SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Fettet på rumpan smälte bort…

Löpning är inte bara kul – den ger dig tightare rumpa också! Foto: Colourbox.

Man kan ha en massa älskvärda och politiskt korrekta anledningar till varför man springer. Men jag är ändå säker på att när man skrapar bort floskelspacklet är det ändå snyggare nakna de flesta av oss vill bli. Och där är löpning grymt effektivt som konditionsgivande och fettförbrännande aktivitet. Innan jag fortsätter det här inlägget vill jag bara passa på att ge en disclaimer: Jag är väldigt nöjd med min kropp och har inga planer på att banta, jag äter och dricker så mycket jag orkar och njuter av det. Att det sedan händer bra saker med kroppens utseende ser jag bara som en härlig bonus.

Jag får ofta frågan om hur min kropp har förändrats efter december 2009, då jag började löpträna regelbundet med Stockholm Marathon 2010 i sikte. Det första jag märkte var att godissuget ökade markant – det vill säga man bränner en jäkla massa kolhydrater när man kutar och då vill kroppen ha påfyllning snabbt. Efter en lite längre tid började jeansen sitta lite lösare över låren och baken. Fettet hade liksom ”smält bort”! Och en lite tightare rumpa säger man ju inte nej till. Mina något pinnigare armar försöker jag skrämma lite liv i med styrketräning då och då. För att inte mer rumpa och armar ska försvinna nu trycker jag i mig så mycket mat jag bara orkar. Ja, plus lite godis också…

Vilka förändringar har du sett på din kropp sedan du började löpträna?

Petra Månström 30 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Brutal rivstart på fredagen…

Hade tyvärr inte med mig någon kamera på morgonens militärträningspass, så det blev en arkivbild från SvD istället. Foto: Malin Hoelstad.

Klockan ringer 04.45. Gnuggar bort morgongruset och försöker stänka liv i ansiktet med lite kallvatten. En halv macka och ett juiceglas senare sitter jag i en tom tunnelbanevagn på väg mot Stadion. Ännu en stund senare krampar armarna av mjölksyra medan jag hasar ner i ett dike och känner hur lersörja sipprar in i trosorna. Iiihh!! Sedan ankgång mellan två lyktstolpar. Djupa, djupa knän och armarna utsträckta rakt fram. Mjölksyran kommer strax som ett brev på posten, nu i låren.

Så parövningar på gräsplätten. Vi släpar och lyfter varandra, brottas, och ligger i olika sorters plankor. Mjölksyra, svett, mjölksyra, svett. Sedan jägarmarsch tillbaka: man springer på led och den som är sist spurtar fram och lägger sig först i ledet, därefter springer den sista personen i ledet fram och så vidare. Jobbigt! På darriga ben avrundar jag med resten av gänget på Östermalms IP och sedan är morgonens NMT-pass till ända. Funderar på om det här med militärträning är min grej… Gillar tempot och lagarbetet men har lite svårt för ”kräla i lersörja”-grejen. Kanske vänjer jag mig, jag är ju trots allt en väldigt inbiten gymråtta. Resultatet av morgonens övningar får ni se i nästa avsnitt av Spring!

Fler som testat Nordic Military Training eller annan typ av kombipass utomhus? Vet att det till exempel finns Army Fitness och Stark Ute också, med liknande koncept. Om träningseffekten, där många vittnar om vinster i sin löpning, får jag återkomma om.

Petra Månström 30 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Missa inte Spring del fyra!

Vi snackar löparkompisar, testar löparryggsäckar och kollar in Lidingöloppet. Bland annat. Missa inte Spring del fyra!

Petra Månström 30 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Kaffe – värsta hälsodrycken?

Kaffe har flera positiva effekter på hälsan, visar ny forskning. Foto: Colourbox.

Kaffe är rena hälsodrycken, läser jag idag. I artikeln fanns en intressant lista över åtta hälsovinster med att dricka kaffe som jag gärna vill visa för er som inte har sett den:

1. Verkar aptitdämpande och ökar energi­förbrukningen genom att öka kroppens värme­produktion samtidigt som användandet av fett ökar. Den ökade energiförbrukningen är måttlig, kanske 10 ­procent under ett dygn då man druckit 3-4 koppar kaffe, men kan ha vikt­effekter på lång sikt.
2. Koffeinet i kaffe verkar uppiggande. ­Koffein blockerar sömn genom att reagera med en receptor i nervsystemet som kallas ­adenosinreceptorn.
3. Frisätter adrenalin som piggar upp och höjer blodtrycket tillfälligt vilket ökar blodflödet till hjärnan. Adrenalin vidgar luftrören och ­stimulerar andningen vilket är bra för ­astmatiker.
4. Kaffe innehåller nyttiga antioxidanter som flavanoider, exempelvis klorogensyra. Dessa anses vara viktiga orsaker till att kaffedrickare har lägre risk för flera sjukdomar som olika cancerformer exempelvis lever-, prostata- och bröstcancer.
5. Kaffe ökar nivåerna av dopamin.
6. Kaffe ökar insulinkänsligheten och stabiliserar blodsockret vilket kan vara en orsak till att det minskar risken för typ 2 diabetes (så kallad ålders-diabetes).
7. Tycks motverka ­Parkinsons sjukdom samt demens som alzheimer.
8. Minskar risken för stroke.

