Fråga Dan: ”Jag får ont för minsta lilla”

loparben655

Kristina, 17, har tränat i över tio år. Idag får hon ont så fort hon ska träna och får råd av Dan Leijonwall. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

Jag är en tjej på 17 år. I mer än halva mitt liv har jag varit väldigt aktiv inom olika sporter, i 10 år har jag spelat fotboll och jag tränade i stort sett varje dag. För tre år sedan slutade jag då min kropp inte pallade mer. Idag när jag joggar eller tränar får jag ont för minsta lilla, jag får till exempel inflammation i smalbenet så fort jag springer en längre runda. Jag har gått till läkare och de ger mig inga vidare svar på hur jag ska gå tillväga, så därför undrar jag om du vet något jag kan göra för att slippa få så ont jag springer.

Med vänlig hälsning,

Kristina

SVAR:

Hej Kristina!

Jag är inte helt säker på vad du frågar efter, om det handlar om enbart underbensbesvär eller om att du får ont lite varstans i samband med träning/joggning.

Om det mest handlar om underbensbesvär och löpning får jag hänvisa till det jag skrivit tidigare, bl a i frågor här på Petras blogg, på IMES-mottagningens hemsida och på webbsidan Löparhälsa.

Om det handlar om ospecifik smärta på olika ställen blir det svårare, då detta oftare handlar om andra saker än om idrottandet i sig. Det rör sig om ett stort spann av sjukdomar, där vi läkare gärna vill utesluta allvarliga orsaker först, såsom inflammationssjukdom, fibromyalgi, övertränings/utmattningssyndrom m fl. Hos en allmänläkare stannar man oftast vid det, vilket inte brukar göra den drabbade särskilt nöjd. ”Kom tillbaka om det inte blir bra på sikt” är inte ett besked man vill ha, utan en rimlig förklaring till smärtan så att man antingen kan åtgärda eller acceptera faktum och gå vidare. Beskedet gör sällan att den drabbade går tillbaks till samma vårdgivare, utan leder i värsta fall till en rundvandring hos olika mer eller mindre seriösa utövare av läkekonst.

Om man har aktivitetsrelaterad ospecifik smärta behöver man göra en basal utredning för att utesluta de vanligaste orsakerna, samt få mer detaljerade uppgifter om den som drabbats. Detta sker lämpligast hos husläkaren, som har den bästa överblicken medicinskt. Om man inte kommer fram till något orsakssamband (= diagnos), eller om allmänspecialisten/husläkaren inte har någon lösning, trots diagnos, är det dags att bli remitterad vidare. Vart den skickas bestäms av vad vad man kommit fram till, vilket är viktigt för den som tar emot remissen, inte minst för att slippa ”börja om från början” med basal utredning. Om utredningen pekar på idrottsrelaterad åkomma kan det vara hjälpsamt att konsultera idrottsmedicinsk specialist.

Vänliga hälsningar,

Dan Leijonwall, överläkare SSC och nsvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!

Kalla det magi eller vad som helst

morgonjogg-CPH

Jag under en skön morgonjogg i Köpenhamn i oktober i fjol. Innan hälsporren. Foto: Privat.

Jag är fortfarande i chock, men ska försöka berätta. Ni som läser den här bloggen regelbundet vet ju att jag har dragits med en hälsporre sedan några månader tillbaka.

Har tränat alternativt samt gett mig ut på en del löpturer med tejpad fot. Men smärtan har hela tiden funnits där, även om jag har försökt att förtränga den. Som löpare är man ju rätt smärttålig, så det är inte alltid helt lätt att skilja på vad som ska och inte ska göra ont.

Flera av mina löparbekanta tipsade mig om att uppsöka David Felhendler på Löparakuten. Han är sjukgymnast och specialiserad på löparrelaterade skador. Hade hört en hel del historier om personer som blivit kvitt sina besvär efter bara ett besök hos honom, men förhöll mig sunt skeptisk. Väl på plats förklarade David hur foten är uppbyggd och vad som orsakar min smärta i plantarfascian, bindväven som håller upp fotvalvet och förbinder hälbenet med tårna. Om fotvalvet belastas för mycket på insidan av foten så fastnar ofta benet naviculare i nedsjunket läge. Hälbenet (calcaneus) och tårna pressas då iväg från varandra varför foten blir längre och följden blir att plantarfascian hamnar under konstant anspänning vilket skapar irritation i infästningarna. Därav min smärta under hälen (= hälsporre). En del människor har en regelriktig sporre, alltså en utväxt under hälbenet, men den har även visat sig förekomma hos människor som inte har några problem alls. Det är alltså inte utväxten som är huvudproblemet.

David förklarade vidare att har man problem i rygg- och bäckenlederna kan de försvåra läkningen av hälsporren eftersom nedsatt rörlighet kan reta nerverna som sköter känsel och muskler i fötter och underben. Summa summarum så är det viktigt att alla leder från nacken ner till fötterna fungerar som de ska. Plötsligt blev det lite fler delar av kroppen som involverades, många som får behandling för hälsporrebesvär får ju enbart stötvågsbehandling eller blir beordrade alternativ träning, massage och liknande utan att man tar hänsyn till ”hela kedjan”. Jag kan tycka att det känns logiskt att se kroppen som en helhet och behandla utifrån detta. Alltså behandla orsaken, inte bara symptomen.

Jag blev placerad på en behandlingsbrits som såg ut som om den var hämtad ur en science fiction-film. Sedan kan jag inte exakt återge vad som hände, men jag blev ”kotknackad” både här och där. Fick kliva av britsen och fick ännu fler kotor knackade. Upp på britsen igen och där fick jag några smällar med handflatan under foten (nej, det gjorde inte ont). Har säkert missat något steg här men nu kommer vi till det magiska: David ber mig kliva av britsen och gå runt den, barfota.

JAG KÄNNER INGEN SMÄRTA ALLS.

Allt obehag och all smärta är borta. Inser att det är så här det ska kännas, jag har varit alldeles för smärttålig och blundat för att det faktiskt gjorde ont tidigare. Man ska inte behöva acceptera att det gör ont, tycker jag. Idag, 24 timmar senare, är jag fortfarande smärtfri. Ska fortsätta med fotstyrkeövningarna samt alternativ träning och trappa upp löpningen långsamt. Återbesök om två veckor. Och nej, det kostar inte gratis men det är så värt det. Tänk hur mycket upprepade stötvågsbehandlingar kostar, fast de kanske inte ens hjälper. Det är i alla fall värt ett försök att uppsöka David om du har besvär. Jag ångrar definitivt inte mitt besök där, grät av glädje över att kunna gå från kliniken helt smärtfri. Dessutom kunde jag djupandas för första gången på mycket länge, också det en effekt av behandlingen.

Springa varje dag – till varje pris

Löpare under Göteborgsvarvet 2012

”Runstreak” är ett hett begrepp, men hur sunt är det egentligen? Foto: TT.

Jag är förmodligen sist på bollen här, men kan inte låta bli att fundera lite över trenduttrycket ”runstreak”.

Det går, efter vad jag har förstått, ut på att man ger sig ut och springer varje dag. Oavsett om det är julafton eller mammas födelsedag, oavsett om man är förkyld eller sjuk av någon annan anledning. Jag har också förstått att det inte behöver handla om några jätterundor och somliga håller uppe detta i över 50 års tid. Men kan någon förklara vad grejen är, varför det här tvånget att absolut ge sig ut till varje pris? Slängde ut frågan på mitt Twitter och fick följande respons (ett urval):

”Tvångsmässigt beteende. Risk att glädjen försvinner och mål blir svårare att uppnås…”
”T o m att elitträning är hälsosammare än träning m feber”
”Att sticka ut 20 minuter t ex med feber (!) för att hålla springsviten intakt är ju knäppt!”
”Att springa med en förkylning är dumt och tyder på okunskap. Varje löpare tror jag vet det innerst inne men blundar tyvärr…”
”Jag tar det lugnt om jag är hängig, har haft små förkylningar men utan halsont och feber. Är pulsen bra springer jag lugnt! :)”
”Så utbrett tror jag inte att det är. Snarare att de som håller på gärna skyltar med det.”

