Fler kommentarer och svar angående ”pensionärsskatten”

Med anledning av gästblogginlägget Valrörelsens största lögn (publicerad även i papperstidningen 18/9), har följande ytterligare två kommentarer inkommit:

Kjell Carlsson, pensionär: Larsson har naturligtvis rätt i att skattelagstiftningen inte innehåller begreppet ”pensionärsskatt”, men faktum är att ålderspensioner beskattas hårdare än förvärvsinkomster. Vad detta kallas är ointressant, men pensionärsskatt beskriver korrekt vad det handlar om, och benämningen är etablerad.

Att blanda in sociala avgifter i resonemangen är endast ett försök att förvränga fakta. Förvärvsinkomsten före sociala avgifter är ej pensionsgrundande.

Det enda rimliga sambandet mellan jobbskatteavdrag och ökad sysselsättning är att ökad köpkraft ökar konsumtion, vilket kan ge nya arbetstillfällen. Men detta resonemang bör även gälla för pensionärer. Även ökad konsumtion från medborgare med ålderspension bör kunna ge nya arbetstillfällen. Sannolikt kommer äldre personers ökade konsumtion resultera i ökad efterfrågan på tjänster, vilka produceras lokalt. Den yngre befolkningens ökade konsumtion resulterar till stor del i arbetstillfällen i t.ex. Kina.

Under den yrkesaktiva delen av livet avstår löntagare och företagare en del av sina intäkter i inbetalningar till pensionssystemet. Tanken är då att vid uppnådd pensionsålder ska dessa pengar återföras till pensionären. Detta kan beskrivas som uppskjuten lön. Att de inbetalda pengarna inte samlas i en personlig pengapåse, är bara en teknikalitet utan principiell betydelse. Begreppet inkomstpensionskonto visar att egna tidigare inbetalningar ligger till grund för ålderspensionen.

Personligen är jag sedan gammalt borgerlig väljare och år 2006 stödde jag alliansen. Men efter att det första jobbskatteavdraget presenterades (jag var då inte pensionär) övergick jag till att bli ”enfrågeväljare”, och den fråga som engagerade mig var/är den bisarra beskattningen av ålderspensioner. Vid riksdagsvalen 2010 och 2014 stödde jag det parti som entydigt tog avstånd från denna beskattning. Gissa vilket! Det är inte sannolikt att jag är ensam om beteendet.

Larsson har naturligtvis rätt i att skattelagstiftningen inte innehåller begreppet ”pensionärsskatt”, men faktum är att ålderspensioner beskattas hårdare än förvärvsinkomster. Vad detta kallas är ointressant, men pensionärsskatt beskriver korrekt vad det handlar om, och benämningen är etablerad.

Att blanda in sociala avgifter i resonemangen är endast ett försök att förvränga fakta. Förvärvsinkomsten före sociala avgifter är ej pensionsgrundande.

Det enda rimliga sambandet mellan jobbskatteavdrag och ökad sysselsättning är att ökad köpkraft ökar konsumtion, vilket kan ge nya arbetstillfällen. Men detta resonemang bör även gälla för pensionärer. Även ökad konsumtion från medborgare med ålderspension bör kunna ge nya arbetstillfällen. Sannolikt kommer äldre personers ökade konsumtion resultera i ökad efterfrågan på tjänster, vilka produceras lokalt. Den yngre befolkningens ökade konsumtion resulterar till stor del i arbetstillfällen i t.ex. Kina.

Under den yrkesaktiva delen av livet avstår löntagare och företagare en del av sina intäkter i inbetalningar till pensionssystemet. Tanken är då att vid uppnådd pensionsålder ska dessa pengar återföras till pensionären. Detta kan beskrivas som uppskjuten lön. Att de inbetalda pengarna inte samlas i en personlig pengapåse, är bara en teknikalitet utan principiell betydelse. Begreppet inkomstpensionskonto visar att egna tidigare inbetalningar ligger till grund för ålderspensionen.

Personligen är jag sedan gammalt borgerlig väljare och år 2006 stödde jag alliansen. Men efter att det första jobbskatteavdraget presenterades (jag var då inte pensionär) övergick jag till att bli ”enfrågeväljare”, och den fråga som engagerade mig var/är den bisarra beskattningen av ålderspensioner. Vid riksdagsvalen 2010 och 2014 stödde jag det parti som entydigt tog avstånd från denna beskattning. Gissa vilket! Det är inte sannolikt att jag är ensam om beteendet.

Ulf Lönnberg, styrled i KD:s Seniorförbund: Janerik Larsson skriver att pensionärsskatten var valrörelsens största lögn och SPF avslutar sitt genmäle med förhoppningen att pensionärsskatten begravs genom dess fulla avskaffande så snart som möjligt.

Både belackare och tillskyndare av skattegapet på pension och lön skulle med korrekt terminologi tvingats precisera sig i frågans ideologiska och attitydpåverkande dimensioner. Det finns ingen pensionärsskatt, det handlar om högre beskattning av pension än lön.

I en tid när många pensionärer bevisligen har dålig privatekonomi och ungdomsfixeringen tränger undan äldre från arbetsmarknaden och i ett skede när partiernas nomineringar ännu en gång stängt äldre ute från riksdagen är det angeläget definiera problemet korrekt.

Annars blir det som det blir med Janerik Larssons och SPF:s senaste inlägg: Rätt och fel i bådas slutsatser utifrån en felformulerad problembild från vilken politikerna vänder orättvisan så länge debattörernas språkförbistring skymmer sikten. Få ifrågasätter att jobbskatteavdragen tjänat Sverige väl men högre skatt på pension än på lön är ovärdigt.

Janerik Larsson svarar: Jag har fått många mejl om ”pensionärsskatten” och har besvarat dessa direkt till de som hört av sig. Här en slutkommentar till dem som hört av sig till SvDs ledarsida: Det finns ett par viktiga förtydliganden att göra i frågor som berör myten om pensionärsskatt.

Det första rör jobbskatteavdraget. Analyser från en rad institutioner; Finansdepartementet, Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen m.fl. har visat att avdraget skapat incitament i ekonomin som ökat sysselsättningen med mer än 100.000 personer. Det är förstås i grunden positivt för den svenska ekonomin, inklusive förutsättningarna för goda pensioner.

Förtjänsterna med jobbskatteavdrag kan också illustreras med att liknande skattelättnader tillämpas i ett 20-tal andra länder, bl.a. Finland, Danmark, Belgien, Nederländerna, Österrike, Frankrike, Storbritannien och USA (earned income tax credit).

Det andra förtydligandet är att det svenska allmänna pensionssystemet i allt väsentligt är pay as you go. Dagens yrkesverksamma betalar för inkomstpensionerna till dagens pensionärer. Ju fler yrkesverksamma, desto bättre förutsättningar för pensionärerna.

Skattesystemet  har ändats och måste vara föränderligt givet skiftande omständigheter och vikten av att Sverige är konkurrenskraftigt i den globala ekonomin. Att tjänstepensionsutbetalningar beskattas högre än dagens yrkesverksammas arbetsinkomster är givetvis något som kan upplevas som orättvist men detta anser jag inte ska  kopplas till det önskvärda och berättigade i jobbskatteavdraget.

Sedan kan man förstås som pensionär önska  sig en högre allmän pension. Men det är en annan fråga som inte heller det har med jobbskatteavdraget att göra.

Till sist : Den som jobbar får jobbskatteavdrag, som skiljer sig beroende på ålder. Har man fyllt 65 år är jobbskatteavdraget större än det är för dem som inte uppnått den åldern. Vidare får alla skattebetalare ett grundavdrag. Detta är förhöjt för alla personer som passerat 65 år ålder. Avdragsbeloppet är i grova drag dubbelt så stort för dem, jämfört med yngre personers grundavdrag.

Slutligen belastar staten allt arbete med vad som kallas arbetsgivaravgift, men som till klart övervägande del är en ren skatt, och uppgår till 31,42%. Denna tas naturligen inte ut på pensioner, men även för de som väljer att arbeta efter 65 års ålder är avgiften väsentligt lägre och i vissa fall helt borttagen.

 

Denna slutreplik får avrunda debatten för denna gång. /Ledarredaktionen

 

Nu finns även en storstadsnorm att kritisera

Tre icke-storstadsbor skriver på Aftonbladet Debatt idag att en storstadsnorm gör livet svårt för unga på landsbygden, och med tiden riskerar att ödelägga dessa områden. De tre skribenterna representerar organisationerna Hela Sverige ska leva, Vi unga och U LAND, och för den som undrar hur normen ska förändras rekommenderas besök på respektive hemsida. Bland annat föreslås statligt stöd och politiska beslut fattade i Stockholm som vrider om matkonsumtionen åt det svenska.

