Tillståndsplikten för LAN-spel slopas

En stor frihetlig delseger rapporteras från riksdagens kulturutskott. Där har motionen 2014/15:1583 ”Ingen tillståndsplikt för LAN-spel” vunnit bifall, meddelar förslagsställaren Mathias Sundin (FP) på Facebook:

Dagens hjälte är Bengt Eliasson. Han lyckades driva igenom min, Robert Hannahs och Birgitta Ohlssons motion om att ta bort tillståndsplikten för LAN-spel. Ja, det behövs tillstånd för att spela dataspel i nätverk.

Men inte så länge till. Kulturutskottet biföll motionen, tack vare Bengt, och snart tar vi den i kammaren.

Vi firade genom lite CounterStrike på Inferno Online, som betalar 70.000 kr/år för tillstånden.

Stort tack till Björn Brändewall vars idé detta var från början.

På fotot syns några av de folkpartistiska frihetshjältarna:

Lanspelandefolkpartister

Vänstern och Gud och politiken…

Anna Karin Hammar, är präst i Svenska kyrkan och uttalar sig inte sällan om Gud och politiken. Idag twittrade hon ”Många av oss upplevde en kallelse till förnyad kärlek och omsorg om jorden, vårt hem. Vi tackade Gud för de gröna @asaromson och allt samarb.” Hammar har en lång karriär inom kyrkan, bland annat som uttolkare/expert på kyrkans och de kristnas syn på Israel och Palestina. (Svenska kyrkan har anställda för att syssla med den delen av bibeltolkningen.) Hennes politiska engagemang går inte att ta miste på. I ett reportage av Erik Hedtjärn i Godmorgon, världen! (SR 5/9-13), inför kyrkovalet 2013 förklarade hon att ”bara vi går och handlar är det politiskt”. Om allt är politik kan det förklara varför man även ser Åsa Romsons riksdagsresultat som gudasänt.

I början av 1990-talet var prästen Lennart Koskinen populär i Sveriges Radio och höll andakter. Han återkom, liksom Hammar, till de politiska frågorna och dryftade dem med Gud. Vid ett tillfälle lät han lyssnarna förstå att han undrade varför Thatcher fanns och vad Gud menade med det hela. Politik och Gud i en salig röra.

Det positiva i dagens Hammar-twitter är dock att kyrkans ledare verkar ha övergett ”Varför skapade du XX-traditionen” för en tacksamhetens linje. Numera tackar man i ställe när vänsterflanken stärks. Det måste ändå ses som en klar förbättring.

Ett anspråksfullt förslag till dem i allmänhetens tjänst

Igår deltog SVT:s nya VD Hanna Stjärne i Aktuellt, där upprepade gånger frågan ställdes huruvida den nya satsningen ”Under samma tak” är public service (förklaras som ”radio och tv i allmänhetens tjänst” i SAOL). Inget rakt ja- eller nejsvar gavs, trots idoga försök. Enligt SVT:s egen beskrivning är programidén följande: ”Två olika generationer ska samsas under ett och samma tak i tre veckor. Det gnisslar till ordentligt när de möts och konflikterna låter inte vänta på sig.” En annan satsning som stött på reaktioner är ”Gift vid första ögonkastet”. SVT igen: ”Sex singlar har provat allt i jakt på kärleken. Nu har de matchats ihop med en framtida partner, för att gifta sig och leva som äkta makar. Första gången de ser och träffar varandra är då de gifter sig. Kan kärlek uppstå vid första ögonkastet? Och hur blir den första kyssen?”

För den som inte är VD på SVT, utan som SVT själva skriver på sin hemsida, tittare och därmed ägare, känns frågan närmast retorisk. Det finns alldeles säkert en publik för dessa program, men de bör inte ingå i det som är uppdraget till public service, och definitivt inte finansieras via licensen.

Det är ju inte så att det skulle behöva bli tomma hål i sändningen ifall man övergav dokusåporna. Det går utan större ansträngning att tänka sig mer angelägna program. En särdeles god idé kom nyligen från bloggaren Henrik Alexandersson, som föreslår att den inställda diskussionen om yttrandefrihet som skulle hållas i Folkets hus i Göteborg med Lars Vilks i arrangemang av Ung Pirat, istället får plats i SVT:

”Släpp till en tv-studio och se till att paneldiskussionen kan hållas – med Lars Vilks och de ursprungligen inbjudna deltagarna (Alexander Bard, Sakine Madon och Peter Sunde). Sänd dessutom debatten på bästa sändningstid – för att visa att hot mot det fria ordet får rakt motsatt effekt.”

