Gästbloggat/Claes Arvidsson: Fortsatt dubbla budskap

I gårdagens SvD skrev jag om regeringens dubbla budskap till Ryssland i fråga om den senaste flygincidenten med ett ryskt signalspaningsplan. Ja, egentligen tre, eftersom att döma av svaret kunde infrastrukturminister Anna Johansson ha hetat God dag Yxskaft.

Försvarsminister Hultqvist satte in incidenten (-erna) i sin säkerhetspolitiska kontext. Det är ju krig i Europa och Östersjöregionen har kommit i strategiskt fokus.

Utrikesminister Wallström satte i stället in incidenten i ett internationellt flygsäkerhetsperspektiv. Därmed lyfte hon bort det inträffade ur sin riktiga kontext.

Det är detta om jag beskrev som dubbla budskap. Wallström twittrade att hon och Hultqvist säger samma sak. Men när utrikesministern var uppe i riksdagens frågestund sade hon samma sak som häromdagen. Den säkerhetspolitiska kontexten saknades. Därför kan hon också säga en sak som att:

”Med hjälp av en kraftig markering från vår sida ser vi till att det blir resultat.”

Och när det händer nästa gång, vad säger Wallström då?

Och så förstås återstår frågan, vad Hultqvist säger.

 

Utdrag ur Riksdagens snabbprotokoll 18/12 2014

Fråga från Lena Asplund M:

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till utrikesminister Margot Wallström.

I dag på förmiddagen träffade försvarsutskottets ledamöter försvarsminister Peter Hultqvist. Han informerade om incidenten söder om Skåne i fredags, när ett ryskt signalspaningsplan var alldeles för nära ett civilplan. Det här är inte första gången det händer; det har hänt flera gånger tidigare. Ett plan från Köpenhamn skulle lyfta i mars och var då 90 meter ifrån ett ryskt plan, och det händer i Finland.

Utrikesministern sa då att det dessvärre inte är ovanligt att även svenska plan flyger utan transponder. Det sker dock inte alls i samma utsträckning, säger försvarsminister Peter Hultqvist, utan görs under helt ordnade former. Jag skulle vilja att utrikesministern förklarade lite grann vad hon menade med det hon sa.

Svar från Margot Wallström:

Herr talman och ärade ledamöter! Det ryska flygplanet flög utan transpondrar, och det ser vi mycket allvarligt på. Hela regeringen, försvarsministern och jag har samma syn på saken. Det var nära att en olycka inträffade; det ryska planet var nära att krocka med ett civilt passagerarflygplan. Vi fick information och bilder som visade att det var nära till en allvarlig olycka. Precis som vi har hört var det inte första gången. Det skedde en incident i mars.

Det är mycket olämpligt att flyga med avstängda transpondrar i ett så hårt trafikerat område där det flyger civila flygplan med passagerare. Enligt internationella konventioner ska ett militärt flygplan slå på sina transpondrar.

Vi reagerade omedelbart. Från UD:s sida tog vi kontakt med den ryska ambassaden, kallade upp ambassadören dagen därpå och hade ett samtal där vi meddelade precis vad vi tyckte.

Och vidare:

Herr talman! Det var efter kontakt med min danska kollega som danskarna gjorde detsamma och kallade upp den ryske ambassadören i Danmark.

Vi har naturligtvis kontakt i frågorna. Det viktiga nu är vad vi ska göra för att omedelbart få stopp på dessa flygningar. Då måste man gå till exempelvis internationella organisationer där sådana frågor regleras, diskuteras och där regelverk sätts upp som bör respekteras av alla. Med hjälp av en kraftig markering från vår sida ser vi till att det blir resultat. Det finns ingen oklarhet i hur vi har agerat, och det har skett i total enighet.

Förtydligande

Av en imprecis formulering i min bloggpost häromdagen kunde man förledas att tro att samtliga verksamheter i en uppräkning var kommunala verksamheter. Så här löd passagen:

”Vid dessa tillfällen är det inte alls ovanligt att GAPF sedermera hänvisar de hjälpsökande vidare till relevanta instanser tex i kommunal regi, som Linnamottagningen, Origo, Kruton, Kvinnors Rätt etc.” 

