Sverige kan inte räkna med hjälp från Nato

Vad går vi miste om när vi inte är medlemmar i Nato? Ledarsidans mångårige medarbetare Claes Arvidsson har intervjuat Veronika Wand-Danielsson, tills nyligen Sveriges Nato-ambassadör, för Allmänna Försvarsföreningens tidskrift Vårt försvar. Hon är tydlig med vad vi får och inte får.

”CA: Låt oss tala om Sverige. I kraft av vår vilja att bidra och förmåga att göra det brukar Sverige beskrivas som en ‘premier partner’ eller till och med i termer av ett de facto-medlemskap. Vilka möjligheter ger detta till inflytande i Nato? Har det förändrats under din tid i Bryssel?

VWD: Jag har delvis redan varit inne på denna utveckling och förändring i hur Nato arbetar med länder utanför alliansen. Den principiella förändring de senaste åren är att det idag är nästintill självklart att ett partnerland som bidrar till en Nato-ledd insats, eller till Nato-ledda övningar, ska kunna sitta med i utformningen av insatsen eller övningsuppgiften. Vi ges som partner ett så kallat ‘medinflytande’ i utformningen av beslut om verksamheter som vi aktivt bidrar till.

Lika tydligt är det dock för Nato att icke-medlemmar inte får delta när alliansen ‘fattar beslut’. Lika självklart är det, inte minst i ljuset av krisen i Ukraina, att icke-medlemmar inte kan påräkna någon säkerhetsgaranti under artikel 5. Det gäller oavsett om länder som Sverige, Finland, Georgien eller Ukraina har varit goda partners till Nato.”

En längre version av intervjun finns på webben.

Claes Arvidsson bidrar också med en krönika på tidskriftens sista sida, vari konstateras att ”rikets säkerhet fortsätter att byggas på lösan sand”.

Kulturpolitik – i god tid efter valet

”Vi ska hjälpa Miljöpartiet att utarbeta en kulturpolitik värd namnet”. Så sade Tjia Torpe till SVT, när det i förra veckan rapporterades om den förestående kulturpolitiken. Torpe är en av de krafter som har anlitats av MP för att, håll i er, utforma en kulturpolitik. Andra namn i den kulturpolitiska arbetsgruppen är Stina Oscarsson, som menar att det stora med MP:s initiativ är att man bjudit in kulturarbetare att utforma politiken.

Lyhördhet är förvisso bra, men jag har desto svårare att se storheten i själva tågordningen i denna process. Vi har just haft ett val. Inför sådana är det vanligt att ge besked om sin politik, men MP jobbar uppenbarligen på ett lite annorlunda sätt.

 

De väljer istället att först baxa sig igenom valet, och att vidare knipa kulturministerposten. Först därefter börjar de bekymra sig om att de inte har någon politik. Nonchalansen är häpnadsväckande. Och när statssekreteraren i samma departement utses är det uppenbart att man letat inte huvudsakligen efter en person med fötterna i kulturpolitiken, utan efter någon med starkare partirötter än kulturministern själv. Man plockar nämligen nyss invalde riksdagsmannen Per Olsson, som i några veckor innehaft titeln försvarspolitisk talesperson och som dessförinnan har varit skolpolitiker.

Det festliga är emellertid att ingen i kulturvärlden kommer att bry sig. Vänstern kan behandla kulturpolitiken precis hur nonchalant som helst utan lojaliteten naggas nämnvärt.

Gästbloggat/Johanne Hildebrandt: Får svensk trupp i Mali fullt stöd?

I höst åker ett underrättelseförband, 250 svenska soldater, till Mali på FN-uppdrag. Sådana är ju exakt de uppdrag som Sverige ska engagera sig i, enligt våra politiker. Fredsbevarande, FN-mandat och med så låg risk som möjligt. Det som inte berättas är att på bara några månader har detta FN-uppdrag blivit det sjunde blodigaste någonsin, 30 FN-soldater har dött och nästan hundra har skadats.