(Källa: Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds Universitet)

Hela artikeln hittar du här. Ska man vara lite kritisk så undrar man ju vem som beställt/finansierat studien…

Petra Månström 29 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Veckans löpare: Karin Näsholm

Veckans löpare, Karin Näsholm, med son under årets minimarathon. Foto: Privat.

Hur länge har du löptränat?

- Jag började springa och löpträna sommaren 2009. Har aldrig riktigt gillat att springa förut, utan har sökt träning med mer adrenalinkickar. Men nu har jag hittat barfotalöpning, skogslöpning, tydliga mål och långpass.

Hur kom det sig att du började löpträna?

- Jag behövde ett tydligt mål i mitt liv. Karriärsmässigt var jag lite vilsen, så jag bestämde mig för att söka ett tydligt mål i någon annan del av mitt liv för att sen hoppas på att detta driv skulle smitta av sig även i min karriär. Så efter en promenad i skogen kom jag hem och meddelade att jag tänkte springa Stockholm Marathon följande år. Dammade av ett par gamla joggingskor som stod i garderoben och började springa.

Tre bra saker som din löpning har gett dig?

- Löpningen är lite av mitt andningshål i vardagen, en stund för mig själv och mina tankar. Dessutom gör den mig glad, frisk och full av energi.

Ditt bästa tävlingsminne?

- Bästa löparminnet är absolut målgången på Stockholm Marathon 2010. Känslan av att ha klarat av något som från början kändes halvt ouppnåeligt är fantastisk! Log i flera dagar efter målgången.

Tränar du annat förutom löpning? I så fall vad?

- Just nu är det full fokus på löpning, men jag försöker variera mig med långpass, intervaller, skogspass med mera.

Närmaste mål?

- Lite lerlöpning i Tjurruset.

Hur klär du dig helst när du springer?

- I kläder efter väder eftersom jag springer året om.

Favoritskor?

- Allra helst är jag helt barfota. Att känna marken under fötterna och lera mellan tårna det är härligt! Men eftersom jag inte fixar att springa alltför långt helt barfota så kommer mina Terraplana skor ofta till användning. Och till långpassen åker ett par tunna Adidasskor på, men jag hoppas på att kunna övergå till mer minimalistiska skor även på långpassen.

Har du någon löparförebild? I så fall vem?

- Jag sporras mest av vänner i min omgivning som ger sig ut på fantastiska äventyr – 10-milatävlingar och löparsemestrar etcetera.

Karin bloggar om mat, kost och hälsa på www.livinggreen.se/bloggar/blogger/Matbloggen/

Petra Månström 29 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Jäklar vad det gick undan!

Running Sweden-gänget kör löpskolning som uppvärmning före kvalitetspasset som bestod av 5 x 1200 m med 90 s joggvila. Foto: Running Sweden.

Det har varit lite skralt med uppdateringar av min egen träning här på bloggen eftersom jag har varit sjuk. Men igår blev det äntligen lite drag under sulorna igen!! Som jag har längtat! Kände mig stark och laddad (hade käkat bra frukost, lunch och mellanmål) när jag kom till Planet Fitness igår och mötte upp Running Sweden-gänget. Vi joggade sedan iväg till Hagaparken för löpskolning och lite stegringslopp. Sedan var det dags att kicka igång dagens pass som bestod av långintervaller på 5 x 1200 meter.

Hade ingen aning om hur formen var när jag satte igång, men steget och andningen kändes lätt: snittfarten blev 4:28 min/km! Jobbigt var det men aldrig ohanterligt. Löpningen var tuff men värdig, som coach Ingmar brukar förespråka. Intervall nummer två gick på 4:27 min/km och det kändes bra i kroppen trots att jag låg nära 180 i puls mot slutet av intervallen (94 % av max). Tänker att min påtvingade nästan-helvila i förra veckan måste ha gjort mig gott, det är sällan flåset och inte benen har satt stopp för mig. När jag tänker efter var det nog senast på Göteborgsvarvet som jag sprang på så här lätta och pigga ben. Skön känsla!

Intervall nummer tre och fyra gick på 4:33 min/km respektive 4:34 min/km och sedan tänkte jag ge mig för dagen. Men Rubin föreslog en femte intervall eftersom jag såg så pigg ut och jag hakade på. Hade först tänkt ta det lite lugnare på sista men så fick jag draghjälp av Rubin som sprang upp jämsides med mig. Så fort ”nu skiter jag i det här och stannar”-tankarna dök upp i skallen försökte jag fokusera på löptekniken: jobba med armarna, lätt och högt steg, kontrollerad andning. Hård men värdig löpning. Klockan visade på 4:28 min/km när vi äntligen var framme. Sub45-fart ju! Och det kändes inte sanslöst jobbigt!

Pulskurvan under gårdagens intervallpass (uppjogg + 5 x 1200 m + nerjogg). Skärmdump från Garmin Connect.

