Petra Månström
Foto: Colourbox.
Har funderat en hel del på det här med kost och på vilka sätt vi inhämtar kunskap om den. Sociala medier, tidningar och tv dominerar väl där. Men när det gäller sociala medier så verkar det som om dessa når oss på ett mer personligt plan än andra medier.
Inte så konstigt egentligen, då avsändarna ju är människor som vi har ”lärt känna” genom att följa dem. Vi vet hur de ser ut, hur de tränar, kanske hur deras familjesituation är och vad de äter. Eller åtminstone vad vi tror att de äter. För Instagramflödet är ju inget som berättar en sann historia i realtid. Snarare ett subjektivt urval av information, där annan information har utelämnats av en eller annan orsak. Det jag menar är att man lätt kan tro att alla äter jättenyttigt hela tiden, om vi nu ska uppehålla oss kring kosten. Det är avokado till frukost, proteinpannkakor till lunch och grillat kycklingbröst på kvällen. Däremellan stenhårda träningspass och kanske hämtning eller lämning på dagis eller skola.
Inget fel på så kallad ”nyttig” mat, men det känns som att vi håller på att drabbas av någon slags kollektiv ätstörning. Jag vet eftersom jag själv har varit där, man är aldrig så intresserad av kost som när man lider av en ätstörning. Även om man blir frisk så dröjer sig mönstret kvar hos många, inklusive mig. Kanske är det därför jag nu är så känslig för delar av den hälsotrend som nu sveper över landet. Som går ut på att man egentligen inte kan äta något alls och att man skulle behöva anställa en personlig kock för att alltid vara säker på att få ”ren och hälsosam mat”. Ja – och så skulle många av oss behöva råna en bank också, för det är inte billigt att vara hälsosam. Ekologiska produkter kan vara hur bra som helst, men det är inte alla som har råd med dem. Samma gäller nötter, kött, nötmjölk samt många frukter och grönsaker. Visst har vi här i Norden utmärkta, hälsosamma livsmedel som rotfrukter, äpplen, lingon, blåbär och annat men dem ser vi sällan i sociala hälsomedier.
Det känns lite tossigt alltsammans. Räcker det inte med att vara lagom, ett val som oftast håller i längden? Är det tråkigt att vara lagom, är det därför många tar sin hälsoivran till det extrema? Eller varför är det så många som just nu går omkring med funderingar om man egentligen borde syra sin egen yoghurt, sluta dricka mjölk eller skippa kanelbullen till förmån för dadelbollen? Varför är det så svårt att vara lagom i landet lagom?