Islamisterna ockuperar norra delen av landet men Frankrike intervenerade 2013 och tryckte tillbaks dem norrut. Trots detta minskar Frankrike sina trupper i norr, och istället ska alltså FN-styrkor stabilisera situationen i landet. I FOI:s utmärkta rapport om Mali målas en dyster bild upp med 300 000 människor på flykt enbart inom landet, en armé som brutit samman i fraktioner, den organiserande brottsligheten som växer sig allt starkare och det reella hotet från islamisterna. FN-uppdraget framstår med andra ord som både svårt och inte alls riskfritt.

Det ska bli intressant att se om även denna regering kommer försöka glida undan om de svenska soldaterna hamnar i strid, någon såras eller dör. Eller om de helhjärtat kommer stötta och ta ansvar för den trupp som Sverige skickat ut på uppdrag. Jag hoppas innerligt på det sistnämnda.

Thea, 12, ska gifta sig med Geir, 37.

Theas Bryllupsblogg kan man läsa om norskan Thea, 12 år som snart ska gifta sig med en 25 år äldre man. Beslutet är inte hennes, utan hennes mors och på bloggen luftar Thea sina tankar och sin oro inför det nya liv som ligger framför henne. Hon behöver inte gå i skolan mer, säger hennes mamma, men det tycker Thea är trist. Hon hade tänkt bli djurläkare, men det ser inte ut att bli av.

Nej, det är förstås inte sant. Bloggen, berättar Mama, ”är en kampanj från biståndsorganisationen Plan, för att hjälpa alla de flickor i världen som gifts bort utan att själva ha bestämt det”.

– Varje dag står 39 000 flickor barnbrud. Det här är en ohyggligt verklighet som vi måste göra något mot. För att öppna norrmännens ögon för de här tragiska händelserna har vi helt enkelt flyttat planeringen av ett barnbröllop hem till Norge, säger Olaf Thommessen, generalsekreterare för Plan Norge till tv2.no.

 

Jag tror att tricket funkar. Det blir en ögonöppnare som tvingar den som läser bortom relativistiska reflexer. När möjligheten att  bortförklara dessa övergrepp med att ”det är okej i hennes kultur” försvinner, så blir det uppenbart för alla och envar att Theas situation är gräslig och oacceptabel. Steget till att inse att det faktiskt är lika oacceptabelt och gräsligt oavsett kulturellt sammanhang är därifrån inte långt. För vem tror att Theas oro inför en bröllopsnatt med en 25 år äldre man skulle vara olik en jemenitisk flickas oro inför samma sak?

Nyligen utsåg Svenska FN-förbundet Zinat Pirzadeh till ny goodwillambassadör. På deras Facebook-sida kan du läsa mer om kampanjen Stoppa barnäktenskap.

 

Kommentar och svar angående jakt och landsbygdens framtid

Med anledning av kolumnen Utan jakten krymper landsbygden (27/9), har följande kommentar inkommit:

27 september skrev Maria Rankka, VD för Stockholms handelskammare och vice ordförande för Jägareförbundet, ett inlägg under rubriken ”Utan jakten krymper landsbygden”. I princip påstår hon i artikeln att landsbygden dör på grund av vargen. Det är ett påstående jag sett många gånger genom åren. I början bara från de mest extrema vargmotståndarna. Numera är detta påstående legio från alla som är emot att vargen nu återtar sin plats i naturen. Jägareförbundet har med stenhård lobbning i vargfrågan fått till och med viktiga politiker att använda argumentet att ”vargen dödar landsbygden”.

På landsbygden är det en livsstil att jaga påstår Maria Rankka. För enskilda personer är det kanske så, men som helhet är det mycket överdrivet. I mina hemkommuner, Hällefors och Ljusnarsberg, belägna mitt i glesaste Bergslagen, jagar cirka 5 procent av befolkningen. Eller omvänt, 95 procent jagar inte. Många av oss är måttligt förtjusta över att tvingas hålla oss borta från skogen under de första älgjaktsveckorna när skogsbilvägarna fylls av inresta stadsjeepar.

