Inne i Putins trollfabrik

Tusentals fejkade konton på Twitter, Facebook, LiveJournal och ryska vKontakte styrs i själva verket från en kontorsbyggnad på Savusjkingatan 55 i S:t Petersburg, där omkring 400 personer arbetar dygnet runt i tolvtimmarsskift med att sprida förvirring och propaganda omkring företeelser som kan hota ryska intressen.

Det berättade Dagens Nyheter i en djupgående artikel för snart två månader sedan.

Interiörerna från Putins trollfabrik har sedan dess blivit allt mer målande. Nyligen publicerade mediegranskande BBC Monitoring en detaljerad artikel med mycket länkar och material både från primärkällor och nyhetsrapportering, lämplig för den som vill se med egna ögon.

Annars har Radio Free Europe en fantastiskt innehållsrik intervju med en före detta anställd i trollfabriken.

Specialintresserade bör också ta del av bloggen Kremlin Trolls. Den drivs av Aaron Weisburd, som för några år sedan revolutionerade bevakningen av jihadister på nätet med djuplodande analyser på sin sajt Internet Haganah, men som nu lägger mycket kraft på att granska Putins trollarmé.

Bland de senaste inläggen finns en talande tabell över vilka områden trollen arbetar med nu, utgående från vilka hashtags som förekommer i de fejkade kontona. Den svenska poltik-taggen #svpol finns med på listan, men tycks vara lågt prioriterad. Just nu.

Brev till ledarsidan om försvarssystemet i Östersjön

Svenska riksdagens politiker bryr sig mindre om Sveriges välfärd och försvar än om sin egen roll som politiker. Kamp om åsikter mot andra partier synes viktigast. Kompetenta analyser av vad som försvarspolitiskt krävs av Sverige läggs åt sidan. Rysslands ambition att, enligt modell Sovjetunionen, återvinna kontrollerat inflytande i Östersjöområdet har hittills inte väckt berättigad uppmärksamhet. Ingen politiker i Sveriges riksdag vill inse att Nato har skyldigheter mot Baltiska länder som är medlemmar i Nato. Dessa skyldigheter ställer i högsta grad krav på svensk försvarsberedskap. Baltiska länder är tidigare medlemmar i Sovjetunionen. Ryssland har länge visat intresse att successivt återvinna politiskt och militärt kontrollerat inflytande i forna sovjetiska områden. Natos förbindelse att försvara medlemmar i Baltikum mot rysk aggression kräver snabb insatsförmåga från baser på kortast möjliga strategiska avstånd. Atlanten och Norge duger därför inte. Ryssland vet detta. Även svensk underrättelsetjänst vet samma.

Natos försvarsinsats kräver tillgång till Gotland och marina baser i svenska ostkustens inre skärgård. Pågående rysk underrättelseinfiltration i Sverige, både diplomatiskt och i svenskt territorium, har sedan lång tid en sovjetisk underton. Varje svenskt önsketänkande om annat är naivt och okunnigt. Moderna ryska vapens eldkraft, räckvidd och kapacitet är kända av Sverige. Hotet från dessa vapensystem inom svenskt närområde kan säkerhetspolitiskt bedömas. Sveriges demokratiska politiska system med nuvarande partipolitiska skillnader och konflikter är inte anpassat för att med kunskap, omdöme och balanserad eftertanke bedöma de långsiktigt verkande militärstrategiska villkor som nu gäller.

Regering och riksdag måste samla politisk enighet om vårt lands rådande försvarsstrategiska läge, som beror på Natos uppdrag som västeuropeisk försvarsunion. Sveriges försvarssystem i Östersjöområdet är viktigare än vad landets politiker anar eller tror.

Tage Lundberg, Åkersberga. F.d. Mil. underrättelse – och säkerhetschef i västra militärområdet under 1980-talet (krigsplacerad i befattningen som reservofficer, major).

”Det är tanken som räknas” hjälper inte här

Inlindad kritik gör ingen skillnad alls, skriver Karl Sigfrid i Aftonbladet i ett inlägg om Saudikonflikten. Just det där om ingen skillnad vet jag inte om jag håller med om, jag tror nog att en massiv kör av inlindad kritik kan påverka lika mycket eller rentav mer än en ensam, icke-inlindad, röst. Det där är situationsberoende mer än någonting annat.

Men Sigfrid har dock rätt i den poäng han gör om att det givetvis är skillnad på kritik och kritik. Det är klart att det är skillnad på att säga ”ni är medeltida” och ”vi protesterar å det starkaste emot bla bla”. Det senare tar hårdare och är mer oåterkalleligt, det kan ingen säga emot. Och naturligtvis har Sigfrid rätt när han poängterar att det finns ett egenintresse som även det läggs upp på vågen när stater överväger om de ska protestera ”på diplomatiska” eller ”från hjärtat”. Visst är detta en balansakt, som så mycket annat i politiken och visst ter sig debatten ibland som om det är möjligt att sitta på alla stolar samtidigt, det håller jag med honom om.

Men, på det hela taget är mitt intryck av debatten om Wallströms kommentarer snarare att många diskuterar det hela om hon vore den enda i världen som står upp emot Saudiarabien. Varje uns av kritik mot utrikesministern stämplas av den S-märkta ekokammaren som någon sorts mjukryggad önskan om att låta saudierna gå fria från all kritik.

Nåja. Riktigt svartvit är nu inte världen.

 

Sverige är inte det enda landet som har protesterat mot spöstraffet mot bloggaren Raif Badawi, bland andra länder och politiker som har markerat mot detta finns brittiske Philip Hammond och Tysklands Sigmar Gabriel samt kanadensiske John Baird. De har dock inte slutit upp bakom Wallström, förmodligen för att de har valt att tala på diplomatiska.

Vi kan titta snett på detta och misstänka egenintressen bakom, men däremot kan vi inte dra några slutsatser om vad som har varit mest effektivt rent konkret. Det är näppeligen Wallströms kommentar allena som har fört med sig att straffen sköts upp gång på gång. Här handlar det snarare om en massiv och bred kampanj där både diplomatiska och odiplomatiska politiker har deltagit sida vid sida med människorättsorganisationer, Desmond Tutu och Prince Charles har spelat roller. För att nämna några. I det här sammanhanget ska vi nog vara tacksamma för att soppan har många kockar.

 

Som jag ser det är det främsta skälet till att Wallström förtjänar kritik inte att hon var så väldigt odiplomatisk i sin kritik. Nej, problemet är att det är så uppenbart att hon inte var planerat odiplomatisk. Hanteringen av ärendet har – ända sedan den dag då ordet medeltida kom över Wallströms läppar – präglats av efterklokhet och ånger. Visst, hon säger att hon inte tar tillbaka något, men vi har ju ögon och öron, inte sant? Nog krälas det.

Sverige, liksom andra länder, har kritiserat Saudierna för det vederstyggliga spöstraffen mot Raif Badawi. Vi är emellertid det enda landet som har en kris. Vi är det enda landet som har en utrikesminister som sedan dess har varit ute i medierna var och varannan dag med ett nästintill vädjande tonfall. I riksdagen nyligen talade hon bara om hur avsikten aaaldrig varit att ”förödmjuka landet Saudiarabien”, att hon vill ha en respektfull dialog etc. Sedan den här affären exploderade har Wallström snarast undvikit kritik mot Saudiarabien och istället lyft fram landets internationella betydelse. I riksdagen kunde vi höra om vilket himla viktigt land detta är, hur betydelsefullt det är för Sverige samt ”att den saudiske kungen är väktare för islams två heligaste moskéer”. Lovsånger som vi förmodligen hade sluppit höra om inte någon varit lite oplanerad till att börja med.

