SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Mina 10 bästa pepptips!

Fjällöpning

Trött på att tugga asfalt? Det går alldeles utmärkt att springa i fjällen också – utsikten får du på köpet. Foto: Privat.

Hamnat i en motivationsdipp? Här är mina tio bästa pepptips som gör löpningen lite roligare!

1. Våga vägra asfalt

Vem har sagt att man bara måste springa på hård asfalt? Jag vill slå ett slag för mjuka skogsstigar och böljande fjällsluttningar som ger skön omväxling och dessutom är skonsammare att springa på.

2. Åk på träningsläger

Nej, ett träningsläger behöver inte gå ut på att man springer fem mil om dagen och lever på havregrynsgröt. Idag finns det mängder av träningsläger att åka på, som passar löpare på alla nivåer. Springtime Travel, Playitas och Svenska Löparläger är några alternativ. Du kan välja ett renodlat löparläger eller en variant där alternativ träning erbjuds. Massor av ny träningsinspiration utlovas!

3. Lägg lite krut på klädseln

Visst, man kan dra på sig sina gamla mysbrallor och sticka ut. Fast löprundan blir lite roligare om man har både snygga och bra löparkläder och skor. Den boost man får av att se snygg ut ska inte underskattas – testa gärna! De uppskattande blickarna från andra löpare får du på köpet…

4. Ha bra musik i öronen

Somliga föredrar fågelkvitter – personligen springer jag nästan alltid med musik i öronen. Numera finns det mängder av små och smidiga mp3-spelare som man kan fästa på tröjkragen och som du knappt märker av under rundan. Ipod Shuffle är ett exempel. Vattentäta hörlurar rekommenderas också.

5. Le mot dem du möter

Läste någonstans att om man ler mot en annan människa så är sannolikheten mycket stor att vederbörande besvarar leendet. Testa du också!

6. Läs om löpning

Det finns massor av bra sajter, böcker, bloggar och tidningar om löpning – fulladdade med inspiration för den som hamnat i en dipp. Jag brukar läsa svenska Runner’s World och amerikanska Running Times. Sen har vi ju förstås också SvD:s löparsajt Spring som jag själv är redaktör för. Där hittar ni också webbtv-programmet med samma namn som jag leder tillsammans med löpexperten Anders Szalkai.

7. Anmäl dig till ett lopp

Du får garanterat massor av motivation att ge dig ut – varför inte anmäla dig tillsammans med en kompis?

8. Bli offentlig med din löpning

Om andra kan följa din framfart på en blogg, Twitter, löparcommunityn Funbeat eller liknande är det svårare att maska. Dessutom får du mängder av egen inspiration och inte minst nya vänner av att vara en offentlig löpare.

9. Träna i grupp

Tiden då bara supersnabba löpare fick vara med i löparklubbarna är förbi. Nu har flera av de stora löparklubbarna motionärsgrupper och det finns även andra aktörer som erbjuder effektiv och rolig löpträning i grupp. Garanterat motiverande! Hör med din lokala friidrottsklubb om träningsmöjligheterna där just du bor, eller konsultera löparforum på sajter som Funbeat och Jogg.se. Eller varför inte gå ihop ett kompisgäng och löpträna? Det är roligare att springa i grupp och svårare att skippa ett pass när man vet att någon väntar på en…

10. Spring på lunchen

Segt att komma iväg och träna efter jobbet? Passa på att utnyttja lunchen till lite löpning – hellre en kort runda än ingen alls. Kanske ihop med ett gäng kollegor? Att transportspringa till och från jobbet blir också allt populärare, men kräver förstås lite mer planering.

Petra Månström 23 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Löparporr

Löpare i solnedgången.

Springs utrustningsexpert Jörgen och undertecknad springer på stranden i Monte Gordo framför en glödande solnedgång… Foto: Fredrik Stattin.

Vilken är din löparporrigaste bild? Lägg gärna upp den på Maratonbloggens Facebooksida så får vi se vad som händer…

Petra Månström 25 mars 2012 | | kommentarer(View Comments)

Pepptips #17

Skynda långsamt – din kropp kommer att tacka dig genom att hålla för löpning länge, länge. Foto: Colourbox.

Dagens tips: Skynda långsamt

Rom byggdes inte på en dag – samma sak gäller en löparkarriär. Särskilt om man levt ett väldigt stillasittande och inaktivt liv och sedan vid 30+ års ålder börjar löpträna är det viktigt att ta det lugnt i början. Annars är risken att man en kort tid senare sitter där med skador och löpförbud – och hur kul är det? Kondition går snabbare att bygga upp än styrka i leder och muskler, så låt kroppen vänja sig stegvis vid ökad belastning genom att öka mängd och intensitet successivt. Fart sliter, så prioritera helst lugnare distanspass i början. Glöm inte heller att då och då lägga in längre perioder (en vecka eller mer) med helvila från löpning och någon gång per år total träningsvila.

Petra Månström 17 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Pepptips #1

Jag och Charlotte körde en 12 kilometer lång runda i skönt prattempo tidigare idag. Foto: Petra Månström.

Så där – nytt år och nya möjligheter! Säkerligen har också många träningsrelaterade nyårslöften avgetts under tolvslaget och därför tänkte jag hålla er motivation igång med hjälp av ett pepptips om dagen är på bloggen.

Pepptips nummer ett är: skaffa träningskompisar! Jag vet av egen erfarenhet att man sällan för att inte säga aldrig missar ett pass om någon står och väntar på en. Dessutom blir passet mycket roligare eftersom man ofta har mycket att snacka om och kör man ett jobbigt pass kan man peppa varandra. En extra bonus är ju också att träningskompisar också ofta har potential att bli riktigt bra vänner även utanför träningen.

Var hittar man då en träningskompis? Ett tips är såklart att gå med i en löparklubb, löpgrupp eller liknande. Man kan också ragga på träningscommunities som Funbeat och Jogg.se, för att nämna några. Personligen har jag träffat de flesta av mina träningskompisar genom bloggen och diverse träningsrelaterade Facebookgrupper. Alla sätt som funkar är helt enkelt bra! The more, the merrier!

Petra Månström 1 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Läsarnas bästa citat!

Foto: Colourbox.

På Maratonbloggens eminenta Facebooksida bad jag nyligen läsarna om deras bästa citat/visdomsord/motton. Här är ett urval, men jag tar gärna emot fler tips här!

Det största modet är tålamodet. (Helene Häggqvist)

Det handlar inte om att vinna, utan att se hur bra man kan bli… (Rickard Bergengren)

För de lata svinen är marken alltid frusen… (Åsa Nylander)

Man har inte misslyckats förrän man slutar försöka! (Jenny Bolander)

Man kör tills man är framme (eller svimmar). (Lina Berglund)

“Every morning in Africa a gazell wakes up. It knows it must move faster than the lion or it will not survive. Every morning a lion wakes up and it knows it must move faster than the slowest gazelle or it will starve. It doesn’t matter if you are the lion or the gazelle, when the sun comes up, you better be moving” (Axel Carlsson)

‎”Smärtan är oundviklig. Lidandet frivilligt” – Murakami (Erik Aschan)

En rullande sten fångar ingen mossa! (Torbjörn Åkerlund)

‎”Don’t let the noise of other’s opinions drown out your own inner voice.”  (Nette Ek)

Whether you think you can or you think you can’t, you’re right! (Pernille Lundahl Scharff)

Petra Månström 8 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Även en mara börjar med ett steg…

Jag och Markus Torgeby under ett löppass i Bogesund i september. Foto: Privat.

Känns det som att ”alla” springer just nu? Känns det kanske också som att de dessutom springer fortare, längre och oftare än du? Tro mig, du är inte ensam! Så där kände jag nästan hela tiden när jag började träna för Stockholm Marathon 2010. Var jag än sprang kom det alltid någon som svischade förbi mig utan märkbar ansträngning. Inte särskilt kul för självförtroendet och ibland försökte jag till och med haka på den där som just passerade mig. Resultat? Blodsmak i munnen, stumma ben och en löprunda som fick avbrytas i förtid. Lärdom? Ge fasen i att jämföra dig med andra! Kör ditt eget race, byt helst däcken själv och växla upp (eller ner) när du själv känner för det.

Som löparbloggare får jag väldigt ofta ”goda råd” av folk. Det kan till exempel handla om att de tycker att jag kör för mycket lugn distans och för få hårda pass. Men vad är det som säger att man ”ska” träna på ett visst sätt? Varför tror så många att man alltid vill bli snabbare – kanske har man helt andra motiv med sin träning? Jag kör hårda löppass med Running Sweden för att jag älskar gemenskapen, Rubins uppmuntrande tillrop och endorfinkicken efteråt. Jag springer lååååånga och lugna pass i Ursvik för att jag älskar naturen där, för att jag blir lugn och glad av den och för att kroppen känns så stark och energifylld efteråt. Ibland kör jag spinning, cirkelträning eller annan alternativträning för att jag gillar variation och för att få chansen att träna med kompisar som inte är så löpfrälsta.

