Både ny giv och kontinuitet i KD

Att bli Partiordförande respektive 1:e och 2:e vice partiordförande i Kristdemokraterna är säkerligen hedrande och en ynnest på många vis. Men det finns ett uppenbart minus och det är att man måste stå och le j-ä-t-t-e-l-ä-n-g-e medan valberedningens ordförande ingående beskriver alla 22 föreslagna namn till partistyrelsen.

”Är det här dina socialkonservativa bromsklossar?” tillfrågades blivande partiledaren Ebba Busch Thor under presskonferensen – en fråga som hon omedelbart skrattade bort, med tillägget att den föreslagne 1:e vice partiordföranden – tillika rivalen till partiledarposten – Jakob Forssmed samt den tilltänkta 2:e vice partiordföranden Emma Henriksson båda var synnerligen kompetenta och väl lämpade för sina uppdrag.

 

Så är det förstås. Forssmed har gedigen erfarenhet både av parti- och regeringsarbetet och Henriksson har rattat gruppledarskapet i riksdagen. Samtidigt är det svårt att inte tänka på devisen ”keep your friends close and your enemies closer” när man ser upplägget i partitoppen. Frågan är snarast huruvida detta är ett utslag av strategiskt tänkande hos Busch Thor eller om det vi ser är utkomsten av en strid bakom kulisserna. Att Adaktusson som tidigare uttryckt stöd för Busch Thor inte återfinns i styrelsesammansättningen, trots att hon varit positiv till detta, tyder möjligen på det senare.

Helt klart är att vi ser ett generationsskifte i KD. Bland partistyrelseledamöterna på väg ut finns bland andra Göran Hägglund, Maria Larsson och Stefan Attefall, vilket innebär att man släpper taget om de ministerkompetenser som partiet har skaffat sig under Alliansens tid vid makten. Å andra sidan återfinns många profilstarka KD-profiler i styrelsen, så helt renons på kontinuitet är det inte.

 

Nazism är inte heller ”civil olydnad”

Expo har publicerat sin årliga rapport om aktiviteterna i vit makt-rörelsen, och som vanligt är det intressant läsning, även om man naturligtvis kan ha synpunkter på avgränsningar, klassificeringar etcetera. 2014 präglades av att det var valår, och det ledde till ökad aktivitet inom den rasideologiska miljön – helt väntat. Mindre uppenbara är de organisatoriska konvulsionerna. Tidningar uppstår och läggs ner. Även synbarligen starka organisationer dör ut efter några år eller något decennium.

Det framstår – trots den höga aktivitetsnivån – som att vit makt-miljön saknar kraft att bygga långvariga stabila rörelser. I grund och botten beror det antagligen på att sådana saknar egentlig grogrund i Sverige. Sverige är världens kanske minst intoleranta land. Det finns få anhängare, och varje initiativ blir beroende av enskilda aktivister. När initiativtagaren sedermera tröttnar, dör organisationen.

Under Expos alla år har inget projekt med potential att verkligen rubba det demokratiska samhället avslöjats. Det är utmärkt.

Några organisationer utmärker sig för relativ uthållighet på organisatorisk nivå och synnerlig farlighet på individuell nivå. Återigen är det i Svenskarnas Parti (före detta Nationalsocialistisk front) och Svenska Motståndsrörelsen som våldet är mest påtagligt. I SvP ”har flera partimedlemmar åtalats eller dömts för olika brott”, medan andra är ”ukrainafrivilliga”. SMR fortsätter sin fysiska fostran och kampträning: ”runt om i Sverige tränar medlemmarna kampsport och knivslagsmål” och övar ”krig med luftvapen”.

Här finns hotet från nazismen idag. Den utgör inget systemhot, men kan drabba enskilda våldsamt. Trakasserier mot politiska motståndare, journalister och minoriteter ska tas på stort allvar – gruppernas våldskapital är stort och kan få svåra efterverkningar.

Några reflektioner kan göras med anknytning till en annan aktuell debatt. Häromdagen protesterade en rad akademiker, i en debattartikel i DN, mot regeringens arbete mot extremism, som pekar ut organisationer i den så kallade autonoma vänstermiljön. ”Civil olydnad är inte detsamma som våldsbejakande extremism”, hette det i debattartikeln. Författarna bortsåg dock från den autonoma vänsterns syn på våld som legitim politisk metod.

Akademiker med annan lutning skulle kunna läsa Expos årsrapport och hävda något liknande. Nästan all nazistisk aktivitet är helt fredlig, skulle de kunna säga, och påpeka att den absoluta lejonparten av nazimiljöns utomparlamentariska aktiviteter består av ”civil olydnad”.