Själva stortadsnormen består enligt skribenterna i en allmän uppfattning om att unga födda i lands- eller glesbygd bör flytta till lämplig stad för att inte verka misslyckade. Detta beskrivs som besvärande. Dessutom säger normen, enligt texten, att de gärna får komma tillbaka när de är utbildade. Vid en snabb läsning av artikeln är det svårt att se att det skulle vara något ungdomsfientligt att uppmuntras att utbilda sig, resa, bo på olika platser, söka sin egen väg; helt enkelt att bryta äldre generationers mönster. Man skulle annars kunna tro att just ungas tendens att röra på sig för att få nya intryck och vidga föreställningen om hur världen och människorna är, vore av godo.

Huruvida det finns just en storstadsnorm är tveksamt, men sannolikt finns det normer som uppmuntrar unga att bryta upp och utvecklas genom nya intryck och inte minst genom studier. Sådana företas enklast i städer med Universitet eller högskolor.

Frågan är vad debattörerna menar när de vill att ”möjlighetsgapet mellan stad och land” ska minskas. Betyder det exempelvis att samma möjligheter som finns i en storstad ska garanteras i glesbygd? (Det blir svårt.) Och ska då landsbygdens möjligheter i samma utsträckning erbjudas i städerna? (Om möjligt ännu svårare.)

Motsättningen mellan stad och land som då och då spelas upp är alltid svår att greppa. Och när man skrapar lite på ytan framträder så gott som alltid diverse krav på statliga stöd som ska göra glesbygden mer som staden. Jag som trodde att de som bor i och gillar glesbygden gör det för dess alldeles egna rikedomars och möjligheters skull. Inte för att man egentligen önskar att den egna bygden vore lite mer som en stad.

(Så funderar en fd landsbygdsbo.)

Manifestation mot IS övergrepp

Den 24 september väntas FN:s säkerhetsråd anta en resolution som syftar till att hindra människor att ansluta sig till extrema terrororganisationer som IS och liknande grupper i Irak och Syrien. En resolution kan inte i sig göra några underverk, men den kommer att ålägga FN:s medlemsländer att införa lagar som förbjuder medborgarna att åka utomlands för att delta i IS fruktansvärda härjningar.

Frågan om kriminalisering av dessa resor diskuterades i Debatt igår i SVT och ledarsidans Per Gudmundson gjorde där en insats i en bitvis märklig debatt där det bitvis verkade råda oenighet om huruvida dessa resor bör förbjudas eller ej.

 

Givetvis bör de det. Att detta sker skyndsamt är oerhört viktigt. Fredrik Reinfeldt sade sig i augusti vilja se över lagstiftningen, men nu behöver vi istället Stefan Löfvens besked. Det är olyckligt att vi just nu befinner oss i ett ledarlöst limbo, men sannolikt syr S-ledaren ihop en regering inom kort, så att FN:s resolution kan hörsammas skyndsamt.

Under tiden är det viktigt att hålla uppe trycket i frågan och inte låta det lidande som pågår falla i glömska. Ett sätt att göra det är att komma till Sergels Torg i Stockholm i morgon (alltså lördag) och visa sitt stöd under parollen Befria bortrövade kvinnor och barn! Manifestationen, som har ett tjugotal organisationer som avsändare, börjar klockan 12 och pågår i cirka två timmar. Mer information finner du här på Facebook.

 

 

 

Rimliga borgare

Effekterna av att Sverigedemokraterna blev tredje största parti i valet börjar nu landa och skapa obekväma situationer för riksdagspolitikerna. Idag lät SD förstå att man i kraft av sin nyvunna storlek avsåg kräva en talmanspost.

– Vi förutsätter ju att vi ges den talmanspost som vi är berättigade till utifrån vår storlek, sade SD:s partisekreterare Björn Söder till SR Ekot.

 

Kravet skapade omedelbart konvulsioner bland de övriga riksdagspartierna. Vänsterpartiet har gjort utspel om att förhindra det hela. Miljöpartiet säger sig vara oroade. Löfven ville inte säga något. Men nu har i alla fall M, FP och C satt ner foten. Kontentan är, utan krusiduller, att praxis ska följas. Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra säger som följer:

– Vi ska respektera och följa den praxis som finns, så partierna ska i storleksordning, oavsett vad man själv tycker om partiet, ska fördela vice talmansposterna.