Vart jag vill komma? Jo, visst kan man lyssna på andra men viktigast är att lyssna på sig själv. Vad vill du med din löpning? Vill du hålla dig i form och samla energi eller vill du dessutom bli snabbare? Försök formulera något slags inre mål så slipper du känna dig stressad när den där toppluvan ska pressa sig förbi dig i spåret. Det är nog ett av de bästa löpråd jag kan ge andra.

Petra Månström 8 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Varför rör jag på mig?

Peer Ågren under Sträcklöpet tidigare i år, ett millopp som går över stock och sten i obanad terräng. Foto: Privat.

Jag stannar ofta till vid Peer Ågrens statusuppdateringar och kommentarer i träningsforumet på Facebook, kommer på mig själv med att småle och tänka att ”ja, han slår faktiskt huvudet på spiken när han skriver så där” – det är alltid tänkvärt och med en stor portion självironi. Därför bad jag honom skriva en liten krönika om vad som motiverar och inspirerar honom till träning – ja, varför han rör på sig. Här är den:

Varför rör jag på mig? E’re så enkelt att jag vet att jag måste förflytta mig eller mina kroppsdelar i en viss riktning för att det står så i SvD:s söndagsbilaga: ”Livsviktigt att motionera, annars dör du!” eller finns det en helt annan förklaring?

22.00 torsdag, nyspolat och man kan nästan se hur isen ”torkar”, det är jäkligt svårt att hålla sig så vi häller ut hinken med puckar och kör på. Uppvärmning sker per automatik när jag leker att den sitter fett uppe i högra krysset. Passet består alltid av enbart två mål och 22 veteraner spelar VM-final där det viktigaste är absolut förnedring av motståndarna, ibland är det OS-final mot några finansfjantar från Lidingö och då gäller tacklingsförbudet, men bara nästan. Så där håller det på och 23.30 blir vi utslängda av vaktis som tycker att nu får det f-n vara nog, nu vill jag gå hem och kör in med ismaskinen på rinken i en tydlig protest.

Det handlar om motivation, det är därför jag rör på mig – låter mig glida bort i Foppadrömmen och sätta den där straffen eller som igår kväll faktiskt njuta av att Bruno kör skiten ur oss på en gångväg vid Östermalms IP. Det spelar ingen roll om det är veteranhockey, militärträning eller Sträcklöpet, det handlar för mig i alla lägen om motivation och glädje att få träna. När jag var 20 så kunde jag stå en halvtimme efter en träning och skjuta handledsskott mot en och samma punkt, jag var motiverad att intill perfektion kunna styra pucken just till den punkten. Idag är motivationen en annan, nämligen glädjen av att oavsett vad jag tränar så har jag glada kamrater med mig på resan, prestationen kommer liksom av sig själv.

Jag tror inte att just jag hade tagit del av idrottens underbara värld om inte den sociala stärkelsen funnits med, det finns ju fina exempel på motsatsen, typ Stenmark, även om de nog är i minoritet. Det är kul att komma sist in efter Gunnars* jäkla ruscher och det e OK att inte orka slå bildäcket i stenen hela tiden fast Magnus* hojtar oavbrutet (han har blivit lite mjuk den där Spyfys*, va?) för min belöning är prestationens belöning som kommer av motivationen som kommer av er, mina vänner.

Vad kan man lära sig av detta? Jo, föga överraskande och enligt min tes att oavsett om man springer långskubb som Petra eller kör militärträning så är motivation kopplat till prestation men ännu viktigare att den sociala delen av idrott är grunden. Tänk efter, hur många i din träningsomgivning är surfisar? Du får en lussekatt för var och en, av mig! Så, fortsätt med vad du nu tränar men lägg lite x-tra krut på det sociala, motivera folk till att börja springa, hoppa, militärträna eller pucka, och tjata på dom att fortsätta. Alla vill inte tävla men alla vill ha kul och känna motivation till att bli lite lite bättre. Vi börjar idag folks!

Peer Ågren

PS! Egentligen e’re Kenta Nilsson som kom på den, Globen 1989 http://www.youtube.com/watch?v=QobAlzxDdXcfeature=results_main&playnext=1&list=PLA967C431C65AC6FA

* Namn (samt smeknamn) på instruktörer i militärträning, en slags fysträning som sker utomhus.

Petra Månström 30 november 2011 | | kommentarer(View Comments)

Trött på gamla vanliga rundan?

I början av september i år var jag med på ett löparläger i Edsåsdalen i Jämtland. Foto: Jakob Hanberger.

