Jag älskar lätta distanspass men hatar att pusha mig själv hårt. Malin Ewerlöf Krepp tipsar om hur man kan tänka för att lyckas maxa. Foto: Lars Pehrson.

Skickade en egen fråga till vår löpcoach Malin Ewerlöf Krepp, om hur man bär sig åt för att klara av att maxa på ett kortare lopp. Det är nämligen mitt stora problem: hur ”grisar” man?

Hej Malin!

Har du något tips på hur jag ska jobba kroppsligt och mentalt för att greja den där sista biten på ett lopp på 5 km eller 10 km? Jag har så lätt för att liksom bara ge upp när det gör för ont och andhämtningen är för tung. Får tankar som ”äh, ingen idé att pressa sig så här, nu struntar jag i detta” och så vidare. Hur kan jag göra för att våga pusha mig hårdare?

/Petra

SVAR:

Hej Petra!

Mina mentala tips till dig är: Fokusera på kortare partier under de sista kilometerna: ”Nu tar jag i uppför den här backen – kämpa nu fram till nästa träd, lyktstolpe.” Direkt när du nått fram till delmålet hittar du ett nytt. Hitta personer framför dig som du tycker ser trötta ut eller som du bara bestämmer dig för att du måste passera av någon anledning. Hitta på många korta bra ”positiva triggers” innan loppet som du sen lurar negativa tankar och tröttheten på slutet med, till exempel ”Kom igen Petra, du är stark!”, ”Ingen ska springa om mig nu!”. Tänk också på löptekniken, det dödar mycket tid i huvudet.

Ladda upp ordentligt mentalt innan loppet: att du vill testa din kapacitet och faktiskt pressa dig. När tröttheten kommer tänk att det är faktiskt en skönare känsla efter loppet med en större endorfinkick om du tagit i och kämpat och gjort ditt bästa. Att våga ta ut sig max är en träningssak som du även måste öva på i träning. Kör så det ryker.

/Coach Malin