Detta är givetvis det enda rimliga och det är utmärkt att de borgerliga företrädarna inte börjar jaga praxisändringar vid första bästa tillfälle som ett valutslag inte faller dem i smaken. Inget kan sända sämre signaler till väljarna än den sortens hattande i det som ska föreställa etablissemang och folkets företrädare. En trolig gissning är att även S landar i att praxis ska följas.

 

Kommentar från SPF angående ”pensionärsskatten”

Med anledning av gästblogginlägget Valrörelsens största lögn (publicerad även i papperstidningen 18/9), har följande kommentar inkommit:

Det är ingen lögn att skattesänkningar på arbete i form av jobbskatteavdragen har gjort att pensionärer betalar högre skatt än löntagare med samma inkomst. En pensionär i Flen med 12 000 kronor i månaden betalar varje månad 295 kronor mer i skatt än motsvarande löneinkomsttagare, på årsbasis blir det 3 540 kronor mer. I Ånge kommun handlar det om 305 respektive 3660 kronor mer för en pensionär med 12 000 kr i inkomst.

Det är heller ingen lögn att Sveriges 2 miljoner pensionärer upplever detta som djupt orättvist. Vi äldre har under många år arbetat och avsatt delar av vår lön till framtida pension, dessutom betalade vi som yrkesverksamma betydligt högre skatt än vad dagens förvärvsarbetande gör. Pensionärer har i de allra flesta fall lägre inkomster än löntagare. Under tre av de senaste fem åren har bromsen i pensionssystemet slagit till och sänkt pensionerna. Detta samtidigt som lönerna ökat med 2-3 procent årligen. Priset på ett paket mjölk går upp, medan pensionerna sänks. Att då betala högre skatt upprör med all rätt många äldre.

Slutligen är det inte lögn att Janerik Larsson befinner sig i minoritet vad gäller åsikten kring den högre skatten på pension. I en SIFO-undersökning som SVT presenterade i maj i år svarar 95 procent av de tillfrågade svenskarna i olika åldersgrupper att det är fel att pensionärer betalar högre skatt än löntagare.

Däremot hoppas även vi från SPF att pensionärsskatten begravs, men då genom dess fulla avskaffande så snart som möjligt.

Christina Rogestam, förbundsordförande SPF, Sveriges Pensionärsförbund

Janerik Larsson avböjer att skriva slutreplik med hänvisning till det nya blogginlägg som gjorts under dagen – Om röstfisket.

 

Vad då ”blockpolitiken är över”?

Stefan Löfven har just meddelat att han fått uppdraget att som statsministerkandidat ”sondera” och den 26 september ska han presentera regeringsförslag. Med all tänkbar tjurskallig envishet upprepar Löfven att ”blockpolitiken är över”. Just like that! Detta har statsmininsterkandidaten bestämt. Därmed inte sagt att det är sant, naturligtvis.

Det faktum att inget av blocken fick egen majoritet är alls inte liktydigt med att väljarna ropar på samregerande och utslätande av politiska skillnader. Själva poängen med demokratiska val är att det finns tydliga alternativ med partier som lovar att INTE gå ihop, utan tvärtom göra vad de kan för att ta sina väljare på allvar. En röst på borgerligheten ska inte plötsligt, i en partilednings händer, kunna bli en röst på vänstern. Det borde stå helt klart att varje väljare röstar på den sida och det parti hon föredrar, och inte hoppas på en metatolkning som förvandlar hennes röst till en ”signal om att väljarna är trötta på blockpolitiken”.

Även om S och Löfven hoppas på något annat av partistrategiska skäl, är det av respekt för väljarna rätt att Alliansen tar uppdraget som opposition på allvar. Ett viktigt uppdrag i en levande demokrati.

 

 

 

 

Sjukligt intresserad av koalitioner?

Hela Sverige står på tå inför beskedet om vilken regeringskoalition vi ska styras av. Vilken vore bäst? Vilken vore mest sannolik? Frågorna hopar sig.

Som vanligt har en kille räknat på saken. Doktoranden Fredrik Sävje har skrivit en bloggpost som ger mer information än man rimligen kan smälta, med utgångspunkt i olika vetenskapliga teorier om koalitionsbildningar och med slut i en egen variant.

Rekommenderas till den som är sjukligt intresserad: The science behind Regeringsfrågan 2014.

 

Stockholmsskiftet från den ljusa sidan

Maktskiftet i Stockholm är på många sätt tråkigt. Personligen har jag ett mycket högre förtroende för Alliansen i stadshuset än för landstingsborgarna, men folket ville annorlunda och behöll Filippa Reinfeldt & Co i landstinget, men sparkade ut Sten Nordin och hans gäng. Aj aj.

