SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Peppkväll med extra allt!

Peppkväll

Nöjt gäng efter avslutad peppkväll. Från vänster: undertecknad, Rubin McRae från Running Sweden, kostexperten Liza Rosén från Fazer och löparbloggaren Ellinor Björk. Foto: Helena Wittbom.

Peppkväll

Komikern Cecilia von Strokirch bjöd på ett smakprov ur sin föreställning ”En jojobantares bekännelser”. Foto: Petra Månström.

Peppkväll

Det var fullt hus med 150 peppsugna löpartjejer. Foto: Petra Månström.

Peppkväll

Med sig hem fick gästerna en välfylld goodiebag med gåvor från sponsorerna Fazer, Weleda, Amelia, Röhnisch, Running Sweden och GoCoCo. Foto: Petra Månström.

Igår var det så äntligen dags för peppkväll inför vårens och sommarens tävlingar och gissa om vi blev smått chockade över anstormningen av gäster. Av de 150 anmälda gästerna så kom i stort sett samtliga och det blev en riktigt lyckad kväll med mycket skratt och löparsnack. Lisa McRae hade insjuknat så istället inledde hennes make Rubin McRae med att prata om löpning. Sedan äntrade komikern och nyblivna löparen Cecilia von Strokirch scenen och hon rev ner många skrattsalvor med sina träffsäkra betraktelser av löparvärlden. Avslutade gjorde kostexperten Liza Rosén som pratade om vilken mat man laddar bäst med när man tränar. GoCoCo var på plats och visade upp det senaste på strumpfronten. Programledde det hela gjorde undertecknad och det var väldigt roligt att moderera. Gör jag gärna om! Tack alla ni som kom och gjorde gårdagskvällen så lyckad. Hoppas vi ses snart igen, i spåret eller på en ny peppkväll!

Petra Månström 10 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

En timme med mr McPain..

Idrottsmassage är en sorts djupgående massage som ger en avslappnande effekt på spänd muskulatur. Foto: Colourbox.

”Värre än att föda barn.”

”Som att bli överkörd av en buss.”

”Ta med dig bitpinne.”

Ja, ska man uttrycka sig milt så var ju inte omdömena om idrottsmassage hos Rubin ”McPain” McRae på Access Rehab särskilt behagliga. Men alla jag pratat med kunde också intyga att känslan efteråt var fantastisk, att man kände sig flera kilo lättare och att skadekänningar försvunnit. Och eftersom jag börjat få lite känningar i vänster hälsena och höger häl – inte mycket men tillräckligt för att jag skulle avstå kvalitetspasset igår – lade jag mig på britsen och inväntade behandlingen.

Och ja, man kan verkligen säga att massagen var djupgående. Först ytligt, sedan djupare. Aj, där hamnade en armbåge på en spänd vadmuskel och aj aj – den där sätesmuskeln hade visst sett bättre dagar. Jag flämtade, svettades och kved ibland till av smärta. Kramade britsens handtag och insåg att det här nog är bra. Att det här var första gången jag fick idrottsmassage på 35 år är däremot mindre bra. Det här borde jag ha kostat på mig tidigare, jag har ju tränat mer eller mindre hårt hela mitt liv.

Efter en dryg timme var jag både svettig och mör – då gjorde naprapaten Mikael entré. Han skulle ta sig en titt på min rygg och efter en stund frågade han om han fick ”behandla mig lite”. Visst fick han det. Okej, korsa händerna bakom nacken och sjunk ihop. Och – PANG! Där small det till. Och andra sidan. PANG!

Efteråt drack jag tre glas vatten och fick sätta mig ner och pusta lite. Och ja, jag kände mig flera kilo lättare redan ute på gatan. Jag svävade minst en centimeter ovanför marken också. Fler som testat idrottsmassage?

Petra Månström 4 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Träningsprofilernas nyårslöften!

Från vänster: Rubin McRae, välmeriterad löpare och löptränare som driver Running Sweden. Fitnessprofilen Ove Rytter utkom år 2010 med boken ”Träning för män 40+”. Ulrika Flodin (f d Johansson) gick från medeldistans till långdistans och vann Lidingöloppet 2010. Foto: David Magnusson/Per Bernal/Roger Vikström (Scanpix).