Det är ett utmärkt förslag. Just den här sortens markeringar av yttrandefrihetens värde skulle i alla fall göra att min avgift till public service kändes välinvesterad och väl omhändertagen.

För övrigt är det andra gången inom kort tid som planerade aktiviteter med Lars Vilks ställs in, häromdagen var det Karlstad universitet som backade. Om vad det får för konsekvenser, kan ni läsa i kollegan Sanna Raymans bloggpost.

Kommentar och svar om Sveriges påstådda klimatskuld

Med anledning av ledarkolumnen Nej, Sverige har ingen klimatskuld (28/2), har följande kommentar inkommit:

Pratet om klimatskuld och skadestånd är dumt och ogenomtänkt” skriver Jonas Hellman i SvD den 27 februari. Hans främsta argumentet är att det innebär en orimlig, kollektiv skuldbeläggning.

Läsarna kan få intryck av att detta är en klok invändning som inte tidigare har bemötts. Jag vill gärna upplysa desamma om att klimatskuld och de industrialiserade ländernas historiska ansvar för klimatförändringen har varit föremål för omfattande politiska och teoretiska diskussioner inom diplomatin och akademin i åtminstone ett par årtionden. För att citera professor Stephen Gardiner finns en ”förvånande samstämmighet bland filosofiska författare inom området”, ”de är praktiskt taget eniga i sina slutsatser att de industrialiserade länderna bör ta huvudansvaret för klimatförändringens kostnader”, och den främsta anledningarna till det är att de är ansvariga för en väldigt stor del av de historiska utsläppen av växthusgaser.

Jonas Hellman behöver förstås inte hålla med om slutsatsen—och i det ansluter han sig förvisso till den officiella hållningen hos företrädarna för i stort sett alla rika länder — men att kalla förespråkarna ”dumma” och ”ogenomtänkta” faller obönhörligen tillbaka på honom själv. Det gäller även hans upptäckt att Indien — med en befolkning som är ungefär 140 gånger större än Sveriges — har högre utsläpp än Sverige. Räknat per capita är Indiens utsläpp ännu bara en tredjedels av Sveriges, och det är rimligen vad som bör mätas.

Betraktas utsläppen historiskt, vilket filosoferna alltså närmast samtämmigt anser att vi bör göra, visar en ny sammanställning av undertecknad att Sverige har en klimatskuld på 266 ton koldioxid per invånare, medan indierna har en fordran på 83 ton per person. På det EU-finansierade vetenskapliga projektet Ejolts hemsida—ejolt.org—finns de flesta länders klimatskuld sammanställd.

Slutligen, innebär detta en ”kollektiv skuldbeläggning” av svenskarna? Det korta svaret är att det är viktigt att skilja på skuld och ansvar. Det är normalt inom både etik och lagstiftning att hålla personer ansvariga för oförutsedda konsekvenser av deras handlingar—utan att de bör straffas för handlingen. Om jag exempelvis råkar köra in Jonas Hellmans bil och skadar den, förväntar han sig förmodligen att jag tillkännager mig och ersätter honom för reparationskostnaderna. Förmodligen skulle han bli rejält irriterad om jag drog vidare och struntade i konsekvenserna.

Ändå är det precis så utvecklingsländerna känner inför de industrialiserade ländernas vägran att stå upp för sitt historiska anvar: sin klimatskuld.

Rikard Warlenius, doktorand i humanekologi vid Lunds universitet

 

Jonas Hellman svarar: Min invändning mot begreppet ”klimatskuld” är att det leder tanken fel, och därmed riskerar att driva fram fel åtgärder – som varken gynnar invånarna i Sverige, Indien eller något annat land.

Det finns ingen kollektiv nationell klimatskuld. Sverige står för cirka 14 promille av världens samlade växthusgasutsläpp. Världen skulle inte vara ett dugg bättre rustad att hantera miljöhot och andra utmaningar, om Sverige hade varit fattigare och mindre utvecklat.

