Benjamin Katzeff Silberstein: Nej, Sverige fattar fortfarande inte

Försvarsuppgörelsen är klar och fördubblingen i anslag mot vad regeringen ville ser ut som en seger för Alliansen. Men det är fortfarande hälften av den nödvändiga summan från Försvarets perspektiv, och frågan är om det är en seger som räcker för Sverige.

Ett rungande nej, skulle nog försvarsexperterna i Washington DC svara. På ett seminarium hos Center for Transatlantic Relations, där bland andra svenska Katarina Tracz, chef för tankesmedjan Frivärld deltog, var frustrationen stor.

Europa står splittrat inför hotet från Ryssland och Vladimir Putin vet om det. Två nordiska länder, Sverige och Finland, är de enda i den nordisk-baltiska regionen som står utanför Nato, och de försvarssamarbeten som finns i regionen räcker inte på långa vägar, var den samstämmiga synen hos panelen.

Och Europa verkar knappast fatta läget. Andras Simonyi, managing director vid tankesmedjan Center for Transatlantic Relations, noterade att Europa inte verkar förstå hur hotat det borde känna sig. Som Simonyi uttryckte saken – om du inte är i Polen, de baltiska staterna eller länder som Rumänien saknas helt den känsla av nödfall som egentligen borde finnas där.

Putin fortsätter att vinna, och försvarsuppgörelsen är ännu en fjäder i hatten på sätt och vis. Som Katarina Tracz underströk vid seminariet – ökningen framstår som särskilt blygsam med tanke på att Europa befinner sig i ett nödläge. Istället, menade Tracz, krävs större förändringar, och Nato är det enda existerande försvarssamarbetet som kommer med en gemensam försvarsgaranti, och som är byggt för att hantera oro både i fredstid och under väpnad konflikt.

Nato förblir alltså den rosa elefanten i rummet i svensk försvarspolitik. Här i Washington förstår man vad Sverige måste göra – frågan är när sanningen sjunker in även i Stockholm.

Benjamin Katzeff Silberstein är student i internationella relationer vid Johns Hopkins School of Advanced International Studies i Washington DC.

Alla resor är inte skandaler

Vad är det här för larv? Åsa Regnér har i egenskap av minister representerat Sverige vid en minnesceremoni för tsunamins offer i Thailand och åkt regeringsplanet dit. Av förklarliga skäl tog det hela bara 24 timmar, minnesceremonier är sällan veckolånga. Nu skrivs det om detta som vore det någon sorts skandal att regeringsplanet har använts i en uppenbar tjänsteresa?

 

Vad är poängen med att skandalisera detta? Hade det varit bättre om hon chartrade sig ner och lät skattebetalarna finansiera en vecka på Lollo&Bernie-hotell? Nej, knappast.

Borde hon flugit reguljärt? Ptja, kanske. Men bedömningen som hon berättar om – att resorna till Thailand är dyra vid den aktuella tiden är inte alls otrolig. Gör man en sökning på reguljärflyg kommer man snabbt upp i rejäla summmor när det handlar om att få in sex resenärer. När jag nyss gjorde en sökning på flighter (i business class) under juli (även det en populär månad) fick jag fram priser från cirka 150 000 och upp till 398 000 för sex personer. Inget av dem var direkt, utan alla krävde ett eller två stopp/byten.

Det är inte jättekonstigt om man i ett likartat scenario väljer att sätta alla sex på regeringsplanet fram och tillbaka, hellre än att ha ministrar och pressekreterare häckande i taxfreebutiker och flygplatscaféer helt i onödan.

 

 

 

 

 

Läge för ryskt bubbel

Tio miljarder till försvaret! Det trumpetar parterna stolt ut, nu när det uppnåtts en bred parlamentarisk överenskommelse om försvarsanslagen för de närmaste åren. Men det är knappast läge att plocka fram champagnen.

Överenskommelsen visar nämligen att det råder bred parlamentarisk enighet om att försvaret ska fortsätta vara systematiskt underfinansierat. Det råder bred parlamentarisk enighet om att försvaret inte ska få de anslag som krävs, för att nå de mål som det råder bred parlamentarisk enighet om att försvaret ska nå.

ÖB har beräknat att det krävs ett årligt tillskott om cirka fyra miljarder kronor för att försvaret ska kunna uträtta det som politikerna bestämde i försvarsreformen 2009. Dagens överenskommelse om tio miljarder extra under sammanlagt fem år är hälften av det.