Något sådant vore naturligtvis helt befängt. Ingen skulle ta en sådan debattartikel på allvar. Vit makt-miljön ska bekämpas, om detta är alla överens. Ideologin i sig har en vålds- och förtryckspotential som är så allvarlig att samhället inte stillatigande kan acceptera ens en nazism som endast ägnar sig åt civil olydnad.

Ändå förväntas vi ta på allvar de debattörer som påstår att den autonoma miljön till vänster inte bör bekämpas.

Ett ryskt isolerat angrepp på Sverige?

Ryssland utgör inget militärt hot direkt mot Sverige, brukar det heta. Riktigt så enkelt är det dock inte. Den tidigare rektorn för Försvarshögskolan, generalmajor Karlis Neretnieks, har i ett spännande blogginlägg i helgen skissat på en situation som skulle kunna föranleda ett ryskt isolerat angrepp på Sverige. I korthet handlar det om att ett oförsvarat Sverige ger Ryssland möjligheten att undergräva NATO:s trovärdighet som garant för Baltikums oberoende.

Så vänds den pacifistiska drömmen om att inga soldater betyder inga krig till sin motsats.

Läs Neretnieks resonemang i sin helhet.

Kommentar/svar om bostäder, Bryssel och Hyresgästföreningen

Med anledning av op-ed-artikeln Där ingen Hyresgästförening finns (19/3), har följande kommentar inkommit:

I Bryssel finns ingen hyresgästföreningen, utropar EU-tjänstemannen Per Heister och uppmanar bostadsministern att lära av Bryssel där det råder fri hyressättning. Vi beklagar att vi måste göra Per Heister besviken, men det finns naturligtvis en hyresgästförening även i Belgien, Syndicat des Locataires. Och med tanke på hur situationen är generellt för hyresgäster i Bryssel så har vi full förståelse för att hyresgäster även där väljer att organisera sig i en konsumentorganisation som värnar hyresrätten och hyresgästers boendetrygghet.

På bostadsmarknaden ska alla sorters människor rymmas; de som flyttar inom EU, de som invandrar från övriga världen, unga, barnfamiljer, äldre, de med utvecklande arbeten, arbetslösa, hög- och låginkomsttagare. Det är som EU-byråkrat lätt att bli närsynt och bara se till den hyressituation resursstarka kollegor har, men den intressanta frågan handlar om ifall det finns bostäder att tillgå för majoriteten, dvs även för alla mellan- och låginkomsthushåll.

En stor andel av hyreskontrakten i Bryssel är ettåriga eller kortare. En grupp hyresgäster som innehar dessa är resursstarka EU-byråkrater, som ofta stannar under en kortare tid i Bryssel och dessutom ofta har möjlighet att betala högre hyror än vad den vanlige belgaren har. Men även många andra Bryssel-bor tvingas bo med korta kontrakt, eftersom det i många fall är det enda de har råd att efterfråga. Det var inte förrän 2007 som Belgien lagstiftade om att man som hyresgäst hade rätt till ett formellt hyreskontrakt. Innan dess kunde alltså fastighetsägaren från en dag till en annan bestämma om du som hyresgäst skulle få bo kvar eller ej och vilken hyra du skulle betala.

Idag kan ett hyreskontrakt sägas upp av hyresvärden utan några som helst skäl om hen uppger att lägenheten ska användas för personligt bruk, av ägaren eller dess närstående. Har hyresgästen bott längre än tre år i lägenheten behöver fastighetsägaren inga skäl alls för att säga upp hyresgästen. När ett belgiskt hyreskontrakt går ut finns inga garantier för att man som hyresgäst får bo kvar i det man ser som sitt hem. Det är upp till värden att bestämma om någon annan ska få flytta in eller om hyran ska höjas. Boendetryggheten är alltså obefintlig.

Bryssels bostadsbestånd är fortfarande i sämre skick än på många andra håll i Europa. Spannet mellan bostäder i väldigt dåligt skick och lyxrenoverade sådana är stort. Arbetslösheten i staden är hög och 32 procent av invånarna i Bryssel har en inkomst som ligger under EU:s gräns för fattigdom. Bryssel har dessutom en relativt hög andel socialt boende. Den 31 december 2013 fanns det 44 332 hushåll, knappt 112 000 personer, på väntelistan för subventionerade bostäder i Bryssel. Det motsvarar nästan 10 procent av invånarna i huvudstaden. Om nu bostadsmarknaden fungerar så optimalt som Per Heister gör gällande, varför väntar över 100 000 Bryssel-bor på att få en bostad?

Eftersom en stor grupp efterfrågar så billiga bostäder som möjligt finns det naturligtvis lägenheter att hitta för den som har en högre betalningsförmåga. Per Heister skriver i sin krönika att ”priset är, som på andra marknader konkurrensutsatt. Det betyder att priserna hålls nere ända tills brist på bostäder uppstår. Och det uppstår ingen brist i Bryssel.”

I över 80 procent av Sveriges kommuner är det brist på hyresrätter. I storstadsområdena är bostadsbristen akut. Sannolikheten att en fri hyressättning skulle hålla priserna nere på den svenska hyresmarknaden är, skulle vi våga påstå, rätt minimal. Vi kan dock trösta Heister med att när han väl flyttar hem igen så kommer Sverige fortfarande vara utan både hyresreglering och prisreglering på hyresrätter. Det är nämligen 40 år sedan hyresregleringen avskaffades av den svenska riksdagen.

Däremot kan vi lova att Hyresgästföreningen, en ytterst livaktig och dessutom växande organisationen, kommer finnas kvar. Hyresgästföreningen har 530 000 hushåll som medlemmar och vi delar samma mål: det behöver byggas fler bostäder, företrädesvis hyresrätter, med rimliga hyror. Det är ett mål vi är övertygade om att vi dessutom delar med majoriteten av de Bryssel-bor som lever på en osäker hyresmarknad.

Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen

 

Per Heister svarar: Hyresgästföreningen är arg på mig för att jag visat hur en i huvudsak oreglerad hyresmarknad som i Bryssel fungerar väl. Det vore ju ett slag mot hela deras existens om bostadsmarknaden fungerade väl.

Jag skrev en längre artikel med väsentligt fler detaljer i Svensk Tidskrift för 14 år sedan. Den är fortsatt aktuell, bostadsbrist i Stockholm och paradis för inflyttingar till Bryssel. Artikeln finns här. Den som läser ser också att Hyresgästföreningens beskrivning i sin replik av besittningsskydd mm inte är sanningsenlig.

Också den gången blev Hyresgästföreningen arg och rädd och hyrde in en journalist att skriva en motbok till min artikel. Journalisten hittade inga fel med min artikel men beskrev att jag inte tagit upp de särskilda subventionerade ”fattighusen” som också finns i Bryssel. Visst finns det men det handlar inte i första hand om bostäder utan om sociala problem. Och finns det billiga, kraftigt subventionerade bostäder så blir det naturligtvis köer, som Hyresgästföreningen beskriver i sin replik.

Och visst kan man ha mycket synpunkter på enskilda bostäder i Bryssel. Men om huvudproblemet är bostadsbrist är det kanske viktigast att få fram bostäder. Och man får vad man betalar för. Till lägre pris än i Stockholm men ofta också lägre kvantitet. Men det finns bra, lediga bostäder.

Trots att det inte byggs så mycket nytt i Bryssel finns det idag, måndag, 2 761 lediga lägenheter under 1 000€ (drygt 9 000 kr) att hyra i Bryssel. Det är lätt att kolla min sökning (på engelska). 196 lediga lägenheter om man går ner till halva priset. Hur många finns det i Stockholm? Jag såg på sociala medier idag om en som fått en lägenhet via bostadsförmedlingen i Stockholm efter ”bara” 8 års köande. Det betraktades som ett mirakel.

Det finns, som framgår av min långa artikel ovan, visst en del regleringar och men den avgörande skillnaden mellan Stockholm och Bryssel är att hyressättningen är en fråga mellan hyresgäst och hyresvärd, och där det är fri rörlighet är hyresgästen kung. Inte Hyresgästföreningen.

Rättelse och mer läsning om studiero

Idag skriver jag på ledarsidan om att ordning inte är förtryck, utan en eftersträvansvärd arbetsmiljö.

I denna text lyckas jag emellertid felaktigt beskriva en undersökning avseende skolstöket som beställd av Lärarförbundet, när den i själva verket utfördes av Lärarnas Riksförbund.  Kreddas den som kreddas bör! Lärarnas Riksförbund berättar mer om undersökningen här och rapporten om den finns att läsa här.

 

Själv har jag skrivit om behovet av studiero och ordning många gånger förut, bland annat när Jan Björklund tillsatte en utredning på området, när många inom borgerligheten menade att skolklassens storlek är irrelevant när vi diskuterar hur vi ska förbättra skolresultaten och när dåvarande MP-språkröret Maria Wetterstrand beskrev ordning som något som står i motsatsförhållande till kreativitet, självständighet och kritiskt tänkande. Inget kan vara mer felaktigt, menar jag.

Kommentarer och svar om muslimsk representation

Med anledning av op-ed-artikeln Fel att muslimer ska ha särskilda företrädare (15/3), har följande kommentarer inkommit:

Rashid Musa: Det finns några enstaka debattörer som ständigt hävdar att muslimska organisationer i Sverige går runt och påstår att de representerar alla muslimer i Sverige. Zulmay Afzali är en utav dem och han hänvisar – inte till ett direkt citat från någon muslimsk organisation som påstår detta – utan till Fatima Doubakil från Muslimska Mänskliga Rättighetskommitténs deltagande på ett möte med kultur- och demokratiministern som handlade om den ökade antimuslimska rasismen i Sverige.