Det är lätt att hamna i ett tråkläge med sin löpning, där man bara harvar på standardrundan (som ofta går på asfalt) dag ut och dag in. Inte undra på att man ledsnar till slut. Bara att testa att springa standardrundan åt andra hållet kan ju vara ett sätt att liva upp tristessen, men ibland måste man ta till lite tuffare medel. Som till exempel att springa i obanad terräng, på myrar eller uppför en slalombacke. På vintern är det grym träning att springa i lårdjup snö och att dra till fjälls och springa på stigar är också både roligt och effektivt. Och framför allt ger det efterlängtad variation och gör löpningen roligare. Här är lite tips på saker som jag själv har tagit till för att hålla liv i löpglädjen:

1. Spring standardrundan åt andra hållet.
2. Gå med i en löparklubb – flera är även öppna för glada motionärer. Många gym kör också ledarledda löprundor utomhus.
3. Åk iväg på ett löparläger, kanske till fjälls eller till varmare breddgrader.
4. Testa löpning i obanad terräng, varför inte hänga på en orienteringsklubb?
5. Om du är asfaltstuggare, testa gärna närmaste elljusspår.
6. Utmana benen och flåset och spring i en slalombacke.
7. På vintern och vid snötillgång – testa intervallöpning i djupsnö. Garanterad mjölksyra!
8. Spring på en mosse eller myr, ger ungefär samma effekt som att springa i djupsnö.
9. Skaffa en löparkompis som introducerar dig till nya rundor.
10. Gå med i en löparcommunity som till exempel Funbeat eller Jogg och få tips på nya rundor i din närmiljö.

Har ni fler tips? Skriv gärna i kommentarsfältet!

Petra Månström 13 oktober 2011 | | kommentarer(View Comments)

Sluta vela, bara kör!

Jag efter ett av mina första distanspass i december 2009. Brr!! Kan lova att det där passet inte revs av med en klackspark. Foto: Privat.

Det är lätt att tro att den här bloggen skrivs av en träningsmaskin som klämmer långpass hit och intervaller dit utan problem. Så är det inte. Fortfarande måste jag ha en hel del peppsnack med mig själv innan passen blir av. Särskilt jobbigt är det med pass som jag springer själv, då kan jag liksom fastna i soffan och avståndet till ytterdörren känns oändligt.

Ännu värre var det när jag började löpträna i slutet av 2009, då var de första kilometerna på varje runda vidrigt jobbiga och jag minns hur däckad jag var efter första långpasset på 21 kilometer. Jag låg i fosterställning med helvetisk träningsvärk resten av dagen och lovade mig själv att aldrig mer springa långpass. Allt det där är lätt att glömma när man numera har något enklare att komma iväg. Men lätt som en plätt är det aldrig! Det var mycket lättare att sätta sig på cykeln och åka iväg till Friskis & Svettis-passet. En löprunda – särskilt när vädret är tjurigt och det är mörkt ute – är alltid lite jobbigare att komma iväg på.

Men det jag försöker säga är att det inte är någon idé att vänta på att det ska kännas lätt-lätt att dra ut och springa. Det är lika bra att bara köra. Inte vänta på bättre väder eller ljusare tider, för då är risken att det aldrig blir av. Kör nu istället! Hur gör ni andra för att komma iväg?

Petra Månström 10 oktober 2011 | | kommentarer(View Comments)

Måste man vara så jävla glad hela tiden?


Foto: Colourbox.

Jag känner att det är dags att tycka till lite. Jag tycker att det är läge för att skriva just det här precis just nu. Den enkla anledningen är att vi precis har övergått till sommartid, dagarna har blivit längre och med detta kommer för många också en ”vårdepp”.

Ibland kan jag störa mig på lyckohetsen som finns i vårt samhälle. Man ska ha en framgångsrik karriär, ett fint hus, man ska ha en snygg och framgångsrik respektive och helst ett gäng välartade barn som börjat gå innan de lärt sig krypa. Just ja – jag glömde en sak! Självklart ska man ju träna för maran också, med ambitioner på högsta nivå. ”Persa” varje gång är lika självklart som att dina skor och resten av din prylpark är den mest avancerade som går att köpa för pengar.

Vart vill jag komma? Jo, jag vill tala om för alla er som inte har allt det där jag räknade upp nyss att ni är bra ni också. Låt er inte luras att trilla ner i vårdepressionsträsket bara för att ni fått för er att ni är misslyckade, att ingen vill ha er eller liknande. Ut och spring istället! Ja, du hörde rätt. För att undvika vårdeppen behöver man ljus, ljus, ljus och därför är utomhusträning i dagsljus helt fantastiskt välgörande. Jag lovar! Är du skeptisk – testa i alla fall en gång. Du behöver inte springa, det räcker bra med att gå. Men lova att ta vara på våren som är på gång!

Brukar du drabbas av vårdepp? Vad gör du åt det?

Petra Månström 29 mars 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg