommar, får en ledamot i en bank högst ha tre andra uppdrag. Genom Handelsbankens stora köp i Industrivärden och SCA kan ledamöterna sitta kvar, eftersom flera uppdrag kan räknas som ett när banken nu får så stora ägarposter i bolagen.

I normala fall görs affärer för att tjäna pengar. I Handelsbanken görs det dels i protest mot nya regler. Dels för den enorma tron på några högaktade direktörer. Det handlar om sfärens toppar Anders Nyrén, Jan Johansson, Fredrik Lundberg och Sverker Martin-Löf. 

Försvarare av banken kan tycka att Handelsbanken inte ska behöva anpassa sig till nya EU-regler eftersom man klarat sig väl genom finanskrisen. Bäst av de fyra storbankerna. Men historien är sällan en garanti för framtiden. Nya regler införs inte för att lösa en passerad finanskris, utan för att hindra en framtida.

I morse före stämman sa Anders Nyrén till SvD Näringsliv att den här affären ”handlar inte om personer. Det handlar om att försöka försvara en ägandemodell”. Men det var snarare att göra en pudel och backa från ett mer trovärdigt citat i går. Då sa han till Dagens Industri att det handlar om att Handelsbanken har ”ett antal betrodda personer, vilka genom sin duglighet har kvalificerat sig för detta”. Då syftade han bland annat på sig själv. Det finns ingen hejd i tron på den egna kompetensen som styrelseledamot.

LÄS MER: Stenhård kritik mot Handelsbankens maktaffär

När det handlar om att skapa jämställda styrelser går utvecklingen i Handelsbanken åt motsatt håll. När danskan Lone Fønss Schrøder nu får lämna sitt uppdrag vid dagens stämma har banken 20 procent kvinnor i styrelsen. Andelen har sjunkit från 33 procent år 2008. Försvaret lyder att man ska välja in nya ledamöter på grund av kompetens och inte kön. Det låter sunt. Men nu är det tydligt vad Handelsbanken menar med ovärderlig kompetens: att vara en del av herrklubben från början.

Under stämman i dag var många av de större aktieägarna starkt kritiska. Fjärde AP-fondens Mats Andersson ansåg att ”använda aktieägarnas pengar till att rädda styrelseuppdrag åt ett antal personer” är att ”överskatta deras betydelse”. Fjärde AP-fonden, AMF och Alecta är några av storägarna i Handelsbanken. Det är med andra ord våra pensionspengar som är med och finansierar affären som ska trygga några bolagstoppars styrelseplatser. Att Handelsbankens ordförande har högst arvode bland de fyra storbankerna bleknar i jämförelse. Nu blir hans styrelseplats betydligt dyrare för aktieägarna.

Med gårdagens affär visar banken på nytt sin tondövhet mot allmänheten.

Bankens aktie får falla. Kunderna får tycka vad de vill. Aktieägarna rasa.

Men direktörerna i sfären har förmodligen kliat sig själva på ryggen och nickat instämmande när man kom fram till det självklara: Ingen annan är duglig nog att göra vårt jobb.

Carolina Neurath

SEB:s ordförande Marcus Wallenberg är starkt kritisk till nya bankregler, som hittills kostat banken 900 miljoner kronor. Han sa flera gånger under sitt inledningstal på stämman att reglerna riskerar att hämma den ekonomiska utvecklingen. 

SEB:s årsstämma, som hålls i Konserthuset i Stockholm, öppnas traditionsenligt med att ordförande Marcus Wallenberg håller ett inledningstal. Han pratar inledningsvis kort om banken och dess långsiktiga finansiella mål, som är en avkastning på eget kapital om 15 procent.
– Vi har i dag mer kunder och är en starkare bank än innan finanskrisen, säger han och fortsätter att tala om hur nöjda och aktiva kunder bidrar till god och hållbar avkastning för ”oss aktieägare.”
– Under det gångna året har styrelsens prioritet varit att nå bankens långsiktiga mål. Men också att tolka och anpassa oss till nya regelverk.

Marcus Wallenberg påtalar att SEB har ökat sitt egna kapital från år till år och att en finansiellt stark bank gynnar kunderna, i och med att bankens upplåningskostnad blir lägre.

– Banker som inte är lönsamma och går med stora förluster kan orsaka stora skador för samhället i stort, säger han och kommer sedan in på makroekonomin.

– Återhämtningen i ekonomin är skör, även om den globala ekonomin nu långsamt tar sig fram på fast mark. Återhämtningen i USA blir starkare och Europa har lämnat recessionen bakom sig, säger han. 

bild-2

Wallenberg lägger en stor del av sitt tal på att kritisera kommande regler, som han menar är extremt kostsamma.

– Det är bra att banksystemet i dag har större likviditetsbuffertar, men det är en stor och komplex mängd regelverk som nu håller på att införas, säger han och betonar att det handlar om regler både på mikro- och makronivå.

Han lyfter också upp det faktum att Sverige får tuffare kapitaltäckningsregler än andra banker i Europa. Samtidigt tar han upp de nya reglerna som ska komma, som säger att bankledamöter inte får ha för många styrelseuppdrag.
– När så många regler ska implementeras uppstår också en risk för att ekonomiska utvecklingen i stort kan hämmas, säger Marcus Wallenberg och fortsätter:
– Därför är vår syn att regelverken ska införas gradvis. Lika viktigt är att vi i Sverige får en gemensam spelplan som resten av världen.

Han säger att det är ett antal olika projekt på SEB som jobbat aktivt för att möta de nya reglerna
– Anpassningen innebär stort arbete, vi är nu uppe i en total kostnad på 900 miljoner kronor för att möta nya regler, merparten av det är jobb från 2013 och 2014.

I slutet av sitt tal trycker Marcus Wallenberg än en gång på det han redan sagt:

– De här reglerna innebär en risk för att tillväxten i den reala ekonomin hämmas. För SEB och banksystemet som helhet innebär regelverken betydande kostnader – och därmed kostnader för oss som är bankens aktieägare.


Efter stämman gjorde
 SvD Näringsliv en intervju med Marcus Wallenberg.

Förstår du irritationen som uppstår kring bonushöjningarna?
– Jag förstår absolut, speciellt i det här landet. Och efter den finanskris vi har varit igenom. Men styrelsen har agerat i den här frågan som vi tror är det bästa för banken, och bäst för aktieägarna. Det var därför vi föreslog det.

SEB årsstämma kop59

Nya styrelseregler har gjort att du lämnar Stora Enso och Electrolux. Vad tycker du om reglerna?

– Jag tror ändå att individer har rätt god möjlighet att se över vad de hinner med och inte hinner med, säger han men tillägger sedan att man måste rätta in sig i ledet:

– Vi kommer ju att uppfylla de här reglerna nu. Men våra banker här uppe i Norden har ändå klarat sig relativt hyggligt i förhållande till många andra banker. Så jag tror inte att det finns någon koppling mellan hur många uppdrag ledamöterna har och hur bankerna har gått.

Hur tror du att krisen kring Ukraina och Ryssland kan påverka banken?
– Min grunduppfattning är att osäkerhet aldrig är bra. Blir det viss avstängning blir det heller aldrig bra, det påverkar oss alltid på ett eller annat sätt. Nu kanske Ryssland rent ekonomiskt är mer beroende av Europa än tvärtom, samtidigt är det aldrig bra med stängda dörrar.
Vad har ni för exponering mot länderna?
– Vi har 1,2 miljarder till Ryssland, och ungefär 600 miljoner till Ukraina. Det är mycket pengar, men kunder vi har där är kunder från våra hemmamarknader så vi känner dem väldigt väl.

 

Carolina Neurath

Handelsbanken har närmast gjort sig känd för att leva i sin egen värld och arrogant vifta bort relevant kritik. Det visade inte minst den senaste kallelsen till årsstämman, där man bestämt sig för att helt ignorera kommande regler för styrelser. Därför är det nästan förvånande att banken nu gör en pudel.

I kallelsen framgick att Handelsbanken inte tänker anpassa sig till styrelsereglerna.

  • Dels reglerna om att ledamöterna i bank måste begränsa antalet styrelseuppdrag. Ingen ledamot vare sig lämnar banken, eller andra uppdrag, på grund av EU-reglerna som väntas bli verklighet i sommar. Mångsysslarna får sitta kvar. Anders Nyrén, ordförande i Handelsbanken, och ledamoten Sverker Martin-Löf biter sig till exempel fast vid styrelseborden. Och samtidigt behåller de sina andra uppdrag. Bara danskan Lone Fønss Schrøder får lämna bankens styrelse, men av andra skäl.
  • Dels motarbetar banken regler om att styrelseledamöter ska kunna bötfällas, det vill säga reglerna om att FI ska kunna utkräva skadestånd på uppemot 45 miljoner för ledamöter i bankerna som missköter sitt uppdrag. Tanken med reglerna, som är ett EU-direktiv, är att individerna ska få större ansvar för banken. Men det skulle tydligen inte få gälla Handelsbanken. Därför hade man ett eget förslag om att bankens aktieägare ska stå för notan om någon ledamot missköter sig.

LÄS MER: Krockkudde för Handelsbankens styrelse upprör FI

Men efter skarp kritik från FI och flera storägare backar nu Handelsbanken på den sista punkten. På måndagsförmiddagen skickar valberedningen ut ett pressmeddelande med information om att man har ”beslutat återta sitt förslag”.

Handelsbankens valberedning består av storägare med stark koppling till banken, två personer från storägaren Industrivärden (varav den ena är Handelsbankens ordförande Anders Nyrén). En från Lundbergfamiljen och en från bankens stiftelse Oktogonen. Bara en person – från Alecta – representerar institutionellt ägande, men Alecta var inte säker på att man skulle rösta för det generösa förslaget på stämman.

Industrivärdensfären har fram till nu stått för några de mest kontroversiella förslagen i årens stämmosäsong. Förutom Handelsbanken, har även Volvo väckt ägaruppror. Där har sfären bestämt sig för att öka arvodet till ordförande Carl-Henric Svanberg med 1 miljon kronor till 3,25 miljoner. Trots personalneddragningar (eller kanske tack vare)

Men valberedningens pudel i banken kan i alla fall vara ett tecken på att Industrivärdensfären (eller Handelsbankenssfären om man så vill) i alla fall besitter egenskapen att lyssna och ta åt sig kritik. En egenskap som ofta är väl dold hos sfären.

Eller kanske backar man helt enkelt för att undvika en riktigt bråkig stämma.