På skurkjakt i Sudan

Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag kommer i dag att offentliggöra misstänkta för krigsbrott och brott mot mänskligheten i Darfur. Så bra!

Mord, våldtäkt, fördrivning. Under de senaste åren har Darfur blivit ett helvete på jorden. Omkring 200 000 människor har mördats. 2,5 miljoner har blivit flyktingar i Sudan eller i något av grannländerna. Världssamfundets handfallenhet inför övergreppen är skamlig. Det är också en sorglig påminnelse om svårigheten att agera när Kina och Ryssland (med veto i FN:s säkerhetsråd) håller mot krafttag.

Eländet är i världen kan tyckas utan slut. Men den blir faktiskt bättre. Och det faktum att skurkarna inte slipper undan ansvar lika lätt som tidigare ingår i den bilden.

Ta ur barnet innan du fäller ihop barnvagnen

Minns du Stella Liebeck? Förmodligen inte. Men kvinnan som brände sig på McDonald’s-kaffe och fick en fantasiljon i skadestånd, då – henne minns du säkert. Hon hette Stella Liebeck.

En jury i New Mexico tilldömde den 79-åriga kvinnan 2,9 miljoner dollar i skadestånd efter att hon hällt 76-gradigt kaffe i knät när hon körde bil. Hon brände sig svårt, inte minst för att hon satt kvar i en pöl av hett kaffe i en och en halv minut.

Fallet debatteras fortfarande hett på Internet. Vissa menar att det är det slutgiltiga argumentet för tort law reform, att reformera USA:s system med höga skadestånd och, eh, frekventa advokatinsatser. Andra, exempelvis Snopes, betraktar fallet som helt legitimt och kritiken som en urban legend. Jag tycker att analysen på bloggen Overlawyered.com verkar rätt sund – Stella hade inget i domstol att göra. Skyll dig själv.

Stella är emellertid inte ensam. En kaffekopp per 24 miljoner sålda hamnar i domstol via någons knä. McDonald’s har som ett resultat sänkt temperaturen på sitt kaffe. Det drabbar alla andra konsumenter, eftersom vi i regel vill ha vårt kaffe ännu varmare. Starbucks serverar sitt kaffe vid 80-85 grader. Men poängen med amerikansk skadeståndsrätt är att avskräcka oönskat beteende. Det ska vara så dyrt att göra fel att alla väljer att göra rätt.

Efter att Stella hällde kaffe över sig har varningstexterna på allt från strykjärn till barnvagnar blivit tilltagande galna. Några av de knäppaste har samlats till en bok, ”Remove child before folding: the 101 stupidest, silliest and wackiest warning labels ever”.

”Ta ur barnet innan du fäller ihop barnvagnen”, står det på en barnvagn från Century. På riktigt. ”Stryk inte plagg som någon har på sig”, varnar strykjärnstillverkaren Rowenta myndigt. ”Akta dig för eld”, tipsar Calvin Klein sina klädkunder.

Tack, det var snällt. Jag ska försöka tänka på det.

Kibbutzsocialismens spöke går runt Israel

Den bästa delen av Ayn Rands Atlas Shrugged är beskrivningen av Twentieth Century Motor Factory, där några idealister försökte omsätta Marx devis ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” i praktiken. Det gick inte så bra; det tog inte länge förrän lidande blev gångbar valuta och förmåga något som bestraffades. Människor anpassade sig efter de nya omständigheterna, det nya värdesystemet. Fabriken och de anställdas gemenskap kraschade.

Men de israeliska kibbutzkollektiven, är inte det ett slags real-life-exempel på frivillig socialism i det lilla formatet. Jo. Men inte ens där verkar Marx devis fungera. Nu rapporterar The Guardian (via Café Hayek) att Israels äldsta kibbutz ger upp och inför marknads- och prismekanismer. Arbetarna ska få lön efter förtjänst, löner som de får spendera efter eget huvud.

85 procent av de boende röstade för förändringen. Två tredjedelar av landets ca 230 kibbutzer har genomgått motsvarande privatiseringar de senaste åren.

Kan folks lugn inför Bildtskandalerna bero på att de inte är mycket till skandaler?