Det är en fantastisk känsla att springa kvalitet med pigga ben! Nu tänker jag köra Running Swedens ”Tough Tuesdays” så ofta jag kan och det får räcka i intervallväg varje vecka. Tror att min kropp mår bäst av det! Fler som körde kvalitet igår? Hur kändes det?

Petra Månström 28 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Fråga Mats: Kan jag bli både starkare OCH snabbare?

Går det att bli starkare och snabbare på en och samma gång? Foto: Scanpix.

FRÅGA:

Hej Mats!

Går det att bli BÅDE starkare och snabbare? Eller måste man välja?

/Anders

SVAR:

Hej Anders!

Självklart går det att både bli snabbare och starkare samtidigt. De hänger muskulärt ihop till mångt och mycket då muskelfibertypen som utvecklar explosiva och snabba rörelseutföranden även är stark. Det är därför till och med en bra idé att försöka jobba med det målet. Många idrottare i krävande löpidrotter som kräver snabbhet tränar fokuserat på att både bli starkare och snabbare.

Övningar som frivändningar, marklyft, explosiva knäböj är bara några av de basövningar man brukar ta till för att bli mer explosiv, stark och snabb. (Kolla gärna på olika exempel på basövningar här http://minimats.wordpress.com/traningsfilmer/basovningar.)

Problemet som vissa ser är att den utökade muskelmassan ska vara ett problem för långdistanslöpare men som allt annat handlar det om dosering. Tränar du med måtta och håller efter om du påverkas för mycket i din löpning när du börjar träna styrka och snabbhet mer så hittar du snart en jämn balans som gör att du kan utnyttja din styrka och snabbhet för att bättra på dina tider.

Tänk på att när man tränar snabbhet och styrka samtidigt så ställer du höga krav på teknik och neuromuskulärt samarbete (koordination, hållning, muskelrekrytering). Ha långa vilor mellan seten på mer än 3 minuter och genomför bara övningarna så länge du kan bibehålla 100 % teknik (brukar oftast inte bli mer än 3-7 repetitioner).

Gambarimasu!
Mvh mini Mats L

Har du också en fråga till Mats? Mejla in den till spring@svd.se!

Petra Månström 28 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Har löpningen tappat sin själ?

Anders Gärderud vinner 1500 meter hinder i juniorlandskampen Sverige-Norge-Finland i Gimo 1966. Ingemar Bergqvist ser till att det blir en dubbelseger. Frågan är om det var mer själ i löpningen förr? Foto: Scanpix.

I en krönika i Aftonbladet reflekterar Erik Hörstadius över den pågående löparboomen och ställer sig frågan om sporten har förlorat sin själ. Löparen är alltmer sällan en rebellisk, ensamhetstörstande kuf med oroande lite kroppsfett utan snarare en trendmedveten och social trivsellöpare som springer av alla möjliga anledningar. Addera till detta den växande vurmen för prylar: kompressionsstrumpor, pulsmätare, vätskebälten, fluorescerande mörkerlöpningsvästar med mera. Sportprylstillverkarna gnuggar händerna medan motionärerna liksom deras plånböcker blir allt tunnare.  Och visst har bloggen du läser just nu en viss del i människors tänkta eller faktiska behov av nya löparprylar. Hörstadius har onekligen en poäng. Visst kan man sörja att löpningen inte var det den var på det kruskaklituggande 1970-talet. Men frågan är om det är så farligt? Vill vi verkligen tillbaka till den tiden? Är det inte roligt med folkfester som Stockholm Marathon, Lidingöloppet, Tjejmilen med flera som ju blivit just folkfester för att så många börjar springa och anmäler sig till dessa lopp? Finns det därtill inte en folkhälsovinst som vi är väldigt tacksamma för?

Vad säger ni?

Petra Månström 27 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

I Springstudion!

20110927-114258.jpg

Petra Månström 27 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Börjar ta mig ur smörgåsträsket!

Hovmästarlax med potatis – visserligen intaget på restaurang den här gången, men ändå ett tecken på min lite sundare matlivsstil. Foto: Privat.

Jag älskar frukostmat. Så mycket att jag i många år – av och till – käkat det till middag också. Även om jag har insett att tuff träning och smörgåsar med en filtallrik inte är en särskilt bra kombo. Man behöver liksom lite rejälare grejor, men jag har inte riktigt orkat styra upp det där. Men nu känner jag att jag äntligen börjar komma på banan igen, har inte ätit en smörgås- och filmiddag på två veckor nu! Har istället ätit lagade middagar som mest bestått av rejäl husmanskost men vi som tränar nästan alla dagar i veckan behöver ju skogshuggarmat. Måste säga att jag redan nu sett flera positiva bieffekter av min nya middagslivsstil: mitt hår har blivit tjockare och mer glansigt och hyn är renare och fräschare. Plus att jag själv känner mig både piggare och gladare. Sist men inte minst finns det numera mer schvung i ben och resten av kroppen.

Fler som älskar fil och mackor? Fler som äter det flera gånger om dagen? Är helt övertygad om att vi måste vara ganska många…

Petra Månström 27 september 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg