Tyvärr har ett fel inträffat.

Välkommen till Svenska Dagbladet. Tyvärr har något hänt som gör att sidan inte kan visas.

Klicka här för att försöka ladda SvD på nytt.

Aktuell driftinformation.

Vill du skicka ett mejl till SvD:s webbredaktion, klicka här.

Antalet apotek hittills upp 40%

15 april 2014 kl 12:12 |

Minns ni när man inte kunde köpa huvudvärkstabletter eller näsdroppar på snabbköpet? När apoteken stängde klockan 18 på vardagar, drog igen dörren redan på tidig eftermiddag på lördagar och höll stängt på söndagar? Det är bara några år sedan aopoteksmarknaden omreglerades av den borgerliga alliansen, men det känns redan som stenåldern

Otroligt nog finns det fortfarande krafter inom vänstern som vill återreglera apoteksmarknaden och socialisera delar av branschen. De påstår att allt var bättre förr.

I dag presenterade Apoteksföreningen en rapport med 2013 års branschstatistik. Några utdrag:

Andelen kunder som var nöjda med sitt senaste apoteksbesök var under 2013 hela 95 procent. Andelen kunder som ger mätningens två högsta betyg (utomordentligt bra och mycket bra) var i slutet av 2013 hela 75 procent, en ökning från 70 procent 2012.

I slutet av december 2013 fanns det 1 303 öppenvårdsapotek i Sverige. Det motsvarar en ökning med 29 nyöppnade apotek (netto) jämfört med 2012. Sedan omregleringen 2009 är det 374 fler apotek (+40 procent). Nyetableringarna har skett i allt från storstädernas centrum till förorter och orter där det tidigare inte fanns apotek. Exempel på sådana är Insjön, Älmsta, Aspudden, Rågsved och Hovsjö.

Apotekens öppettider är i genomsnitt 53 timmar i veckan – ökade öppettider motsvarar ytterligare drygt 330 ”gamla” apotek. Idag finns det apotek över hela landet som har öppet 98 timmar i veckan, året om. Jämför man genomsnittsöppettiden 2013 med den 2009, innebär det att det ökade antalet timmar som apoteken har öppet motsvarar ytterligare drygt 330 ”gamla” apotek – vilket förstås också bidrar stort till ökad tillgänglighet. Räknat i procent har den totala öppettiden i Sverige ökat med 76 procent sedan omregleringen.

Apotekstätheten 2013 är ett apotek på 7400 personer.År 2009 gick det 10000 personer per apotek. Till och med 2013 hade alltså antalet invånare per apotek förbättrats med 26 procent. Det är dock fortsatt bara Danmark och Holland i Europa som har sämre apotekstäthet än Sverige. Genomsnittet i Europa ligger på runt 4000 invånare per apotek.

Nära till ett apotek
74 procent av befolkningen har mindre än 5 minuter till närmaste apotek. 89 procent av befolkningen når det närmaste apoteket inom 10 minuters bilfärd. Cirka 1,4 procent av Sveriges befolkning har 20 minuter eller mer till sitt närmaste apotek, vilket är en minskning med drygt 8 000 personer sedan år 2009.

Det låter som att det mesta har blivit bättre, snarare.

Gästblogg: Valfusk riskerar underminera Afghanistans första demokratiska val

15 april 2014 kl 10:10 |

The Afghanistan independent Election Commission announced on Sunday 10 percent of the votes cast in 26 of Afghanistan’s 34 provinces, more results are still to come as the counting process continues , The electoral complaints commission of Afghanistan has already received more than 3 000 complaints of possible fraud in the election day according to electoral complaints commission of Afghanistan 870 instances of fraud had been classified as serious enough to affect the outcome of the April 5 election, more than the 815 recorded in 2009 presidential election.

The first official report of partial results from the Afghan presidential election showed Dr. Abdullah Abdullah winner with 41.9 percent, Dr. Ashraf Ghani second with 37.6 percent. A third candidate, Zalmay Rassoul, backed by president Karzai himself, trailed far behind with 9.8 percent.The two candidates Abdullah Abdullah and Ashraf Ghani appeared to be leading a race in which a runoff election was increasingly certain.

