Invigde mina nya Salomon Fellcross idag och måste säga att de är de tveklöst skönaste terrängskor jag någonsin provat. De sitter som ett smäck och har ett grymt grepp på hala stenar och leriga utförsbackar. Foto: Petra Månström.

Det var ett tag sedan jag fick smaka på coach Ingmars tuffa kvalitetspass. Idag var det äntligen dags och ”ett stort kvalitetspass” hade utlovats. Det visade sig att passet bestod av sex varv på ett drygt två kilometer långt, kuperat terrängspår i Stabby – utan vila. Farten skulle ligga strax över tröskelfart och jag säger det igen: ingen vila mellan varven. På papperet såg det väldigt tufft ut.

Efter en lugn uppjogg kopplade jag på kvalitetshornen och gjorde mitt bästa för att hänga på när coach Ingmar vände på kepsen och satte iväg (tror att han alltid gör så när han ska springa fort!) När första chocken lagt sig hittade jag ett hyfsat överkomligt läge där jag kunde pressa fram en och annan mening och mjölksyran hölls i schack. De två första varven var värst, då kändes det som en hel evighet tills vi betat av alla sex.

Men lustigt nog kom jag in i en väldigt effektiv andra andning efter fjärde varvet och jag kände att det här kanske kan gå vägen ändå. Försökte fokusera på löptekniken och tänkte på vad jag skulle äta och dricka efter passet när benen började stumna. Backe upp, backe ner och allt i rask fart. Ingmar peppade mig och menade att jag är i bättre form än jag tror, jag måste bara våga springa fort – för det kan jag ju bevisligen. Han beskrev pass av den här typen som ”the runner’s bread and butter” – de bygger snabbuthållighet men också pannben och mental styrka eftersom man ju hoppar över vilan. Lär behövas på Lidingö i slutet av september!

Diagrammen visar hur höjden och min puls varierade under dagens 15 kilometer långa pass (inkl upp- och nerjogg). Skärmdump från Garmin Connect.

Var såååå himla nöjd när sjätte och sista snabba varvet var avverkat och vi kunde börja nerjoggen. De två sista varven var de snabbaste och sprangs i en fart strax under 5 min/km! De övriga varven gick på 5:06 min/km. Oerhört jämnt, men så är det när man springer med coach Ingmar. Man behöver inte tänka på farthållningen och känner sig väldigt bortskämd. Några sekunder för fort så hade hela passet varit förstört, men nu höll jag hela vägen in i mål och kunde öka mot slutet. Lycka!

Måste också hissa mina nya terrängskor som jag invigde idag (se bild ovan). Som ni vet är jag sparsam med att lovorda produkter och skriver bara om sådant jag verkligen vill rekommendera andra. De här nya skorna har jag nu inte hunnit testa mer än en gång – men förstaintrycket är väldigt bra. Passformen är utmärkt, greppet likaså och skorna är inte heller för uppbyggda vilket ger en skön ”nära kontakt” med underlaget. Tror baske mig att dessa får hänga med mig på Lidingöloppet!

Nästan tolv kilometer kvalitet idag – jag är så sjukt nöjd. Jag KAN ju om jag vill! :-) Tack, Ingmar!