Personligen är jag emot alla typer av tvång. Särskilt med ett förflutet med ätstörningar och vetskapen om hur det kan påverka en så är jag emot att misshandla kropp och själ på det här sättet. Och om det, som jag har fattat det, räcker med att bara springa ett par steg – vad är då syftet med detta? Kan någon förklara..?

Du, det är okej att skippa intervallerna

sjointervaller655

Intervaller är roligt men det är inte ett måste. Det är helt okej att träna lugnare, bara man tränar. Foto: Petra Månström.

Jag har sprungit en hel del intervaller i mina dagar. Känslan efteråt är härlig, det är jag den första att skriva under på. Endorfinerna snurrar runt i kroppen och även om man känner sig tröttare än ett utskitet plommon så mår man toppen i skallen.

Men syftet med det här inlägget är att tala om att även om det verkar som att ”alla” kör intervaller och alla experter säger att man bör göra det så är det inte ett måste. Intervaller, eller annan hård träning, kör man om man har lust med det. Vill du bli en snabbare löpare är intervallträning ett måste, men har du andra mål med din träning så kan du lugnt göra det du känner för. Så har jag börjat resonera och det är galet skönt. Förr om åren var till exempel tisdagar ”intervalltisdagar”. Jag hade en klump av prestationsångest i halsen redan på morgonen och hade egentligen ingen större lust att kämpa på där i spåret med blodsmak i munnen. Särskilt inte om vädret var tjurigt. För jo, jag har till exempel kört tusingar över Västerbron i full snöstorm. Visst var det häftigt och jag kanske skulle göra om det. OM jag har lust, inte för att det är ett måste.

En bekant frågade mig tidigare idag om man kan räkna en powerwalk som träning. Jag kan bli lite ledsen att ens få den frågan. Risken är ju att många människor därute struntar i att ge sig ut på den där promenaden eller powerwalken därför att ”det är ingen idé om jag inte springer”. ALL RÖRELSE ÄR TRÄNING. Om du inte tror på mig, skaffa ett aktivitetsarmband så får du svart på vitt. Du kanske till och med rör på dig mer varje dag än någon som springer. Det är träningen som blir av som räknas, det är den ditt hjärta mår bra av. Inte hur många kilometer du springer (eller inte springer). Och skulle du bli sugen på att dra upp farten: gör då det. Men bara så länge du själv har lust. Återigen, så länge du inte strävar efter att bli snabbare utan ”bara” vill må bra (vilket är ett alldeles fantastiskt skäl till att träna som är större än det mesta) så är det bara att köra på med det du känner för.

Önskar dig en underbar tisdag!

Vasaloppsåkare drabbas mer sällan av viss cancer

Vasaloppet

Vasaloppsåkare i loppets flaskhals, Sälenbacken. Foto: TT.

Åker du Vasaloppet? Du löper du 30 procent lägre risk att drabbas av vanliga cancersjukdomar som är kopplade till hälsa och livsstil. Däremot ökar risken att drabbas av hudcancer med 40 procent.

Det här är resultat från en ny studie från forskare vid Uppsala universitet i samarbete med kollegor i Mora och Falun som publiceras i European Journal of Cancer. Den nya studien har genomförts av forskare som är verksamma vid Uppsala Clinical Research Center (UCR) och Regionalt cancercentrum Uppsala Örebro (RCC). Studien bygger på nära 200 000 deltagare i Vasaloppet som jämförts med vanliga svenskar med samma kön, ålder och bostadsort. Forskarna har jämfört hur många som får cancer under en tjugoårsperiod.

Man ser att de som åker Vasaloppet tränar mer och har en mer hälsosam livsstil och löper en 30 procent lägre risk att få någon av de vanligaste cancerformerna som har med hälsa och livsstil att göra. Däremot minskar all sorts cancer endast med 6 procent, en minskning trots att risken för hudcancer ökar med 40 procent.

