Från vänster: frostbiten maratonbloggare i början av passet och den fina julgranen som ställts upp utanför min port. Foto: Privat.

Tolv minusgrader, ymnigt snöfall och man är ute och springer? Haha, jag måste ha bytt personlighet sedan december 2009! Om två dagar är det förresten ettårsjubileum för den här bloggen och jag kan bara konstatera att utan den hade jag ALDRIG kommit igång med löpningen så som jag har gjort.

Idag hade jag sällskap av min fina vän Helena under delar av passet och – tro det eller ej – vi mötte massvis med joggare. Så roligt att se att inte ens den stränga vinterkylan och snön skrämmer bort oss löpare från spåret.

Karta över dagens pass. Skärmdump från Garmin Connect.

Dagens pass i siffror:

Tid: 1:06:25

Distans: 10,00 km

Höjdstigning: 65 m

Medeltempo: 6:38 min/km

Medelpuls: 145 slag/min (77 % av max)

Maxpuls: 156 slag/min (83 % av max)

Så – med anledning av bloggens stundande jubileum vill jag ställa er läsare frågan: Hur har du utvecklats som löpare sedan december 2009?

Sara skrev nyligen ett mycket läsvärt inlägg på sin blogg som jag gärna vill spinna vidare lite på. Det handlade om hur träningsbranschen egentligen mår och hon berör bland annat ämnet ätstörningar hos instruktörer och de vassa armbågarna som krävs för att göra karriär som instruktör.

Vi träningsbloggare har precis som instruktörerna ett ansvar. Det blir fel om man låter påskina att man äter och tränar sunt men sedan inte lever som man lär – det har jag tyvärr sett en hel del trista exempel på. Talar jag om mig själv så känner jag mig verkligen inte som någon förebild när det gäller kosten. Jag är plågsamt medveten om att det blir lite för många middagar bestående av fil och mackor för att det ska vara riktigt bra och även om viljan att äta bättre finns så orkar jag inte ta tag i det just nu.

Jag kan också känna igen mig i problematiken med att få dåligt samvete när jag missar ett pass. Det är så lätt att stirra sig blind på kilometerantalet när man löptränar och byter man ut ett eller flera pass i veckan mot annan träning så har man plötsligt ”tappat” lite i sin löpmängd. Det borde absolut inte spela någon roll, men det kan jag erkänna att det ändå gör.

Så – mitt nyårslöfte inför 2011 blir helt enkelt att leva lite mer som jag lär. Eller snarare: Försöka leva på ett sätt som jag trivs med och vill låta mina läsare inspireras av. Hoppas att det finns fler träningsbloggare som känner sig träffade och hakar på!

Per Jämtelids mål för 2011 är att fixa maran på 2.45 och halvmaran på 1.20. Foto: Privat.

Nu startar en ny omgång Veckans bloggläsare, med liter mer fokus på vinterträning. Först ut är Per Jämtelid.

1. Berätta lite kort om din bakgrund som löpare. Hur länge har du löptränat? Hur brukar du träna?

- Fyllde 46 i oktober och jag höll på längdåkning fram till 23 års ålder då jag flyttade till Tyskland (sista året på civilekonomutbildningen) och sedan New York där jag bodde 1989-2001. Det var där jag började tävla allvar med 2.40 på New York Marathon som personbästa. Efter återkomst till Sverige sprang jag mest ensam och utan att tävla. Inför Stockholms marathon 2009-2010 började jag så med TSM och sedan i somras har jag tränat med Rubin McRae och hans Running Sweden, inklusive Running Sweden Lidingö. Detta har inneburit ett enormt lyft; såväl inspirations- och motivationsmässigt som kvalitetsmässigt. Tränar även en del lunchpass (kvalitet) och långpass med en kompis, Tor Almgren.

2. Berätta om ditt löparår 2010! Och vilka är dina mål för 2011?

- Som sagt en riktig kick vilket också inneburit resultatförbättringar med 1.21 på Kungsholmen Runts halvmaraton, 2.48.45 på Berlin Marathon och 2.52.50 igår på det regniga, kalla och blåsiga Florens Marathon som toppar. Målen för 2011 är tre eller fyra maraton; Rotterdam, Stockholm, Berlin samt ev. ytterligare ett höstmarathon (NYC kanske) med 2.45 som tidsmål. En halvmara under 1.20 skulle också sitta gott.

3. Hur tränar du så här under vintern?

- Ganska likt resten av året med skillnaden att en större andel av, främst kvalitetpass, är på löpband.

4. Hur motiverar du dig att löpträna utomhus i kyla och mörker (om du nu gör det)?

- Det här kanske låter fånigt och tillrättalagt men jag tycker det är samma saker under resten av året; känsla av välbefinnande och att må bra och den underbara endorfinkicken men även den sociala aspekten är viktig.

5. Tränar du någon alternativ träningsform och i så fall vilken?

- Styrka ett par gånger i veckan samt något pass på SATS, till exempel SATS Energy som är riktigt bra, roligt och inspirerande. Extra kul att kunna träna tillsammans med min Maria.

6. Till sist: Varför tycker du om löpning?

- Samma saker som fråga 4; må bra, såväl fysiskt som mentalt, längre liv, tillfredsställelse över en prestation. Listan kan göras lång…

GoCoCo Compression är en teknisk knähög kompressionsstrumpa som ger ett behagligt tryck över vaden och ser till att stabilisera vadmuskeln och öka cirkulationen.

Jag springer ofta med knähöga kompressionsstrumpor eftersom jag tycker att benen känns piggare och alertare såväl under passet som efter med dem på. Nu lottar vi ut ett par GoCoCo-kompressionsstrumpor med diverse tekniska finesser som du kan läsa mer om här. Jag sprang för övrigt Stockholm Marathon med dessa strumpor på benen!

Modellen finns i tre olika storlekar (vadomfånget i centimeter inom parentes): S (27-32), M (33-39), L (40-45). Storleken mäts där vaden är som störst. Välj mellan färgerna orange, lila eller svart. Värde 250 kr.

Det du behöver göra för att vara med och tävla är att svara på följande fråga:

”Vilka är enligt dig de viktigaste egenskaperna hos en bra löparstrumpa?”

Skicka in ditt svar tillsammans med namn, adress, telefonnummer, önskad färg och storlek till mig på petra.manstrom@svd.se. Skriv ”Strumpor” i mejlets ämnesrad. Tävlingen pågår till och med torsdagen den 2 december kl 23.59. Lycka till!