Dr. Abdullah Abdullah has said in one of his recent tv interviews “everyone is talking with everyone”. It clearly shows that he is talking with other presidential candidate to join him and defeat Dr. Ashraf Ghani Ahmadzai in the 2nd round of the election. Dr. Abdullah Abdullah knows very well how to use his communication skills to attract more candidates toward him, he is half tajik and half pashton and  that will attract him more votes and support from both pashton and tajik tribes in Afghanistan in the 2nd round of election.

Ashraf Ghani Ahamadzai is however not so much a good diplomat and are weak when it comes to attract other candidate to join him and gain their votes. On the other side Dr. Zalmay Rassoul seems already unconfident about the partial election result even though the results are not yet completely announced. Dr. Abdullah Abdullah has already confirmed his meeting with Dr. Zalmay Rasoul but he didn’t talk about the details. However the signals shows that Dr. Zalmay Rasoul gladly will be favouring Dr. Abdullah Abdullah in the 2nd round of election and that will earn Dr. Abdullah Abdullah Afghan presidency.

Afghanistan’s allies praised the April 5 vote as a success because of a high turnout, estimated at 60 percent of 12 million eligible voters and the failure of the Taliban to stage high-profile attacks. But widespread fraud could undermine the legitimacy of an election meant to usher in Afghanistan’s first democratic transfer of power, as Karzai steps down after more than 12 years in power and as Western forces prepare to leave.

ZULMAY AFZALI är före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.

Kalabaliken i Haninge

14 april 2014 kl 15:15 |

Det har ju hänt att man har fått brev från miljöpartister som skvallrar elakt om andra miljöpartister, så nog vet jag att De gröna är ett parti som rymmer intriger, kanske särskilt på de lokala nivåerna. Men när jag tar del av Expressens rapportering om hur det går till när MP i Haningen samlas för årsmöte måste jag ändå säga att jag tappar hakan. Här bjuds det både skrik och handgemäng, inte heller är det första gången – MP i Haninge har tvärtom skakats av infekterade konflikter och ständiga anklagelser om rasism och sexism ett bra tag nu.

 

Till helgens årsmöte hade partiet därför skickat ut Elin Olsson (mp), som är vice ordförande i regionstyrelsen. Olssons uppgift var att fungera som ”observatör”. Ja, faktiskt! En observatör sändes ut till konflikten i Haninge. Och vid nästa möte deltar partistyrelsen enligt obekräftade uppgifter med två mänskliga sköldar….

Svenska kyrkans ledning festar dyrt i fastan

11 april 2014 kl 13:13 |

Efter gripande möten med kristna konvertiter i Hammarbykyrkan i veckan är Annika Borgs inlaga om Stockholms stifts tillställning i Gyllene salen, i Kyrkans Tidning plågsam ironi.

Till Hammarbykyrkan kommer bland annat människor som flytt sina hemländer, främst Iran, för att de konverterat till kristendom. Många av dem kan berätta om rädslan för att någon anhörig ska få veta, eller än värre utsättas för våld för konvertitens skull. Och många har svarta erfarenheter av hat och våld för sin tros skull. I Hammarbykyrkan kan de vara någorlunda trygga.

Men. Det är lite ont om pengar. Man hjälps av donationer, kollekt och insamlingar. Tillgången till Svenska kyrkans kapital är begränsad eftersom församlingen är en så kallad EFS Missionsförening. Man verkar inte helt överens, och den kristna gemenskapen verkar inte alltid sträcka sig långt nog.

Gemenskap och ”team buildande”-aktiviteter verkar man dock ha stiftsinterna medel till i Stockholm. Om just detta skriver Annika Borg. Förra veckan hölls en tvådagarskonferens för kyrkans ödmjuka tjänare, även kallad presidiekonferens. Kyrkoherdar, kyrkopolitiker och diverse tjänstemän konfererade och belönade sig med rejäl tillställning i Stadshuset. Möjligen hade man först sneglat på Blå hallen – varför vara sämre än nobelpristagarna? – men i all fromhet hölls middagen i den något mindre Gyllene salen. Mat och dryck gick på 337 600 kronor (exkl moms).

Passande nog hölls den generösa måltiden mitt i kyrkans fastetid, då kristna enligt tradition ska försaka något för att påminnas om dem som har det sämre. Tanken är också att ge av sitt överflöd till dem som bättre behöver det. (Som flyktingar och förföljda.) Det är möjligt att festfixarna tyckte att prästerna och deras medarbetade hörde till just denna skara, mindre bemedlade, som förtjänade en fin middag. -Som uppmuntran mitt i det slitsamma arbetet att gå i Kristi fotspår och sprida evangeliet. Det kostar på att hjälpa sina medmänniskor…

Från källor framkommer att faste-festen slutligen landande på en betydligt högre summa en ovan nämnda 337 600 kronor. Det var ju bara för vinerna och maten. Den slutliga notan till Svenska kyrkan när konferenslokaler och båda dagarnas utsvävningar sammanställs landar en bit över 700 000 kronor.

Den skenheliga kyrkan som under fastetid predikar uppoffring, och ordnar solidarisk insamling från varje församling, verkar onekligen en smula splittrad. Å ena sidan högdjuren som skålar i Gyllene salen, å andra sidan de som söker skydd från ondo och förföljelse. En retorisk fråga: Vem hade kyrkans förgrundsgestalt Jesus brutit sitt bröd med?

 

Blågul armbågsbjudning

9 april 2014 kl 1:01 |

Den 13 mars skrev Merit Wager en op-ed i vilken hon berättade om svenskfödda Helena, som har bott i Sverige i snart fem år, är lokalanställd på Finlands ambassad men inte får folkbokföra sig i Sverige, till skillnad från de övriga lokalt anställda. ”Hade hon flyttat hit utan att ha ett arbete – eller inte talat om att hon hade ett – så hade hon blivit folkbokförd” skriver Wager på sin blogg den 5 april, där hon också berättar att Helena fått svar från Skatteverket – efter fem månader – i vilket beklagas den situation hon hamnat i, men i övrigt ger föga hopp om att situationen ska kunna lösas.  

Ytterligare personer som råkat ut för liknande problem har hört av sig till Merit Wager, vilket nämns i nämnda bloggpost, bland annat en person som beskrev sin erfarenhet så här:

Jag lämnade Sverige före år 2001 och förlorade då automatiskt mitt medborgarskap. När jag flyttade tillbaka hade jag fått jobb, vilket var mitt misstag, precis som Helenas (det är bättre att vara arbetslös eller asylsökande!) och var tvungen att gå igenom massor av problem för att få folkbokföra mig. Jag fick ingen sjukvård och kunde inte ens få internet installerat i min lägenhet. Skatteverket avslog min ansökan om folkbokföring, men mina skattepengar tog de, vad hände med dem?

Det finns tyvärr gott om erfarenheter som liknar dessas; ett system som reser hinder för återinträde i Sverige. För personer som har en stark anknytning till landet och därtill egen försörjning. Bland somliga hemvändare sägs halvt på skämt och halvt på allvar att man är ”hemskvändare”, eftersom återinträdet i Sverige är förenat med både formella och informella barriärer. Så kan vi inte ha det. Den allmänna inställningen bör vara att välkomna med öppna armar de människor som har valt att röra sig över gränsen och sedan vill komma tillbaka igen. Inte bara för att det ligger i samklang med den öppenhet vi har gjort till hederssak, utan också för att vi krasst tjänar på det: världen och arbetsmarknaden blir allt mer rörlig, det dyrbaraste kapitalet är det som bärs i människors hjärnor, och människor som rör sig ackumulerar nya erfarenheter och kompetens som vi har nytta av.

På detta område har vi mycket att lära, inte minst av utvecklingsländerna, som inte låter en enda begåvad talang passera över gränsen utan att ha en idé om hur denna talang kan komma till nytta i framtiden för ursprungslandet. Man har helt enkelt inte råd att tappa bort sina begåvningar. Istället för att betrakta det som brain drain för landet, funderar man på hur man kan möjliggöra brain circulation. Därför har man också nationella strategier för hur man ska kunna behålla kontakten med sin diaspora (landsmän bosatta i utlandet), dra nytta av de kunskaper och de kontakter de förvärvar, få dem att återvända för att investera, utbilda och på olika sätt dela med sig av nyvunnen kompetens. Det kan handla om diasporanätverk och i vissa fall särskilt utsedda statsråd med uppdraget att hålla kontakt med landsmän utomlands.