 

Jag har inget emot frispråkighet. Gudarna ska veta att saudierna förtjänar det. Men när och om en utrikesminister väljer att lämna det diplomatiska protokollet så bör det vara genomtänkt, inte något man snubblar in i. När hon säger ”medeltida” så ska det vara ett ordval grundat i en bedömning där man redan från början har bestämt sig för att man är redo att ta konsekvenser/kostnader för detta. Och när saudierna surar och gör stor affär så ska man säga det en gång till. För att driva hem poängen.

Wallströms agerande längs vägen tyder helt enkelt inte på beslutsamhet, utan på efterklokhet och fummel. Hon har jagat arabvärldens gunst och istället lyckats med konststycket att bli fördömd av samtliga. Och när detta sker börjar hon räddhågset ”nyansera sig” och backa, samtidigt som hon nervöst skrattande försäkrar att hon inte backar. Såg ni Agenda i söndags? Såg ni hur hon konsekvent vägrade upprepa sin kritik?

Ibland, när saker blir fel, så kan man åtminstone ta sin tillflykt till det gamla goda uttrycket ”det är tanken som räknas”. Det jobbiga med den här situationen är att inte ens den manövern finns att tillgå. Man kan inte räkna tanken om den varit frånvarande genom hela processen. Tyvärr.

Egenintresset ljuger aldrig

Som journalist kommer jag ju alltid att kunna misstänkas försvara ett egenintresse här. Spelbolag som Betsson och Unibet lägger stora pengar på marknadsföring, inte minst genom pressen. Totalt lägger branschen ett par miljarder kronor om året på reklam i Sverige, och en ansenlig del går till dagstidningar.

Men Främjandeförbudsutredningen, som civilminister Ardalan Shekarabi tar emot idag, går också att kritisera på objektiv grund. Tanken att en viss sorts utländska företag inte skulle få annonsera i Sverige, trots att inhemska motsvarigheter får fritt fram, är stenålders. Eller medeltida, som det heter nuförtiden.

Det är knappast av omsorg för spelarna som främjandeförbudet förs på tal. Spelarna kan tänka själva när de väljer vilka spel de roar sig med, och de internationella spelbolagen bedriver knappast mer skadlig verksamhet än Svenska spel. Förslaget stinker protektionism, och sådan gynnar aldrig konsumenterna.

På tal om egenintresse kanske ska nämnas att staten är helägare av Svenska spel. Och vissa av de politiska partier som styr staten har dessutom egna spelbolag. En stor del av Socialdemokraternas inkomster kommer från A-lotterierna. Vad det betyder för Ardalan Shekarabis inställning kan man bara gissa.

Je suis ‘studenten på Himmelska fridens torg’

Stefan Löfven är i Kina och får väl framme naturligtvis ett par uppföljningsfrågor efter Saudi-debaclet. Med all rätt har Saudiarabien benämnts diktatur, och det vore fullt logiskt och rimligt att kalla Kina detsamma. Men. Det gör inte den svenska feministiska statsministern.

När Ekots David Carlqvist på plats i Peking frågar Löfven om inte även Kina är en diktatur överraskar statsministern med undflyende i staccatoform: ”Kina är en enpartistat. Jag håller inte på att sätta etiketter på länder utan det är en enpartistat som inte har val och sen i övrigt, när det gäller mänskliga rättigheter, så kommer jag att ta upp det med både premiärministern och presidenten…”

Man undrar naturligtvis varför etiketten ”enpartistat” går bra men inte etiketten ”diktatur”, men det följs inte upp i intervjun. I stället får statsministern frågan om Saudiarabien är en diktatur. Och här verkar svensk feministisk utrikespolitik ha ändrats sedan ett par veckor… Löfven svarar: ”Vi har slutat… vi ska sluta med att sätta etiketter, vi ska beskriva vad vi tycker är problem i länder och hur vi ser på utveckligen i världen.” Så nu ska inte heller Saudiarabien etiketteras diktatur längre? Inte heller monarki?