Men frågeställningen är både irrelevant och orimlig eftersom den bara tycks gälla muslimska organisationer. Afzali borde förstå att i Sverige finns det många föreningar och intresseorganisationer som företräder olika grupper i samhället. Det kan vara allt ifrån Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Lärarförbundet till Villaägarnas riksförbund och Liberala Kvinnor. Det är underförstått att Liberala Kvinnor inte representerar alla kvinnor i Sverige. Och inte ens alla liberala kvinnor för den delen heller. Men för den saken skull finns det ingen som försöker diskvalificera deras ambitioner om ett mer jämställt Sverige.

Därför blir diskussionen om representation många gånger motsägelsefull och har en islamofobisk logik.  Samma personer som menar att muslimska organisationer tar för mycket plats, kan i samma andetag utkräva oss på ansvar för vad andra personer gör i andra sidan världen. Att Afzali försöker diskvalificera en utav de få kvinnliga deltagarna på mötet är också beklagligt.

Men du kan vara lugn Afzali. Jag deltog på mötet och det var ingen som förde din talan. Ditt namn kom inte ens upp till tals. Var inte blyg med att bjuda in dig själv nästa gång regeringen vill träffa muslimska organisationer för att diskutera moskébränder eller de dåliga skolresultaten i våra förorter. Du verkar vara en person som ständigt arbetar med att belysa dessa frågor.

Förbundsordförande för Sveriges Unga Muslimer

 

Yasri Khan: Det är viktigt att poängtera en sak som ständigt dyker upp om muslimska organisationers representativitet att precis som svenska kyrkan inte representerar alla kristna, svenska fredsrörelsen representerar alla med fredsambitioner, miljöpartiet alla som vill jobba antirasistiskt, fackrörelsen samtliga arbetare, hyresgästföreningen alla hyresgäster, Sveriges riksdagspartier representerar alla väljare – så representerar inte Sveriges olika muslimska organisationer alla Sveriges muslimer. Det är inte heller ett nödvändigt krav för att få träffa rikets representanter. Alla människor, enskilt och i grupp har rätt att göra sina röster hörda och föra fram sina kunskaper för att bidra till rikets välbefinnande. Det är en del av att vara en demokrati.

Det är ganska enkelt såväl som logiskt att förstå egentligen hur det kom sig att muslimska organisationer fick möjlighet att träffa kulturministern berörande handlingsplanen mot islamofobi däribland den Muslimska Fredsrörelsen – Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) som jag representerade.

SMFR organiserar tusentals muslimer och har lokalavdelningar över hela landet samt bedriver aktivt rättvisearbete och är idag erkänd som en av Sveriges största fredsrörelser. Vi har i vår verksamhet bland annat lyft frågan om hur muslimer, romer, afrosvenskar, judar m fl blir diskriminerade och utsatta för hat och intolerans. vi har specifikt lyft upp muslimska kvinnor som bär sjal som en särskilt utsatt grupp såväl som bedrivit ett aktivt arbete för att förbättra villkoren för muslimer, nyanlända, religiösa mfl i Sverige.

Denna regering har valt att aktivt erkänna existensen av hat och intolerans mot muslimer baserat på det underlag som den har mottagit och velat börja jobba med de frågorna i form av en handlingsplan – vilket är något väldigt historiskt och viktigt. Som en konsekvens har de då valt att bland annat ta kontakt med representanter för stora muslimska organisationer som SMFR att dela med sig av sina erfarenheter vid ett rundabordssamtal. Samtal som förmodligen även kommer föras med flera individer, forskare, civilsamhällesrepresentanter mfl. Klassiskt svenskt beredningsarbete med andra ord.

Gällande varför regeringen har bjudit in just dessa organisationer just denna gång och varför är nog regeringen bäst lämpad att svara på, men att som Afzali påstår att det endast var sunni-muslimer närvarande stämmer inte. Även ifall sunni-muslimer är i överväldigande majoritet i världen och i Sverige så fanns det flera organisationer på plats som har både sunni och shia medlemmar däribland SMFR. Vill dock påpeka att även shiaförbundets förbundsordförande, som specifikt representerar shia-muslimska medlemmar fanns på plats.