Absolut har vi ett ansvar för att inte förstöra miljön och för att använda grön teknologi. Men vi bör inte anamma gröna ekonomiska teorier som predikar att vi ska bekämpa ekonomisk utveckling. Jag vet att anhängarna av klimatskulds-perspektivet inte hävdar detta, men det blir ändå en oundviklig konsekvens av deras resonemang.

Läsarkommentar om mångfalds/diversitetsbegreppet

Med anledning av ledarkrönikan Snart mäter vi skallar igen (1/3), har följande kommentar inkommit:

Här några insikter i vad aktuell forskning säger om ämnet diversitet och beslutskvalitet i grupper. Diversitet har potentialen att öka kvalitén på beslut men diskussionen behöver fördjupas och distanseras från kollektivismens krav på att allt i samhället uppifrån av staten ska fördelas utifrån gruppers relativa storleksantal.

Det finns nämligen tre typer av diversitet: social diversitet, kognitiv diversitet och värderingsmässig diversitet. Social diversitet reflekterar skillnader gällande ras, etnicitet, kön, ålder, religion, sexuell läggning, fysisk förmåga etc. Kognitiv diversitet inkluderar skillnader i utbildning, träning, erfarenhet, expertis, tillgång till information, kunskap, kulturell bakgrund, motivation etc. Värderingsmässig diversitet speglar skillnader i synen på gruppens uppgift, mål och syfte.

De bästa grupperna har stor kognitiv diversitet och låg värderingsmässig diversitet. Hög kognitiv diversitet säkerställer att gruppen har de verktyg och den information som krävs för att ta bra beslut medan låg värderingsmässig diversitet gör att gruppen drar åt samma håll vad gäller dess ändamål. Social diversitet kan ibland men inte alltid gå hand i hand med kognitiv diversitet vilket i så fall är positivt. Likaväl kan social diversitet ibland men inte alltid gå hand i hand med värderingsmässig diversitet vilket i så fall är negativt. I slutändan är det ändå kognitiv diversitet som är kärnan i det hela.

Scott Page’s ”Diversity Prediction Theorem” förklarar varför kognitiv diversitet är så viktig för effektivt beslutsfattande (https://www.youtube.com/watch?v=KtaaCAJjGr4). Teoremet säger att det kollektiva felet i de beslut som gruppen tar är lika med det genomsnittliga individuella felet i besluten hos de som ingår i gruppen minus mängden diversitet i gruppen. Notera att om processen fungerar som den ska kommer det kollektiva felet alltid vara mindre än det genomsnittliga individuella felet och det kollektiva felet beror till lika delar på individuell klokhet och på diversitet hos de som ingår i gruppen.

Utifrån teoremet kan man också förklara så kallat ”grupptänkande” när processen inte fungerar som den ska. Riktigt dåliga beslut tas när kognitiv diversitet försvinner och alla tänker likadant samt alla dessutom tänker fel. Det här beror sällan på att individuell klokhet saknas. Istället beror det på psykologiska effekter där individer underordnar sig gruppens kollektiva åsikt och effekterna av den kognitiva diversiteten försvinner.

För att beslutsprocessen ska fungera väl krävs bl.a. att de individuella besluten inte påverkas av hur de övriga i gruppen tar beslut (dvs. de individuella felen behöver vara okorrelerade) och att sannolikheten för att en person tar ett korrekt beslut måste vara oberoende av att de andra i gruppen tar korrekta beslut. Erfarenheten visar dock att så fort människor hamnar i en grupp tillsammans börjar de anpassa sig till varandra och omedvetet minska diversiteten i gruppen. Psykologin går inte att göra mycket åt men det går att genom att ha väl uttänkta processer för gruppens beslutsfattande minska effekterna.

Det faktum att kognitiv diversitet har potential att öka kvalitén på beslut får ibland personer i näringslivet att gå vilse och gå med på kvotering utifrån social diversitet i styrelser trots att många egentligen inte uppskattar den kollektivistiska centralstyrningen eller intrånget i äganderätten. Just därför behöver debatten fördjupas så mer precisa åsikter kan formuleras.