– Studien indikerar att en allmän rekommendation till befolkningen att vara mer fysiskt aktiv och leva hälsosamt inte skulle leda till en betydande minskning av den totala bördan av cancer i samhället eftersom cancer kan orsakas av många olika faktorer. Men många människor skulle kunna minska risken för att insjukna i några av de vanligaste cancerformerna genom sådan livsstil, säger Ulf Hållmarker, överläkare Mora lasarett och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och studiens huvudförfattare.

Ju snabbare skidåkarna var desto lägre var risken för cancer.

– Den ökade risken för hudcancer kan förklaras av en ökad exponering för sol som kan vara förenat med en aktiv hälsosam livsstil.

De cancertyper som i studien kopplas till livsstil och som Vasaloppsåkare mer sällan drabbas av är: tjocktarmscancer, njurcancer, livmodercancer, cancer i gallblåsa, bukspottkörtel och matstrupen. Samt även de som är kopplade till rökning: lungcancer, cancer i öron-näsa-hals området, matstrupen och urinblåsan.

Forskargruppen har utgått från en rad olika register bestående av 200 000 Vasaloppsåkare, motionärer och tävlande, cancerregistret och ett kliniskt register i Swedeheart där huvuddelen av landets hjärtinfarkter finns och möjlighet att ta ut sjukdata som jämförelsematerial i svensk befolkning.

– En intressant fortsättning på denna forskning är att se om cancersjukdomens allvarlighetsgrad och dödlighet är annorlunda i den fysiskt aktiv gruppen jämfört med den vanliga befolkningen, säger Ulf Hållmarker.

”Jag blev alltid vald sist i skolgympan”

carolinhelt

Carolin Helt, Maratonbloggens kostexpert, var inget fan av skolgympan. Foto: Privat.

Maratonbloggens kostexpert Carolin Helt skrev ju ett intressant inlägg om kaffe i förra veckan. Här kommer en liten miniintervju med henne!

Berätta lite om dig: utbildning, bakgrund och vad du tränar!

– Jag heter Carolin Helt, är 42 år och bor i Jönköping. Då jag är i helt avsaknad av taktkänsla och bollsinne var jag tjejen som alltid blev vald sist i skolgympan. Idrottstimmarna blev aldrig min grej helt enkelt. På min 20-årsdag började jag dock träna och har gjort det regelbundet och flitigt sedan dess. Någonstans där började även mitt intresse för kost och näringslära.
Löpning och styrketräning är mina största träningspassioner men jag ger mig på det mesta så länge det inte kräver de egenskaper som jag nämde ovan. Jag är internationellt licensierad PT och stolt innehavare av Blå Kortet vilket är den tydligaste garantin för att jag inte bara fått min PT-licens en gång i tiden utan att jag både behållit kunskapen och att den måste kompletteras varje år. Detta gör att diverse specialistutbildningar finns med på listan: Löpcoach steg 1 & 2, Träning av gravida, Sports and Performance Coaching och Funktionell analys. Jag är långloppstränare med ESK-licens vilket betyder att jag är utbildad för att lägga upp den grundläggande och den grenspecifika träningen i gymmet. Alltför många missar just den delen av förberedelsen. Jag är lärare vid Trainer’s Academy och utbildar gyminstruktörer med internationell licens (ISTC). Har dessutom hunnit med att bli diplomerad hälso- och kostrådgivare samt massör, klassisk svensk och även triggerpunktsbehandlingar. Företaget jag driver heter e3 Träning & Hälsa och vi erbjuder gym och kursverksamhet i Nässjö och Värnamo. Sist men inte minst så är jag så ofta som möjlighet ges ute på företag, föreningar och offentliga förvaltningar och föreläser samt driver bloggen ”Carolins Träning”.

Vilken är din syn på kost och träning?

