Annons

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Visst måste man lära sig, som Löfven svarade när reportrar sökt upp honom utomlands för att fråga om icke-kollektivavtalade hantverkare vid hans sommarstuga. Det har statsministern helt rätt i. Av snickerifadäsen bör vi lära detta: att såväl driva som anlita företag utan kollektivavtal måste vara lika självklart och egalt som motsatsen. Det förenklar och förbättrar för företagare, jobbutvecklingen, kunder av Löfvens slag och gör tillvaron för många duktiga småföretagare betydligt enklare.
Nu kom indignationsnivån i nyheten helt att styras av graden diskrepans mellan vad statsministern säger och vad han gör. Eller kanske ännu värre, hur han anser andra bör agera men själv struntar i. Förståeligt att man reagerar.
Det är inte snyggt. Men hans val av hantverkare är inte problemet.
Hade det inte varit befriande om statsministern svarat reportern vad han sannolikt tänkte ”Strunt i det ni, det var en egenföretagare som gjorde ett bra jobb och fick betalt enligt överenskommelse. Vad är problemet?”
Krav på kollektivavtal är föga anpassat efter en arbetsmarknad där allt fler vill in men stängs ute, medan arbetskraftsbrist råder.

Arkiv

Maria Ludvigsson

Det är inte längre någon nyhet att skolans misslyckanden inte bara beror på politik, rektorer och sviktande lärarkompetens. Även elev- och föräldraansvar är avgörande för om skolåren ska leda till kunskaper, mognad och utveckling åt önskvärt håll. Man kan alltså inte lämna in sina barn i skoleringen för att några år senare plocka ut dem färdiga, karaktärsstarka och kunniga. Inte heller bör eleverna itutas att de bara behöver infinna sig i därför avsedd byggnad för att efter cirka nio år vara upplärda av hårt arbetande ”skolpersonal”. Det krävs insatser. Och det är inget att beklaga. Att lära sig, kanske till och med bildas, är en krävande men lustfylld erfarenhet som alla borde få ynnesten att erfara och anstränga sin person med.

Under de senaste skoldebattveckorna har ett korn av krav på elev- och föräldraansvar skönjts. Det passiva inlärandet finns inte, har man blivit varse. Men rätt mycket återstår… Bara en sån sak som att elverna ska vara i ksolan under terminerna. Egentligen inte konstigare än att de som vuxna kommer att förväntas vara på jobbet under arbetstid. Men hur högt föräldrar än skattar skolan är det många som sätter sin egen semestertid högre. Elever tas ur skolan även när det inte är lov eftersom föräldrarnas agenda styrs av semestertider och charterpriser.

I dag rapporterar TT om en enkät till 1117 föräldrar till skolbarn, som visar att bra en fjärdedel av dem helt undviker att semestra med barnen under terminerna. Skolorna sägs ändå ha skärpt reglerna men det verkar semestrande föräldrar inte anse har med just dem att göra.  ”

Bara var fjärde tillfrågad förälder undviker helt att resa med barnen när skolan är igång, enligt enkätsvar från 1 117 föräldrar till barn i skolåldern. Detta trots att många skolor har skärpt reglerna för ledighet utanför skolloven. ”Hela 40 procent svarar att de själva bestämmer när de ska resa, medan 19 procent uppger att de delvis tar hänsyn till loven, men att skolan ofta beviljar ledigt.” beskriver TT.

Om föräldrar inte har respekt för skolan eller i handling visar att den är viktig, måste det vara svårt för skolbarnen att hävda motsatsen.

Maria Ludvigsson

Enligt Dagens Arena kan regeringen få svårt att fasa ut fas 3. I ett internt PM hos Arbetsförmedlingen framkommer att man alltså vill ha kvar fas 3 för dem som ”står mycket långt från arbetsmarknaden och varken kommer att vara aktuella för extratjänster i välfärden eller kunna tillgodogöra sig utbildning”. Kort sagt dem som fas 3 en gång infördes för.

Det blir knivigt för Ylva Johansson och S att förmedla läget till LO. Det visar sig svårare än man tänkt sig. Precis som det inte var så enkelt att genast infria löftet om den bortre parentesen i sjukförsäkringen. Vissa alliansreformer tillkom av en anledning som var större än att ställa till det för folk i största allmänhet.

Ylva Johansson uttryckte följande om fas 3 i riksdagsdebatt den 9 juni 2011: ”Det är ett hån att hänvisa människor till att den enda aktivitet de ska få är en återvändsgränd i fas 3 och att arbeta gratis.”

I juni förra året sade samma Johansson till SvD att fas-3 var ett ”gigantiskt fullskaligt experiment”.

Nu kan experimentet bli kvar, med Johanssons goda minne. Det kommer att svida för S.

(I tidigare text framgick ej att Dagens Arena låg bakom nyheten, vilket nu har rättats till!)

