X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Regeringen gömmer undan integrationsfrågorna, skriver Adam Cwejman på SVT Debatt och sågar nyheten om att vi inte fick någon integrationsminister. Jag delar i stort hans uppfattning, även om nyheten inte är så mycket nyhet förstås. S har många gånger låtit förstå att de ogillar symboliken i att ha en integrationsminister och beslutade om saken vid kongressen häromåret. Hellre, har det sagts, ska integrationsmålen genomsyra all politik. Personligen är jag skeptisk till genomsyrningsambitioner. Vad betyder det i praktiken? Hur mäter man genomsyrningsgrad?

När en avhandling vid Göteborgs Universitet granskade liknande ambitioner på jämställdhetsområdet i EU konstaterades att dylik genomsyrning riskerar att bli synnerligen ytlig, vilket i sin tur gör att den konkreta politiken kommer i bakgrunden så att ambitionerna knappt ens uppfylls. Risken är överhängande att samma sak händer här. Och dessutom i en tid då behovet av mycket kraftfullt verksam integrationspolitik är enormt.

 

När S beslutade att skrota integrationsposterna vid sin kongress frågasattes beslutet av författaren och debattören Qaisar Mahmood på följande träffsäkra sätt:

”Politik är inte bara att vilja, det är också att göra. I kongresshandlingarna kan man läsa att partiledningen är positiv till att avskaffa integrationsministerposten eftersom ”integration är en fråga som ska genomsyra alla områden”. Integrationsfrågorna ska “mainstreamas” i andra sakfrågor.
Mina tioåriga förvaltningspolitiska erfarenheter har dock lärt mig att allas ansvar blir lätt ingens ansvar. Frågor försvinner mellan stolarna. Att ta bort integrationspolitiken (läs: integrationsministern) är därför kontraproduktivt. Här skiljer sig mångfaldsperspektivet inte från andra tvärfrågor, till exempel jämställdhet eller tillväxtfrågor. Varför skulle mångfaldsfrågorna förtjäna en sämre styrning?”

 

Ja, varför? För jag utgår ifrån att själva integrationspolitiken inte kommer att skrotas med ministerposten? Så på vems bord hamnar det? Någonstans måste det ta vägen, området integration är inget småskräp man kan sparka under mattan. Integrationen specifikt omfattar i statsbudgeten cirka tio miljarder. Den största posten – kommunersättningen – täcker exempelvis service till nyanlända. Det är denna ersättning vi ofta hör kommunerna önska mer av då den inte anses räcka till.

Den näst största är etableringsersättningen. Detta är vad en nyanländ lever på medan han eller hon läser Svenska För Invandrare. Just SFI ska för övrigt få tillskott, det aviserade Stefan Löfven i sin regeringsförklaring. Men SFI lider inte av resursbrist i första hand, utan av lärarbrist. Vi har inte tillnärmelsevis så många SFI-lärare som vi behöver och behovet växer för varje vecka som passerar.

Tredje största posten under området integration är etableringslotsarna. Här har vi en riktigt dålig reform, men även om regeringen Löfven visar sig ha sinnesnärvaro nog att sätta stopp för den, så får man anta att något liknande och mer funktionellt ändå bör ersätta de ambitioner som finns med lotsprogrammen?

Nedanför dessa tre huvudposter återfinner vi allt småplock. Här talar vi kostnader i miljonklassen. Pengar till flyktingguider, projektslantar hos Ungdomsstyrelsen, SFI-bonusen samt en möjlighet för nyanlända att låna pengar för att kunna köpa möbler och husgeråd, ja helt enkelt skapa sig ett hem.
Vi vet nu att det inte är en integrationsminister som ska hanterar allt detta. Istället ska uppgifterna av symboliska skäl brytas ner och genomsyra de olika departementen. Jojo.

 

Det finns en pedagogisk och symbolisk poäng med att ta bort integrationsministerposten som jag hade kunnat ha respekt för. Det är givetvis sant att jobb är viktigt för alla oavsett, att det är av vikt och plikt för en regering att bekämpa arbetslöshet alldeles oavsett vilka grupper som arbetslösheten drabbar.

Men så länge man härur drar slutsatsen att man ska avskaffa en ministerpost och ett departement, men däremot inga slutsatser om hur vår arbetsmarknad eller vår migrationspolitik fungerar, ja så är det svårt att ta den poängen på allvar. Alls.

Arkiv