Men, om vi nu ska försöka hitta optimistiska ingångar i denna nederlagets stund – vad är i så fall den ljusa sidan med att Stadshuset byter färg? Tja, vad sägs om vetskapen om att vi därför slipper se Moderaterna genomföra ett av sina valfläskigare förslag – det om att göra förskolan gratis för alla femåringar.

 

Idén var även att göra förskolans femte år lite mer skollikt, för att tidigt hitta problem som dyslexi etcetera. Det kanske är bra, men varför samtidigt göra förskolan gratis? Kostnaden för förslaget beräknades till 200 miljoner årligen och beskrevs av socialborgarrådet Anna König Jerlmyr som en reform med ”störst effekt för dem som har små marginaler”.

Och jo, att slippa avgifter på uppemot 10 000 kronor är givetvis välkommet i alla småbarnsfamiljer, men samtidigt vet vi mycket väl att många familjer i Stockholm inte är i behov av denna hjälp, som förstås utsträcktes till långt långt fler än familjer med små marginaler. Att beskriva en reform som fördelningspolitik när den mest bara är kostsamt valfläsk imponerade föga. När den reformen dessutom inte har några effekter utöver att höja de offentliga kostnaderna, ja då undrar man vad det moderata med förslaget ens är.

Så, där har ni det. En ljuspunkt med att M förlorade makten i Stockholm är att vi slipper gratisåret i förskolan. Alltid något. Såvida sossarna inte hittar på något liknande det vill säga.

 

Valhandlingen som lagtröja

Valhemligheten är inte så het nuförtiden. Selfies och bilder av valsedlar med kryss har formligen regnat i sociala medier i valrörelsens slutskede. Effekten av denna tradition i vardande är att den gör valhandlingen till en tillhörighetsgrej. Som en lagtröja, en nål på kavajslaget, något man gör för att berätta att man ”är med i gänget”.

 

Jag kan förstå att man ibland vill visa sitt politiska ställningstagande. Kanske vill man glädja den man kryssat, kanske vill man stoltsera för att man tycker om sitt val. Det är inte alltid fel eller obegripligt. Men den här framväxande röstningskulturen fyller mig med obehag.

Stoltserandet inför andra känns som att banalisera demokratin. Genom detta blir valhandlingen till något kollektivt och utåtriktat, snarare än ett inåtvänt resonerande följt av beslut. Säkerligen finns det resonerande och mogna överväganden bakom de röster som läggs och fotas för instagram, men det aggregerade resultatet skapar en norm som inte är eftersträvansvärd. En förväntan på att alla ska basunera ut sina val.

 

En klok person jag följer på Twitter berättade häromdagen om hur vederbörande lyckats förvåna sina kursare genom att hålla på sin valhemlighet. När jag själv gör detsamma inför en vän blir det dålig stämning, som om jag graderat ner vår vänskap. En annan skämtar och säger att valhemlighet är lika med SD. Inte heller det fungerar stämningshöjande, kan man säga.

Faktum är att min omedelbara reaktion på alla selfies på ansikten i rosa brillor, alla bilder på röstsedlar är att bli medvetet tystare om mina egna val. På ren instinkt väljer jag att gå på tvärs med den nya normen, för att skapa utrymme för valhemligheten. Den får inte förvisas till en skrubb.

För alla vill inte berätta, alla vill inte försvara sina val, alla känner inte att de är pålästa nog att ta fajten för sin röst, en del är höger men umgås åt vänster, en är vänster men gift med en höger, andra har kanske bara röstat med magen eller med hjärtat. Oavsett skäl – de har rätt till sin valhemlighet. De har rätt att inte motivera. Om vi skapar en kultur där basunerandet är norm och förväntan har vi också sänkt taket i demokratin. Detta får vi inte göra.

 

Carl Johan von Seth skrev för övrigt en massa klokt om detta i DN häromdagen. Läs här!

Brev till ledarsidan: Vågmästare Åkesson? Ånej!

Återigen befinner sig svenska folket i den tråkiga situationen att översköljas av felaktig användning av det politiska begreppet vågmästare. Nu är det Jimmie Åkesson som utpekas som blivande vågmästare.

Så förhåller det sig inte alls, det har han inte en chans att bli.