Nu kickar jag igång en liten inläggsserie där en rad svenska träningsprofiler delar med sig av sina nyårslöften/träningsmål inför 2012. Låt dig inspireras och hitta egna, fantastiska mål med det nya året! Först ut är Rubin McRae, Ove Rytter och Ulrika Flodin:

Rubin McRae:

” I want to train a little more for myself – this past year has been between 160-240km/week running and only about 10km self. Next year I want to have at least 50/50… Marathon in under 2.30. I want to run close to 30 minutes again for 10km and should go hand in hand with the goal above. I want to be an hour faster over Axa Fjällmaraton than this year (i år var sluttiden 5:08:24 reds anm). I want to enjoy Stockholm City Triathlon and if this goes well an Ironman in the future.”

Ove Rytter:

”Mitt nyårslöfte är att besvara alla de frågor jag får från män 40+, vilka kontaktar mig. Ett annat är att hålla mig ifrån gymmet på högfrekventa tider. Min egen träning fungerar bra – och det finns ingenting jag vill göra bättre, eller sämre. Träning är en livsstil. Inte ett tidslimiterat projekt.”

Ulrika Flodin:

”Oj, jag har massor av mål för säsong 2012. Mitt främsta mål just nu är att komma tillbaka i bra form efter barnafödande och jag kan ju avslöja att jag precis i denna stund, mer eller mindre bestämt mig för att ställa upp på veteran-SM, 3000m, i feb i Huddinge. Tävlingsdjävulen är för stark för att låta bli. Stora SM hinner jag inte träna upp mig för.

Men annars är min tanke att försöka vara i så bra form att jag gör min comeback på terräng-SM i vår, där målet är att ta en pallplats. Om tiden räcker? Ja, det får vi se. Sen fortsätter min mållista: pallplats på SM, 5000m. Jag vill ta en finnkampsplats på 5000m. Jag vill ta mig under 34 minuter på milen och under två timmar på Lidingö för att nämna några mål.

Kanske tar jag mig vatten över huvudet, men höga målsättningar är någonting som triggar mig och får mig att skratta och le mitt i all hård träning. Om det här kallas nyårslöfte vet jag inte, men jag har hur som helst redan tjuvstartat och tränar nu varje dag för att ta tillbaka en landslagsplats.”

Och när vi ändå håller på: Vilket är just DITT träningslöfte/träningsmål för 2012? Skriv gärna i kommentarsfältet!

Petra Månström 30 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Träning som gör mig lycklig!

Delar av Running Sweden-gänget som körde intervaller på Stora Skuggan igår kväll. Foto: Rubin McRae.

Vågar knappt säga det högt, men jag tror att min träningsdipp kan vara över! Utan stora lopp i sikte är det mycket lättare att slappna av och bara träna för att det är kul. För att man blir glad och för att man har massor av likasinnade, glada människor omkring sig. Var inte jättepeppad när jag åkte hemifrån men det gick snabbt över när jag närmade mig Planet Fitness och såg Rubin och gänget därinne.

Planen för kvällen var 10 x 400 meter samt 2 kilometer i tröskelfart, samt upp och nerjogg på det. Det är lågsäsong löpmässigt för mig och därför körde jag l-u-g-n-t. Inte riva och slita, inte flåsa i högan sky – bara fokusera på löptekniken, andningen och att hitta flytet. Och som bekant när jag får slappna av så går det bättre än någonsin, utan att jag känner mig trött. Se bara på Göteborgsvarvet tidigare i år.

Fyrhundringarna kördes med 30 sekunders vila mellan varje, inte mycket men eftersom intervallen var förhållandevis kort kändes det ändå lätt mentalt. Sirpa som ledde vår grupp uppmanade oss att bara fokusera på varje enskild intervall, inte tänka på hur många det var kvar. ”Var i nuet, fokusera på det du gör just nu.” Mindfulness är nyckeln till framgångsrik löpning, det är jag övertygad om.

Sista biten av tröskelintervallen på 2 kilometer bestämde jag mig för att trycka på lite. Upp på framfoten, jobba extra mycket med armarna, blicken långt fram. Helt enkelt testa lite. Och jösses, det gick så lätt, så lätt. Benen dog inte som de brukar, de pinnade på och då hängde pulsen med. 187 kom jag upp i! Jag som trodde att min maxpuls var 187!! Antagligen är den högre än så. Vilan har antagligen gjort mig gott, för nu är det inte längre benen som bromsar min löpning – igår fick flåset jobba sista biten. Härligt!