SMFR är glada över kulturministerns planerade handlingsplan mot islamofobi. Vi anser att den är välbehövlig. Vi vet dock att det sticker i några ögon som anser att muslimer är ett samhällshot som måste bekämpas, men vi vet att majoriteten av Sveriges befolkning inte vill missunna specifikt svenska muslimer trygghet och säkerhet såväl som rättvisa levnadsvillkor. Vi hoppas att handlingsplanen genomgår ett grundligt arbete och hoppas på bra åtgärder som bidrar till att skapa ett bättre samhällsklimat.

Om herr Afzali redan upplever sig representerad av de organisationer, myndigheter och partier som existerar idag så är det bra. Skulle han dock inte känna sig representerad i Sverige i någon specifik fråga så står det honom fritt att samla människor och lyfta gemensam sak – precis som många svenska muslimer i demokratisk föreningsanda valt att göra. Därför är det tråkigt att han motsätter sig att just muslimer får erkännande av samhället för sina frågor när de utnyttjar sin föreningsfrihet för att lyfta saker som de upplever som viktiga på samma sätt som alla andra människor och föreningar i Sverige gör för att få gehör. Det är ju trots allt en av grundstenarna inom svensk demokrati.

Förbundsordförande Muslimska Fredsrörelsen – Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR)

 

Zulmay Afzali svarar: Rashid Musa och Yasri Khan har kommenterat min op-ed-artikel. Deras texter får stå för sig själva och får uppfattas som de uppfattas av läsarna. Detsamma gäller min artikel.

Rashid Musa har givetvis rätt att uttrycka sig som han vill och som han finner lämpligt, men hans ton gör att jag känner mig ovillig att gå in i en dialog med honom. Det enda jag vill kommentera i hans text är när han påstår att: ”Att Afzali försöker diskvalificera en utav de få kvinnliga deltagarna på mötet är också beklagligt.”

Det stämmer inte att jag på något sätt skulle ha ”försökt diskvalificera en utav de få kvinnliga deltagarna”! Antingen har Musa inte förstått eller också har han valt att medvetet missförstå vad jag skrev. Nämligen: ”Det är inte den nämnda personen (Fatima Doubakil) i sig jag vänder mig mot. Hon bjöd inte in sig själv till samtal med kulturministern; det var kulturministern som valde att utse henne till ‘representant för muslimer’ på högsta nivå.”

Yasri Khan väljer att nästan skriva en egen debattartikel, om allehanda svenska föreningar och organisationer och passar också på att slå ett rejält slag för, och berätta om hur förträfflig hans egen verksamhet är. Hans text känns inte direkt relevant som kommentar till min artikel. Jag kan ändå säga att jag inte delar hans uppfattning om att Sverige skulle vara ett islamofobiskt och/eller rasistiskt land, det har jag varit tydlig med i flera av mina tidigare artiklar och även i mina böcker.

När det gäller Khans tankar kring vad, vem eller vilka jag ”känner mig representerad av” så har jag varit tydlig också där: jag representerar mig själv. Det betyder inte att jag på något sätt motsätter mig att människor aktivt och frivilligt blir medlemmar i till exempel en förening som den Yasri Khan företräder, absolut inte. Dock kan en sådan förening aldrig påstå sig representera andra än dem som valt att bli medlemmar i den.

Jag är övertygad om att väldigt många av oss som invandrat hit som asylsökande, flyktingar eller på andra sätt vill behandlas som jämlika medlemmar av det svenska samhället. På samma villkor som alla andra.

Varför ska de rödgrönrosa jaga bort foodtruckar?

Nöjesguidens krogredaktör för Malmö, Julia Gummesson, skrev nyligen om varför det etableras så få foodtruckar i den annars så matglada staden. Tekniska nämnden i Malmö har ju delat ut tillstånd och bestämt vilka platser truckarna ska få stå på, och det finns både sugna entreprenörer och en hungrig publik. Ändå kommer det inga foodtruckar. Varför?

Nöjesguiden noterar att Malmö skiljer ut sig mot andra städer. ”I Köpenhamn är årsavgiften noll kronor och i Stockholm tolv tusen kronor. Malmö stad begärde nästan femtio tusen spänn av kockarna i bilar, med resultatet att inga foodtrucks synts till på kommunal mark.”

Avgifterna i Stockholm ska dock snart höjas. Den nya rödgrönrosa majoriteten har bestämt sig för att chockhöja foodtruckarnas hyra, från 12000 till 30000 kronor per år. Beslutet ska fattas i fullmäktige under våren.

Som alla förstår kommer det att påverka utbudet. Om det finns ett spann från Köpenhamns nolltaxa, med många foodtruckar, till Malmös 50000-kronorsavgift, med inga truckar alls, så rör sig Stockholm från en placering nära det förra mot en plats ruskigt nära det senare.

Det gröna trafikborgarrådet Daniel Halldén verkar ha föga förståelse för vad han snart kommer att ställa till med. Det gäller ”inte mycket pengar”, säger han till SVT.