Man ska samtidigt veta att det inte gäller några militära utsvävningar, precis. ÖB:s beräkningar om vad som krävs avser det som elakt kallas enveckasförsvaret. Med allt på plats kan Sverige försvaras i en vecka, om nu angriparen är omtänksam nog att begränsa sitt anfall till en specifik plats.

Man kanske kan vara ännu mer elak, och säga att med dagens överenskommelse kortas veckan till 3,5 dagar. Det räcker till onsdag kväll. Lillördagsförsvaret.

Det kunde förstås ha varit värre. Regeringens utgångsbud låg vid 6 miljarder kronor. De borgerliga partierna har pressat fram mer pengar, det ska erkännas. I opposition. När Alliansen satt vid makten var kranen hårt åtvriden. Här är alla medskyldiga.

Tio extra miljarder, säger de nu. Men dagens extramiljarder är inget annat än en delbetalning – försenad och närmast framtvingad som gällde det en politisk skuldsanering – på en sedan länge lagd beställning.

Överenskommelsen visar att Sverige lider av ett försvarspolitiskt systemfel. Vår modell gör det möjligt för politikerna att fatta beslut om vad försvaret ska uträtta, men förpliktigar dem inte att tillse att erforderliga resurser finns. Inte ens när det säkerhetspolitiska läget försämrats allvarligt, kan pengarna skakas fram.

Tio miljarder extra! Här ska firas, verkar det som. Och visst är det läge för skumpa. Om det är ryskt bubbel man gillar.

Nyliberalt utopia vid Donaus strand

Ett ständigt diskussionsämne bland libertarianer är visionen om att anlägga ett nyliberalt drömland, dit de skulle kunna fly undan förtryckande statsapparater. Problemet är bara att jordklotet är fullt av redan existerande stater, som dessutom mycket sällan är liberala. Debatten handlar därför oftast om att starta nya lyckoriken ombord på gamla oljeborrplattformar ute på internationellt vatten, vilket strängt taget inte låter så mysigt.

Som ledarbloggen tidigare har rapporterat tändes därför en hoppets stjärna för några år sedan då Honduras regering gav klartecken till det amerikanska konsortiet MKG Group, som ville bygga en ny stad från grunden nära Puerto Castilla, med helt egna lagar och eget rättsväsende, och visionen om ”den mest ekonomiskt fria platsen på jorden”. Tyvärr för visionärerna slog Högsta domstolen i Honduras ner de drömmarna. En stat i staten vore okonstitutionellt.

Nu nås dock ledarbloggen (via frihetliga nyhetsförmedlaren bubb.la) av nyheten att en libertariansk stat har utropats, den här gången vid Donaus strand på gränsen mellan Serbien och Kroatien.

Mellan de två länderna råder sedan flera decennier en gränstvist. Längs Donau gör kroaterna anspråk på några områden som annars kontrolleras av Serbien, och kroaterna kontrollerar dessutom något område som de anser borde tillhöra Serbien. Tydligen finns också några små jordplättar som ingen part gör anspråk på, ett slags ingenmansland. På ett av dessa områden utropade i måndags några tjeckiska nyliberaler en ny stat, som de kallar Liberland. Landet är sju kvadratkilometer stort, säger sig vara en konstitutionell republik med inslag av direktdemokrati, och har som första president tillsatt Vít Jedlička, en ung tjeckisk politiker och aktivist från det lilla klassiskt liberala och EU-skeptiska partiet Svobodní (Fria medborgares parti).

Tilltaget är naturligtvis skojigt, men här finns också en allvarlig dimension. Krig har startats för smärre orsaker. Forna Jugoslavien har varit en krutdurk, och det är kanske inte rätt plats att leka med tändstickor.

Liberland lyder, hur som helst, enligt landets officiella webbsajt under mottot ”Att leva och låta leva”, säger sig ha en konstituition som kraftigt begränsar politikernas makt, och har enligt grundarna inspirerats av Monaco, Liechtenstein och Hong Kong.

Det nya nyliberala utopia har för närvarande sju medborgare, men tar emot medborgarskapsansökningar enligt formulär på webbsajten. Invandringspolitiken tycks för närvarande dock inte vara helt fri. Liberland säger sig främst leta efter likasinnade. Nya medborgare måste dela synen på äganderätten som okränkbar, och får dessutom inte ha nazistiskt, kommunistiskt eller annat extremistiskt förflutet.