På rätt spår skrev Anna Kinberg Batra och Tobias Billström på Brännpunkt den 2/4 under rubriken ”Så ska vi få talanger att stanna i Sverige”. Det var en sammanfattning av de förslag som man förhandlat fram tillsammans med Miljöpartiet som syftar till att underlätta för utländska talanger att kunna stanna i Sverige, efter avslutad student- eller doktorandtid, samt för deras anhöriga. Klokt, viktigt och bra, men på samma sätt som insikten finns om att ”de utländska studenterna och doktoranderna är viktiga” för att ”de utgör en nyckelgrupp både som potentiella arbetskraftsinvandrare i Sverige och som personer som vid återvändandet kan bidra till utvecklingen i sina hemländer”, måste motsvarande angelägenhet finnas kring att ta tillvara hemvändares potential. De är också en nyckelgrupp som kan bidra till utvecklingen i sitt hemland – Sverige.

En hygienfaktor borde vara att snabbt få bort det grus i maskineriet som ihop med informella barriärer alltför ofta gör möjligheten att vända hem till Sverige igen en riktig armbågsbjudning. 

Till slut sa han det, Borg!

4 april 2014 kl 16:16 |

Marknadsekonomi och tillväxt är bra främst för att det är centralt för att människor ska kunna leva goda liv. Så sant. Och så började finansministern dagens tal på partiets Sverigemöte i Göteborg. Det var en av Hans Rosling-inspirerad föreläsning om hur marknadsekonomi och frihetliga reformer i alla tider har lyft människor ur fattigdom. Så också i Sverige. Fram till idag.

Sedan kom han liksom av sig. När blicken vändes framåt, mot tiden efter valet och in i den ljusnande framtid. Man skulle nästan kunna tro att marknadsekonomi är bra rent historiskt, på vägen hit. Men nu är det ”på stället marsch”. På min direkta fråga om hur marknadsekonomin kan utvecklas under nästa mandatperiod för att historien ska fortsätta, förklarade Borg att det främst kommer att vara stabilitet som gäller. Och uttryckligen ”…inga skattesänkningar alltså”. (Denna besatthet att tala om vad man absolut inte har för avsikt att göra är en smula förbryllande. Dessvärre är det ingen som tror att M med iver ska sänka skatter framgent, så betygelser kan tyckas överflödiga.)

Så, efter bedyranden om stjärnstopp bjöd Borg på ytterligare löfte om stabilitet, och vad gäller skatter är det höjningar som gäller. Det senare i akt och mening att skydda oss från ondo. Exempelvis starka drycker och tobak. (Han nämnde dock inte fettskatt…)

Men så händer det. Efter obligatoriska vändor om stopp och belägg, undslipper det finansministern, som den marknadsliberal han är, att det ju långsiktigt är alldeles rätt att fortsätta sänka skatter.

Den finns där, någonstans. Övertygelsen om det frihetligt värdefulla i att dra tillbaka stat och politik för att bit för bit ge medborgaren lite mer utrymme. Men det krävs åtskilligt för att upptäcka det. Finansministern fann det i historien. Kan bli knepigare för väljarna.

Kopiering, mullrade Greider

2 april 2014 kl 21:21 |

greiderI kväll var det premiär för ”Slaget om Rosenbad” – direktsänd utfrågning av statsministerkandidaterna. Löfven var först ut, och intervjuades i Norrköping. Innan utfrågningen hade vi upp- och eftersnack på SvD:s redaktion, där Göran Greider och jag samtalade under ledning av redaktionschef Olle Zachrison. Tyvärr hade vi lite barnsjukdomar under sändning, men det hanns i alla fall med många frågor, ämnen och vinklar.

”Kopiering”, mullrade Greider när vi eftersnackade, och av lätt insedda skäl kom in på frågan om triangulering. Ett fenomen som jag tror vare sig Göran Greider eller jag uppskattar, eftersom det är en taktisk manöver som sker på bekostnad av det politiska innehållets förankring i grundvärderingarna. Om i princip alla positioner är möjliga att inta för ett parti, vad ska man då egentligen med olika partier till? Ett enda parti med en omfångsrik fokusgrupp torde i så fall kunna fungera lika väl.