Nej, det kanske inte är så mycket pengar för ett miljöpartistiskt trafikborgarråd. Men foodtruckarna har små marginaler, och som exemplet Malmö visar spelar hyrorna roll.

För den kommunala budgeten spelar foodtruckhyrorna ingen roll. Det är verkligen småpengar. Och ingen kan väl påstå att Stockholms omkring 30 aktiva foodtruckar innebär en överetablering? Man kan i och för sig tänka sig att truckarna stör fasta restauranger, men då kan ju det lösas med placeringen, snarare än via avgiften.

Så varför ska de rödgrönrosa slå ut foodtruckarna?

Vad Norwegians vd borde ha svarat i Skavlan

Aftonbladets ledarredaktion och Dagens Nyheters kulturredaktion har sett på tv. Fredagens Skavlan gästades av den franske ekonomen Thomas Piketty och flygbolaget Norwegians vd Bjørn Kjos, och både Aftonbladet och DN gnuggar händerna för att Piketty ”gjorde slarv­sylta av Norwegianchefen” som ”satt och ojjade sig” över skatterna.

Kjos menade alltså att den norska skattepolitiken är skadlig för jobbskapandet, och att han själv, exempelvis, betalar orimligt hög skatt: tio gånger mer än han tjänar. Piketty ville istället sätta skatten i förhållande till Kjos förmögenhet: ”Men hur stor är din förmögenhet? Och vad blir skatten i förhållande till den?” Kjos lämnade frågan obesvarad.

Aftonbladet tar tv-inslaget till intäkt för att påstå att ”svenska folket är ­underbeskattade” och menar därför att ”vi måste våga höja skatterna”.

Att Kjos är dålig i tv betyder dock inte att Pikettys fråga saknar svar. I norska Verdens Gang skriver Eirik H Vinje om vad Kjos borde ha sagt.

”Bjørn Kjos er faktisk et kroneksempel på hvor skadelig formuesskatten er. Norwegian ble grunnlagt i 1993 av en relativt uformuende Kjos. Først fra 2002 tok veksten av, da selskapet entret ringen som generell utfordrer til SAS på innenriksrutene. Siden børsnotering i 2003 har aksjekursen skutt i været. På grunn av enorme investeringer har imidlertid Norwegian aldri betalt utbytte. Aksjonærene har altså ikke fått én krone ut av selskapet etter 13 år på børs.

Når markedet i dag likevel verdsetter Norwegian til åtte milliarder er det utelukkende basert på antagelser om fremtidig inntjening. Det er ikke usannsynlig at markedet tar feil. Markedet gjør ofte det.

Flybransjen har en særegen kombinasjon av skyhøy risiko og lav avkastning. Norwegian har fremover forpliktet seg til enorme flyinvesteringer. I fjor hadde selskapet et tap på 1,6 milliarder. Sammenlagt fortjeneste i perioden 2002–2014 er på magre 400 millioner. Om og når Norwegian kan betale utbytte vet ingen. Det er ikke urealistisk at selskapet i stedet havner i skifteretten.

Så vidt jeg vet består hele Kjos sin formue i at han kontrollerer 27 prosent av aksjene i Norwegian. Han har en lønn på rundt en million og får altså ikke utbytte. En skattbar formue på anslagsvis 1,5 milliarder, utløser med dagens sats på 0,85 prosent en formuesskatt på 12,75 millioner. Som Kjos selv sier på Skavlan, er det det tidoble av hva han tjener. Det betyr at Kjos må selge aksjer for å betale skatt. Når han selger aksjer pålegges han også gevinstbeskatning på 27 prosent før han kan betale formuesskatt. Dermed blir den reelle skattebyrden på rundt 17,5 millioner kroner i solgte aksjer.

Det betyr at Kjos er i ferd med å miste kontrollen over selskapet han grunnla. Det er ikke rettferdig mot gründeren. Langt verre er det at nedsalget også skader selskapet. Verdien av Norwegian er basert på at Kjos styrer, og aksjekursen synker derfor når han selger seg ned.”

Läs förresten hela krönikan. Den gör, som det heter, ”slarvsylta” av skattepolitiken.

DN:s Johan Croneman har tv-tittandet som jobb, så att han ska göra annat är kanske mycket begärt. Men Aftonbladet borde kanske se mindre på tv, och läsa tidningen oftare.

Expressen, Timbro och Sven Wollter

Häromveckan skrev Anna Dahlberg en ledare i Expressen i vilken hon riktade mycket skarp kritik mot Alliansen. Under de borgerliga åren, skrev hon, ”öppnades välfärdssystem på vid gavel för fusk och brottslighet”. Dörröppnarna förklarades vara ”Naiva borgare”. Jag delade själv denna text i sociala medier, helt enkelt för att jag tycker att Dahlberg har rätt i sin kritik. Hon anför exempel som svårligen kan avfärdas.

Ett är de oegentligheter i systemet med etableringslotsar som nyligen ledde till att Arbetsförmedlingen akutstängde alltihop efter att det blivit känt att systemet inte bara härjades av fiffel och bedrägerier, utan också av ”dödshot, utpressning, människohandel och rentav rekryteringsförsök till ”våldsbenägna stridande grupper”, sannolikt IS”.

Ett annat exempel som Dahlberg lyfter fram är nystartsjobben – subventionerade anställningar där pengar – skattemedel! – betalas ut till svindlare, med nästintill obefintlig kontroll. Alldeles häromdagen åtalades ett trettiotal personer i en stor bedrägerihärva, i vilken man bland annat tillskansat sig stora belopp för nystartsjobb.

 

Andra reformer som Dahlberg pekar ut är de problem som funnits i systemet för arbetskraftsinvandring samt i Rut- och Rotreformerna. De senare exemplen är två reformer som denna ledarsida både omhuldar och försvarar, men detta innebär givetvis inte att man ska blunda för problem – snarare tvärtom! Reformvård och hård kontroll när det gäller skattepengar är A och O om man vill försvara båda dessa reformer. Ja, jag skulle rentav säga att reformvård och hård kontroll på skattepengarna är A och O i största allmänhet – i synnerhet om man är borgerligt lagd.

Vad jag däremot inte skulle säga är att en dylik ambition på något vis är ett tecken på kommunism á la Sven Wollter. Den parallellen drar emellertid Timbros VD Karin Svanborg-Sjövall i en lite förbryllande krönika i Dagens Samhälle.

Här anklagas nämligen Expressens ledarsida för att likna bokstavsvänstern. Svanborg-Sjövall ställer en rad retoriska frågor som inte har med Anna Dahlbergs exempel (Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket) att göra. Där Dahlberg talar om regelrätta lagbrott och långtgående förskingring av skattemedel svarar Timbrochefen med uppfordrande frågor om friskolor (vilka Dahlberg inte har kopplat ihop med brottslighet). Vill Dahlberg kanske applådera att utbildningsanordnare portas i Malmö? Och så vidare.

Därefter gör Svanborg-Sjövall en utvikning om Ägarprövningsutredningen – inte heller den behandlad i Expressens ledare – och konstaterar så att Expressen går hand i hand med Jonas Sjöstedt.

 

Alltså. Jag står gärna med Timbro och försvarar det privata företagandet och marknadsekonomin från socialistiska impulser av allehanda slag. Men när försvaret alltmer liknar korporativistisk intresselojalitet med varje slags semi-offentligt företagande känns det föga peppande att sluta upp. Denna ständigt utskällda tankesmedja har vanligen och historiskt alltid varit snabb att kasta sig över sektorer där skattepengar blöder eller pumpas ut i grov organiserad brottslighet. Och onekligen ter det sig som en självklar liberal hållning att idka obönhörlig systemkritik mot ett offentligt system där pengar i bästa fall bara läcker – i värsta fall läcker till IS-rekrytering. Att man istället attackerar den som kritiserar detta är gåtfullt.

Pengarna till välfärd har växt, utropade mången borgerlig person i valrörelsen. Detta ansågs vara ett ypperligt försvar mot hemska angrepp från vänster om att de dumma borgarna ”sparade” på välfärden.

Få funderade på att det de i praktiken trumpetade om var att de därmed bidragit till en större offentlig sektor – om än bitvis utförd på entreprenad. Att skryta om en växande offentlig sektor är en inställning som inte brukade vara vanlig inom borgerligheten för, säg, tio år sedan. Förr i tiden brukade fackförbund som Kommunal stå på barrikaderna och plädera för en allt större offentlig sektor. Idag får de hjälp av andra aktörer och intressegrupper.

Det är inte helt självklart vem som är Sven Wollter här.

Kommuntrams att storkna av

Det finns så mycket kommunalt trams att en fullständig sammanställning skulle ratas av varje förlag som osannolikt förtal av den kommunala sektorn. Slöseriombudsmannen har gjort återkommande sammanställningar och rapporterat om djupt omoraliskt slöseri med andras pengar. Kommunerna brukar med påtaglig regelbundenhet påtala hur svårt det är att få pengar att räcka och lika ofta förklara att ”den kommunala verkligheten” kostar och kräver skattehöjningar. Aldrig någonsin talas om kostnadsminskningar, eller om att viss kommunal verksamhet faktiskt borde drivas i annan regi och inte belasta den gemensamma budgeten. Att ställa kärnuppgifter mot mer flärdiga sysslor som äventyrsbad, rökmaskiner, filmfestivaler, solarier, bowlinghallar etc i all evighet, anses helt enkelt inte visionärt eller progressivt nog.