Det vi behöver i beslutsgrupper är kloka personer med olika och relevanta infallsvinklar samt en psykologisk mognad att inte underordna sig ett grupptryck i diskussionen inför ett beslut men sedan att också stå bakom beslutet när det väl är taget. Det vi inte behöver är att mäta skallar.

Mats Larsson

Både tjing på utnämingsmakten och en dikt från statsministern!

Rättviseförmedlingen tillhör sannolikt ett av få företag och organisationer i Sverige som erhåller telegram från partiledare när de firar femårsdag. Mängder av organisationer har funnits längre än så och gör minst lika viktiga saker. Men, de flesta brukar få vänta lite längre på dylika erkännanden. Men nu är ju Rättviseförmedlingen förmedlare av rättvisa gubevars och då regnar telegrammen in. För SVT berättar ordföranden Seher Yilmaz om gratulationerna från Anna Kinberg Batra, Annie Lööf och Jonas Sjöstedt.

Men vad är väl ett simpelt telegram jämfört med en dikt? Stefan Löfven ville knäcka alla och satte sig ner och skaldade, på oklar meter, en hyllning till organisationen. Fantastiskt! Aldrig har en organisation vars tjänster nyttjas av ett departement fått så ståtlig reklam. Både utnämningsmakt och en dikt signerad statsministern – inom en vecka! Tårttajm!

Konsulter bör härmed ta intryck. Det heter inte konsult. Det heter inte rekryteringstjänst. Det heter rättviseförmedlare. Det är man får poesi och kramkalas istället för stram professionalism. Tag lärdom!

 

Dikten i sig? Tja. Redan inledningen höjer ögonbrynen, när Löfven konstaterar att Sveriges status som jämlikt land egentligen mest handlar om att jämförelsematerialet – dvs andra länder – är så erbarmerligt. Därifrån lyfter det inte till några vidare höjder. Hans stridsrop mot patriarkatet känns lama och av oklar anledning tänker jag att det liksom funkade bättre då när Thore Skogman rappade, om jämförelsen förstås.

Som med så mycket annat i socialdemokratin får man väl säga så här: det är tanken som räknas. Personligen håller jag alltjämt Håkan Juholts verk Gropen, diktat på fri vers och med målande språk, som den samtida socialdemokratiska diktningens främsta.

Läs hela Löfvens dikt här.

 

 

 

 

 

 

(Kom tillbaka Juholt, allt är förlåtet) / M a a företags fem(5)-årsdag

Sverige är kanske världens mest jämlika land,
Men det bygger ju på att många är så kassa.
Det blir som en droppe vatten kallar sig för ocean i ökensand,
bara för att den råkar ha större massa.

Nej, vårt samhälle håller fortfarande många människor tillbaka,
diskrimineringen och osynliggörandet är en skam och ett hån.
Därför gläds jag åt att ni är med och gör det enda raka,
och arbetar för lika rätt – oavsett vem du är, eller var du kommer ifrån.

Och ni sprids nu till England, Italien, USA,
snart kanske ännu längre bort.
Det är en utveckling som är otroligt bra
– inte minst för att jag gillar export.

Så kära vänner, var stolta men inte nöjda över resultatet.
Jag önskar er all lycka i den fortsatta succén!
Länge leve Rättviseförmedlingen – ned med patriarkatet,
med vänliga hälsningar,

STATSMINISTERN

Tilltvålad av regelverket

Alla som undrar varför man så sällan hittar småskaligt och lokalt tillverkade produkter ska läsa bloggen Från Stockholm till vägens slut, som skriver om sina ansträngningar att få sälja gårdsproducerad tvål och bivaxsalva. Sådant kan man nämligen inte bara sälja hur som helst.

Tvålen ska registreras i EU:s kosmetikaregister, behäftas med säkerhetsrapport och produktinformationsdokument samt underställas regelbunden provtagning av auktoriserad personel. och bivaxsalvan får inte – även om receptet är två tusen år gammalt – innehållsförtecknas enbart som ”bivax” och ”olivolja”. Nej, latin ska det vara, åtminstone.

Och sanktionerna är inte lindriga. Som det heter i bloggen: ”Hemgjord tvål kan ge fängelse”.

Inte konstigt att våra små entreprenörer kroknar.

I kommentarsfältet berättar en annan modfälld, som avstått från att tillverka och sälja ”chutney, sylt, marmelad, prosciotto på vildsvin, lufttorkad och rökta korvar”. Och förstås nämns svårigheterna med att tillverka vin.

Så här skulle det ju inte bli. Sverige – och EU – behöver en reformagenda för livskvalitet!

Vem sätter taxan för yttrandefriheten?

Av säkerhetsskäl stoppar Karlstad universitet en planerad föreläsning med Lars Vilks. Tillställningar där konstnären medverkar är högriskarrangemang och universitetet bedömer att man inte kan garantera säkerheten. I praktiken betyder detta att vi redan dirigeras av terrorhoten, att vår yttrandefrihet redan villkoras av våldet. Trots detta uppenbara får jag titt som tätt mejl ifrån människor som vill diskutera Lars Vilks egen skuld i detta med mig. Folk som frågar mig om inte förtalslagstiftningen borde vara i spel här. Folk som menar att Lars Vilks teckning ”kostar” liv. Folk som säger att religionskritik är viktigt, men

Är det nödvändigt att måla Muhammed som rondellhund? Ptja, det beror väl på vad man lägger i begreppet nödvändighet. Det är inte nödvändigt som att äta och andas. Å andra sidan skulle ett så högt ställt nödvändighetskrav onödiggöra det mesta i konsthistorien och det är förmodligen inget vi är ute efter. Under de åtta år som förflutit sedan Lars Vilks gjorde begreppet rondellhund världsbekant har frågan om hans nödvändighet dissekerats många gånger. Många gånger har resonemangen landat i slutsatser som är till hans nackdel. Det han har gjort är, enligt många, onödigt. Särskilt i förhållande till ”priset”. (Vilket ska vi återkomma till.)

De som landar där skulle säkert inte skriva under på att all religionskritik eller all blasfemisk konst är onödig. Nej, så säger man inte, det låter antiintellektuellt eller rentav reaktionärt. Sålunda blir mantrat snarare att ”givetvis måste vi ha utrymme för religionskritik, men”. Efter detta men följer vanligen olika utläggningar om den aktuella konstens kvalitet, gissningar om konstnärens underliggande syften eller andra fallspecifika argument som så att säga rättfärdigar att man frångår principen som stavas yttrandefrihet. Dylika ”men” avfärdades med förtjänstfull bestämdhet av Christoffer Röstlund i en debattartikel Aftonbladet nyligen.

 

Samtalstemat i Köpenhamn var snarlikt det ämne som Vilks skulle tala om i Uppsala för snart fem år sedan, när föreläsningen avbröts då Vilks angreps. Ungefär samma var tänkt att avhandlas i Karlstad. Den tändande gnistan i Uppsala var emellertid inte ögonblicket då Vilks visade sina hundar. Nej, Vilks gick under föreläsningen igenom flera olika blasfemiska konstverk och det var när Vilks kom in på – och visade – delar av ett verk av iranskfödda holländska konstnären Sooreh Hera som tillställningen spårade ur. Filmen visar homosexuella män iförda Muhammedmasker, vilket säkert kan vara jobbigt att se för vissa troende, men samtidigt kan man föreställa sig att det utmanar religionen på ett sätt som många homosexuella muslimer kan tänkas välkomna. Hera hade en gång råkat ut för någonting snarlikt Vilks – de har nämligen båda fått tänkta utställningar inställda/censurerade.

De är inte ensamma. Algerisk-franska Louzla Darabi censurerades av Världskulturmuseet i Göteborg. Och iransk-svenska Fateme Gosheh mötte hoten efter att ha ställts ut på Liljevalchs 2002. Dessa exempel visar att det inte bara är Vilks och några jäkelskapare på Jyllandsposten som önskar utmana Muhammeds avbildningsförbud och/eller kritisera religionen islam. Fler vill ta sig den rätten. De som ifrågasätter Vilks rätt att göra det han gör har att förklara om Sooreh Hera, Louzla Darabi och Fateme Gosheh omfattas av samma no-no som Vilks. Om inte – hur väljer vi ut vilka som får och inte får?

 

Man kan konstatera att det är olika det där, hur vi behandlar religioner och vad vi anser att de bör tåla. När Lena Philipsson och konstnären fotokonstnären Elisabeth Ohlson Wallin kuppade in en altartavla med två Evor och två Adam i Skara domkyrka blev det lite skriverier när kyrkan valde att lämna tillbaka tavlan. Detta föranledde kritik från programmets båda huvudpersoner. Kyrkans beslut att returnera beskrevs som inskränkt, trots att man – om jag förstår saken rätt – alltså hade tavlan hängande som utställning i några månader.

Ingen skulle komma på tanken att sätta upp en liknande tavla i en moské, än mindre skulle journalister sätta en uppfordrande mikrofon under näsan på den imam som inte ville behålla tavlan efter en längre tids utställning av densamma. Hela tanken är befängd.

Vadan denna skillnad? Tja, en tanke är ju att den svenska kyrkan helt enkelt är luttrad. Den har samlevt med det sekulära samhället så länge att den vet att dess eftersträvansvärda egenskaper stabilitet och trygghet också kommer med en del smådryga påhopp. Det, verkar Svenska kyrkan tycka, är smällar man får ta. Men, att kristendomen är såpass foglig och öppen för kritik och synpunkter utifrån är inte någon medfödd egenskap, utan något som skett över tid. Luttrad är något man blir, inte något man är. Idén att det skulle vara fel att låta andra religioner bli lika luttrade är märklig. Menar man allvar med tanken att det ska gå att leva i mångfald, olika religioner och kulturer sida vid sida, så måste man också skriva under på idén på likabehandling när det gäller såväl kritik som satir av de maktinstanser som religionerna trots allt är.

 

Detta är den principiella underbyggnad som fallet Vilks borde vila på. Ändå får principerna ge vika. Ändå riktar vi anklagelserna mot honom, inte mot våldsverkarna. Ändå talar folk om hur hans teckningar ”kostar liv”, det sägs att priset för dem har betalats av de som dog i Köpenhamn, att ”konsekvensen” av hans måleri är att människor får sätta livet till.

Jag avskyr dessa formuleringar eftersom de indirekt går med på en växelkurs som inte är vår. Hela tanken med vår yttrandefrihet är att den inte ska ha ett pris. Det ska inte vara kostsamt eller farligt, att nyttja den. Varför skulle vi acceptera några militanta fanatikers taxa på yttrandefriheten??? Den prissättning de håller sig med är ytterst konkret, för övrigt. Priset på Vilks huvud är 100 000 dollar för ett ”vanligt” mord, 150 000 dollar om man ”slaktar honom som ett lamm”. Att vi i vår debatt ekar denna barbariska syn på mänsklig kommunikation är helt orimligt.

För nej. Två människors död är inte en konsekvens av en teckning. Människor har inte dött på grund av en man med en penna.

Människor dör på grund av fanatiska män med vapen. Det är dem vi ska rasa mot, inte tecknarna, målarna och satirikerna.

Och så var de bara två? Tre? Fem?

Acko Ankarberg hoppar av racet om partiledarskapet i Kristdemokraterna.

”Utifrån vad jag kan bedöma har jag inte det stöd som krävs för att bli partiledare”, säger hon till TT.

Det stämmer förvisso att Ankarberg ligger efter Ebba Busch Thor i antal nomineringar. Aftonbladet skriver att ”efter att 24 av 26 distrikt har gett besked står det klart att Ebba Busch Thor är den kandidat med störst stöd. Hon har nominerats av 20 av distrikten, medan de två andra favoriterna Acko Ankarberg och Jakob Forssmed endast har tolv respektive elva nomineringar vardera.”

Å andra sidan har Ankarberg av artikeln att döma en nominering mer än Forssmed – som inte hoppar av.

 

 I den första nomineringsrunda som har pågått fram tills nu har många distrikt valt att  nominera flera av kandidater, men Busch Thor har kammat hem flest nomineringar. Nu följer utfrågningar av kandidaterna och sedan har distrikten att bestämma sig i en andra nomineringsomgång. Och till slut föreslår valberedningen.

Det är omöjligt att veta allt om ett partis inre liv, men utifrån ser Ankarbergs avhopp väldigt mycket ut som ett sätt att bereda väg för Forssmed som har en mjukare profil än Busch Thor. Han har dessutom fördelen att han sitter i riksdagen och har erfarenhet av både detta arbete samt arbete i regeringsställning. Även om han ligger kraftigt under nu ska vi nog inte avfärda tanken att han kan springa om på upploppet.

Penilla Gunther då? Nja. Om man ska se till hur kristdemokrater själva förhåller sig till den pågående toppstriden så anses hon nog inte riktigt vara en utmanare längst upp. När Expressen diskuterar Ankarbergs avhopp med Anders Sellström, distriktsordförande i Västerbotten, konstaterar han utan omsvep att:

– Nu har vi bara två kvar som ligger och rejsar om det här, som jag ser det. Det är Jakob och Ebba.

 

Det får nog betraktas som dåliga nyheter för Gunther. Å andra sidan glunkas det från valberedningshåll att det kan finnas jokrar med i leken. I Sveriges Radio hördes ordföranden Chatrine Pålsson Ahlgren nyligen göra bedömningen att det kan bli upp till fem huvudkandidater som konkurrerar om partiledaruppdraget. ”Det finns fler intresserade”, sade hon gåtfullt, men ville inte säga mer än så.

Sade någon öppen process?

 

Brännpunkt
Utsläppen av växthusgaser från det svenska jordbruket utgör 10–20 procent av Sveriges totala utsläpp. Av detta står utsläpp direkt knutna till djuren för endast cirka en femtedel, skriver författarna. Brännpunkt

”Livsmedelsverkets
råd om mjölk slår fel”

Forskare: Produktionen bör öka.

”Följ upp arbetslinjen med företagarlinje”

Brännpunkt

Ebba Busch Thor (KD): Småföretag står för de nya jobben.

”En hederssak att
hålla vad man lovat”

REPLIK

Adaktusson hänvisar till svepskäl.

”Ny ledning inte bunden av DÖ”

Adaktusson:

Låt medlemmarna ta ställning.

”Ni är ansvariga för
lagen om strandskydd”

Replik

Kaplan (MP) svarar på kritiken.

”Måste bli lättare att bygga sjönära”

Brännpunkt

Allianspolitiker: MP bromskloss.

Myndigheten: Vi har vidtagit åtgärder

REPLIK

”Nej, vi byter inte fonder hur som helst.”

”Tusentals sparare överges”

BRÄNNPUNKT

Fondexpert: Tar inte ansvar.

”Sverige ska inte stötta diktatur”

6 ungdomsförbund

Ungdomsförbund: Stoppa vapenexporten.

”Ny ledning inte bunden av DÖ”

Adaktusson:

Låt medlemmarna ta ställning.

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Artiklar som sänds till oss, ska enbart vara sända till Brännpunkt. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se

BRÄNNPUNKT

”Tusentals sparare överges”

Fondexpert: Tar inte ansvar.

MEST LÄST:

Förra veckans mest lästa artiklar på Opinion:

Ledarredaktionen står för de mest lästa texterna i förra veckan, om tiggare och om ras. Missade du någon intressant artikel förra veckan? Här är listan.

ÖVERSIKT

Debatt om spelvärlden

Spelandet har ökat kraftigt. Det är där många ungdomar nu tillbringar sin tid. Bra eller dåligt? Nya vänskapsband eller risker? Läs debatten!

ÖVERSIKT

Skatteutjämning – följ debatten!

Fattiga och rika kommuner – hur ska pengarna fördelas. Missa inte debatten!

För eller emot Nato?

Följ debatten

Ledare

Ett V för mycket,
ett MP för lite

LEDARE

Vinstutredning som lutar väldigt åt vänster

Regeringen fantiserar om integration

LEDARE

Två år till jobb för flyktingar orealistiskt

Upp till kamp
för miljonlöner

LEDARE

Klasskampen lyfter till nya nivåer med Norwegian

”Bekämpa kyskhetsnormen”

INTERVJU

Hedersfrågorna svävar inte fritt.

Alla borde ha ett Trygghetsråd, Ylva!

LEDARE

Den enda helighet vi inte utmanar.

Håller Sverige
linjen i Havanna?

OP-ED

Driv på för ökad politisk frihet!

LO:s barometer
mäter skevt

OP-ED

LO tar inte strid för arbetsmarknadens outsiders