Sverige har nu en fastlagd rovdjurspolitik som tagits i Riksdagen. Denna politik tar stor hänsyn till jägarnas krav. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att ange miniminivåer för de stora rovdjuren. För varg är miniminivån 33 föryngringar, 27 av dem i Mellansverige. Förvaltningsnivån kommer att hamna på ca tio fler revir för att ge en säker fallhöjd till miniminivån. Trots detta fortsätter Jägareförbundet att tala om ett tak på 150 vargar i hela landet, vilket motsvarar 15 föryngringar.

De rovdjur som Maria Rankka beklagar sig över för att de äter upp ”jägarnas” byten är i själva verket en stor tillgång för glesbygden. De tillför en ny dimension och livskvalitet och kan betyda nya arbetstillfällen i en utbyggd ekoturism där inte minst rovdjuren blir en viktig del.

Visst finns det specifika glesbygdsproblem. Bara den här veckan har vi där jag bor haft nio timmars strömavbrott och en halv dag utan telefon. Något som kan betyda katastrof för ett företag. Vägarna är i uselt skick, sönderkörda av timmerbilar som kör ut de sista resterna av bolagsskogarna. Sjukvård och skolor försvinner och kollektivtrafiken är närmast obefintlig.

Till det kommer nu också att vi används som gisslan i rovdjursdebatten av Jägareförbundet. Artikeln ger intryck av en negativ och nedlåtande syn på landsbygdens befolkning. Hon skriver till och med att ”jakten är det sista roliga som finns kvar för landsbygdsbefolkningen”.
Den raden är i det närmaste kränkande.

Ylva Lindberg, Hällefors. Vice ordförande i Svenska Rovdjursföreningen samt företagare, djurägare och skogsägare i vargrevir

 

Maria Rankka svarar: På måndag är det älgjaktspremiär. Ett viktigt datum för många människor och på sina håll hela bygder. I vissa delar av Sverige har jaktmöjligheterna minskat på grund av vargen. Det är ett faktum. Man kan tycka att det är bra eller dåligt. Ylva Lindberg som replikerar på min kolumn ”Utan jakten krymper landsbygden” verkar tycka att det är bra.

Jag tillhör själv dem som varken har förståelse för dem som tycker att vi måste skjuta alla vargar eller dem som älskar vargen över allt annat. Det finns hyfsat många onyanserade röster i debatten kan man konstatera. Vargen är en politisk fråga som innebär svåra avvägningar.

Min kolumn handlade dock om något helt annat. Nämligen att det politiska etablissemanget verkar få allt svårare att tala på ett sätt som appellerar på landsbygdsbefolkningen. Jaktfrågorna och den vanmakt som jägare känner är bara ett exempel. Det finns andra frågor också.

Vad vi ser i valresultatet är att SD skördar stora framgångar i landsorten. (Jag påpekade också i min kolumn att det mönstret på intet sätt är unikt för landsbygdskommuner där det finns varg så jag gör ingen direkt koppling, även om SD profilerade sig på vargfrågan).

För att bryta detta tror jag att det krävs ett seriöst samtal om vad som händer med landsbygden i en allt mer urbaniserad värld och vilka möjligheter som ändå finns att bo, leva och verka utanför storstadsregionerna. Sverige är det land i EU som har den snabbaste urbaniseringen. Det är bra. Innovation, tillväxt och jobb skapas i första hand i städer. Men utvecklingen är inte oproblematisk. Vad är landsbygdens roll i en snabbt föränderlig värld?  Och vilken politik hjälper respektive stjälper landsbygden?

Maria Rankka

Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna

Med anledning av op-ed-artikeln Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5/10), har följande kommentar inkommit:

I söndagens nummer av SvD tar förläggare och skribent Marit Wager upp den faktiska åldern hos ensamkommande barn. Detta är en fråga många har åsikter om och vi håller med Wager om att Sveriges asylsystem bör vara både korrekt och rättssäkert. På samma sätt som Sverige inte bör släppa in vuxna personer vars skäl är oklara och falska, så får inte barn utvisas på felaktiga grunder. De flesta rättsstater eftersträvar en balans mellan att ”fria och fälla”, och råder det en tvekan om den asylsökandes ålder bör dennes ålder prövas på ett standardiserat sätt.

Svenska barnläkarföreningen (BLF) har ägnat stor kraft åt att utforma medicinskt säkra och etiskt hållbara riktlinjer för ålderbedömning av asylsökande ungdomar. Dessa riktlinjer har accepterats av Migrationsverket, och tillämpas av ett antal utvalda läkare med barnspecialistkompetens.

Åldersbedömningen ska basera sig på en omfattande helhetsbedömning grundad på bland annat ungdomens kroppsliga utveckling samt psykosociala mognad. I det fall där det därefter föreligger tveksamhet kring om ungdomen är under eller över 18 år, kompletteras bedömningen med röntgenundersökning av skelett- och tandmognad. Det saknas idag medicinska och biologiska metoder som kan fastställa en exakt kronologisk ålder. Den biologiska variationen är stor inte minst vad gäller skelettmognad mellan olika folkgrupper, och asylkommande ungdomar bär ofta spår av malnutrition och kroniska sjukdomar vilket kan påverka tillväxten.

Den sammanfattande bedömningen tar ställning till huruvida den uppgivna åldern är sannolikt efter att man beaktat ingående metoders osäkerhet. Om den uppgivna åldern inte bedöms sannolik ska en mer sannolik ålder föreslås. Denna kommuniceras därefter till Migrationsverket. Instruktionerna för åldersbedömning kan läsas i sin helhet via Barnläkarföreningens hemsida: http://www.barnlakarforeningen.se/wp-content/uploads/2014/05/Instruktion_Barnmedicinsk-aldersbedomning-BLF_140116.pdf

Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet

Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet

 

Merit Wager svarar: För det första: Barnläkarna och jag är helt överens om det som de för fram i sitt första stycke.

För det andra: Min text handlar inte om hur medicinska åldersbedömningar görs. Inte någonstans i texten gör den det. Den är en jämförelse mellan Sverige och tre nordiska länder och i texten anges tydligt att:

I Sverige gjordes alltså endast 342 åldersjusteringar (utan medicinsk undersökning) av de totalt 3 848 asylsökande i egenskap av minderåriga 2013.

För det tredje: I en dom i Migrationsöverdomstolen (UM 2437-13) meddelad den 11 februari 2014, konstateras:

Det finns inte någon skyldighet för Migrationsverket att erbjuda läkarundersökningar eller andra åtgärder som kan ingå i en medicinsk åldersbedömning.

I domen sägs vidare:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant. En utlänning kan normalt sett inte endast genom muntliga uppgifter göra sin uppgivna ålder sannolik.”

För det fjärde: I min text jämförs Sverige med tre andra nordiska länder. I dessa länder har man kunnat göra ålderbedömningar och en del av resultaten framgår av min artikel. Kanske har skillnaden i hanteringen av dem som säger sig vara ensamkommande barn något att göra med att skillnaden också vad gäller hur många sådana som söker asyl i de fyra länderna fördelar sig så här:

Till och med den 30 september i år har det kommit 5 000 asylsökande som säger sig vara ensamkommande barn med asylskäl till Sverige.

Till Norge har det under samma tid kommit 880. Till Danmark har 426 asylsökande som säger sig vara ensamkommande barn med asylskäl kommit till och med den 31 augusti och under samma period kom 120 till Finland.