I Stockholm satsar kommunen avsevärda resurser på ganska avancerad form av medborgarfostran. Skattebetalarna ska för sina egna pengar trimmas i att leva smartare och mer klimatvänligt. (Krav på smartare kommunala makthavare finns ej i motsvarande utsträckning.) Senast i raden finner vi en kommunal kokbok med recept över så kallade klimatsmarta rätter!

Svenskar köper, enligt uppgift, flest kokböcker i hela världen. Vi verkar aldrig få nog. På nätet finns varje tänkbart recept några knappar bort och ingen kan skylla på att det är receptbrist och -tips som gör matlagningen svår.

Detta till trots anser våra folkvalda att behovet av ännu en kokbok är så akut att man helt enkelt tar av skattepengar och gör en kommunal sådan. Ett hål att fylla, ett behov att täcka!

Här är, som smakprov, tre tips ur nämnda kokbok…

”Morötter som börjar bli slappa – lägg de i vatten över natten och nästa dag är de spänstiga igen!
Bananer som håller på att bli bruna – skala och frys in. Ta fram och använd till smoothies.
Skrynkligt äpple – skär i bitar och torka till müslin. Nästa allt går att torka innan det blir dåligt.”

Ja, detta känns ju oerhört angeläget och framför allt som något som kommer att få en avgörande betydelse för jordens framtid.

Brännpunkt
Min resa till Riyadh hade varit omöjlig om jag inte redan råkat ha ett giltigt visum, skriver Maria Rankka. BRÄNNPUNKT

”Därför reser jag
till Saudiarabien”

”Utrikespolitik bör avideologiseras.”

”Rätt att kritisera sharialagar”

SAUDIAVTALET

Fler artiklar – följ hela debatten.

”Kvinnor vinner mest på välfärdsstaten”

Brännpunkt

Inte främst inkomsten som avgör.

”Det är en rättighet
att få vara vegan”

BRÄNNPUNKT

Bör bli grund för diskriminering.

”Vi bör förbereda
oss på det värsta”

Brännpunkt

Ryssland kan överraska.

”Regeringen måste stoppa Nya Slussen”

Brännpunkt

Debattörer: Brister i planen.

”EU:s inställning till Putin är alltför mjuk”

Borde tagit djärvare beslut på toppmöte.

”Ryssland för sitt folk bakom ljuset”

DEBATT

Läs fler debattartiklar om ett mer hotfullt Ryssland.

”Därför flyr syrier
just till Sverige”

Forskare: Nya regler ändrar inget.

”Ohållbart med asyl på plats”

INVANDRING

Följ senaste debatten om invandring.

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Artiklar som sänds till oss, ska enbart vara sända till Brännpunkt. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se

MEST LÄST:

Förra veckans mest lästa artiklar på Opinion:

Läsardiskussionen om Jimmie Åkessons medverkan i tv-programmet Skavlan blev mest läst i veckan som gick. Missade du någon intressant artikel på Opinion förra veckan? Här är listan på de åtta mest lästa.

SYRIEN

Mer debatt om kriget i Syrien

Kriget i Syrien har pågått i fyra år, och påverkar oss i Sverige på flera sätt. Följ debatten om Syrien.

CANCERVÅRDEN

Så kan mediciner bäst användas

Kan den bästa cancervården ges i Sverige? Vad måste förändras? Följ senaste debattartiklarna!

PENSIONERNA:

Nytt tänk krävs kring bromsen

Pensionärer är kritiska till regeringens förslag på mildrad effekt av den så kallade bromsen. Följ debatten om pensionerna!

TIGGARE

Förbud? Eller härbärgen?

Läs tidigare artiklar. Vem har ansvaret? Vad kan göras?

FLYGBRANSCHEN

Mer debatt om flyget

Strejker, hård konkurrens och en osäker framtid. Följ debatten!

Ledare

Alliansen höjer
(dö)gärna skatter

LEDARE

Vems svek är egentligen störst?

Goda konflikter?

LEDARE

Hög konfliktnivå ger högt valdeltagande.

OECD:s råd
till Alliansen

LEDARE

Driv på för flexibel arbetsmarknad!

Men jag känner
väldig sympati

LEDARE

Både industrikramare och jobbterminator på en gång.

En idé för att
hjälpa tiggare

KOLUMN

Ökat givande leder sannolikt inte till förbättringar.

Löfvens löftesbrott lurar lagom

LEDARE

Socialdemokraterna levererade bättre förr.

Ett hot även
mot Sverige

KRÖNIKA

”Om jag blir mördad vet alla vem som gjorde det.”