Har den senaste tidens avslöjanden påverkat ditt förtroende för Carl Bildt, frågar Expressen sina läsare. 56 procent svarar nej, 44 procent svarar ja.

Det här är långt från statistisk vetenskap, men det är ännu en i raden av bekräftelser på att svenska folket inte riktigt går i gång på den här sortens rapportering: dvs anklagelser där det saknas någon riktig rykande pistol.

Att Bildt var för att man avsatte Saddam Hussein kan knappast komma som en chock för någon. Det fanns många borgerliga politiker, även i riksdagen, som hade den åsikten. En del säger att det gör honom omöjlig som utrikesminister, men det är väl ungefär detsamma som att säga att bara socialdemokrater (eller möjligen centerpartister) kan vara utrikesministrar.

Investeringarna kan man vara kritisk emot. Men alla anklagelser gäller ju invecklade indirektheter. Ännu varken Expressen eller andra medier fått fram någonting som är svårt och oversägligt graverande – och då lyser också den folkliga indignationen med sin frånvaro.

Wiehe försvarar Castro igen

Mikael Wiehe är en utmärkt trubadur, men han är inte mycket till politisk analytiker. Häromdagen skrev jag i papperstidningen om hur Wiehe till helgen kommer att spela kubanen Silvio Rodriguez ”Sång till friheten” på en stödgala till den kubanska diktaturen.

Samma dag skrev Wiehe själv ett brinnande försvarstal till den kubanska diktaturen, i en debattartikel i Sydsvenskan. Det är en rätt underlig text med några särskilt djupa svackor.

”Jag tror att stödet för det nuvarande systemet på Kuba och Fidel Castro personligen ligger betydligt närmare stödet för president Chávez i Venezuela”, skriver han, ”än stödet för president Bush i USA.” Castro har större folkligt stöd än Bush, alltså. Men det är ren spekulation från Wiehes sida. Vi kan inte veta, för det hålls ju inga val. Det är kärnan i kritiken. Utan fria val, ingen demokrati. Det är en rätt enkel distinktion, som ändå verkar bli allt mer svårbegriplig ju längre ut på vänsterkanten man rör sig. Det är sorgligt att vänsterns engagemang för mänskliga rättigheter upphör så snart en envåldshärskare kallar sig socialist.

Wiehe nämner i förbigående Kubas samvetsfångar, de 69 journalisterna som fortfarande sitter fängslade, dömda till tiotals år i fängelse för att ha kritiserat diktaturen. Ja, han uttrycker det förstås inte så. Och han tycker inte att det är bra att dissidenter döms till decennier i fängelse. Men han lyckas motivera det för sig själv genom att peka på oförrätter som ett annat land (gissa vilket) gjort sig skyldigt till. Hur det ena följer av det andra är oklart. Men det är inte ovanligt: Castroapologeter försöker alltid styra över diskussionen till USA. Vad gäller uppgifterna om sjukvård, utbildning och så vidare ˆ glömmer Wiehe detta.

Ironin i att Wiehe ska spela Silvio Rodriguez ”Sång till friheten” på stödgalan har inte gått obemärkt förbi i bloggosfären. (se dibbuk, till exempel.)

I dagens tidning påpekar jag hur framförandet skär sig mot vad samme Wiehe sade om Silvio Rodriguez i en intervju som Joakim Nilsson och jag gjorde med honom i Svensk Linje nr 5-6 2001. Han gjorde överlag ett mer sansat intryck då än nu. Här följer två andra utdrag ur samma intervju:

”Jag går mycket hellre till en privat läkare när min unge har ont i örat och skriker som fan än att jag går till ett offentligt sjukhus där det tar sex timmar innan någon frågar vad jag heter. Och i tredje hand vill jag inte att mitt barn har ont i örat i USA om jag inte har pengar på kontot. Kan vi hitta en korsbefruktning mellan en offentlig sektor och fria agenter som kan hitta sådana här lösningar? Alltså där någonstans i något samspel finns det förmodligen något som kommer flest människor till godo, och där faller jag tillbaka på John Stuart Mills tanke om att när kvantiteten av nyttan ökar då måste det vara bra.”

”Frihetsbegreppet i sångerna handlar ju om att individens möjlighet att forma sitt liv utan att gå under, och för mig är det i motsats till ett förtryck. Antingen att man måste arbeta dubbla jobb och kuta hem och hämta ungarna, och sedan laga mat och sedan i säng och sedan upp igen klockan sex. Alltså, det är ju en form av förtryck. Men det finns ju mycket värre former av förtryck. Jag såg till exempel i går på tv en dokumentär om Pol Pot så jag kunde inte sova i natt, för jag tyckte det var så fruktansvärt, och jag tänkte att det är ju fruktansvärt att vi då inte fattade vad som pågick där.”

Problemet är kanske att det går för få dokumentärer om Castro i svensk tv. Bortsett från de svassande hjälteporträtten, då, dem som SVT sände i klump under sin egen hyllningskväll i höstas och som nya vd:n Eva Hamilton kvickt fick be om ursäkt för. För visst är det fruktansvärt att vissa fortfarande inte fattat vad som pågår på Castros fängelseö.

Nuder har viss självinsikt

I väntan på Berit Andnors eftervalsanalys av socialdemokraternas valnederlag lättar Pär Nuder på förlåten i partiorganet Tiden. Nuder utgår i sin analys snarare från yttre omständigheter än från vad som gick fel i den av väljarna ratade politiken. Dock sammanfattar han insiktsfullt att ”vi såg landet men inte folket”.

Vilka ”vi” är sägs inte rakt ut, men hjärnorna bakom det forna regeringspartiets valfiasko var förmodligen förutom Göran Persson själv, just Nuder, Jan Larsson och de andra grabbarna i statsministerns omedelbara närhet.

Nej, Bildt är ingen Lukasjenko

PM Nilsson tar lite paus i anti-Bildtkampanjandet i dag, men han har lämnat över stafetten till kulturchefen Per Svensson.

Svensson har en ny anklagelsepunkt: Bildt bloggar. På det sättet får utrikesministern tillgång till en kanal där han kan tala direkt med allmänheten, och det ger Per Svensson dåliga vibrationer. Drömmen om direktkommunikation mellan ledare och folk odlas i osunda politiska traditioner, menar han – och illustrerar med en bild av Richard Nixon. (Av någon anledning glömmer han Franklin D Roosevelts ”fireside chats”. Liksom Expressens kampanj för att Carl Bildt under sin statsministertid skulle hålla ”tal till nationen” om lasermannen.)

Svensson skriver: ”Carl Bildt tassar i utkanterna av dessa andra [osunda] traditioner när han utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner – den granskande journalistiken.”

Alltså: genom att blogga skapar Bildt en möjlighet att förmedla information och åsikter utan att dessa påverkas av journalistiska tolkningar – och detta är något suspekt. Makthavare får inte tala direkt med folket, för då kan folk och makt koka ihop vad som helst.

Jag har den största respekt för bra journalistik och är övertygad om att den spelar en stor roll för att det offentliga samtalet ska bli bra. Men denna Svenssonska argumentationslinje tror jag kommer att imponera på ytterst få läsare och tittare. Varför skulle människor inte kunna ha tillgång till både rapportering och politkernas egna, ofiltrerade budskap?

En journalistik som hävdar att dess stora existensberättigande är att den träder in mellan makthavare och folk och ser till att de inte har otillbörliga kontakter med varandra – att journalistiken ska vara tillrättaläggande snarare än upplysande – den kommer med rätta att uppfattas som hopplöst högmodig.

Per Svensson argumenterar som om Sverige vore Vitryssland.

I går kom TS-statistiken för 2006, som visar att alla större svenska dagstidningar (med SvD som angenämt undantag) har upplagor som faller eller ligger stilla. Per Svensson får denna händelse att se ut som en tanke.

Ask gör tummen upp även för obligatorisk datalagring

I opposition var Beatrice Ask minst sagt kritisk till EU-kommissionens förslag om obligatorisk lagring av teletrafikdata.