När jag som tonåring engagerade mig politiskt, fick jag ibland höra av politiskt engagerade om detta med motståndare att ”egentligen har vi samma mål, vi har bara lite olika uppfattningar om vägen dit”. Jag övertygades inte, men kanske hade de rätt, de som sa så. Ty när Löfven fick svara på hur han ville att bilden av Sverige utifrån skulle vara om 20 år, svarade han ”Föregångslandet”. Låter det bekant? Förstår det. ”Föregångslandet Sverige” var namnet på Moderaternas kampanj 2010, och titeln på Reinfeldts bok.

Kopiering, mullrade Greider. Lika som bär, sa Bull.

 

Foto: Tomas Oneborg

Opartiska Pascalidou i farten

2 april 2014 kl 16:16 |

Alexandra Pascalidou är intervjuad i Nöjesguiden. Det låter bland annat så här:

På ledarsidor har de påstått att jag har avslöjat mig som vänster, för att jag frågade en deltagare (Alice Teodorescu, reds. anm.) om hennes vithet låg till grund för hennes förnekande av rasism. Men det är fan den bästa frågan jag har ställt på länge, för om man förnekar rasismen måste man börja med att se sig själv i spegeln.

Kände du att kritiken du fick på första avsnittet var befogad?

– Jag ångrar att jag kallade henne vacker. För det var en överdrift, så vacker är hon inte.

 

Så intressant. Förut har debatten rört huruvida Alice Teodorescu är tillräckligt hängiven anhängare av de strukturella förklaringsmodellerna till rasism. Nu har vi alltså raskt hoppat vidare till nästa historieskrivning, nämligen den där den slemma vita Alice Teodorescu förnekar rasism rakt av.

Det talas mycket om neutralitet och åsikter i public service. För min del tycker jag att det är ett mindre problem om en programledare i public service är vänster. Det centrala är förstås att hen/hon/hen agerar professionellt.

Problemet dyker upp när en programledare beter sig som Alexandra Pascalidou. Oprofessionellt, självcentrerat och med ett kreativt förhållningssätt till sanningen. Om det inte duger för Pascalidou att upprepa det som de facto sades vid debatten och ge sin synpunkt på det, om hon måste hitta på saker om vad Teodorescu sagt och tycker – då kan hon med inte bästa vilja kallas opartisk. Hämndlysten är nog en mer korrekt beskrivning.

 

Kommentar och svar angående sjukförsäkringen

2 april 2014 kl 12:12 |

Med anledning av op-ed-artikeln Sjukskrivningssjukan är inget att önska tillbaka (SvD 30/3), har följande kommentar inkommit:

Helena Rivière skriver i SvD att oppositionens huvudlinje i socialförsäkringsfrågor är att människor mår bättre av att staten tar över, det blir längre sjukskrivningar samt mer sjukersättning. Vi i Solrosuppropet jobbar för en humanare sjukförsäkring och ser att det finns stora fördelar för människor med allvarliga sjukdomar och skador får en säker försörjning. Vi är partipolitiskt obundna och ser gärna att alla partier börjar värna om samhällets svagaste.

Mer än hälften av alla de som utförsäkras återgår direkt till sjukförsäkringen igen efter de tre månaderna i Arbetslivsintroduktion. Det är ett underkännande av systemet. Vi kan inte ha en prövotid som skadar eller försämrar mer än hälften av deltagarna – eller i bästa fall inte orsakar någon effekt. Det är ett inhumant spel med människors hälsa. Sjukdom eller skada förbättras efter god vård och individuellt utformad rehabilitering och kan ta olika lång tid. Att sätta en tidsgräns på två och ett halvt år är oerhört naivt. Många hinner inte tillfriskna på den tiden, andra som kanske hamnat i isolering under sjukskrivningen skulle må bättre av att rehabiliteras tidigare.