– Krångla inte till det! De allra flesta av oss kommer långt på att bara börja välja råvaror med omsorg och laga maten själv, välja bort hel- och halvfabrikat, godis, kakor och glass och börja äta MAT. Väljer man bort skräpet så spelar det inte så stor roll vilken energiprocent som kommer från kolhydrater, proteiner eller fett om det är ökad hälsa och en sund vikt man är ute efter. För att maximera sin prestation eller få så låg kroppsfettsprocent som möjligt behövs det lite mer finlir (vilket också är vansinnigt intressant) men för oss vanliga motionärer är det inte speciellt svårt egentligen. Detsamma gäller träning. Är det ökad hälsa, sund vikt och en energifylld vardag är det inte heller ett enda specifikt koncept som gäller. Gräv där du står och gör det du kan. Kan du inte springa? Cykla! Kan du inte ta dig till gymmet? Gör armhävningar eller stå på händerna i vardagsrummet! Jag anser att både träning och mat ska vara lustfyllt. Därmed inte sagt att man kan förvänta sig att träning alltid är roligt och att all mat man äter måste vara det godaste man vet. Vissa saker gör man för resultatets skull. Som verksam PT har jag klienter som spänner från blivande hockeyproffs på 15 år till seniorer som tränar för att förlänga livet. Däremellan finns det stressade småbarnsmammor och hårt arbetande män och kvinnor mitt i karriären. Alla har den gemensamma nämnaren att de vill ha RESULTAT. För att få det måste man ibland kunna bita ihop och inte känna efter så förtvivlat.

Har du något särskilt ämne som du vurmar extra mycket för?

– Åh, jag vurmar för så mycket. Kroppen är en fantastisk uppfinning och ju mer man lär sig desto mer inser man att man inte vet, både vad gäller kost och träning. En väldigt viktig och intressant del i detta är det mentala. Hur kan folk som ständigt säger ”Jag borde…” bli så pass motiverade att de istället faktiskt ”gör” det och sedan fortsätter att ”göra” det? Allt börjar i huvudet, det spelar ingen roll om du är en oregelbunden motionär eller elitidrottare. Jag vurmar mer för frågor hur kost och träning kan öka livskvaliteten får gemene man, än för hur man får mesta möjliga definierade sexpacket, det måste jag erkänna.

Vad hoppas du kunna förmedla till SvD-läsarna?

– En balanserad syn på kost och träning. Det vore ju för härligt om vi en gång för alla kunde sluta gå igång på nya trendiga mirakeldieter och supermetoder. Jag vill inte verka framstegsfientlig men än så länge har inte forskningen kunnat bevisa att det är något exotiskt djungelbär eller att utesluta större delen av dagens kända födoämnen som är nyckeln till optimal hälsa och lycka i livet. Visst är det intressant att nörda in sig på detaljer men det är ändå alltid helheten som avgör vad resultatet blir.

Dina tre bästa kosttips till folk som tränar?

– 1. Fokusera på vad du bör äta istället för vad du inte borde äta. Att unna kroppen näring och energi är extra viktig för den som tränar. 2. Ät mat.  3. Ät inte godis, kakor och skräpmat för att du ”faktiskt har tränat” och vill ”unna dig”. Ska du äta det, ät det för att du tycker det är gott och njut av det.

Vill du ställa en fråga om kost och träning till Carolin? Mejla den till spring@svd.se!

Plantarskit!

petra_vasterbron

Testade nya fisheyeobjektivet uppe på min favoritbro, Västerbron. Foto: Privat.

Idag är det Löpningens dag, ifall någon har missat det. Fick för mig att jag skulle fira denna begivenhet med ett långpass.

Har ju trappat upp löpningen långsamt efter december månads helvila så i morse gav jag mig ut med tejpad fot och nya inläggen i skorna. Det blev en härligt solig tur på 17 kilometer, i lugnt tempo. Blev lite förvånad över hur lite man tappar i kondition trots att man har vilat rätt mycket från löpningen.

Men hur som helst. Det jag reagerade över var alla kommentarer om min ”plantarskit” i sociala medier. Lade ut en bild på min tejpade fot på Instagram och vips vällde kommentarer på temat ”Spring inte, det är ingen idé” in. Det är ju så att alla har sina unika fötter och sin unika historia. Efter att ha pratat med mängder av folk som har drabbats av ”hälsporre” (oftast rör det sig inte om en regelrätt sporre utan en inflammation i senan under foten, plantar fascian) har jag insett att det finns lika många sjukdomsbilder som det finns människor.

För somliga räcker vila och långsam upptrappning, för andra behövs särskilda skoinlägg, för andra räcker fotstyrka medan andra måste ta den långa och krångliga vägen med stötvågsbehandling, rehab och mycket försiktig upptrappning. Jag hoppas att jag hamnar någonstans mittemellan i denna röra. Just nu känns hälen men det gör inte gränslöst ont. Vi får se hur foten mår imorgon, låter tejpen sitta kvar hursom…

Hur har DU firat Löpningens dag?

Så bra är Chanels svindyra löparskor

sofifahrman

Sofi Fahrman är aktuell med träningsboken Superlicious (Norstedts) som hon har skrivit tillsammans med Julia Fors. Foto: TT.

”Ska jag springa ett lopp vill jag ha upptempolåtar men när jag sprang ett lopp i New York minns jag hur jag satte igång prylen på armen och den fastnade i någon kärlekslåt. Så jag fick springa hela loppet med ’I looooove you’ i öronen och det gav ju ingen energi alls. När folk sprang om mig så tänkte jag att de skulle bara veta vad jag lyssnar på just nu… […] Jag hoppas och önskar att inställningen till mat i min bransch håller på att ändras, att hälsa ligger i fokus just nu. I början av min karriär när jag blev ivägskickad till New York Fashion Week, samtidigt som size zero-debatten, så var modellerna extremet smala. Idag ser jag lite fler hälsosamma modeller.”

Vad gör modejournalisten Sofi Fahrman i en podd om uthållighetssporter, undrar kanske någon. Men bortom rosa hantlar och välstylad träningsoutfit finns den före detta baskettjejen och tävlingsmänniskan som håller sig i form med bland annat löpning. Vi pratar om vinnarskalle, om varför hon skäms för sitt milpers och – förstås – hur bra Chanels svindyra löparskor egentligen är. Mycket nöje!

Fråga Malin: ”Var hittar jag lätta, snabba skor?”

lopare_sko

Radu efterfrågar tips på snabba löparskor. Malin Ewerlöf svarar. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej Malin,

jag behöver råd om snabba skor om sådana skor finns. Under många sprang jag i New Balance, men för ett år sedan köpte jag Asics. De gick dock sönder ganska fort och jag köpte ett nytt par Asics, Kinsei 5. Tyvärr så känns de jobbiga: de väger mycket och man tappar lusten att springa. I slutet av mars springer jag halvmaran i Prag för nionde gången och tänker köpa ett par lättare skor för att nå ett bra resultat. Har du tips på lätta/snabba skor?

Tack på förhand!

Radu

SVAR:

Hej Radu,

det är klokt att inte alltid springa i lätta skor eftersom de sliter klart hårdare på benen och ökar skaderisken. Däremot, att köra i lätta skor under ett lopp kan vara en god idé eftersom löpkänslan blir så mycket bättre. Det finns otroligt många olika skor på marknaden nuförtiden så det är svårt att tipsa om en speciell sko. Alla har olika fötter som passar bra för olika märken och modeller. Man måste prova sig fram. Därför tycker jag att du ska gå och testspringa ett par nya skor hos en bra specialbutik som kan löpning och skor.

Lycka till!

Malin

Har du också en fråga till Maratonbloggens expert på löpning, Malin Ewerlöf? Mejla den till spring@svd.se!

Träna två gånger i veckan – eller riskera lägre lön

gymstress655

Kalmar Vatten kräver att de anställda tränar två gånger i veckan, annars kan de riskera sämre löneutveckling. Foto: TT.

Är tvångsträning rätt väg för att få de anställda att röra på sig? Ämnet är kontroversiellt, men jag stöttar åtgärden som Kalmar Vatten har vidtagit.

Den går ut på att de anställda får två arbetstimmar i veckan som ska fördelas på minst två pass. Passen kan ske under arbetstid eller på fritiden och då delas komptimmar ut. Vidare är det krav på att ett pass i veckan ska vara styrketräning, något som följs upp med hjälp av närvarolistor på gymmen i Kalmar, skriver Ny Teknik. Det andra passet är valfritt, till exempel simning eller yoga. Företagets HR-chef meddelar att de flesta är nöjda med upplägget, även om några kan ha svårt att komma iväg till träningen på grund av hög arbetsbelastning eller bristande motivation. Men tilltaget har fallit väl ut: belastningsskadorna har minskat och personalen är gladare. Kravet på träning är ett kriterium vid löneförhandlingarna. Motionerar man inte kan man riskera en sämre löneutveckling på sikt.

Är upplägget drastiskt? Är det rätt att kräva att medarbetarna tränar? Jag svarar ja på båda frågorna. Jag utgår från att de flesta företag vill ha medarbetare som presterar optimalt. Och träning gör dig friskare och piggare, det är inget att orda om. Den stora tröskeln här är brist på motivation och tid. Samtidigt kan jag personligen intyga att träning gör dig mer effektiv på jobbet, så även om man viker en timme åt träning två gånger i veckan har man igen det många gånger om.

Vad säger ni, är tilltaget i Kalmar ett föredöme eller är det för drastiskt? 

SvD:s träningsskribent Jacob Gudiol är sjukgymnast och arbetar även men utbildning av personliga tränare. Han driver också flera träningsbloggar. TRÄNING

Träningen som ”blir av” är sällan bäst

”Utseendemål är ett problem.”

Bantande svenskar fuskar med motionen

HÄLSA

”De vet – men fuskar ändå.”

”Dieter fungerar inte på sikt”

GUDIOL

3 nycklar till en varaktig viktminskning.

”Högintensiv träning gör dig friskare”

TRÄNING

Gudiol kommenterar hetsig debatt.

Fyra koppar skyddar mot cancer

Hälsa

Nya rön om dryckens hälsoeffekter.

En tallrik gröt om dagen förlänger livet

HÄLSA

Gröten inte bara het i Hollywood.

Gryn gör dig gladare

6 anledningar att älska kolhydrater.

Hemligheten bakom platt mage

FORSKNING

Upplägget som verkligen fungerar.

”Dieter fungerar inte på sikt”

GUDIOL

3 nycklar till en varaktig viktminskning.

Så blir du snabbare – genom att lyfta skrot

TRÄNING

Gudiol om rädslan för styrketräning.

”Kvinnor är rädda för att bli bulliga”

TRÄNING

Gudiol: ”Därför kan du sluta oroa dig.”

Träning minskar risken för influensa

STUDIE

Men du måste ta i – ordentligt.

5 tunga anledningar att börja träna

KRÖNIKA

Och därför är det aldrig för sent.

”Det är dags att sluta svartmåla kostråden”

HÄLSA

”Fetman inte Livsmedelsverkets fel.”

Ny studie: Må bra och lev längre

Visar sig att välbefinnande kopplas till längre livslängd.

Välbefinnande runtom i världen

grafik

Baseras på observationer i 100 länder.

Lyxa till det med kunglig bysthållare

PLOCK

Godis för alla gymråttor.

HÄLSA

Bäret som är godis för din hud

De 10 nyttigaste bären du kan äta.

BLOGG

Målhets får folk att avstå från träning

”Man behöver inte ha ett mål med allt.”

HÄLSA

De tio nyttigaste frukterna

Bra för vikten, skyddar kärl och hjärta.

BLOGG

”Träna – annars riskerar du lägre lön”

”Ett pass måste vara styrketräning.”

HÄLSA

10 bästa vegetariska proteinkällorna

Näringstätt smör och nötig mjölk.

HÄLSA

10 livsmedel som hämmar sexlusten

”Choklad finns oväntat på listan.”

Blogg

Pippa Middleton i stentufft lopp

Ställer upp med svensk lagkamrat.

BLOGG

”Våga välja bort quickfixarna”

”Ingen myt att farten dödar.”

HÄLSA

Vill du bli på gott humör? Ät kokos!

10 livsmedel som gör dig gladare.

HÄLSA

Maten som får dig i form

”En näve mandlar motverkar viktökning.”

RELATIONER

9 hot mot ditt förhållande

Så jobbar ni er förbi dem.

HÄLSA

Maten som motar bort din förkylning

10 immunstärkande livsmedel.