Petra Månström 16 november 2011 | | kommentarer(View Comments)

Vila svårare än att träna stenhårt

Det var ett grymt taggat och duktigt gäng som under överinseende av Rubin och Catti körde 10 x 60 sek-intervaller alldeles nyss. Foto: Petra Månström.

Jag har ju tjatat om det här med den viktiga vilan ett tag och det tänkte jag fortsätta med. För jag hoppas att det jag skriver kanske sår ett frö hos någon eller några andra av er läsare – i så fall har jag lyckats. Har redan märkt att de inlägg jag hittills har skrivit om att våga ta det lugnt ibland har varit väldigt uppskattade – många upplever att de har fått en aha-upplevelse och en viktig påminnelse om att träna balanserat.

I morse inledde vi med ett lugnt och skönt pass på ungefär fem kilometer före frukost. Terrängen häromkring är ju rejält kuperad så helt superlätt gick det inte, men tempot kändes behagligt och landade någonstans runt 6:30 min/km. Perfekt! Lite stretching efter halva passet och sedan ännu mer när vi kommit fram. In i duschen och så dags för frukostbuffé – lätt dagens bästa måltid. Vill man vinna mitt hjärta för evigt ska man helt klart bjuda mig på en pangfrukost ;-)

Sedan fick vi lyssna på ett intressant föredrag om löpteknik och löpskolning. Jag är väl inte världsbäst på detta, men alltid intressant att få ord på sådant man ”bara gör”. Att det finns mycket tid att vinna på en mer ekonomisk löpstil var också skönt att höra – bara genom att sluta svänga med kroppen i sidled kan man kapa massor på alla distanser.

Rubin McRae inledde sitt föredrag med att presentera Running Swedens träningsfilosofi som jag tyckte var så vettig och sund att jag var tvungen att lägga ut den här. Särskilt det om att låta träningen bli en del av resten av ditt liv gillade jag. Foto: Petra Månström.

Nu tar jag det lugnt på rummet en stund innan det är dags för nästa prövning: 90 minuters styrketräning med Rubin och Catti. Jag känner på mig att det kommer bli apjobbigt…

Petra Månström 19 augusti 2011 | | kommentarer(View Comments)

Beroendeframkallande tisdagar

Trött, svettig och hungrig – men lycklig efter dagens Tough Tuesday-kvalitetspass i Hagaparken. Foto: Petra Månström.

Tisdag idag och som vanligt kom fjärilarna en stund efter lunch. Tough Tuesday-fjärilarna alltså. På programmet stod följande kvalitetspass: 5 x 300 m + 5 x 1000 m + 5 x 300 m. 60 sekunders vila mellan alla intervaller och några kilometers upp- och nerjogg. Ganska giftigt alltså. Uppladdningen blev inte den bästa eftersom det var totalstopp i tunnelbanetrafiken i ungefär en kvart när jag var på väg. Så jag är oändligt tacksam för att snälla Rubin och Patrick bönhörde mina sms och höll kvar gruppen i fem minuter så att jag hann med.

Efter uppjogg och sedvanlig löpskolning kickade vi igång intervallerna, först fem stycken trehundringar. Vågade inte blåsa på för hårt eftersom vi sedan hade fem tusingar på en hyfsat kuperad sträcka framför oss. Så jag höll mig i en fart runt 4:20 min/km (ungefärlig 5K-tävlingsfart). Sedan följde tusingarna och sträckan var som sagt ganska kuperad med ett par småjobbiga backar och några knixar. Men underlaget var asfalt och det var skönt eftersom de senaste veckornas intervaller gått på stökiga skogsstigar.

Det visade sig att jag och Nina var ungefär jämnsnabba idag, så vi sprang sida vid sida och höll ett (för mig) riktigt bra tempo runt 4:30 min/km. Det var jobbigt, särskilt i backarna, men inte oöverkomligt. Kunde pressa fram korta meningar och ansträngningsmässigt bedömer jag att vi befann oss någonstans strax under tröskelfarten. Skönt att min tröskelfart tycks ha blivit lite snabbare numera, 4:30-fart kändes inte så här ”behagligt” tidigare. Bådar gott inför framtiden, exempelvis I Form-loppet i augusti och Hässelbyloppet i oktober (båda millopp).

Diagrammet visar hela passet; uppjoggen, löpskolning, 5×300 m + 5×1000 m + 5×300 m samt nerjogg. Skärmdump från Garmin Connect.

Facit för tusingarna blev 4:31 + 4:35 + 4:31 + 4:39 + 4:28. Den något långsammare, näst sista tusingen ”skyller” jag på lite missförstånd med vad som var slutpunkten för tusingen. Det sista sjoket trehundringar såg tufft ut på papperet, men med Rubin skrikandes i ena örat gick det förstås inte att hålla igen. 3:50-4:00 min/km blev farten här. Nu är man supertrött men supernöjd – som alltid.

Tack alla som var med idag! Ni är grymma och de här tuffa tisdagarna börjar bli grymt beroendeframkallande!

Petra Månström 13 juli 2011 | | kommentarer(View Comments)

Svettiga semestertips för löpare

Sugen på att springa under semestern? Jag har nosat upp lite spännande och utmanande löparresor! Foto: Johnér bildbyrå.

Sol, bad och lata dagar i all ära – men åtminstone jag får krupp om jag inte får röra på mig hyfsat ofta. Så för alla löpintresserade kommer här lite roliga semestertips:

1. Ramundberget

Precis som i fjol håller långdistansstjärnan och Stockholm Marathon 2011-silvermedaljösen Lena Gavelin en förlängd helg med utgångspunkt från Ramundbergets fjällstation i Härjedalen. I år utökar man till två helger; 4-7 augusti med inriktning mot Lidingöloppet och andra höstlopp samt 25-28 augusti med fokus på längre fjällöpning med lätt packning. Koden ”Maratonbloggen” ger 20 % rabatt på priset.

2. Sälen

Rubin McRae och Lisa Blommé som driver Running Sweden (där jag är med) leder 18-21 augusti Running Camp med fokus på terränglöpning inför höstens lopp. Det kommer bland annat att bjudas på distanspass, tuffare intervallpass och styrkeövningar för löpare.

3. Fuerteventura

Tillsammans med Mustafa Mohamed, Robert Kronberg och andra meriterade löpare får du 3-10 oktober chansen att vässa din löparform, lära dig mer om mental träning och mycket mer. Allt i en inspirerande miljö med närhet till stranden och havet.

4. Selma Spa i Sunne

För dig som är sugen på alternativ träning erbjuder Camp Shape It en förlängd helg med fokus på funktionell träning. Välj mellan datumen 9-11 september, 7-9 oktober samt 2-4 december. Tillgång till spa, gym, pool med mera ingår.

5. Sylarnas fjällstation

Markus Torgeby (känd från tv-dokumentären ”Löparen”) och Mattias Jaktlund står bakom löparlägret i jämtländska Sylarna – perfekt för dig som siktar på ett kuperat terränglopp till hösten och vill ha lite höjdmeter i benen. Välj mellan 11-15/7 samt 18-22/7.

Hur många av er läsare är sugna på en aktiv semester? Vad har ni för semesterplaner? Har ni fler tips på löparresor? Berätta gärna! Själv ska jag i sommar gå två spännande kurser i Försvarsmaktens regi samt springa på fjället. Bland annat.

Petra Månström 16 juni 2011 | | kommentarer(View Comments)

Supersvettiga intervaller

Från vänster: undertecknad, en snabb tjej jag pinsamt nog glömde fråga namnet på (ser du detta får du gärna tala om vad du heter i kommentarsfältet eller genom att mejla mig!) och Petra efter genomfört intervallpass runt fotbollsplanen i Karlberg. Foto: Rubin McRae.

Oj oj. Var ska jag börja? Jo, jag börjar med temperaturen. Kvicksilvret hade idag krupit upp till härliga 29 plusgrader i centrala Stockholm, luftfuktigheten var också hög. Perfekta förutsättningar för att springa intervaller alltså…not. Men det är inget som skrämmer upp en tjurig kombination av tjeck och lapplänning. Nejdå.  Running Swedens ”Tough Tuesdays” har blivit gravt beroendeframkallande och varken värmebölja eller blåmärken och skrubbsår från topp till tå (efter gårdagens hinderbana) kunde stoppa mig.