Kanske är det bara i teorin som nyliberaler är för fri invandring. Eller bara i Sverige.

Facket med SvD i strid mot regeringen för snuset

EU har inga större problem med att Sverige snusar, utan tycker som folk gör mest. Rökningen ska motarbetas, men snuset har inte samma skadliga effekter, så låt vuxna människor snusa bäst de vill. Ändå tänker regeringen och folkhälsominister Gabriel Wikström (S) slå till med stor kraft mot snuset i Sverige.

Som ledarsidan har meddelat föreslår glädjedödarministern att snuset ska omfattas av samma drakoniska marknadsföringslagar som cigaretterna. Snusdosorna ska gömmas under disk, och dosorna ska vara neutralt formgivna.

Somliga lyssnar inte på vad SvD ledare säger. Det vet vi. Därför vill vi påpeka att även facket nu har tagit strid för snusförnuftet mot regeringen. I Dagens Samhälle skriver förbundsordföranden för Livsmedelsarbetareförbundet tillsammans med sex klubbordföranden från olika snustillverkargolv att det är ”Dags att regeringen agerar med snusförnuft”.

Ett utdrag:

”Snusproduktionen skapar tillväxt och jobb – bra industrijobb – på platser som Göteborg, Gotland, Malmö och Småland, områden som annars lever med arbetsmarknadsproblem och industrineddragningar. Det vore märkligt om en socialdemokratiskt ledd regering riktade ett dråpslag mot en unik svensk industri som börjar få internationellt erkännande i länder som accepterar snus som alternativ till rökning, till exempel USA.

Snuset har vuxit och kommer sannolikt att växa än mer på den globala marknaden. Vi svenskar med en mer än 100-årig tradition av tillverkning har i det läget kunskaper och förutsättningar som kan ge fler jobb och exportinkomster till landet. Det ska vi vara rädda om.”

Det borde väl unge herr Wikström lyssna på?

Små pengapåsar till kulturen

Flaggskeppen i den rödgröna kulturbudgeten i höstas var sänkta avgifter i Kulturskolan samt att man ville återinföra gratisentrén på ett antal statliga muséer. Redan då var summan man avsatt lägre än vad den fria entrén gick på senast det begav sig, men regeringen menade att de 80 miljonerna räckte bra, vilket är tveksamt givet att satsningen fick kritik för att vara underfinansierad redan förra gången.

En annan större nyhet i höstbudgeten var den aviserade kultursatsningen i miljonprogramsområden. 230 miljoner kronor över en fyraårsperiod avsattes då, varav 50 miljoner planerades till 2015.

 

Vårbudgeten ser, uhm, betydligt mer blygsam ut. Och visst, till viss del beror det på att vi talar om en vårbudget. Det blir inte lika storslaget då, av nödvändighet. Särskilt inte när det är en befintlig borgerlig budget som de rödgröna har att jobba med.

Men, även med dessa glasögon är det svårt att säga annat än att vårens kultursatsningar är synnerligen skrala. När man i listan i pressmeddelandet – det som ska vara skrytpunkterna – inkluderar sådant som att man har avsatt 14 miljoner för att genomföra ett omval i Båstad kommun, då säger det en del om hur få punkter man alls har att skryta med. Särskilt när detta omval kostar betydligt mer än vad satsningen på förortskultur krympt ihop till. Höstens 50 miljoner har smält bort och är i vårändringspropositionen blott två små miljoner. Till detta lovar regeringen att sedan lägga 170 miljoner under 2016 och 2018, så visst lär det växa. Men vad det verkar kommer satsningen därmed att bli avsevärt mindre än vad som initialt utlovades.

 

Höstens två andra flaggskepp, museientréerna och avgifterna i Kulturskolan ligger på is. När jag ringer kulturministerns pressekreterare och hör om planerna säger han att ambitionen är att få in dem till hösten. Mer löfteslikt än så vill han inte uttrycka sig. Och jag förstår honom.

Grejen är ju nämligen att det inte finns stora skäl att tro att regeringen blir rikare nästa år. Visst kommer man ha större möjligheter att flytta runt pengar när man får lägga budget ifred, tack vare decemberöverenskommelsen. Men det är inga optimistiska framtidsutsikter finansministern målar upp, så kulturbranschen får nog stålsätta sig – det kommer inte bli sötebrödsdagar framöver heller.

Huvuddelen av satsningarna som räknas upp går till projekt kring kulturens infrastruktur, snarare än till själva skapandet. Skapande skola får ett tillskott på tio miljoner, biblioteken ska få en strategi för 23 miljoner, kultursamverkansmodellen stärks med 15. Bland de områden som kanske snarare lutar åt ministerns demokratiuppdrag finns, förutom omvalet i Båstad, en utbildningsinsats om rasism och intolerans samt pengar för att öka romsk inkludering.

Det är förstås möjligt att kärnan – själva det konstnärliga skapandet – redan är välförsedd inom ramen för liggande budget. Men det är svårt att komma ifrån känslan av torftighet när de få och små pengapåsar som delas ut framför allt landar i strategier, utbildningar och främjandeplaner av olika slag. Kanske kan den höjda a-kassan utgöra plåster på dylika sår – den kan möjligen ses som ett indirekt kulturstöd ibland.

 

Duktigare flicka, tack!

Therese Bohman skriver bra artikel i dagens Expressen Kultur om myten om Den duktiga flickan. Texten är ett utdrag ur Ohlininstitutets antologi ”Klassresan”. (Presenteras på fredag!) Bohmans poäng är klockren: ”Man utger sig för att stå på tjejernas sida, samtidigt som man tror sig veta vad som är bäst för alla tjejer – och det är aldrig att bara duktig.” Exakt! Den särartsfeministiska analysen finns ofta med, oavsett om det är medvetet eller ej, och man utgår från hur en kvinna egentligen är. Men som Bohman mycket riktigt påpekar kan duktighet lika gärna vara ett gott val som ett dåligt, allt efter person. Det kan dessutom likaväl ”drabba” gossar men kallas då  något helt annat,

Kom detta ihåg: Kvinnor är som folk är mest! Lite olika. Och, det är heller ingen dum egenskap att vilja anstränga sig.

Personligen måste jag dessvärre erkänna att jag skulle behöva en rejäl släng av detta så kallade duktig-flicka-syndrom. Jag saknar det dessvärre fullständigt och äter hellre semla än går på gym. bland annat…

Kommentar om det kommunala trotset

Häromdagen skrevs det på ledarsidan om en ny rapport från Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO). Texten kan läsas här. En kommentar angående rapporten har inkommit från Sveriges Kommuner och Landstings förbundsjurist, som har synpunkter på det empiriska underlaget enligt följande:

 

Jag kommenterade rapporten vid det seminarium den presenterades och var då kritisk till det empiriska underlaget. Det finns också en del annat att säga om de slutsatser som dras och de förslag som läggs fram, men jag stannar här vid att peka på att sanktioner  förekommer på flera områden.

På upphandlingsområdet finns upphandlingsskadeavgiften. Konkurrensverket kan ingripa med vite vid otillåten offentlig säljverksamhet. Otillåtet stöd till enskilda företag kan bli föremål för ingripande enligt statsstödsreglerna och på LSS-området är det möjligt att utdöma vite mot kommuner när beslut inte verkställs i tid. Dessutom finns det ett ansvar för tjänstefel också Sverige, som fungerar på samma sätt i kommunal verksamhet som i statlig. Frågan är om det påverkar synen på legalitet i förvaltningen.

Att bygga ett viktigt samtal om demokrati på en ensidig och förenklad bild, byggd på gammalt material  ger däremot inte rimlig bild av sakförhållandena.

När det gäller Gullspångsfallet vill jag särskilt påpeka att det inträffade redan 1985, för mer är  30 år sedan alltså…

Långt senare kom  Statskontorets rapport (2012:6) med en bred genomgång av laglighetsprövningsmål under fem år  (c:a 6.400 mål).  Den visade att det endast ett mycket litet fåtal kommunala beslut inte rättats när domstolen funnit att det kommunala beslutet skulle upphävas. För den intresserade finns de exakta siffrorna lätt att hitta i den ovan nämnda statskontorsrapporten (sidan 7-8).

 

Helena Linde
Förbundsjurist, Avdelningen för juridik,
Sveriges Kommuner och Landsting,

Tobé fångar motsättningen

Moderaterna jobbar för en majoritet i riksdagen för tilläggsdirektiv till regeringens – och Vänsterpartiets – utredning om vinster i välfärden. Tomas Tobé beskriver hur V och regeringen bara fokuserar på formfrågor och begränsningar. Han förklarar också hur det leder till att mångfalden utmanas, eftersom det alltid finns en motsättning mellan mångfald och regleringar. Med allt för exakta krav på varje verksamhet blir småskalighet och alternativa former eller arbetssätt snart omöjligt och själva poängen med fler aktörer i välfärden går förlorad. Brukare och anställda önskar Moderaterna innerligt lycka till. Det är viktiga värden som står på spel.

Behåll FM-nätet!

Idag är jag helt enig med Aftonbladets Oisín Cantwell när han med emfas kräver att kulturministern omedelbums ska skrota DAB-radioprojektet. Och det är inte bara hans rekommendation, även Riksrevisionen ger samma goda råd i en ny rapport. Och Cantwell skriver:

”Satsningen på DAB-radio inleddes i Sverige 1995 och har 20 år, flera utredningar och hundratals miljoner senare inte slagit igenom.

För 15 år sedan besökte jag en källare i Stockholm i samband med en granskning av digitalradion som Aftonbladet genomförde. Där satt 25 personer anställda av Sveriges Radio och producerade varje dygn tio timmars program som strängt taget ingen kunde lyssna på.

Folk hade nämligen struntat i att lägga åttatusen på att inhandla de nya mackapärer som behövdes.

I textarkivet hittar jag min gamla artikel. Visionerna var storslagna. Perfekt ljud! Hur många radiokanaler som helst! Bygg din egen station!

Så blev det inte. Inte i Sverige, inte i något annat land. I Tyskland är DAB-nätet helt utbyggt, men lyssningen ligger på fem procent. I Frankrike har regeringen stoppat public service från att använda den nya tekniken. Finland sa nej tack för flera år sedan.”

 

Om man inte visste bättre skulle man nästan tro att uttrycket ”att dabba sig” kommer av den här evighetslånga satsningen. Släpp nu taget om den – och släck inte FM-nätet!

 

Brännpunkt
Brännpunkt

”Vad händer när
jobben försvinner?”

”Vårt öppna samhälle kan hotas.”

450 000 industrijobb försvann

2006–2011

Många nya jobb tillkom – jurister och dataexperter ökade.

”Högt pris för sockret
– en otäck historia”

Brännpunkt

Hur många män ska behöva dö?

”Mitt parti måste lyssna på väljarna”

Brännpunkt

Väljare: Tvinga mig inte överge M.

”Förvärrat läge efter försvarsbeskedet”

BRÄNNPUNKT

Bloggare: Hoppet grusades.

”Lättnaden gick att ta på”

perspektiv

”Nu måste Försvarsmakten lösa uppgiften”.

”Viktigt undvika att lastbil ersätter tåg”

Replik

S: Därför utreds även tyngre tåg.

”Biskopen bortser
från Bibelns ideal”

REPLIK

”Nåd är en bättre nyckel.”

”Fler flyktingar får
inte förlora sina liv”

Brännpunkt

Rädda Barnen: EU tittar på.

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Artiklar som sänds till oss, ska enbart vara sända till Brännpunkt. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se

SD

Mer debatt om Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna skapar ofta rubriker. Följ debatten om partiet!

ÄLDREVÅRD

Privat eller kommunalt?

Äldrevården – kvalitet står mot kostnader. Följ debatten!

DÖDSHJÄLP

”Dödshjälp är ingen motsats till vård”

Ska man kunna få hjälp att dö? Eller är det ett steg i fel riktning? Följ debatten!

DIGITAL RADIO

”Digitalisering en ödesfråga”

Analog radio ska släckas. Följ debatten!

Ledare

DÖ, igen

KRÖNIKA

Alliansen sätter idén om blockpolitiken före Sveriges bästa.

Utstuderat i al-Assads propaganda

LEDARE

Har Expressen gjort sig till springpojke åt diktaturen?

Språngbrädor för lågutbildade saknas

KOLUMN

Bara en minoritet av flyktingarna i AF:s uppdrag har hög utbildning.

Debatten om DÖ
långt ifrån slut

OP-ED

För Alliansen ökar missnöjet med DÖ i de egna leden.

Näpna nakenfisar
och jämlika normer

LEDARE

Könssegregerade offentliga miljöer skapar fel norm.

Adjö till DÖ

KOLUMN

Om detta är ordning vore kaos hederligare.

Regeringens ”satsningar”

LEDARE

Ger med ena handen, tar tillbaka med den andra.