Jag som själv varit utförsäkrad kan intyga att det inte sker någon professionell utredning på Arbetsförmedlingen. Man hamnar på en ALI-plats och där får man jobba som vilken annan anställd som helst. Kontakten mellan vård, försäkringskassa, Arbetsförmedling och arbetsgivare är obefintlig. I mitt fall slutade det med att utförsäkringen fick avbrytas i förtid pga att jag blev inlagd på sjukhus till följd av extremt hög stress i form av söndertrasad ekonomi och extremt hårt arbetstempo. Det gjorde på inget sätt att jag kom närmare arbetslivet. Tvärtom fick jag ligga några veckor på LPT i slutenvården och sedan återhämtas i hemmet innan nästa rehabiliteringsförsök kunde påbörjas.

Att sjukskrivning skulle vara kravlöst är en myt som Rivière försöker blåsa liv i. Alla som kämpar för att få en dräglig tillvaro trots svår sjukdom eller smärtsamma skador vet att så inte är fallet. Man kämpar ständigt för att få tillvaron att gå runt. Att klara av sköta sin vardag trots usel hälsa och dålig ekonomi, socialt stigma och dålig självkänsla till följd av arbetslinjens hårda krav. Att gå länge på sjukpenning eller sjukersättning är inget någon skulle välja om frisk och arbetande var ett alternativ. Tro mig.

Monica Armini, deltidssjukpensionär och deltidsarbetande på SocialAktion.nu. Styrelseledamot av Solrosuppropet, en religiöst och partipolitiskt obunden förening som jobbar för avskaffandet av utförsäkringarna och fas3.

 

Helena Rivière svarar: Det är inte sjukskrivningen som är kravlös. Det är en sjukskrivning utan slut som får människor att gå ner sig i en kravlös tillvaro utan återvändo i sikte.

Kvinnornas förkämpe i mediebruset

1 april 2014 kl 15:15 |

Therese Bohman gör idag en klok poäng i Expressen, som sedan utvecklas och exemplifieras ännu bättre av debattören Susanna Pettersson. Det handlar om Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson, som blivit alla kvinnors förkämpe i mediebruset. Därhelst en olämplig bild av kvinnan dyker upp står han redo att sabla ner den med initierad bildanalys och döma ut avsändarna. Eller?

Nej, Bohman är inte så övertygad om Genusfotografens ädelhet och förträfflighet. ”Moralism förklädd till omsorg om unga tjejer”, konstaterar hon bistert. Och nog känns den aningen synnerligen befogad när man sedan tar del av Petterssons uppställning av exempel på när Genusfotografen tolkar bild. För det blir faktiskt väldigt märkligt. En del av tolkningarna kommer jag ihåg att jag själv har läst och reagerat på, annat är nytt för mig. Bakom varje kort kjol, varje särad benuppsättning anar Tomas Gunarsson tvång och förtryck, perverterad, ja rentav brottslig, sexualitet. Pettersson skriver:

 

”Gunnarsson berövar gång på gång kvinnor agens i sina, i mitt tycke, rent sexualfientliga bildtolkningar. Den givna premissen är att kvinnor aldrig skulle kunna välja dessa sexuella uttryck själva. Ingen kvinna skulle självmant krypa över ett bord med suktande blick eller bita sig i fingret som en provokativ lustdrypande come-hither-gest på bild. Det är en manlig och förtryckande blick, eller med Gunnarssons egna ord ”patriarkatets våldsamma gisslantagning av kvinnobilden”.

Det är som att Tomas Gunnarsson inte för sitt liv kan förstå att en kvinna själv kan vilja och har rätt att välja att vara sexuell på andra vis än de han själv stämplar som godkända. Det passar till exempel utmärkt med sexualitet på bild när hans favoritfotograf Arvida Byström porträtterar den och ”frossar loss totalt i rosa, gurlesk flickighet, queerfeminism, gif-animationer och mens”. Den godkända sexualiseringen har queer-blick, den skamfyllda sexualiseringen är heterosexuell till sin natur.”

 

Jag vet i alla fall vems blick jag tycker är obehaglig, avslutar Pettersson sin bloggpost, vars rubrik uppmanar den noble genusfotograf att ta bort händerna från hennes kropp. Hon har en stor poäng, tycker jag.