Asylprocessen ska vara så rättssäker som det går. Men det är den asylsökande som har att göra sannolikt att det han eller hon uppger är sant. Vad gäller åldersbedömningar så är en tanke att man från svenskt håll – alltså de som sysslar med sådana – skulle kunna besöka de nordiska grannländerna och studera hur de gör i oklara fall.

Barn, i lagens ögon personer under 18 år, ska få sina asylskäl prövade på lagliga grunder, precis som vuxna, skillnaden är endast att de tas emot på ett annat sätt. Personer som säger sig vara barn men är över 18 år har inte rätt att tas emot i heltidsbemannade boenden eller att gå i skola med betydligt yngre elever etc. Bland annat därför är det viktigt att de styrker sin ålder.

Merit Wager

Löfven öppnar för olika villkor i olika kommuner

Vänstersidan har gjort upp om våra skolor, äldreboenden, vårdcentraler och sjukhus och överenskommelsen innehåller flera olika delar. Valfrihet och medborgarnas inflytande får stryka på foten när det kliar i vänsterns regleringsfingrar. Bland annat kommer man att föreslå någon form av bemanningsregler för alternativa verksamheter på kommunal nivå. Tidningen Kommunalarbetaren frågade Löfven om detta innebär en lag om minimibemanning i äldreomsorgen, men statsministerns svar gjorde ingen klokare:

– Det får utredningen visa hur exakt detta ska gå till. Men jag tror inte det kommer finnas något nationellt sådant krav. Det bedömer jag inte för det kan vara olika också från kommun till kommun hur mycket man betalar ut och vad respektive kommun själva har för bemanning. Poängen är att ett bolag inte ska kunna dra ner på bemanningen om man skickar samma skattepeng till den privata som till den kommunala verksamheten.

Särskilt tydlig är han ju inte, statsminister Löfven, men det har vi lärt vid det här laget. Av svaret kan man dock uttyda att det kan bli olika krav i olika kommuner och kraven på de privata aktörerna kommer dessutom att utgå helt från vilken bemanning de kommunala boendena har. Det kommunala blir mall och de som påstår att de ändå värnar valfrihet och mångfåld kommer bli besvikna. Mångfalden kommer möjligen bestå i kommunernas skiftande villkor och utbud.

Man miljöförstörde hos styrman Romson

Miljöminister Åsa Romson har av allt att döma målat sin båt med färg som är förbjuden. Hon har själv publicerat bilder som dokumenterar det hela, och konfronteras nu av Expressen. Möjligen kan det förhålla sig så att färgen inhandlades innan färgen förbjöds, men klart är att hennes fritidsfartyg fick sitt senaste lager av den miljöförstörande kulören vid ett tillfälle då man de facto inte fick lov att använda den längre.

Man kan tycka att detta är en småsak. Onekligen är det många bagateller som passerar revy under dessa veckor av ministergranskning. Det är ett i stora stycken fånigt skådespel som rullas upp när ministrar bekänner sin ungdoms cannabisäventyr och bedyrar att de ångrar detta djupt. Ingen verkar ens tro att det hela ska leda till några avgångar, alltihop liknar mer ett rituellt gatlopp där alla ska få sig en rättvis släng av sleven.

 

Samtidigt gör många jämförelser bakåt i tiden. Och nog är det svårt att se någon sammanhängande logik mellan konsekvenserna av Reinfeldts mardrömsstart 2006 och regeringen Löfvens odramatiska visning av garderobsskelett. 2006 var obetalda tv-licenser nog för att tvinga fram en kulturministers avgång, vilket ofta förklaras med att förseelsen – om än liten – hade direkt koppling till posten. Parallellen till miljöministerns giftiga båt är uppenbar. Dessutom, kan man tillägga, handlar det i Romsons fall om att med ena handen vara ideologiskt pådrivande för en hård lagstiftning och med den andra måla sin båt med det man vill förbjuda.