Här hade det varit så väldigt intressant att höra hur Löfven menar att en diktatur ska beskrivas, för han vill ju ”beskriva vad vi tycker är problem i länder”. Liksom varför han finner det minde korrekt att beskriva Kina som en diktatur än som en enpartistat.

 

 

Ivar Arpi till Svenska Dagbladet

UnknownI dag kan vi med mycket stor glädje och förväntan berätta att Ivar Arpi rekryterats till Svenska Dagbladet. Han har tidigare vikarierat på ledarredaktionen och skrivit gästledare, vilket har rönt stor uppskattning hos läsarna. Den 25 maj tar han fast plats på SvD:s ledarredaktion.

Välkommen och grattis! Som man säger – hur känns det?

– Tack, det känns fantastiskt roligt! Svenska Dagbladets ledarsida var den ledarsida som fick mig intresserad av opinionsjournalistik till att börja med. Det låter kanske förmätet, men det känns lite som att hitta hem. Det enda tråkiga är att jag inte blir kollega med Sanna Rayman, som inspirerat mig under så många år.

På tal om Sanna, på Twitter säger hon sig bekänna sig till ”den barska ideologin”. Har du någon åsiktsdeklaration?

– Varje gång någon kommer med sin åsiktsdeklaration vill jag helst se innehållsförteckningen. Det är lite för mycket supporterkultur vad gäller politiska etiketter, och orden byter med tiden innebörd. Med allt det sagt tror jag liberalkonservativ beskriver mig ganska bra.

Om man ska fånga personen Ivar Arpi med några få ord, hur gör man det?

– Hundar, ungar och knäböj.

Vad har du för erfarenheter i bagaget?

– Innan jag blev skribent jobbade jag i flera år som alltiallo på olika bemanningsföretag i både Sverige och Danmark. Inom skrivbranschen har jag arbetat som frilansjournalist i några år, och haft olika vikariat som ledarskribent på Hallandsposten, Liberala Nyhetsbyrån och Göteborgs-Posten. Jag vikarierade ett tag som redaktör på Axess, och allra senast som redaktör på Magasinet Neo. Och sedan 2013 har jag i perioder arbetat på SvD:s ledarsida.

Du har nyligen blivit förälder. Hur tänker du (som man) kunna kombinera det här rätt krävande karriärsteget med familjelivet och livspusslet?

– Min fru och jag insåg för något år sedan att våra intressen ändå var så stillsamma att de lätt skulle kunna kombineras med barn. Dessutom hade vi redan en liten mopsvalp, vilket väl är ungefär samma sak om jag har förstått saken rätt. Känguruvård och ljudbok är en fantastisk kombination för övrigt.

Du var porträtterad i SVT:s serie ”De obekväma” i fjol. Hur var det, och vad fick du för reaktioner?

– Det var en speciell upplevelse att ha med ett tv-team i allt jag gjorde i en hel vecka. Framför allt var det kul att få prata om yttrandefrihet och tolerans, vilket inte direkt blivit mindre aktuellt det senaste året. Reaktionerna var mestadels positiva. Kanske tyckte min mamma att det var lite pinsamt att jag hade obetalda skulder på universitetsbiblioteket.

Vad ser du för utmaningar för opinionsjournalistiken?

­– Opinionsjournalistiken står starkt. Sociala medier har gjort det lättare att nå ut med opinionsmaterial och verkar även ha ökat efterfrågan på det.

Om du skulle sammanfatta det politiska läget i Sverige idag med några få ord?

– Mer konfliktfyllt än på länge. Men också mer spännande. Det rör på sig.

Vad är en bra ledarartikel?

– Vilken svår fråga! Med risk för att låta velig så tycker jag att det beror på. Ibland handlar det om att stanna upp och tänka efter medan drevet går, ibland om att påkalla uppmärksamhet till något som ignoreras.

Till sist: vad vill du tillföra SvD:s ledarredaktion?

– Under studietiden var min svaghet att jag ville hinna läsa allt om allt. Men som ledarskribent är det snarare en fördel att vara intresserad av så många olika ämnen som jag är. Jag slutar aldrig att lära mig nya saker. Men jag är ödmjuk inför den här uppgiften, och har ett par mycket stora skor att fylla.

 

Kuriosa om Ivar Arpi

Ålder: 32.

Familj: Fru och bebis.

Född och uppvuxen: Majorna i Göteborg.

Bor: Uppsala.

Gör nu: Skriver en bok om rasismdebatterna tillsammans med Adam Cwejman.

Lyssnar på: Ljudböcker, senast Our kids av Robert D. Putnam.

Ser helst på film: Allt med zombies.

Svag punkt: Sockerkaka.

Särskild talang: Jag har lärt min mops några tricks. Vi övar varje dag. Men det är väl kanske hennes talang och inte min.

Inspireras av: Av människor som vågar pröva nya saker.

Får det att klia i fingrarna: Glutenallergin.

Gästblogg/David Eberhard: Ali Esbati och Zakarias Zouhir borde skämmas

fatal-accidents-300x163I veckan kraschade ett passagerarflygplan rakt in i en bergvägg i alperna. Händelseförloppet är oklart men utifrån den information som framkommit förefaller det som om andrepiloten på planet medvetet har flugit rakt in i berget. Knappt etthundrafemtio personer dog i en ofattbar tragedi.

Det framkommer ingenting som tyder på att olyckan skulle ha orsakats av för lite säkerhetstänkande från flygbolagets sida eller för den delen av flygindustrin i stort. Om man vill spekulera så förefaller det snarare vara motsatsen som möjliggjort olyckan. Alltså för mycket säkerhetstänkande. Terrorattacken den 11 september förändrade världen på många sätt. Bland annat har det efter den händelsen blivit omöjligt för obehöriga att ta sig in i cockpit om inte den sittande piloten medger det. Detta förefaller i veckans olycka ha drabbat den av de två piloterna som gick på toaletten och fann sig utelåst när han skulle tillbaka.

Om man emellertid tittar på flygsäkerhetsstatistik finner man två saker. För det första finns det få saker som är så säkra som att flyga. Det är extremt mycket mer sannolikt att en person kommer att dö i en trafikolycka på väg till flygplatsen än att man ska dö till följd av en flygolycka. Om man tar ett flyg om dagen måste man flyga i 20 000 år innan man statistiskt sett faktiskt är med om något sådant. Detta sagt med full vetskap att det ändå kan hända oss alla när som helst.

För det andra visar också flygsäkerhetsstatistik tydligt att det blivit allt säkrare att flyga de senaste decennierna. 2014 års siffror visar en minskning av olyckor jämfört med för tjugo år sedan som är markant. Och kurvan pekar stadigt neråt sedan länge. Detta sammanfaller mycket väl med den tydliga boomen av alltfler billiga flygbolag.

Trots dessa ovedersägliga fakta passade vänsterpartisten Ali Esbati och tidigare flygvärden Zakarias Zouhir den 25 mars på att skriva en debattartikel i Expressen där de gjorde politiska poänger om att flygsäkerheten blir lidande av lågprisbolagens intåg på flygmarknaden. Alltså en poäng som saknar all grund i fakta. Inte nog med att detta alltså är fel. Dessutom bör man som vanlig medmänniska förfasas över hur iskallt och ideologiskt förtvinat personer med den typen av propagandistisk syn på livet tycks resonera.

Att innan liken kallnat haspla ur sig sådana fullkomligt osakliga anklagelser kopplade till denna tragedi vittnar om en människosyn som fullkomligt har havererat. En människa med normal empatisk förmåga hade skämts. Jag hoppas att de båda skribenterna gör det. Tyvärr tvivlar jag starkt på det.

David Eberhard

Inlägget publicerades ursprungligen på bloggen trygghetsnarkoman.se 26/3 2015.

Små, små steg mot frihet

Ni kommer ihåg, va? Mobiltelefoner var inte tillåtna. Politiker på vänsterkanten ville förbjuda parabolantenner. Restaurangbranschen var i det närmaste socialiserad.

Men en sak är säker. Det är att våra barn kommer att skratta åt oss lika mycket som vi hånar gamla det gamla gråa ”DDR-Sverige”. Redan nu framstår det som obegripligt varför man för några år sedan inte kunde köpa näsdroppar i affären.

Med små, små steg blir Sverige allt friare. Ett sådant steg togs häromdagen, då riksdagen klubbade beslutet att avskaffa tillståndsplikten och avgiftsbefria LAN-spel, efter en god frihetlig insats från några folkpartister. Här är det historiska dokumentet:

LAN-spel 2

Sanna Rayman blir debattredaktör på Dagens Samhälle

Efter sju år på Svenska Dagbladets ledarsida går Sanna Rayman ​efter april månads utgång vidare till en ny utmaning i karriären, som Dagens Samhälles nya debattredaktör.

Innebär det här att du kliver ut från debattscenen som egen röst?

– I hög utsträckning ja – och det betraktar jag som något positivt just nu. Jag har allt svårare att känna någon preferens för endera laget i politiken och då är det nog ganska lämpligt att inte forcera en sådan​. Men någon liten bloggpost kommer det nog bli även framöver, om än av lite mer betraktande karaktär. Dagens Samhälle är en intressant debattscen, väldigt mycket mitt i kött & potatis-politiken och det ska bli roligt att vara med och utveckla sajten.

Hur ser du på din tid på Svenska Dagbladet?

– Det har varit en fantastisk tid, verkligen. Jag har varit så oändligt stolt över att få jobba här, ända sedan den första jublande dagen. Jag har lärt mig massor och jag är tacksam för inte minst all läsarkontakt. Det pratas mycket om näthat, men jag vill lyfta fram den andra sidan av det myntet – alla intressanta, roliga och framför allt snälla mejl man får! SvD​:s läsare är i sanning SvD-mässiga!​

Rekryteringen av Sanna Raymans ersättare befinner sig i slutskedet och kommer att meddelas inom kort.

Två miljarder senare: Somalia fördömer Sverige

Somalia har nu offentligen fördömt Sverige efter utrikesminister Margot Wallströms uttalanden om Saudiarabien. I det somaliska utrikesdepartementets pressmeddelande heter det att ”islam och dess lagar gavs till mänskligheten för att garantera alla människors värdighet, frihet och integritet. Därför är ett påstående om att det saudiska kungadömet och dess rättsväsende tillämpar medeltida metoder inte bara en förolämpning mot folket och regeringen i Saudiarabien, utan också mot hela den muslimska världen.”

Sverige har gett bistånd till Somalia sedan 1991. Bara de senaste sex åren uppgår det totala biståndsbeloppet från Sverige till en bit över över 2 miljarder kronor. Uppenbarligen har detta bistånd dock inte lyckats förankra demokratibegreppet i det somaliska styret. Förhoppningsvis har det lindrat folkets lidande på annat sätt.

Faktum är dock att Somalia bär åtskilliga om inte alla tecken på att vara ett hopplöst projekt vad gäller en demokratisk framtid inom överskådlig tid. Trots detta ligger Sveriges (och EU:s) strategi fast: centralregeringen i Mogadishu ska stödjas, landet ska bibehållas intakt.

I det de facto självständiga Somaliland går utvecklingen i rätt riktning. Där råder fred, där håller man demokratiska val. Det stora problemet för Somaliland är dock att det inte ens på sikt accepteras av omvärlden som en självständig stat. Detta skrämmer bort nödvändiga investeringar och förhindrar landet från att resa sig på egna ben.

Svensk politik går som sagt ut på att stötta centralregeringen i Mogadishu. Kanske vore det bättre att satsa på den region som har en chans att lyckas. Sverige skulle kunna deklarera en avsikt att erkänna Somaliland, villkorad mot att landet fortsätter den inslagna demokratiska vägen och uppnår några specifika utvecklingsmål. Som bekant är ju regeringen inte främmande för att ”gå före” och erkänna stater, även där EU:s linje är en annan.

Det finns många anledningar att ifrågasätta Sveriges strategi för Somalia. Att den somaliska regeringen offentligen fördömer oss är ännu en.

Brännpunkt

”Genuspolitik i krock med integrationen”

BRÄNNPUNKT

”Ofta ett svårsmält budskap.”

Min resa till Riyadh hade varit omöjlig om jag inte redan råkat ha ett giltigt visum, skriver Maria Rankka. BRÄNNPUNKT

”Därför reser jag
till Saudiarabien”

”Utrikespolitik bör avideologiseras.”

”Rätt att kritisera sharialagar”

SAUDIAVTALET

Fler artiklar – följ hela debatten.

”Ny tjänst ger hjälp
för alla konsumenter”

BRÄNNPUNKT

Hallå Konsument ska täppa lucka.

”Kvinnor vinner mest på välfärdsstaten”

Brännpunkt

Inte främst inkomsten som avgör.

”Det är en rättighet
att få vara vegan”

BRÄNNPUNKT

Bör bli grund för diskriminering.

”Vi bör förbereda
oss på det värsta”

Brännpunkt

Ryssland kan överraska.

”Regeringen måste stoppa Nya Slussen”

Brännpunkt

Debattörer: Brister i planen.

”EU:s inställning till Putin är alltför mjuk”

Borde tagit djärvare beslut på toppmöte.

”Ryssland för sitt folk bakom ljuset”

DEBATT

Läs fler debattartiklar om ett mer hotfullt Ryssland.

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Artiklar som sänds till oss, ska enbart vara sända till Brännpunkt. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se

MEST LÄST:

Förra veckans mest lästa artiklar på Opinion:

Läsardiskussionen om Jimmie Åkessons medverkan i tv-programmet Skavlan blev mest läst i veckan som gick. Missade du någon intressant artikel på Opinion förra veckan? Här är listan på de åtta mest lästa.

SYRIEN

Mer debatt om kriget i Syrien

Kriget i Syrien har pågått i fyra år, och påverkar oss i Sverige på flera sätt. Följ debatten om Syrien.

CANCERVÅRDEN

Så kan mediciner bäst användas

Kan den bästa cancervården ges i Sverige? Vad måste förändras? Följ senaste debattartiklarna!

PENSIONERNA:

Nytt tänk krävs kring bromsen

Pensionärer är kritiska till regeringens förslag på mildrad effekt av den så kallade bromsen. Följ debatten om pensionerna!

TIGGARE

Förbud? Eller härbärgen?

Läs tidigare artiklar. Vem har ansvaret? Vad kan göras?

FLYGBRANSCHEN

Mer debatt om flyget

Strejker, hård konkurrens och en osäker framtid. Följ debatten!

Ledare

Alliansen höjer
(dö)gärna skatter

LEDARE

Vems svek är egentligen störst?

Goda konflikter?

LEDARE

Hög konfliktnivå ger högt valdeltagande.

OECD:s råd
till Alliansen

LEDARE

Driv på för flexibel arbetsmarknad!

Men jag känner
väldig sympati

LEDARE

Både industrikramare och jobbterminator på en gång.

En idé för att
hjälpa tiggare

KOLUMN

Ökat givande leder sannolikt inte till förbättringar.

Löfvens löftesbrott lurar lagom

LEDARE

Socialdemokraterna levererade bättre förr.

Ett hot även
mot Sverige

KRÖNIKA

”Om jag blir mördad vet alla vem som gjorde det.”