Uppjoggen till Karlberg gick finemang i 5:15-fart ungefär. Sedan körde vi lite sedvanlig löpskolning och några stegringslopp. Sedan var det dags för själva intervallpasset som såg ut som följer:

3 x 600 m, 3 x 400 m, 4  x 300 m, 3 x 200 m – vilan lika lång som tiden för första intervallen i varje serie

Pulskurvan under dagens tuffa intervallpass. Farten låg jämnt och fint runt 4:00-4:10 min/km under de två första intervallserierna, sedan stack den iväg ner mot 3:30-3:50 min/km. Tvåhundringarna gick på ca 35 sekunder styck (3 min/km). Skärmdump från Garmin Connect.

Hamnade i en trevlig grupp bestående av väldigt taggade löpare. Vi hade en bra fighting spirit och peppade varandra så gott vi kunde mellan andhämtningarna. Vinnlade mig om att försöka ha ett så fint och avslappnat löpsteg som möjligt, trots flås och hög puls. Det gick mycket bättre än väntat! Även när flåset stod på full blås kunde jag springa avslappnat utan att behöva ”kriga och slugga”. Det känns bra och kul! Skönt att stegen gick neråt, alltså att intervallerna blev kortare – då var det lättare att hantera passet mentalt. Rubins och Mias effektiva peppning gjorde förstås också sitt till – liksom peppningen från Ellinor som idag körde ”Olgor” runt samma fotbollsplan som vi. Tack för det! Jag vill också tacka mina medlöpare för ett kanonkul, superjobbigt men effektivt pass!

Intervallträning är sanslöst beroendeframkallande!

Petra Månström 7 juni 2011 | | kommentarer(View Comments)

Tuesday’s Tough Workout

Ett manglat Running Sweden-gäng efter att sista trehundringen klarats av. Kan bara säga en sak: Puh x 10000!! Foto: Christer Schapiro.

Efter en liten sejour ner till Medelhavet var man så tillbaka i intervall-selen igen. Även om jag visste att dagens pass med Running Sweden skulle bli tufft så var det en ren fröjd att jogga iväg från Planet Fitness bort mot Stora Skuggan. Solen sken, det var 25 grader varmt och linne och korta tights var klädseln för dagen. På programmet stod: ”5 x 300 m (45 sek ståvila) + 5 x 1 km (2 min ståvila) + 5 x 300 m (45 sek ståvila).”

Det var ett stort gäng som slöt upp och jag kunde glatt konstatera att jag slapp härja ensam i långsammaste gruppen. Kul att få lite draghjälp! Försökte hålla igen på de första fem trehundringarna för att ha krafter kvar till långintervallerna. Meningen var att vi skulle springa trehundringarna i vår tävlingsfart på 5 km – för mig är det uppskattningsvis runt 4:35 min/km, men det gick lite snabbare än så. Himla svårt att hålla igen när alla andra kutar som blådårar, även om jag är nöjd över att jag inte förtog mig så där som jag brukar kunna göra ibland. Och bara ligger i fosterställning i soffan resten av kvällen…

Hade bestämt mig för att hålla ihop kilometerintervallerna, inte rusa i början och sen krokna. Första gick på 4:28 – något snabbare än min tävlingsfart på milen som var tänkt fart, men det kändes bra så jag körde på. Dessutom var banan åt det här hållet ganska snäll med en generös utförsbacke och annars mestadels flacklöpning. Andningen gick på högvarv men ingen hyperventilering vilket var skönt. Himla nöjd med att jag kan kontrollera flåset bättre nu, även när pulsen närmar sig 180. Övriga fyra tusingar gick på 4:32, 4:32, 4:34 och 4:29. Helt okej och kul att jag hade krut kvar i benen på slutet, precis enligt plan.

De avslutande trehundringarna var som väntat apjobbiga men mentalt lättare än de längre intervallerna eftersom de är kortare. Ritsch, ritsch och så hade jag flåsat mig igenom dem, delvis peppad av Rubin McRae på cykel. Vilken fantastisk peppförmåga den mannen har! Helt otroligt. När han pushar och hojtar vill man bara ösa på. Tror fasen jag skulle kunna tokpersa på milen bara genom att ha honom på cykel intill mig under loppet. Tänk Rubin på cykel på ena sidan och coach Ingmar på den andra – då skulle ni få se på miltider!!

Pulskurva över intervalldelen i dagens pass. Upp- och nerjogg på 3 km var. Skärmdump från Garmin Connect.

Vill tacka Running Sweden för ännu ett kanonpass! Kul också att träffa en hel del kända ansikten, som Erika och Per! De här ”tuffa tisdagarna” börjar bli heliga för mig – man mår aldrig så bra som efter att fått ”blåsa ur” intervallbenen ordentligt.

Petra Månström 10 maj 2011 | | kommentarer(View Comments)

Jag och snabbfotingarna på Stadion


Undertecknad – supertrött men lycklig efter ännu ett grymt effektivt kvalitetspass med Running Sweden. Foto: Privat.

Idag kom vintern tillbaka till Stockholm. I morse singlade stora snöflingor ner utanför fönstret och när det var dags för kvällens intervallpass var temperaturen härliga tre plusgrader. Dock hade det åtminstone slutat regna och blåsa, vilket åtminstone ingav visst hopp om att man åtminstone skulle kunna kuta sig hyfsat varm.

Rubin McRae på Running Sweden presenterade ett pass som inte gick av för hackor: 3 x (1000 m + 800 m + 600 m + 400 m + 200 m + 100 m) med en minuts ståvila mellan intervallerna och tre minuters setvila. Dock fick vi som ska tävla till helgen rådet att bara köra de två första seten samt möjligen tusingen på tredje setet. Efter lite mer än tre kilometers uppvärmningsjogg till Stadion körde vi löpskolning och några stegringslopp. Sedan delades vi in i grupper efter snabbhet – själv hamnade jag i långsammaste gruppen men då ska ni veta att Running Sweden-deltagarna är sjukt snabba. Så jag kan lova att jag fick ligga i ordentligt…

Det var meningen att vi skulle köra första tusingen i 4:45-4:50-fart, men så blev det naturligtvis inte. Istället gick den på strax under 4:30 min/km, men eftersom pulsen fortfarande höll sig skapligt stabil runt 170 (min ungefärliga tröskelpuls) så körde jag på. De kortare intervallerna gick successivt snabbare och hundringen gick på 3:19 min/km. Då tyckte jag att jag tryckte på ordentligt, men ändå låg jag över tjugo sekunder efter Geoffrey Mutais snittfart på Boston Marathon 2011. Hans prestation framstår mer och mer som överjordisk… Helt sanslöst snabbt.

Nåväl.  Jag kämpade på för att hålla jämnt skägg med resten av klungan medan Rubin hojtade och peppade – idag från cykelsadeln. Flåset tilltog, men jag kunde hela tiden springa kontrollerat och kunde hålla andningen i schack, vilket kändes oerhört bra. Där märker jag stora framsteg sedan jag började med tuff kvalitetsträning på allvar: tidigare flåsade jag i högan sky, nästan hyperventilerade.

På andra setet fick jag släppa större delen av gruppen, men jag är ändå grymt nöjd med att ha fått till ett riktigt effektivt pass som förhoppningsvis kommer boosta min miltid på lördag. Vill också passa på att tacka Anders Szalkai som dök upp med en Spårvägen-grupp och peppade mig med ett och annat vältajmat hejarop!

Här är mina tider på samtliga intervaller:

Set 1:

1000 m: 4:29
800 m: 3:32
600 m: 2:39
400 m: 1:36
200 m: 0:48
100 m: 0:21

Set 2:

1000 m: 4:34
800 m: 3:44
600 m: 2:43
400 m: 1:39
200 m: 0:44
100 m: 0:21

Bonusintervall:

1000 m: 4:40

Pulsdiagram över intervallstegen på Stadion (nerjoggen råkade också komma med). Som ni ser fick man inte mycket tid att andas ut… Skärmdump från Garmin Connect.

Running Swedens Anders Bogevig visar hur man stretchar framsida lår – en inte helt enkel övning för stela löpare. Foto: Privat.

Nu har jag landat i soffan och är sjukt nöjd med mig själv. Hade ALDRIG, ALDRIG kunnat ana att jag år 2011 skulle köra kvalitetspass med ett gäng oerhört duktiga löpare. Jag hade inte ens vågat mig dit. Men alla kan verkligen, bara man ger sig den på det. En grymt häftig känsla!

Petra Månström 3 maj 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg