Kalomira vill dansa sexigt. Men är inte så övertygande. Och grekisk Britneydisco, nja. Nä.

Mer helvete och helvete faktiskt. Trots den vitklädda ängeln i Azerbajdzjans gotrockopera.

…i pressrummet.

Roligt och smart och udda och bisarrt.

Försökte han suga i sig helium från en ballong som var formad som en jordglob?

Klänningen, en del av dansarnas steg – ja nog finns det likheter mellan Sveriges och Ukrainas nummer. Men låten, om än effektiv, har något klumpigt över sig. Fast det vekar jag vara ganska ensam om att tycka. Denna discodänga hör ju till favoriterna. I mina öron tappar den för varje lyssning.

Nu kom jag på det, jag får We are the world-vibbar av Georgiens bidrag. Rädda världen. Fred nu. Bra tänkt. Men musik gagnas sällan av den sortens goda uppsåt. Det blir banalt.

Jag skulle nog behöva lite dansk øl för att verkligen kunna omfamna Simon Mathews allsångpop.

Hoppas att det bara är jag som tycker att Perrelli och Co inledning inte riktigt satt. Avslutningen var däremot grym. Laser!

Q: Why are they called pirates?

A: Because they arrrrggghhh…

Ja, pirathumor kan vara helfestligt. Lettiska Pirates of the Sea har dock en bit kvar innan de förstår detta.

Eurofansen älskar portugisiskan Vânia Fernandes. Jag förstår varför. Hennes ballad fick mig faktiskt att rysa till så smått, på ett bra sätt.

Henric från Smålandsposten, som sitter brevid mig i pressrummet, kommer på det. Turkiska Mor ve Ötesi låter en hel del som Manic Street Preachers. Eller är det med Manic-sångarens, James Dean Bradfields, träiga soloalbum man tänker på?