 

Linnamottagningen hört av sig och önskat förtydliga att Linnamottagningen är inte en kommunal verksamhet, utan är en del av den ideella organisationen Kvinnors Nätverk. Kvinnors Nätverk får ett visst verksamhetsbidrag från Stockholms stad, dock inte till Linnamottagningens verksamhet.

 

Lucka 19: Billy McCormac

lucka 19Bakom luckorna i Ledarbloggens adventskalender ges goda tips på texter som förtjänar att läsas (igen). Kalenderluckorna är illustrerade av Joanna Andreasson.

Dagens lucköppnare: Billy McCormac, VD Fastighetsägarna Stockholm

Lovisa Nilsson bodde tidigare i Uppsala och pendlade i flera år till Stockholm. Tyler Faux utbildade sig på Harvard och trodde att det var svårt att få tag på lägenhet i New York. Båda har det gemensamt att de är offer för Stockholms dåligt fungerande bostadsmarknad, att de är unga, välutbildade och har fått attraktiva jobberbjudanden i framtidsbranscher. De blev dessutom intervjuade i New York Times, som nyligen beskrev hur svårt det är att hitta någonstans att bo i Stockholmsregionen.

Sveriges huvudstad lockar människor till arbete, kreativitet och framtidstro. Fast när det dröjer åratal eller kräver miljoner för att få en egen plats att bo, avskräcker det också många. För den som har förmånen att kunna välja var i världen man ska ha sitt arbete, spelar sådant roll. Hur många talanger kommer aldrig till Sverige, för att det inte finns plats för dem här med nuvarande system? Och hur många startup-företag avstår från att flytta sin verksamhet hit, som jag skrev om i en op-ed i maj?

Under senare år har det äntligen debatten börjat ta fart. Men det är ändå rätt typiskt att den förra regeringen hade sex lagförslag, tio utredningsdirektiv och 55 uppdrag till myndigheter när det gällde bostadspolitiken.

Det har blivit enklare att hitta lägenhet i andra hand. Och plan- och byggprocesser är lite förenklade. Men närmare en halv miljon människor står i bostadskö (även om alla inte behöver bostad just nu, utan bara anpassat sig till systemet), eller också krävs det eget kapital för att kunna köpa.

Att det råder brist på lägenheter och samtidigt varnas för en bubbla inom bostadsrätter, är ett tydligt tecken på att utbud och efterfrågan inte matchar. Allt fler röster ser nuvarande hyressättning som problemet, samtidigt som fler också börjar ta bostadssociala utmaningar på lite större allvar än tidigare.

Det är ingen slump att bostadsfrågan blev het i valrörelsen, bostadsbristen är akut. Gamla tiders bostadspolitik har inte bidragit till att minska segregationen eller köerna. En stilla önskan inför 2015 är att bostadsmarknaden ska fortsätta att utvecklas åt rätt håll men det måste ske snabbare än hittills. Alla som behöver ett eget hem kan inte vänta hur länge som helst.

Snabb insamling utanför åsiktskorridoren

Det förnekas ibland att det finns en åsiktskorridor i Sverige, och att alla viktiga frågor kan debatteras fritt, även inom känsliga områden som integration och invandring. Även om detta vore sant, så verkar inte behovet av debatt och kritisk granskning vara uppfyllt på långa vägar.

Nationalekonomen Tino Sanandaji har under ett par år intresserat sig för migrationen och dess ekonomi, primärt på sin blogg men också som krönikör i Realtid.se. Nu har han bestämt sig för att skriva en bok med arbetsnamnet ”Moral Superpower: A book on immigration”, och har för detta sökt finansiering via ett crowdfundingprojekt på Kickstarter. Sanandaji säger att han behöver 400.000 kronor. Och efter bara tre dygn har han fått in mer än 300.000 kronor. Det är den snabbaste insamlingen för en svensk debattbok som åtminstone jag har hört talas om.