Det politiska begreppet vågmästare tillkom som en benämning på en regering, eller snarare en regeringschef, som klarade sig igenom riksdagen genom hoppande majoriteter. Klassikern är statsminister C G Ekman som ledde en liberal regering som befann sig långt från egen majoritet i riksdagen men klarade sig genom att stödja sig ömsom på riksdagens vänstersida ömsom dess högersida.

En annan vågmästare var Olof Palme, vars regeringar nästan alltid var tvungna att söka stöd antingen hos kommunisterna eller bland de borgerliga partierna.

Att nu tala om en kommande vågmästarroll för Sverigedemokraterna är oegentligt.

Däremot är det uppenbart att statsminister Stefan Löfvens enda chans att klara sig blir att hanka sig fram som vågmästare. Den sannolika tvåpartiregeringen S-MP är en minoritetsregering. Den förfogar inte över riksdagsmajoriteten. Alliansen är med sina 142 mandat en större grupp i riksdagen än regeringspartierna är med sina 137. I blockskiljande frågor – regeringen mot allianspartierna – klarar sig inte regeringen utan stöd av Vänsterpartiet. Men det räcker inte. Den måste ha åtminstone indirekt stöd från Sverigedemokraterna (antingen direkt stöd i voteringen eller indirekt stöd genom nedlagda röster. Det ger Sverigedemokraterna tillfälle att bli – ingalunda vågmästare men väl – tungan på vågen. 

Vågmästare Löfvén kan få det besvärligt.

Håkan Hagwall
f d politisk redaktör, SvD

Brännpunkt
För att stoppa överflyttningar måste skattemyndigheterna definiera vad som är normal leverantörskredittid i varje affärsförhållande. Det är en omöjlighet, skriver Peter Malmqvist. Replik

”Både Sverige och
företagen gynnas”

”Skatteförslaget ökar näringslivets konkurrenskraft.”

”Skatteförslaget är en bomb”

Brännpunkt

”Problem möts med en revolution.”

Blasieholmen: ”Stora värden står på spel”

BRÄNNPUNKT

”Bättre redan nu söka ny plats.”

”Det krävs samarbete över blockgränsen”

Saco:

Viktiga reformer måste säkras.

”Moderaterna bör ta
debatt om migration”

Brännpunkt

Teodorescu: M måste möta oron.

”Branden i lägret förändrade läget”

BRÄNNPUNKT

Avhysningen borde ha stoppats.

”Felaktig bild av insatsen”

Replik

Kronofogden svarar på kritiken.

”Vägledning i fall
med hatbrott”

David Brax:

Ny dom i hovrätten är viktig.

”Hur Löfven än gör kommer SD gynnas”

BRÄNNPUNKT

Lodenius: Sitter fast i en rävsax.

”Är SD:s framgångar
också en fantasi?”

SLUTREPLIK

”Kan inte lösas med enkla grepp.”

”Mytbildning om rasistiskt Sverige”

REPLIK

Finns andra skäl till segregationen.

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se.

BRÄNNPUNKT DIREKT

”Låt SD få visa vad
de går för istället”

Läsarna om vilka partier som bör samarbeta.

BRÄNNPUNKT DIREKT

”Kan någon övertala Reinfeldt att stanna?”

Så tyckte läsarna om snabba avgången.

BRÄNNPUNKT DIREKT

Gör Stefan Löfven rätt när han nobbar V?

SvD-läsarna om S, V och blockpolitiken.

BRÄNNPUNKT DIREKT

Hur ser du på valresultatet?

Så tyckte läsarna.

Ledare

En god affär

KRÖNIKA

Vi behöver en ordentlig vinstjakt i välfärden.

Radikala reformer behövs i Ukraina

KOLUMN

Problemet innan kriget låg i en enda produkt: gas.

Grovt felaktig bild av svensk utbildning

OP-ED

Det svenska systemet uppmuntrar bra skolor att växa.

Dags för god ton

LEDARE

Då var god ton något småborgerligt som fördömdes i de radikala vänsterlägren.

En historielektion
att ta till sig

KOLUMN

En rad teorier om varför SD ökar har förts fram, men man har glömt den uppenbara.

Cameron klarade första hindret

LEDARE

Folkomröstningen i Skottland gör det lättare för andra EU-länder med separatister.

Vilken vänstervåg?

LEDARE

Rödgröna har inte flyttat fram sina positioner en millimeter.

Valets hemlighet

LEDARE

Skyddet för valhemligheten behöver bli bättre än idag.

Norge, Sverige, nationalism och elit

Gästledarbloggen Larsson läser