Vinn min nya bok!

bokomslag

Nu är det tävlingsdags igen! Och det är inte vad som helst som står på spel den här gången.

I potten finns nämligen tre exemplar av min rykande färska bok Det är bara att springa (Karavan förlag). Mer om boken kan du läsa här. För att vara med och tävla vill jag att du besvarar följande tävlingsfråga:

Hur lyder Kjell-Erik Ståhls svenska rekord på maratondistansen?

Ditt svar mejlar du tillsammans med namn och adress till spring@svd.se. Tävlingen pågår till och med fredagen den 18 april klockan 23.59. Skriv ”Det är bara att springa” i mejlets ämnesrad. Lycka till!

Varför vill vi träna som elitidrottare?

Triathlon

Vistelsen i fjällen den gångna helgen fick mig att börja fundera över varför vi egentligen tränar. Foto: TT.

Har funderat på en sak den senaste tiden. Nämligen det här med varför allt fler tränar ”elitliknande.” Att det är så vet vi ju, men varför?

Vad är det som driver oss att investera i dyra cyklar, löparskor, kläder, coacher och annat som förhoppningsvis ska göra oss snabbare, starkare eller vad det nu kan vara. De flesta studier visar ju dessutom att träning på elitnivå inte ens är hälsosamt, så varför vill vi ändå piska oss att komma upp i den träningsmängden?

Det är fascinerande. Jag med min maratonblogg är ju själv en del av den här trenden, fast idag är det knappast någon som höjer på ögonbrynen om man har kutat maran. Nu är det ultra, långdistanstriathlon och andra långdragna kraftprov som gäller. Kort och snabbt inger sällan lika mycket respekt som långt och länge.

Genom att underkasta oss timtals av hård träning inför något lopp visar vi oss själva och omgivningen att vi är människor att räkna med. Vi kan jobba fokuserat mot ett mål och uppnå det. Det ger ryggdunkningar såväl i verkliga livet som i sociala medier. Och vips känner vi oss duktiga, lyckade och bra.

Observera att jag inte ironiserar nu. Jag är bara genuint nyfiken på vad som får oss att hålla på så här. Personligen tycker jag om att ständigt ifrågasätta mig själv och det jag gör. Ni som har följt den här bloggen märker nog att fokus successivt har flyttats från prestation och tävling till ett större livsnjutarperspektiv. Åtminstone hoppas jag att det är så den här bloggen uppfattas, för det är det som är meningen. Jag är tävlingsmänniska och tycker om att prestera – men i år ska det ske på mitt sätt. Inte på lopp där sluttiden blir ett kvitto på om träningen varit lyckad eller ej, utan genom att jag känner efter och i hjärta och själ mår så bra som jag bara kan.

Långhelgen på Pure Freeride Camp i Abisko gav mig en tankeställare. Där fick jag flashbacks från mitt ”gamla” liv, det som innehöll mer friluftsliv, skidåkning, vandring, klättring och vistelser i fjällen. Visst går det att knyta samman det nya och det gamla. I sommar tar jag första steget, med Swissalpine Marathon. Bergskärlek!

En bergsäker dag!

spanstind4

På väg uppför det norska fjället Spanstind i närheten av Narvik i Norge. Foto: Petra Månström.

spanstind2

Lycklig bloggare efter många höjdmeter uppför och utför. Puh! Foto: Privat.

spanstind3

Inte en topptur utan en selfie! Eller skifie kanske… Foto: Petra Månström.

spanstind1

Efter att ha avverkat en massa höjdmeter får man nygräddad våffla med en generös klick sylt och grädde! Foto: Petra Månström.

Vilken dag! Trots halvtjurigt väder kom vi upp på ett norskt fjäll, fick bra åk utför i godkänd snö (”packed powder”, enligt vår bergsguide) och superb mat efteråt. Eller vad sägs om nygräddade våfflor vid hemkomsten och lite senare en fantastisk grillbuffé med alla tänkbara tillbehör – samt en galet god efterrätt i form av Abiskos hovdessert (glass, maräng, banan och grädde). Somnar ovaggad nu!

Gott och blandat!

kaisepakte1

Lycklig Petra på väg upp på fjället Kaisepakte i närheten av Abisko. Foto: Privat.

Har upplevt så många olika saker de senaste dagarna att det passar fint att göra ett gott och blandat-inlägg à la LG Skoog, en duktig löpare och löpcoach som har en kul blogg jag brukar följa.

– Kan konstatera att man blir bra på det man tränar. Skidbestigning och telemarksåkning i opistad terräng har jag inte pysslat med sedan jag drog igång löparbloggandet och jag kan konstatera att uppför är jag starkare än någonsin. Utför däremot, där hade man behövt komplettera med mer styrka för låren. Ligger i sängen insmord med Ormsalva och lider. Hoppas det blir bättre imorgon.

– Arrangemanget jag befinner mig på, Pure Freeride Camp, kan jag varmt rekommendera. Man känner sig väl omhändertagen om dagarna tack vare de proffsiga bergsguiderna och maten, människorna och området lämnar inte heller mycket att önska. Tänk vad mycket vackert det finns i Sverige ändå. Man behöver ju inte dra till Alperna för grym skidåkning.

kaisepakte2

Skidbestigning är fantastiskt bra träning för hela kroppen. Foto: Petra Månström.

– En fantastisk ambassadör för skidbestigningssporten är bergsultralöparen Emelie Forsberg. Och efter två dagar med soldränkta åk i finfin snö kan jag bara hålla med henne. Uppför tränar man styrka och flås, utför kommer även koordinationen in och man belastar lite andra muskler än under uppförsgången så man blir skönt trött.

– Vill ge en eloge till personalen i skiduthyrningen Fjällboden. De har inte bara förbarmat sig över mina krånglande telemarksbindningar en sisådär femtioelva gånger, dessutom bemöter de dig alltid med ett leende. Service när den är som bäst.

– Verkar det som att jag inte gör annat än reser omkring som en flipperkula? Ja, så känns det faktiskt just nu. Förra veckan var det Prag, dessförinnan Sunne och Riksgränsen. Och snart blir det varmare breddgrader och därefter bort till vulkanernas land. Ingen rast, ingen ro. Det är roligt att resa men just nu längtar jag efter en hemmahelg i soffan.

kaisepakte3

Lycklig maratonbloggare på toppen av berget Kaisepakte. Foto: Petra Månström.

– Jägarsnus! Denna fantastiska humörhöjare bestående av jordnötter, russin och choklad. Lika gott som det låter och perfekt avvägning mellan salt, sött och lite syrligt. Funkade till och med toppen till after ski-ölet.

– Nej, nu måste jag sova för det blir skidbestigning imorgon också. Men först: insmörjning med liniment. Godnatt!

”Ultra är den ultimata raggningssporten”

runelarsson

Rune Larsson kallas av många ”den svenska ultralöpningens fader” och har en egen energikaka – föga förvånande kallad runekaka. Foto: Petra Månström.

”Hela mitt liv är en enda stor pojkdröm som har gått i uppfyllelse”, säger han. Möt en merittyngd hette med klädsam mustach. 

”Hela mitt liv är en enda stor pojkdröm som har gått i uppfyllelse”, säger denna merittyngda herre med klädsam mustach. Han är mannen som har rott över Atlanten, gjort maran på 2.18 och har en alldeles egen energikaka uppkallad efter sig. Han har också tre segrar i det 246 kilometer långa Spartathlon där två tredjedelar aldrig kommer i mål för att de inte klarar maxtiden. Och hans 6.40 på 100 kilometer innebär en snittfart på 4 minuter per kilometer. Ultralöpning kallar han ”den ultimata raggningssporten”. Möt ultralöparnas guru Rune Larsson!

Välkommen att lyssna på det nionde avsnittet av Maratonpodden!

Sverigedemokrater sämst på att träna

Stockholm Marathon

6 av 10 svenskar motionerar regelbundet, visar ny rapport. Foto: TT.

6 av 10 svenskar motionerar regelbundet – och 2 av 10 planerar att delta i ett motionslopp i år. Det visar en ny rapport om träning, hälsa och matvanor i Sverige gjord på uppdrag av Livsmedelsföretagen.

Exakt vad som avses med ”regelbundet” framgår dock inte av rapporten, vilket är lite synd. Åtminstone har jag inte lyckats hitta den infon. Av rapporten framgår bland annat att svenskarnas utgifter för motion och hälsa nu ligger runt 50 miljarder kronor per år och att motionstrenden ser ut att stärkas ytterligare i år.

Undersökningen visar att 63 procent av svenskarna motionerar regelbundet. Motionsfrekvensen skiljer sig inte nämnvärt mellan män och kvinnor och inte heller mellan inkomst och motion finns någon större koppling. Minst antal motionärer, supervalåret 2014, finns bland de som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Där är det enbart 45 procent som tränar regelbundet.

Flest flitiga motionärer finns bland kristdemokrater och folkpartister, 82 respektive 77 procent. Alliansen har sammantaget fler flitiga motionärer bland sina väljare än den röd-gröna oppositionen. Under förra året deltog 1 av 10 svenskar i ett motions/långlopp och ytterligare 1 av 10 planerar att delta i ett lopp i år. Och det finns många att välja på. Förra årets anordnades över 600 motionslopp runt om i Sverige.

Svenskarna lägger också allt mer pengar på motion och hälsa. Rapporten visar att vi lägger totalt runt 50 miljarder kronor per år, exklusive mat och dryck, för olika utgifter kopplat till motion och hälsa, exempelvis sportutrustning. Bara anmälningsavgifterna till motionsloppen uppgår tillsammans till en kvarts miljard kronor.

Även våra matvanor styrs allt mer av hälsointresset. Hela 97 procent av livsmedelsproducenterna bedömer att efterfrågan på hälsosamma alternativ kommer att växa mycket eller något framöver. Bara värdet av försäljningen av frukt- och grönt uppgick till 45 miljarder förra året.

Löpning med klös i Nyhetsmorgon

I morse blev jag hämtad av en taxi som skulle ta mig till TV4-huset och Nyhetsmorgon, där jag skulle prata om min nya bok Det är bara att springa. Jag skulle också ha med mig lite prylar som gör löpningen lite roligare och då kan ni ju räkna ut rätt snabbt vilket mönster som dominerade… Har varit med i Nyhetsmorgon två gånger tidigare, då för lite kortare intervjuer – men nu blev det ett riktigt långt snack med Peter Jihde och Tilde de Paula.

kloslopning1

kloslopning2

Väldigt roligt att de båda hade stenkoll på boken och dess innehåll. Vet inte om jag lyckades övertyga programledarna om förträffligheten med löpning, men det blev i alla fall många glada skratt. Inte minst på frågan om varför så många springer just nu… Svaret får du om du kollar klippet ovan!

Men vilken morgon! Jag är nästan rörd till tårar. Sedan barnsben har jag drömt om att få skriva en bok och vara med i morgon-tv. Idag var jag gäst i Nyhetsmorgon, fick prata om min nya bok och om hur man sätter färg på sin löpning. Och om varför man egentligen springer. Kärlek!

Fråga Malin: ”Vill springa terränglopp – men vilken distans?”

trailrunning655

Annie vill springa ett terränglopp i år, men vilken distans bör hon välja? Malin Ewerlöf svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

Jag är sugen på att springa ett terränglopp i år. Jag har sprungit ganska mycket det senaste året (och tränat fotboll sedan barnsben, på gymmet sedan några år tillbaka) och vet att jag har hyfsad kondition och kapacitet att springa relativt fort/långt, även om jag inte löptränat så seriöst.

Spelar fotboll och kör högintensiva pass på gymmet utöver löpningen, så det brukar bli ungefär 10 timmar träning i veckan. Vet att jag sprungit milen på cirka 45 min och skulle säkerligen kunna springa snabbare i år (tiden är från 2013). Jag har dock inte sprungit terräng förut, men har för avsikt att ta mig an detta i år…

Så till min fråga: hur långt ska jag satsa på att springa i ett lopp, tror du? 5, 10 km? Jag vet ju att jag klarar 10 km ganska enkelt på asfalt, men är det kanske en för stor utmaning att börja med 10 km i ett terränglopp? Vad bör jag i så fall tänka på för att inte skada mig eller för att maximera min prestation? Tacksam för svar!

Mvh Annie

SVAR:

Hej Annie,

jag tror absolut att du kan satsa på 10 km terräng med din träningsbakgrund. Tror att du kommer väl till din rätt även där. Låter som du har alla bitar som behövs i grunden. Med en stor kapacitet på 10 km asfalt och mycket styrketräning så kommer terräng att fungera jättebra för dig, tror jag.

Sedan ska man bara skaffa sig erfarenhet och känsla för vad det krävs för just terränglöpning. Jag tycker inte du behöver vara särskilt orolig över en större skaderisk eftersom mjukt underlag är mycket skonsammare än asfalt. Fortsätt träna mycket styrka med flås i kombination med mer löpning utanför de vanliga stigarna så får du de bitar som krävs.

Stort lycka till!

Malin

Har du också en fråga till Maratonbloggens expert på löpning, Malin Ewerlöf? Mejla den till spring@svd.se!

”Petra, du är motsägelsefull och löjlig”

petra_springer10

”You can’t please them all.” Ja, så är det. Men löpning är hur som helst bland det roligaste som finns. Foto: Karin Grip.

Japp, då kom det. Det där läsarmejlet jag nästan väntat på, för det brukar alltid vara någon som blir irriterad på något jag gör när jag är ute och springer lopp:

Hej Petra,

Såg att du sprang och att du är nöjd med din tid. En sak som ofta slår mig när jag läser din blogg är hur motsägelsefull du är. Du skriver att det bara är ett fun run, du ska ta dig runt utan tidspress. Sen är det alltid samma visa, antingen blir du överraskad, ja nästan chockad över hur snabbt du springer. Eller om det går sämre är det p g a alla hårda pass som känns i benen de senaste dagarna.. Alltid är det nåt.

Sen måste du alltid skriva placering efter åldersklass, så att det ska se ut som om du kommer på en bra placering… och tid, om det gått bra. Annars är det ingenting alternativt att du gömmer dig bakom anonymt namn, oerhört pinsamt och löjligt.

Nej kan du inte vara ärlig mot dig själv, det skulle vara så befriande att läsa att, ja jag vill springa så snabbt jag aldrig sprungit förut, nu ska jag ge järnet. Eller, oh vad det gick dåligt idag, jag trodde jag skulle få en bättre tid, så mycket som jag har tränat. Kom igen, du tränar ju mer än vad de flesta andra gör, men du vill inte ge sken av det. Du vill få oss att tro att tider och rekord inte spelar någon roll för dig. Men det är precis det det gör. Varför är du då med i lopp annars?

Anonym

Det som kanske är roligast med det här mejlet är att mejlskrivaren själv valt att vara anonym. Det är så roligt att jag fick ett gott skratt här på morgonen. I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska svara, för jag vet ju att jag inte kan tillfredsställa alla. Det kommer alltid finnas människor som stör sig på det jag gör, att jag liksom många andra har en liten del av mig som gillar att prestera – även om det inte är det viktigaste. Jag blev genuint glad över resultatet i Prag och då vill jag ju dela den härliga känslan med er läsare. Och att jag fick en bra placering i min åldersklass (ja, fast man inte tror det så är jag veteran numera :-) är också det en glädje jag vill dela med er.

Nina och jag som var nere i Prag nu i helgen pratade faktiskt om hur roligt det är med den här typen av resor, att själva loppet bara är en liten del av hela upplevelsen. Det roligaste är försnacket, pastaladda, välja tävlingskläder och tävlingsskor, finslipa låtlistan och såklart after run:en. Och eftersnacket live och i sociala medier. Det är livskvalitet! Ingen av oss sprang i närheten av våra respektive pers, men det var inte det som var viktigast. Det viktigaste var att vi hade roligt och gjorde så bra vi kunde med givna förutsättningar.

Varför publicerar jag då det här mejlet? Jo, för att jag vill visa er en del av min verklighet. För det mesta handlar det om rosor och positiva tillrop, men så kommer den här typen av mejl. Att vara sann mot mig själv är väldigt viktigt och i min värld finns just nu inga som helst prestationsmål när det gäller träningen. Kommer det bra resultat så blir jag glad för det, går det sämre så får jag hantera det också. Det finns ingen motsägelse i det, lika lite som att man inte kan vara både snabb och snygg. För mig är det just nu fokus på att må bra inuti och hitta en harmonisk balans i tillvaron, där finns inte utrymme för stenhård, nedbrytande träning.

Och kom ihåg: det är du själv som bestämmer vad som är snabbt och vad som är snyggt! Fridens liljor.

Skador tvingar varannan stockholmare till träningsvila

loparskador

Stockholmarna gillar att springa men drabbas också ofta av skador. Foto: Nora Mlik.

Benhinneinflammation. Hälsporre. Hopparknä. Ont i hälsenan. Det finns en mängd olika löparskador som kan drabba den som går ut för hårt vid löparsäsongens start.

I en undersökning från Friskis & Svettis uppger hälften av stockholmarna att de tvingats göra uppehåll i sin träning på grund av överbelastning eller skada. Fyra av tio uppger att de springer regelbundet under sommarhalvåret och för majoriteten är löpning det populäraste motionsvalet under sommaren. Men det är lätt att gå ut för hårt när snön äntligen försvinner och motivationen är på topp – både för nybörjarna och för de mer erfarna löparna.

– Det vanligaste misstaget man gör är att gå ut för hårt, eftersom man minns höstens tempo i spåret. Eller så har man hållit igång med annan konditionsidrott under vintern och orkar springa längre än vad kroppen tål. Då är det risk för att man får överansträngningar, säger Helena Hugosson, personlig tränare på Friskis & Svettis Stockholm.

Helena Hugossons tips för en hållbar start på löparsäsongen:

  • Börja säsongen långsamt. Varva promenad och lugn jogging.
  • Värm upp. Ta för vana att ta det lugnt i tio till femton minuter i början av din runda.
  • Variera farten. Spring olika fort och olika långt istället för samma runda i samma tempo varje gång.
  • Satsa på skor med bra stötdämpning som inte är för slitna eller gamla.
  • Vänj dig vid olika underlag. Om du anmält dig till ett lopp på asfalt bör du träna på det underlaget.
  • Variera din löparträning med annan träning för att stärka och öka rörligheten ytterligare.

Om undersökningen: Statistiken i releasen är tagen från en undersökning genomförd av opinions- och marknadsundersökningsföretaget YouGov. Sammanlagt 1506 män och kvinnor i åldern 18-74 år i Sverige svarade.

Missa inte vår egen idrottsläkare Dan Leijonwalls svar på läsarfrågor om idrottsskador.