Tydligen är många väldigt angelägna om att få en saklig beskrivning av migrationens ekonomiska följder. Det är ett underbetyg för debatten, och ett tecken på att den där åsiktskorridoren nog existerar trots allt.

Vem ogillar Las mest?

Efter gårdagens ledartext om forskningen som visar att svensk arbetsmarknad med LO:s goda minne aktivt stänger utrikes födda ute, kom välkomna men upprörda reaktioner. Av ledartexten framkom att det är absolut nödvändigt att reformera och begränsa Las för att trösklarna till arbetsmarknaden ska bli lägre. I förbifarten nämndes C som ett undantag från Las-tigandet, eftersom partiet då och då påpekar att Las är ett problem som måste åtgärdas. Med anledning av detta har läsare hört av sig och rättat till det hela: Även Folkpartiet har uttalat samma Las-ambition.

Till saken hör att tidigare ledartexter i samma ämne saknat hänvisning till Centerns utomordentliga hållning i frågan, vilket då har föranlett läsare att påminna om just Centerns politik.

Det är förtjusande med läsarmail som lyfter fram att det minsann finns flera partier som vill reformera arbetsrätten. Så låt oss klargöra: Det är många politiskt aktiva som ogillar Las och det är – åtminstone – två borgerliga partier som absolut vill stå med på samma lista. Hur känner vi det i KD och M? Anna och Göran?

Kent Persson gör rätt som avgår

Moderaternas partisekreterare Kent Persson har aviserat sin snara avgång i en intervju i Aftonbladet. Det var ett oundvikligt besked.

Det går naturligtvis inte att lasta Persson ensam för valförlusten i höstas – det finns så många anledningar till nederlaget att ansvaret måste bäras av ett brett kollektiv snarare än av enskilda nyckelpersoner. Men det går inte att komma ifrån att Kent Persson var en av arkitekterna bakom den valkampanj som resulterade i att partiet backade med 6,74 procentenheter. Inte heller Europaparlamentsvalet i våras var någon framgång för Persson och Moderaterna. Partiet backade 5,18 procentenheter.

Med ett eventuellt extraval redan i mars är partiets behov av nytändning omedelbart. Och för att laget ska få upp geisten krävs en ny lagkapten som kan inspirera de andra spelarna. En riktig vinnarskalle.

Om Anna Kinberg Batra ska lyckas krävs också att hon får sätta ihop sitt eget team.

Kent Persson har tagit rätt beslut.

Persson förtjänar också ett stort tack för sin insats. Moderaternas interna ekonomi har under Kent Persson styrts upp till att matcha partiets mål för Sverige – ordning och reda i finanserna. Endast så kan man säkra framtida framgångar.

Den 10 januari väljs ny partisekreterare.

Lucka 18: Sanna Rayman

lucka 18Bakom luckorna i Ledarbloggens adventskalender ges goda tips på texter som förtjänar att läsas (igen). Kalenderluckorna är illustrerade av Joanna Andreasson.

Dagens lucköppnare: Sanna Rayman

Varje år har sin ordskörd. Kulturmannen, avpixlade politiker, supervalår, EU-migranter, selfiepinne. I mitt minne har några nyord fastnat lite extra.

Ett är vuvuzelaaktivism. Det ordet inkluderade jag i en rubrik på denna blogg i maj. Under rubriken ”Alla dessa vuvuzelaaktivister”, skrev jag och förklarade varför jag tycker att det är bättre att inte vara banalslug idiot utan demokratiska reflexer än att vara det:

”Allt det som finns, vare sig det är information eller desinformation, har jag, du och vi alla rätt att värdera på egna premisser. Vill du påverka mitt resonemang eller mina slutsatser? Välkommen att addera information. Men om din huvudsakliga instinkt är vuvuzelaaktivism, dvs att tysta andra eller hindra mig från att höra andra, snarare än att säga något själv – förvänta dig inte att jag ska tro att det är DU som står för de demokratiska idealen. Ingenting du gör tyder på det.”