Maria Ludvigsson

Therese Bohman skriver bra artikel i dagens Expressen Kultur om myten om Den duktiga flickan. Texten är ett utdrag ur Ohlininstitutets antologi ”Klassresan”. (Presenteras på fredag!) Bohmans poäng är klockren: ”Man utger sig för att stå på tjejernas sida, samtidigt som man tror sig veta vad som är bäst för alla tjejer – och det är aldrig att bara duktig.” Exakt! Den särartsfeministiska analysen finns ofta med, oavsett om det är medvetet eller ej, och man utgår från hur en kvinna egentligen är. Men som Bohman mycket riktigt påpekar kan duktighet lika gärna vara ett gott val som ett dåligt, allt efter person. Det kan dessutom likaväl ”drabba” gossar men kallas då  något helt annat,

Kom detta ihåg: Kvinnor är som folk är mest! Lite olika. Och, det är heller ingen dum egenskap att vilja anstränga sig.

Personligen måste jag dessvärre erkänna att jag skulle behöva en rejäl släng av detta så kallade duktig-flicka-syndrom. Jag saknar det dessvärre fullständigt och äter hellre semla än går på gym. bland annat…

Maria Ludvigsson

Moderaterna jobbar för en majoritet i riksdagen för tilläggsdirektiv till regeringens – och Vänsterpartiets – utredning om vinster i välfärden. Tomas Tobé beskriver hur V och regeringen bara fokuserar på formfrågor och begränsningar. Han förklarar också hur det leder till att mångfalden utmanas, eftersom det alltid finns en motsättning mellan mångfald och regleringar. Med allt för exakta krav på varje verksamhet blir småskalighet och alternativa former eller arbetssätt snart omöjligt och själva poängen med fler aktörer i välfärden går förlorad. Brukare och anställda önskar Moderaterna innerligt lycka till. Det är viktiga värden som står på spel.

Maria Ludvigsson

I dagens ledare skriver jag om ett ärende på regeringssammanträdet förra veckan. Förslaget, som föredrogs av Åsa Regnér, innebar att avgiften till intresseorganisationen Hyresgästföreningen skulle ingå i beräkningsunderlaget för socialbidrag. Ett mycket märkligt förslag. Detta blev dock inte regeringsbeslut, något som inte framgick av min artikel. Rätt ska vara rätt: Avgift till Hyresgästföreningen kommer alltså inte att ingå i socialbidraget.

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Den första tiden var säkert allt nytt! Första gången i regeringskansliet för Löfven, Andersson, Romson och Fridolin, första gången i statsrådsbil och för somliga i regeringsplanet. Men varför ger regeringens företrädare städse intrycket att de just landat i den här världen, eller åtminstone i Sverige 2015? Dagens presskonferens om infrastruktur, som både var försenad och påfrestande långtråkig, var inget undantag. Fyra statsråd, var av tre partiledare framstod som luftlandsatta när de harklade sig, tog till orda och redogjorde för vad den förra regeringen inte gjort, samt för tågläget och förseningars förbannelse. ”Det är inte kul att vänta på tåg” som Gustav Fridolin uttryckte saken.

Löfven är mästare på ”Ny i nuet”. Hans typiska ”Först ska vi ha analys”, ”Nu är det tid att titta på det här, sedan får vi se” etc ger intrycket att regeringen inte har en aning om var den är.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) behärskar också konststycket. Efter cirka ett halvårs tystnad lät han meddela att det är brist på bostäder och att man måste göra något åt detta varpå han skrotade förre regeringens arbete och utredningsresultat. Och som om han inte riktigt greppat läget föreslås att den överreglerade och söndersocialiserade marknaden rättas till med statliga subventioner.

Presskonferensanledningen var i dag 620 miljoner kronor till järnvägsunderhåll i år. Därefter 1,24 miljarder kronor årligen. Utöver själva underhållsdelen gavs ej besked och Magdalena Andersson hänvisade till infrastrukturproppen som kommer 2016…

Om presskonferensen var till sövning ointressant var Aftonbladet TV och inte minst tidningens Lena Mellin desto piggare. Det var också i denna kanal som dagens politiska huvudperson, infrastrukturminister Anna Johansson, var med. Lena Mellin kunde snabbt och krasst konstatera att det inte är några större skillnader mellan regeringsförslaget och Alliansens tidigare planer. Som hon uttryckte saken är det ingen avgrund mellan blocken även om det under presskonferensen lät som om det ”nu är öken i landet”. Infrastruktursatsningarna är direkt fysiskt påtagliga – hela Stockholm är uppgrävd, som Mellin sa – och att påstå motsatsen är bara dumt.