Det är inte utan att man påminns om den här gamla klassikern

Festligast är dock att Romson, när hon konfronteras med bilderna på sig själv i full färd att måla fartyget, omedelbart kör en Lex Kent Ekeroth och påpekar att hon minsann har copyright på dem. Som om det skulle förändra något i Östersjön.

 

Eller nej förrresten. Festligast är att till och med när Åsa Romson konfronteras med den miljöförstöring som hennes hem och hennes levnadssätt bidrar till så lyckas hon landa i sin gamla vanliga slutsats om vems fel allt elände är – nämligen männens. För vet ni!? Det var inte hon som köpte färgen, det var hennes man och hans kompisar.

Låt oss studera en passage ifrån hennes Almedalstal:

”Det finns en oskriven regel i biståndspolitiken att om man vill förbättra barnens livsvillkor ska man satsa på kvinnorna. Kvinnor är också en bättre mall än män för bra klimatpolitik.
Män släpper ut mer koldioxid än kvinnor. Män äter mer kött, åker mer bil, flyger mer och är mindre intresserade av att förändra sitt beteende för att skona klimatet. 
Mycket förenklat kan man säga att klimatförändringarna orsakas av rika män, men drabbar fattiga kvinnor. Det är samma mönster oavsett om vi tittar i Sverige, Europa eller världen.”

Ja, det verkar vara samma mönster hemma hos den hårt drabbade styrman Romson också. Nu vet vi hur miljöministern får ihop den könsfördelade skuldstatistik hon så gärna för…

Gästbloggat/Thomas Gür: Ansvarslöst med traineeministrar

Statsminister Stefan Löfven går nu vidare i den märkliga socialdemokratiska traditionen att utnämna ett antal relativt unga och oerfarna personer (några uppenbarligen utan kompetens inom de områden de blir satta att ansvara för) till statsråd. De blir ett slags lärlingar som får vara ministrar litet på låtsas och får föga betydelsefulla uppgifter – i den här regeringen är det Gabriel Wikström, Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister, 29 år och Aida Hadzialic, Gymnasie- och kunskapslyftsminister, 27 år.

Tidigare har funnits bland andra Demokratiminister Britta Lejon 1998–2002, Folkhälsominister Morgan Johansson 2002–2006, Ungdomsminister Lena Hallengren 2002–2006 och Samordningsminister Pär Nuder 2002–2004. Man kan kanske kalla dem för traineeministrar.

De som det inte anses ha gått så bra för, får gå vidare åt annat håll (Leijon, Hallengren). Vad som inte anses vara bra varierar – ibland handlar det om att ha varit för kort i rocken, men ibland, som jag förstått i Lejons fall, att ha varit mer ambitiös än vad chefen (Göran Persson) riktigt ville och inte nöjt sig med att ha varit ett ungdomligt ansikte. Men de som fogar sig och som anses ha hållit måttet, får tyngre poster längre fram, så som Nuder och nu Johansson.

Juniorministerbefattningen är ändå ett ansvarslöst förfarande: ”Hovslagarlärlingen lär sig yrket på den otrognes åsna” som det heter på turkiska. (Acemi nalbant mesleği gavur eşeğinde öğrenirmiş.)

Folk med ringa erfarenhet får testa sig fram i partikarriären – en kaderskola på regeringsnivå. Men utan fullt ansvar, inte riktigt på riktigt och på skattebetalarnas bekostnad.

Thomas Gür

S-minister med eget lik i lasten

När vi journalister ställer frågan till nyutnämnda ministrar om de har några skelett i garderoben eller lik i lasten förväntar vi oss sällan att frågan ska tas bokstavligt. Nu visar det dock sig att Stefan Löfvens nya Strategi- och framtidsminister Kristina Persson (S) har minnen av att ”ha blivit ihjälslagen på 1300-talet som 19-åring”.

