Stockholm Marathon 2010. Foto: Yvonne Åsell/SvD.

FRÅGA:

Nerverna börja helt klart smyga sig på, det går inte att ta fel på… Jag är nyfiken på hur man ska lägga upp loppet, bör man försöka hålla samma hastighet rakt igenom? Mitt mål är att springa på 3.40 (sprang i fjol på 3.57 och hade noll koll). Eller ska man satsa på att gå ut lite hårdare då man på sista milen, som man ju fått erfara, är ganska så stum och stel?

/Lisa

SVAR:

Hej Lisa!

Det mest ideala upplägget tycker jag är att springa så jämt tempo som möjligt. Det är lätt att bli stum och tappa tid på den sista milen men det inträffar oftare om man har gått ut lite för hårt. Det är lätt att tänka att man vill ha lite tid tillgodo på sista milen genom att gå ut lite snabbare än sin idealtid. Jag tycker det är mycket mer inspirerande och mentalt upp peppande att fortsätta springa bra på slutet och passera många löpare som gått ut för hårt och stumnat. Lägg upp ett jämt fartschema och var cool i början då många andra hetsar iväg och håll dig till det. Du kommer att tjäna på det.

Stort lycka till!

/Malin