Men för de fyra statsråden på presskonferens i dag verkar allt nytt och på något vis gåtfullt. Alliansens Sverigebygge som inbegrep 140 miljarder kronor till järnvägen verkar man aldrig ha hört talas om. Man är helt upptagen med att ta in verkligheten, analysfasen, och beskriva grava förseningar och undermåligt underhåll i järnvägstrafiken.

 

Maria Ludvigsson

I en alldeles utmärkt debattartikel i Aftonbladet i dag, skriven av vänsterpartisten Rozze Baleng, framgår att vänsterpartister inser vad många i borgerligheten stilla förnekar. I och med decemberöverenskommelsen är regeringen beroende av stöd från V och detta är V inte sent med att framhålla. Ideligen. I dag var det Ulla Andersson som presenterade delar av budgeten.

Balengs drar slutsatsen av dö med en påfallande självklarhet när han i nämnda artikel skriver såhär: ”Hej Jonas, hur är läget? Det måste vara bra nu när vi i praktiken sitter vid makten.”

Tja, i praktiken gör V numera det…

Maria Ludvigsson

Stefan Löfven är i Kina och får väl framme naturligtvis ett par uppföljningsfrågor efter Saudi-debaclet. Med all rätt har Saudiarabien benämnts diktatur, och det vore fullt logiskt och rimligt att kalla Kina detsamma. Men. Det gör inte den svenska feministiska statsministern.

När Ekots David Carlqvist på plats i Peking frågar Löfven om inte även Kina är en diktatur överraskar statsministern med undflyende i staccatoform: ”Kina är en enpartistat. Jag håller inte på att sätta etiketter på länder utan det är en enpartistat som inte har val och sen i övrigt, när det gäller mänskliga rättigheter, så kommer jag att ta upp det med både premiärministern och presidenten…”

Man undrar naturligtvis varför etiketten ”enpartistat” går bra men inte etiketten ”diktatur”, men det följs inte upp i intervjun. I stället får statsministern frågan om Saudiarabien är en diktatur. Och här verkar svensk feministisk utrikespolitik ha ändrats sedan ett par veckor… Löfven svarar: ”Vi har slutat… vi ska sluta med att sätta etiketter, vi ska beskriva vad vi tycker är problem i länder och hur vi ser på utveckligen i världen.” Så nu ska inte heller Saudiarabien etiketteras diktatur längre? Inte heller monarki?

Här hade det varit så väldigt intressant att höra hur Löfven menar att en diktatur ska beskrivas, för han vill ju ”beskriva vad vi tycker är problem i länder”. Liksom varför han finner det minde korrekt att beskriva Kina som en diktatur än som en enpartistat.

 

 

Maria Ludvigsson

Det finns så mycket kommunalt trams att en fullständig sammanställning skulle ratas av varje förlag som osannolikt förtal av den kommunala sektorn. Slöseriombudsmannen har gjort återkommande sammanställningar och rapporterat om djupt omoraliskt slöseri med andras pengar. Kommunerna brukar med påtaglig regelbundenhet påtala hur svårt det är att få pengar att räcka och lika ofta förklara att ”den kommunala verkligheten” kostar och kräver skattehöjningar. Aldrig någonsin talas om kostnadsminskningar, eller om att viss kommunal verksamhet faktiskt borde drivas i annan regi och inte belasta den gemensamma budgeten. Att ställa kärnuppgifter mot mer flärdiga sysslor som äventyrsbad, rökmaskiner, filmfestivaler, solarier, bowlinghallar etc i all evighet, anses helt enkelt inte visionärt eller progressivt nog.

I Stockholm satsar kommunen avsevärda resurser på ganska avancerad form av medborgarfostran. Skattebetalarna ska för sina egna pengar trimmas i att leva smartare och mer klimatvänligt. (Krav på smartare kommunala makthavare finns ej i motsvarande utsträckning.) Senast i raden finner vi en kommunal kokbok med recept över så kallade klimatsmarta rätter!

Svenskar köper, enligt uppgift, flest kokböcker i hela världen. Vi verkar aldrig få nog. På nätet finns varje tänkbart recept några knappar bort och ingen kan skylla på att det är receptbrist och -tips som gör matlagningen svår.

Detta till trots anser våra folkvalda att behovet av ännu en kokbok är så akut att man helt enkelt tar av skattepengar och gör en kommunal sådan. Ett hål att fylla, ett behov att täcka!

Här är, som smakprov, tre tips ur nämnda kokbok…

”Morötter som börjar bli slappa – lägg de i vatten över natten och nästa dag är de spänstiga igen!
Bananer som håller på att bli bruna – skala och frys in. Ta fram och använd till smoothies.
Skrynkligt äpple – skär i bitar och torka till müslin. Nästa allt går att torka innan det blir dåligt.”

Ja, detta känns ju oerhört angeläget och framför allt som något som kommer att få en avgörande betydelse för jordens framtid.