Annons

Henrik Ennart om mat & hälsa

SvD

SvD

Den här bloggen är inte aktiv. Alla inlägg finns dock kvar som ett arkiv.

Henrik Ennart

Rökaromer som penslas eller sprejas på maten, eller som maten doppas i, har nästan helt trängt undan traditionell rökning. Vissa rökaromer har funnits på marknaden sedan tidigt 1960-tal men trots detta är det först nu EU på allvar intresserat sig för hur de påverkar hälsan.

I våras skrev jag om att EU:s livsmedelsmyndighet EFSA granskat fyra produkter och att tre av dem ansågs ha för liten säkerhetsmarginal för den tillåtna doseringen. Visserligen hade risken för genskador, som i samtliga fall antytts i provrörsförsök, kunnat avskrivas. Däremot har EFSA:s experter upptäckt att det helt saknas studier kring långsiktiga hälsoeffekter. Det saknas dessutom forskning som talar om ifall rökaromerna kan skada reproduktion och utveckling. Klart är dock att råttor blir sjuka om de får i sig höga doser.

Sedan dess har EFSA:s experter tittat på ytterligare tre rökaromer och av dessa ansågs nuvarande säkerhetsmarginal vara för liten för två: SmokeEz enviro 23 och SmokeEz C-10. Däremot blev det klartecken för Scansmoke Sef 7525. Det underlag som presenterats för den senare ansågs visserligen tunt men experterna menade ändå att nuvarande säkerhetsmarginal var tillräckligt väl tilltagen.

Nu finns det ju förstås risker med traditionellt rökta varor också eftersom de kan innehålla höga halter av cancerframkallande polycykliska aromatiska kolväten, PAH, men dessa ämnen finns även i kondenserad rökarom, om än i halter som EU accepterar.

Det finns ändå skäl för oss svenskar att vara en gnutta återhållsamma med rökaromen. Dels äter vi (och tyskarna) dubbelt så mycket rökarom som övriga inom EU och dels sprider sig användningen av rökarom till en mängd nya produkter. Det är inte längre bara korv, skinka och fet fisk som förses utan rökarom dyker upp i allt från färdigmat, sås och soppor till frukostflingor och snacks.

Det hade EU-experterna inte riktigt räknat med när de bestämde sitt gränsvärde.

Henrik Ennart

Till den närmast oändliga rad av produkter där Kina tagit över marknaden sällar sig nu ölet. Det kinesiska ölet Snow har nämligen gått om Bud Light som världens mest sålda öl.

Så här ser 2008 års topplista ut:

1. Snow – 6,1 miljarder liter.

2. Bud Light – 5,56 miljarder liter.

3. Budweiser – 4,34 miljarder liter.

4. Skol (Brasilien) – 3,54 miljarder liter.

5. Corona – 3,27 miljarder liter.

6. Heneken – 2,91 miljarder liter.

Snow bryggs av China Resources Enterprices och dess internationella partner SABMiller. Man kan invända att Bud Light fortfarande är störst som enskilt märke eftersom Snow lanseras i 25 olika varianter.

En anledning till Snows snabba framväxt är en ytterst aggressiv lågprispolitik. En låda med 26 flaskor a 600 ml säljs i Kina för motsvarande 5 dollar. Dessutom finns små meddelanden tryckta på undersidan av kapsylen som ger rätt att gratis kvittera ut en tredjedels ny öl och ibland till och med en helt ny öl.

Smaken då? Tyvärr har jag inte testat den själv men den sägs vara lättdrucken men med aningen större humlebeska än många andra kinesiska öl. Lite mer alkohol är det också, 4,7 %.

Henrik Ennart

Studier om hur viktigt det är att få i sig ordentligt med D-vitamin fortsätter att strömma in med raketfart. Nu har forskare till råga på allt räknat ut hur mycket D-vitamin som astronauter kan behöva knapra i sig för att klara en framtida expedition till planeten Mars och återvända med hälsan i behåll.

Problemet är att rymdfarkostens livsnödvändiga solsköldar hindrar precis all UVB-strålning från solen att tränga in i skeppet och därmed kan inget D-vitamin bildas i huden. Dessutom är D-vitamin inget som förekommer naturligt i den mycket speciella rymdmat som forskats fram.

För att efterlikna en så solfattig situation engagerades ett gäng polarforskare vid McMurdo-basen på antarktis. Polarforskarna delades in i fyra grupper som varje dag fick tillskott på 2000, 1000, 400 och 0 internationella enheter (IU). Som en jämförelse rekommenderar livsmedelsverket att vi äter 7,5 mikrogram per dag vilket motsvarar 300 IU.

Det är allmänt accepterat att nivån i blodet ska ligga över 75 nmol/liter för att vi ska må bra. Efter fem månaders polarmörker hade de som fått störst tillskott nästan nått upp till detta med en nivå på i snitt 71 nmol/L. Övriga grupper hade i fallande ordning 63 och 57 nmol/L. Minst hade inte oväntat de som varken fått sol eller tillskott. Hos dem var halten nere i 34 nmol/L.

Men hallå, vad berör det oss? Jo, en annan färsk studie i Journal of Nutrition visar att kvinnor som bor på våra breddgrader (eller i själva verket lite söder om) också får i sig praktiskt taget noll D-vitamin under det mörka vinterhalvåret. Precis som i Mars-skeppet, alltså.För att klara en acceptabel nivå behövde de knapra i sig 20 mikrogram per dag, alltså nästan 1000 IU.

Så det är kanske inte så stor skillnad på att bo i rymden eller i Sverige i alla fall, om nu någon trott det.

Henrik Ennart

I somras berättade SvD att det inte är mjölkpulver som rinner ur Selectas kaffeautomater utan en så kallad whitener bestående av glukossirap och en lång rad e-nummermärkta tillsatser. Faktum är att det visade sig vara i stort sett samma sörja som miljöpionjären Björn Gillberg tvättade skjortor i för 37 år sedan.

Konsumentföreningen Stockholm anmälde Selecta som på sina automater påstod att det var fråga om mjölk och Livsmedelsverket höll med om att det var fråga om vilseledande marknadsföring. Nu ser jag att konsumentföreningens bloggande konsumentchef Louise Ungerth fått besked om att Selecta ändrar texten på alla sina automater. Och inte bara Selecta.Hela automatkaffebranschen har kommit överens om ett nytt språkbruk.

Så i fortsättningen får du vänja dig vid att trycka på knappen ”kaffe vitt” eller ”cappuccino vitt” istället för det gamla tillägget ”…med mjölk”.

Henrik Ennart

Paret Obama har snabbt etablerat sig som galjonsfigurer för den växande amerikanska rörelsen för lokalproducerad mat.

Fräsch mat och kampen mot fetma var visserligen ett ofta återkommande tema i Michelle Obamas tal under presidentvalskampanjen, men det kom ändå som en stor överraskning när den kontroversielle, 28-årige, Chicago-kocken Sam Kass utnämndes till biträdande chefs-kock i Vita Huset. Sam Kass, som anlitades av paret Obama även i Chicago, är närmast en amerikansk variant av Jamie Oliver och har gjort sig känd som en stridbar och extremt talför förespråkare för lokalt producerad mat och behovet av bra skolmat.

Utnämningen gjorde landets ekologiska rörelse nästan vimmelkantig av lycka och de fick gnugga sig i ögonen rejält innan 300 kända ekokockar lyckades samla sig tillräckligt för att formulera ett upprop som hyllade beslutet. Samtidigt passade de på att presentera en lista med en lång rad åtgärder som de nyfunna vännerna i maktens boning förslagsvis skulle kunna genomföra.

Obama behåller
dock Cristeta Comerford som chefskock. Hon är kvar från Bush-eran då Vita Husets kök mest gjorde sig känt för att servera stekt kyckling.

Några av den ekologiska rörelsens främsta företrädare kan möjligen ha anledning att känna sig lite undanskuffade efter utnämningen av Sam Kass. Alice Waters som för 30 år sedan öppnade den första restaurangen med lokalproducerad mat i San Fransisco (och som nu är vice ordförande i den internationella slowfood-rörelsen) hade själv i ett öppet brev anmält intresse av att ingå i en kommitté som utsåg Vita husets kock. Men så blev alltså inte fallet. Återstår att se hur det går med ett av hennes övriga förslag: att starta lokal odling av ekologiska grönsaker på Vita Husets marker.

Sam Kass har bland annat gjort sig känd för enkla men, som det sägs, otroligt goda soppor med ingredienser som han sniffar upp på lokala marknader. Här är ett av hans recept:

Sams soppa:

1 liter tärnat nötkött
5 dl hackad lök
1/2 dl hackad vitlök
1 1/4 dl skivad grön vitlök
1 rågad tesked tomatpuré.
5 dl rödvin
5 dl fullkorn av korn
1 1/2 liter kött- eller kycklingbuljong.
Kryddor: 1 lagerblad, 2 kvistar timjan, 1 matsked pepparkorn, 2 kvistar persilja.

Gör så här: Bryn köttet lätt på hög värme. Ta bort köttet, sänk värmen och fräs löken tills den är ljusbrun. Skrapa ur botten på pannan med jämna mellanrum. Lägg i tomatpurén och fräs ytterligare ett par minuter. Tillsätt vinet och låt det koka ner till en fjärdedel. Tillsätt buljong, kött, fullkorn och kryddor och låt det puttra på låg värme till kött och korn är klara. Smaka av med salt och peppar.

Henrik Ennart

I helgen skrev jag en artikel om världscancerfondens nya rapport som slog fast att vart tredje insjuknande i 12 stora cancersjukdomar kan förhindras men att detta kräver insatser från såväl styrande och företag som individer.

Vän av ordning kritiserade en ologisk formulering i texten där de påstods att de fria marknadskrafterna inte lyckats åstadkomma hälsosam mat. Som ett exempel nämndes de stora amerikanska jordbrukssubventionerna till majs och soja som naturligtvis är den raka motsatsen till en fri marknad. En tokig formulering som dock inte ska kasta någon skugga över själva rapporten som för en rätt utvecklad diskussion kring behovet av politiska insatser för att uppnå en hälsosam kost.

De amerikanska
jordbrukssubventionerna växte fram efter 1930-talskrisen som sammanföll med att den överutnyttjade åkerjorden i mellanvästern blåste bort i väldiga dammmoln. Efter kriget etablerade subventionerna sin ställning genom Marshallplanen för Europas återuppbyggnad och har sedan spelat stor inrikespolitisk roll i USA för presidentkandidater som velat vinna folkrika delstater i södern och mellanvästern.

Den brittiska författaren Felicity Lawrence beskriver i sin senaste bok ”Eat your heart out” hur de amerikanska mångmiljardsubventionerna i decennier styrt världsmarknadspriserna så att amerikansk soja och majs kan säljas för mindre än produktionskostnaden för odlare i Kanada och till och med tredje världen. Mer än 80 procent av det som omsätts på världsmarknaden av dessa grödor kommer från USA. Under tiden har amerikanska bönder levt på subventioner som bekostats av skatter på den väldiga amerikanska exportindustri som byggts upp kring stödsystemet.

De här subventionerna har skapat två saker. Dels ett ständigt globalt överskott på billiga insatsvaror till industrimat, majssocker till läsk och billigt protein som använts till foder i intensiv husdjursuppfödning. Med tillgång till dessa billiga råvaror var det ingen slump att kedjor som Coca-Cola och McDonalds formligen exploderade i snabbmatens förlovade hemland. För oss har det inneburit att hälsosam mat uppfattats som dyr och inte haft en chans att konkurrera på lika villkor.

Dels har subventionerna blivit en grundbult i USA:s ställning som ledande industrination. På listan över världens tio största företag, och många gånger överst, återfinns ständigt spannmålsföretag som Cargill och Archer, Daniels Midland som byggts upp i skydd av de statliga bidragen.

Så det är
inte bara amerikansk bilindustri som hållits under armarna i åratal utan i än högre grad jordbruket och livsmedelsindustrin. En god vän som är omvärldsanalytiker på en stor svensk bank påpekade att ingen börs kräver så mycket statliga subventioner för att bli på gott humör som den på Wall street. Kanske är det inte så konstigt när alla inser det är statliga subventioner som kraftigt bidragit till landets välstånd. Men, som min lunchkamrat påpekade, till slut kommer vanliga amerikanska konsumenter att inse att det till slut är dom som måste betala notan. Då minskar de sin konsumtion och försöker spara själva. I så fall lär vi får vänta länge på den efterfrågedrivna återhämtning hela världen väntar på från väst .

Märkligt. Om USA då tvingas dra ned på sina jordbrukssubventioner är det lite som den fria marknadens eftersläpande dom över en marknadsstörning som tillåtits gå långt. Då är nog sötebrödsdagarna över i flera bemärkelser eftersom de billiga insatsvarorna till skräpmaten inte längre är så konkurrenskraftiga. Så kanske kommer det något gott ur krisen i alla fall.

Henrik Ennart

Varor med Omega-3-fett har blivit så vanliga på senare år att
man lätt glömmer bort att forskningen än så länge bara är i sin linda.
Bakom studier och uttalanden anas dessutom ständigt mäktiga
penningintressen som antingen vill att:

a) omega-3-effekten ska
vara en exklusivt marin företeelse (gäller fiskeriindustrin,
hälsokostbranschen och fiskerinationer som Norge), eller

b) att
även fröoljor från canolaolja (det som vanligen men lite vilseledande
kallas raps i svenska butiker) ska räknas in trots att det bara
innehåller fettsyran alfa linolensyra (ALA) och inte de mer utvecklade
varianterna EPA och DHA. (Bakom detta anas amerikanska spannmålsbjässar
som Cargill och AMD).

Nu har nya vedklabbar kastats in i den eldiga debatten.

Först berättade livsmedelsverket med illa dold förtjusning att ”Hjärtläkare rekommenderar omega-6”.
Det är naturligtvis en i mångas ögon extremt provokativ rubrik som gör
anspråk på att puffa omkull den högst ansenliga stapel av böcker och
artiklar som på senare år med emfas förklarat att omega-6 är en ren och
skär hälsofara. Skälen som brukar anföras är främst två. 1) omega-6 orsakar
inflammation och bidrar på så viss aktivt till hjärtsjukdomar. 2)
omega-6 lägger rabarber på det enzym (delta-6-desaturas) som kroppen
behöver för att omvandla ALA till EPA och därefter vidare över DPA till
det ytterst hälsosamma omega-3-fiskfettet DHA som motverkar
hjärtsjukdomar

I artikeln slår en grupp forskare, som i flera
fall själva starkt bidragit till – för att inte säga utformat – ovanstående
argumentation, fast att omega-6 har många viktiga egenskaper och att
ett intag på 5 till 10 procent av energin innebär en minskad risk för
hjärtsjukdom än ett lägre intag. Villkoret är att intaget sker som en
del i en i övrigt hälsosam livsstil. Att minska intaget av omega-6 från
nuvarande nivå skulle, enligt dessa forskare, öka riskerna.

Men vad hände
med den omtalade balansen mellan omega-3 och omega-6? På stenåldern
uppskattades den ju till 1 till 2 att jämföra med 1 till 10 eller värre
i västerländsk fröbaserad kost. Ja, forskarna menar helt enkelt att man
inte ska kasta ut barnet med badvattnet och därför är det absoluta
intaget av omega-3 och omega-6-fettsyrorna viktigare än det relativa.

Med
andra ord menar forskarna att man inte ska räkna med att få i sig den
mängd man behöver av fiskfett från annat än just fisk. Vegetabilisk ALA
är ändå en dålig källa, hävdar de.

American journal of clinical Nutrition har också en intressant artikel
på temat ALA:s omvandling till EPA och DHA. Här anser sig forskarna ha
upptäckt en genetisk skillnad som gjorde att hälften av den studerade
gruppen på Costa Rica kunde tillgodogöra sig ALA medan den andra
hälften inte alls fick bättre blodvärden. Det innebär alltså att det är
näst intill hopplöst att handla matfett i butiken utan att först ha
gjort en personlig sekventiering av sitt personliga dna. Och tänk vad
komplicerat det blir att handla om inte ungarna är genetiskt identiska
enäggstvillingar.

Men det är naturligtvis drömmen för framtidens
kostkonsulter att gentesta och skräddarsy individuella dieter för alla
oss vanliga stackars hungriga konsumenter. I väntan på nästa omvälvande genfynd är mitt tips att
äta mat som är god och färsk, och att undvika industrimat med många
tillsatser.
Det tipset är gratis.

Henrik Ennart

Det är för tidigt att avskriva riskerna med akrylamid i maten. En dödlighet i nivå med vad trafiken orsakar skulle inte ha gett något utslag i de nya studier som påstås tona ned akrylamidens effekt på hälsan.

Det var 2002 som Livsmedelsverket levererade nyheten att det
cancerframkallande ämnet akrylamid bildas när potatis och annan
kolhydratrik mat upphettas till mer än 100 grader. I ett slag
förvandlades chips, knäckebröd, kakor och frukostflingor till
potentiella cancerhot.

Följande år blåste många faran över när den första stora
epidemiologiska studien inte fann någon koppling till fyra stora
cancersjukdomar. Men 2007 rapporterade så EU:s stora akrylamidprojekt Heatox att den
ursprungliga riskbedömningen var korrekt. De döda råttorna i
laboratorierna hade relevans även för människor. Samma år kopplade en stor holländsk studie akrylamid till ökad risk för cancer i livmoder och äggstockar

När forskare vid Karolinska institutet nu in en serie artiklar
rapporterar att de inte ser någon ökad risk för en rad cancerformer hos
en lika stor grupp svenska kvinnor och män så bör resultaten tolkas med
försiktighet. Det annorlunda statistiska utfallet i Holland kan bero på
att vissa traditionella kakor där ger större spännvidd mellan höga och
låga intag



KI-studierna tyder
helt klart på att akrylamid inte ger en kraftigt
ökad cancerrisk för hela eller stora delar av den grupp äldre svenskar
med traditionella matvanor som undersökts. (Här är en annan studie i serien). Men misstankarna har hela
tiden handlat om en liten riskökning på omkring 1 procent eller drygt
300–400 nya cancerfall per år. En sådan ökning skulle inte ens ge en
krusning i KI-forskarnas diagram trots att vi ändå talar om en
hälsorisk i klass med biltrafiken.

Akrylamidlarmet från 2002 uppfattas av många som ett skolexempel på
överdrivna larm. I själva verket är det ett paradexempel på
svårigheterna att bedriva en känslig och fininställd folkhälsopolitik
utifrån epidemiologiska studier.


Henrik Ennart

Margarinet Becel får inte längre använda Hjärt och lungfondens emblem. Enligt fonden finns det allt för många oklarheter kring hur mättat och omättat fett påverkar vår hjärthälsa.

Hjärt och lungfonden är en stor bidragsgivare till forskningen kring hjärtsjukdomar och fondens logotyp har i flera år prytt förpackningarna till Unilevers storsäljande margarin Becel. Men då avtalet löpte ut i december valde fonden att inte förnya det.

”Vi har följt debatten noga och inte minst en hearing vi arrangerade i höstas övertygade oss om att det här med mättade kontra omättade fetter behöver utredas ytterligare. Det kom fram en del svagheter kring viktiga studier som vi inte uppmärksammat tidigare”, säger generalsekreteraren Staffan Josephson.
”Som debatten gått har avtalet med Becel gjort att vi förknippats med en uppfattning men vi stöder forskning och det känns viktigt att vi uppfattas som fristående.”

Margarinet Becel finns i flera varianter, Omega-3-versionen innehåller 49 procent fleromättat (varav en stor del omega-6), 31 procent enkelomättat och 19 procent mättat fett.

”Vi har haft ett bra samarbete som vi är nöjda med. Vi är överens och i övrigt tycker jag att fonden får uttala sig om detta”, säger Sandhya Forselius som är pressansvarig på Unilever.