Annons

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

I dagens SvD, i ledaren Mer pengar eller mindre svenskt försvar kommenterar jag den senaste – men säkerligen inte den sista – delen i den dramatiska följetongen om det svenska försvaret. Det blev min sista artikel som ledarskribent på SvD och finalen på många roliga dagar.

Framöver träffas jag i stället på www.claesarvidsson.se.

…och fortsätter dessutom som kolumnist på ledarsidan men särskilt fokus på, just det, försvars- och säkerhetspolitiken.

Arkiv

Claes Arvidsson

I Finland har tv-serien Finland är svenskt vållat viss blodstörtning – firandet av Märkesåret 2009 har uppenbarligen gått rätt spårlöst förbi, i alla fall på sina håll. Men vår historia är gemensam – och gemenskapen är fortfarande stark. Det finns också en annan sida av saken, nämligen att Sverige också ”är” finskt.

På söndag den 24 februari firas Sverigefinländarnas dag för tredje gången. Nytt för i år är att dagen finns i svenska almanackan som officiell märkesdag för sverigefinländare.

Claes Arvidsson

Fallet med den ryske juristen Sergej Magnitskij – som avslöjade en svindel, själv anklagades för brottet och sedan dog i fängsligt försvar 2009, drivs vidare. Men på väldigt olika sätt.

Sex EU-länder går nu samman för att lättare följa de svindlade affärerna och spåra de försvunna pengarna.

Och i Putinland då? Ja, där pågår den postuma rättegången mot Magnitskij.

Claes Arvidsson

Vilka dumheter! Sådant förekommer inte här. Vi lever ju i Sverige. Det är i korthet en bild av myndigheternas förhållningssätt till risken för korruption som Riksrevisionen redovisar i en färsk granskning. Man pekar på en rad underlåtenhetssynder i sin undersökning av Sveriges 65 största myndigheter (som omsätter ca 90 procent av statens budget), som summerar till, just det, för mycket blåögdhet.

Sverige klarar sig generellt sett mycket bra i underökningar från till exempel Transparency International men samtidigt dyker då och då fall av korruption upp till ytan. Vi har sett avskräckande exempel på  ”offtentlig-privat” samverkan på kommunal nivå i Göteborg. På myndighetsnivå har nyligen korruptionshärvor på Kriminalvårdsstyrelsen och Migrationsverket figurerat i rubrikerna.

Myndigheternas vakenheten varierar men Riksrevisionen drar slutsatsen att skyddet är otillräckligt hos många. Man konstaterar att ansvaret för anti-korruptionsarbetet vilar på ledningen och att det  tas i väldigt olika grad.  Rekommendationen är att regeringen ska ställa tydliga krav på myndigheterna att göra sig av med blåögdheten.

Att så sker handlar om skattepengar men i sin förlängning även mer än kronor och ören,  medborgarnas förtroende för staten.

Claes Arvidsson

Socialdemokraterna riktigt gottar sig åt Nuon och Riksdagens frågestund i dag blev följaktligen rena godisstunden för Mikael Damberg (stand in för Stefan Lövfen som ju saknar plats i riksdagen). Det som framkallar myset är möjligheten att skjuta ansvaret från Vattenfalls styrelse till regeringen – och ytterst statsministern själv.

Regeringens tjänstemän hade ju avrått och pekat på att priset var för högt, framhöll Damberg. Och fortsatte med att säga att Reinfeldt tidigare har glidit på svaren men att han hoppades att det denna skulle erbjudas raka svar på varför man inte, just det lyssnat, på tjänstemännen.

Det finns säkerligen olika definitioner av ett rakt svar. Reinfeldt valde den politiska definitionen. Affären var inte så dålig som det framställs och det är för tidigt att veta  hur det kommer att sluta. Han kontrade också med att den tidigare socialdemokratiske näringsministern Anders Sundström vid tillfället satt i Vattenfalls styrelse (vilket på något sätt skulle göra Socialdemokraterna medansvariga, får man anta).

Samtidigt betonade han helt korrekt att det var styrelsen som gav inköpsordern, men också lika korrekt att beslutet var förankrat i regeringen via näringsminister Maud Olofsson. Kort sagt är  undertexten ”skyll inte på mig”.

Det är inte helt snyggt att låta Olofsson ta hela smällen.

Varför inte bara säga Nuon var en usel affär och att det med facit i hand är klart att det hade varit bättre att lyssna mer på varningarna tjänstemännen, men att det trots allt är styrelsen  som ska bära ansvaret. Sätta punkt och fundera över läxorna.

Vad betyder Nuon för hur vi ska se på den statliga bolagssektorn. Är det lämpligt att en gigant som Vattenfall är ett helägt statligt bolag? Inbjuder det till Nuon? Finns det bättre modeller som skulle kunna bidra till att minska risken för dåliga affärer?

Och det är frågeställningar som också Stefan Löfven borde konfronteras med.

Risken är dock att den verbala ping-pongen med Nuon flygande fram och tillbaka över det politiska spelbordet bara kommer att fortsätta.

Claes Arvidsson

Mats Johansson, tidigare bland annat politisk chefredaktör på SvD och nu moderat riksdagsledamot, har tilldelats republiken Estlands orden Terra Mariana. Den inrättades 1995 som republikens högsta hederstecken till utländska medborgare som verkat för Estlands frihet och självständighet.

Grattis!

Mats var en av de drivande personerna bakom Måndagsrörelsen i början av 1990-talet som verkade för de tre baltiska staternas självständighet – i en tid när alla inte ens erkände att Baltikum var ockuperat. Engagemanget för frihet och självständighet har hållit i sig. Senast genom boken Kalla kriget 2.0 – Ryssland rustar.

Claes Arvidsson

Stortingets kontroll- og konstitusjonskomité – den norska motsvarigheten till Konstitutionsutskottet – har i sin granskning av terrordåden den 22 juli 2011 riktad mycket stark kritik mot regeringen. Till skillnad mot hur det brukar vara är regeringenspartierna och oppositionen eniga i sin kritik på ett antal punkter (Aftenposten 19/2):

  • Grubbegata ble ikke stengt raskt nok
  • Midlertidige tiltak for stenging var ikke iverksatt
  • Bemanning av politiets operasjonssentral var for dårlig
  • Politihelikopteret hadde ikek beredskap
  • Nasjonalt varslingssytem fungerte ikke
  • Viktig planverk ikke ble iverskatt og ufullstendig benyttet
  • Anmodning om bistand fra Forsvaret kom for sent
  • Sikring av bygninger som Stortinget kom sent
  • Politidirektoratet ble ikke tilstrekkelig målt på sitt arbeid med tanke på samfunnssikkerhet og beredksap
  • Risikoerkjennelsen synes ikke å ha vært høyt nok på dagsordenen hverken hos politiske myndigheter eller hos politiet
  • Evnen til å lære av øvelser har vært for liten

När det gäller frågan om ansvarstagande är de rödgröna regeringspartierna dock mindre kritiska än oppositionen. För de rödgröna är det tillräckligt att statsminister Stoltenberg framfört sitt beklagande i Stortinget (och i det norska politiska systemet är det en mycket stor sak att göra) och viljan till att rätta till fel.

Oppositionen är mer kritisk. Det gäller statsministern men också de två ministrarna med mer direkt ansvar.

Inte minst är det svårt att förstå att den tdigare justieministern Knut Storberget och förnyelse- och administrationsministern Rigmor Aaserud inför Stortingsvalet i höst har placerats på första plats i sina respektive valkretsar.

Claes Arvidsson

Den 18 januari 2002 beslöt riksdagen att sända svensk trupp till Afghanistan. Nu avvecklas insatsen och i år tas all stridande personal hem. I stridslinjen har det dock inte bara funnits svenska soldater, utan även civila afghaner som tolkat i rikets intresse. Det är ett samarbete som har varit oundgängligt för Sverige. Deras situation blir inte mindre farlig när ISAF i stort sett lämnar över säkerhetsansvaret till Kabul.

Andra länder har särskilda asylprogram eller flyttprogram för sina tolkar. Som bland annat uppmärksammats tidigare på ledarsidan har inte Sverige några sådana program. I själva verket har myndigheterna inte ens haft vett att svara på det brev med en asylansökan som gjordes i juli 2012  till ambassadkontoret i Mazar-e-Sharif av 24 tolkar (Brännpunkt 17/2).

Att ta ansvar för tolkarna borde vara en självklarhet, kan man tycka. Varken Migrationsverket eller Försvarsmakten tyckte dock att det var deras bord, utan att regeringen måste fatta beslutet. Budskapet från migrationsminister Tobias Billström är dock att asylansökan ska ske i Sverige och prövas i vanlig ordning. Enligt Billström är det ”helt orimligt om en person som varit anställd av svenska staten fick en förmånligare behandling än en person som inte varit det”.

På vilken planet befinner sig egentligen Billström?

Att den svenska regeringen friskriver sig från ansvar för sina ”utlandsanställda” är ett svek mot tolkarna i stridszonen och en skam för Sverige.

Läs mer här.

Claes Arvidsson

Hur hållbart är egentligen ÖB:s enveckasförsvar av ett av fem områden i Sverige som ska försvaras? Den frågan har Kungliga krigsvetenskapsakademien borrat i – utifrån det optimistiska antagandet att personalrekryteringen faktiskt fungerar och Försvarsmakten dessutom tillförs de extra 3-4 miljarder årligen 2015- 2019  som behövs för att få enveckasförsvaret på plats.

Slutsatsen är att det glappar i förmågorna. Försvaret är organiserat för internationella insatser men saknar pusselbitar för det nationella försvaret. En slutsats är att armén inte ens kommer att hålla för ett enveckasförsvar. Läs Ekots intervju med den tidigare rektorn för Försvarshögskolan Karlis Neretnieks här och mer om studien här.

Claes Arvidsson

Förra våren skrev jag om Regelrådets årsrapport 2011 och om den bristande kvaliteten på nya regler med adress till företagen – och särskilt i fråga om konsekvensutredningar avseende påverkan på företagens ekonomi. Rubriken var Inte konstigt att företagen knorrar. Tyvärr finns det inte särskilt mycket att vara glad åt i årsrapporten för 2012:

”Under 2012 har Regelrådet granskat 458 remisser och yttrat sig i 145. Andelen tillstyrkta förslag har ökat något och ligger på ca 74 procent. Motsvarande siffra för godtagbara konsekvensutredningar ligger dock kvar på 42 procent. En klar förbättring har noterats hos myndigheter medan konsekvensutredningar som remitteras av departementen uppvisar sämre resultat. Särskilt alarmerande är de fall där regeringen har tillsatt en utredning. I dessa fall har 76 procent av konsekvensutredningarna underkänts av Regelrådet.”

Näringslivets regelnämnd konstaterar i sin årsgranskning Regelrapport 2012 att det som undertiteln lyder är ”dags för leverans i regeringens arbete”:

”Företagen anser att regelkrånglet har ökat; 15 procent år 2012 jämfört med 11 procent år 2011 har denna uppfattning. Förändringen grundar sig helt på att det är företagen med 1-9 anställda som anser att det blivit krångligare, medan företag i storleksklassen 10-49 och 50 eller fler anställda anser att det blivit enklare. Men med hänsyn till att antalet företag är störst i storleksklassen med 1-9 anställda kan förändringen i övriga storleksklasser vid en sammanvägning inte väga upp svaren från de minsta företagen.”

Det är alltså inte konstigt att företagen fortfarande knorrar.