Jag tror bestämt att det var den bloggposten som sedermera begåvades med en alldeles egen gliring i ett kapitel i antologin ”Rasismen i Sverige”. Tesen där var, äh, strunt samma.

Vuvuzelaaktivismen lär säkert få nytt liv i den stundande valrörelsen, så texten lär kunna dammas av och läsas om ett par gånger om på vägen mot 22 mars.

Lucka 17: Fredrik Segerfeldt

lucka 17Bakom luckorna i Ledarbloggens adventskalender ges goda tips på texter som förtjänar att läsas (igen). Kalenderluckorna är illustrerade av Joanna Andreasson.

Dagens lucköppnare: Fredrik Segerfeldt

I en tid där den främsta konfliktytan verkar gå mellan identitetsvänstern och motsvarigheten på den andra sidan kan liberaler välja att antingen ställa sig vid sidan om eller att ge sig in ett tvåfrontskrig. Det senare alternativet sliter på en, eftersom fakta inte biter på någon av sidorna, primärt drivna av subjektiva upplevelser som de är. Vänsterns återkommande påståenden om att Sverige genomsyras av rasism är ett typexempel.

I denna replik på en Brännpunktartikel av socialdemokraten Ali Abozar avlivar Rola Brentlin och jag denna myt. Sverige kommer inte att få någon fungerande integration på arbetsmarknaden så länge vänstern inte förmår förhålla sig till data och saklig analys. Eftertanke är nyttigt, särskilt – men inte enbart – över julhelgen.

Google visar Löfvens svaga kommunikation

VadvillsocialdemokraternaGoogle har presenterat listorna över de vanligaste sökningarna under 2014 – en spännande illustration av årets olika tendenser. Värt att notera är topplistan över ”Frågor som börjar på ‘vad'”.

På femte plats hamnar ”Vad vill Socialdemokraterna?”…

Något säger väl detta om Löfvens bristande kommunikation. Men också om Socialdemokratins borttynande idéinnehåll. Möjligen är det så att ingen, inte ens Stefan Löfven, vet vad Socialdemokraterna vill. Kan inte Google kolla ip-numren på sökningarna och se hur många slagningar som kommer från Sveavägen 68?

Ju fler krafter mot hedersförtrycket desto bättre!

Ikväll sammanträder Socialnämndens organisations- och föreningsutskott i Stockholms stad. På dagordningen finns bland annat ett ärende där tjänstemännens förslag är att utskottet ska avslå organisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime:s ansökan om projektbidrag för en Stöd- och hjälpverksamhet för hedersutsatta och unga som riskerar eller utsatts för tvångsgifte. Motiveringen går i huvudsak ut på att kommunen har egna satsningar som gör samma sak som det GAPF ämnar göra:

”Förvaltningen anser att GAPF:s bedriver en betydelsefull verksamhet för målgruppen. Dock anser förvaltningen att socialnämnden har egna verksamheter och ett omfattande samarbete med föreningar som riktar sig till samma målgrupp och bedriver verksamhet inom det område som GAPF ämnar göra genom sitt projekt” Stöd- och hjälpverksamhet för hedersvåldsutsatta och unga som riskerar eller utsatts för tvångsgifte”. Förvaltningen gör således bedömningen att GAPF:s projekt inte är kompletterande till socialnämndens verksamheter.”

 

Resonemanget är inte alltigenom obegripligt. Kommunen har på senare år intensifierat sina egna satsningar för att hjälpa hedersutsatta, det är sant. Men föreställningen att det därför inte skulle finnas utrymme för, jo, verksamheter som just och precis kompletterar socialnämndens insatser förstår jag inte alls. Bedömningen verkar vila på idén att om två verksamheter säger sig ägna sig åt stöd- och hjälp så kan de inte komplettera varandra, snarare konkurrera. Således föreslår man avslag, i något sorts byråkratiskt revirpinkande.

GAPF jobbar nu för högtryck med att skicka brev till berörda politiker och försöka påverka dem att förstå att GAPF:s insatser inte blir ”onödiga” bara för att kommunen har egna. Tvärtom! GAPF:s verksamhet är till sin natur sådan att den innebär ett kompletterande element till stadens. Föreningen har hållit på sedan 2001, har jour dygnet runt och blir dagligen kontaktade av utsatta personer i behov av stöd och hjälp. Vid dessa tillfällen är det inte alls ovanligt att GAPF sedermera hänvisar de hjälpsökande vidare till relevanta instanser tex i kommunal regi, som Linnamottagningen, Origo, Kruton, Kvinnors Rätt etc. I och med att föreningen har hållit på så länge har man ett välarbetat kontaktnät och samarbetserfarenheter med socialtjänst, polis, skolor och kvinnojourer.

 

Men framför allt, man har ett brett och väletablerat kontaktnät som sträcker sig in i de grupper där risken att utsättas för hedersförtryck finns. Det betyder att många känner till GAPF, har egna erfarenheter av GAPF eller känner någon som har fått hjälp av GAPF. I många andra fall skulle tjänstemännens resonemang säkert vara rimligare än i just det här, varför ha flera likartade verksamheter igång när kommunen har satsat på en egen? Men det vi nu talar om är i allra högsta en förtroendebransch, där personliga kontakter, tillit och word of mouth faktiskt är guld värt. Det är klart att kommunens verksamheter också kan nå ut till berörda målgrupper, men man ska inte underskatta värdet av ett grundmurat gott rykte på det område saken gäller. Ett sådant rykte har GAPF. Jag vet att en del politiker, bland annat KD och FP är emot tjänstemännens förslag. Förhoppningsvis kommer fler politiker till samma slutsats.

Tanken att vi med ett beviljande skulle få för många händer i arbetet mot hedersvåld är heltigenom feltänkt.

Brännpunkt

”Lönsamt på sikt att satsa på praktikant”

Brännpunkt

Studie: Företagsgymnasier säkrar kompetensen.

”Tio punkter för en
bättre integration”

BRÄNNPUNKT

FP: ”Vi står upp för öppenhet”.

”Borgerliga budgeten negativ för högskolan”

Brännpunkt

S-minister: Riksdagsbeslut i dag ger sänkta ambitioner.

”Fel av LRF att inte
ta debatten med oss”

BRÄNNPUNKT

SD: Demokratiskt problem.

”Hotet från Ryssland kommer att växa”

Brännpunkt

Kommer vara militärt starkare.

”Borgerliga röster har fel om migration”

Brännpunkt

”Utgå inte från att SD växer.”

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se

”Ett bakslag i arbetet mot kvinnovåld”

Professor ifrågasätter registerskandalen.

BRÄNNPUNKT

MP: ”Vi stoppar inte längre Förbifarten”

Miljöpartiet häver frysningen.

Brännpunkt

Novus vd: Därför har SD vuxit

”Väljarna inte längre bara unga arga män.”

Brännpunkt

”Tro får inte ersätta vetenskap”

Forskare: Kurssvängning ett hot.

ekomat

Följ debatten om ekomaten

SLU-forskare oense om nyttan av ekologisk odling.

Ledare

Föredömligt
inspel från KD

LEDARE

Göran Hägglund navigerar väl i migrationsfrågan.

Förtrycket är
Castros ansvar

LEDARE

Schoris osmakliga hån mot kommunismens offer.

MP kom över
sin obstruism

LEDARE

Förbifarten lyft ur frysboxen.

Rädda Myrorna
från moms

LEDARE

Som om man plockade mynt ur fattigbössan.

LO försvarar det
som stänger ute

LEDARE

En lika klassisk som fastlåst motsättning.

No-no om no-go

LEDARE

Konkreta politiska förslag låter vänta på sig.

En liten ljusglimt

GÄSTLEDARBLOGGEN LARSSON LÄSER

Löfven passerar Rubicon

GÄSTLEDARBLOGGEN I HÖGERMARGINALEN