Det var 1997 i det granskande SVT-programmet Striptease som Persson berättade om sina ”tidigare liv”, påminner Expressen idag. För Striptease berättade hon om sina erfarenheter av djupmeditation där hon ” upplevt det som brukar betecknas som tidigare liv”.

”Jag fick väldigt starka minnen av nyföddhetstillståndet. Det var allt från att bli ihjälslagen på 1300-talet som 19-åring, till att vara fattig torparhustru i Finland på 1800-talet. Jag var man på 1900-talet också”, berättade Persson.

Striptease misstänkte att Kristina Perssons intresse för nyandlighet hade påverkat hur länsstyrelsen i Jämtland – Persson var landshövding – drev arbetslöshetsprojektet Tankekraft, som hade inslag av New Age.

Nu frågar sig vän av ordning om detta gör Persson olämplig som minister. Ledarsidan har kollat regelverket.

TV-licensen infördes först 1957. Som 19-åring på 1300-talet var man inte licenspliktig. Möjligen kan man ifrågasätta Kristina Perssons tid som ”man på 1900-talet”. Men eftersom Persson föddes 1945 (framtidsministern är äldst i regeringen) torde ”tidigare liv” knappast ha utspelat sig efter 1945, dvs 12 år innan licensens införande.

Kristina Persson är alltså lämplig som minister.

Brännpunkt
Kinberg Batra i spetsen för Moderaternas nya laguppställning. LÄSARDEBATT 14.30

Vilka egenskaper bör
en ny M-ledare ha?

Skriv ditt inlägg redan nu.

Hon är storfavorit att ta över

ny m-ledare?

Kinberg-Batra liknar Reinfeldt.

”Hög tid att införa bosparande för unga”

Brännpunkt

Bostad har blivit klassfråga.

”EU-kommissionen håller inte måttet”

Brännpunkt

MP: Därför röstar vi nej.

”It-minister bör vara ett heltidsarbete”

Brännpunkt

Sigfrid: Räcker inte med Kaplan.

”Regler gör att ladan
är låst för Andersson”

BRÄNNPUNKT

Scocco: Rationellt att fuska.

Lista: Här är skatterna som höjs

18 miljarder

Enda skattesänkningen till pensionärerna.

”Budgeten bör ökas
till kalla krigsnivå”

LÄSARDEBATT

Läsarna om ubåtsspaningarna.

”Abort och trafficking kan inte jämföras”

slutreplik

Tydligen ska män hålla tyst, eller?

”Handlar om rätten till sin kropp”

Humanisterna:

Därför hör trafficking och abort ihop.

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se.

BRÄNNPUNKT

”Värst är att vi har
svikit våra grannar”

Professor om svenska försvaret.

Konsulter:

”Ett bra försvar kostar 100 miljarder kronor”

"Allvarligt säkerhetspolitiskt läge kräver kraftfulla tag."

LÄSARDEBATT

”Budgeten bör ökas
till kalla krigsnivå”

Läsarna om ubåtsspaningarna.

Ledare

Regeringens
första kris är här

GÄSTLEDARE

Löfvens regering rena önskedrömmen för Putin.

Tredje pappamånad ingen normreform

LEDARE

Politik som begränsar familjernas egenmakt.

Försvaret måste förstärkas nu

LEDARE

Främmande u-båt måste sätta avtryck i politiken.

Den byråkratiska välfärdens vinster

KOLUMN

Tolv timmars debitering för tjugo minuter.

Den enda
vägens politik

LEDARE

Partisekreterare med en kamikazepilots övertygelse.

Prislappen
avgör politiken

KRÖNIKA

Näringslivet blir överkört när opinionsbildningen är svag.

Asylsystemet måste hantera terrorism

Zulmay Afzali

Ska de utföra heligt krig också i Sverige?

Rödbruna ideologer utgör Putins vänkrets

OP-ED

EU-fientlighet, antisemitism, homofobi och utlänningshat.