Av såväl kostnadsskäl som integritets- och effektivitetsskäl ifrågasatte Ask på goda grunder idén som Thomas Bodström ivrade för och som innebar att teleoperatörer skulle tvingas att spara folks telefonsamtal, sms, e-post och inloggningar på nätet för polisens eventuella framtida behov.

Bodströms intygande om att informationen bara skulle användas för att bekämpa grova brott och terrorism, övertygade inte Ask som varnade för att alla register läcker (Computer Sweden 23/9-05)

Men det var då det. Numera är Ask med på noterna. Visserligen fick Bodström bakläxa i Bryssel på några punkter men i stort sett godtogs hans förslag till EU-direktiv. Och nu vill hans främsta politiska motståndare och efterträdare på justitieministerposten ironiskt nog bli först i EU med att genomföra den integritetskränkande telelagringen (SvD 22/2).

Nej, glad blir man inte.

Släpp Kareem Amer fri!

Abdel Karim Nabil Suleiman är en frispråkig 22-åring. Som så många andra har han en blogg där han han luftar åsikter om den ena och det andra. På nätet kallar han sig Kareem Amer.

Problemet är att han (1) är kritisk mot islam (2) är demokrat och (3) bor i Egypten. Där är inte kritik mot islam eller stat tillåten, så Kareem greps, åtalades och riskerade 11 års fängelse.

I går demonstrerade bloggare över hela världen, tillsammans med andra som värnar om yttrandefriheten. Kanske blir det svårare att gömma en dissident i fängelse då, hoppades vi. Jag deltog vid en protest utanför Egyptens ambassad på Strandvägen (bilden). Författaren Johan Norberg och riksdagsmannen Fredrik Malm (fp) höll tal, och med tanke på att det var 11 minusgrader på trottoaren samlade protesten förvänansvårt många.

I dag föll så domen. Fyra års fängelse; tre för att ha hädat islam, ett för att ha kritiserat landets politiker. Det är en avskyvärd kränkning av yttrandefriheten. Försvarsadvokaterna försökte inte ens hävda Kareems rätt att smäda islam, utan riktade in sig på teknikaliteter.

Blir det Fredrik Reinfeldt eller Carl Bildt som levererar det svenska utbrottet?

Lär mer här: Freekareem.org, Johan Norberg, Fredrik Malm, Henrik Alexandersson

(Foto: Fredrik Malm)

Inte ens Byggnads står över lagen

Sveriges byggindustrier gör det enda rätta och rekommenderar sina medlemsföretag att sluta dra granskningsavgifter från lönerna till oorganiserade byggnadsarbetare. Man nappar inte på arbetsmarknadsministerns märkliga idé om att ”parterna” ska diskutera om man ska följa utslaget i Europadomstolen eller ej. Det är goda nyheter.

Inom Byggnads är man missnöjd. Det står ju i kollektivavtalet att det ska dras avgifter vare sig folk vill det eller ej. Jäss. Absolut. Men nu har Europadomstolen sagt att det avtalet inte är giltigt – och Europakonventionen har varit svensk lag i mer än tio år.

Brännpunkt
Brännpunkt

”Skatteförslag broms
för tillväxtföretag”

Företagare: Mindre och medelstora bolag drabbas hårt.

”Ekologisk odling en återvändsgränd”

slutreplik

SLU-forskarna bemöter kritiken.

Raket på den svenska ekotoppen

topp tio

Här är Sveriges populäraste ekologiska val.

”Utökat strandskydd hotar utveckling”

Brännpunkt

SKL m fl: Länsstyrelsernas agerande är rättsosäkert.

”Nu finns chans att
göra något för Kongo”

BRÄNNPUNKT

”Konfliktmineraler avgörande.”

”Finland och Sverige bör inte gå med i Nato”

BRÄNNPUNKT

Fd ambassadörer om fallgroparna.

”Risk att vetenskap
trängs undan i EU”

BRÄNNPUNKT

Viktig rådgivare avskaffas.

”Nobelkommittén har inte gjort hemläxan”

Brännpunkt

Motivering som bör ifrågasättas.

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se

MEST LÄST:

Förra veckans mest lästa artiklar på Opinion:

Kritik mot ekologiska odlingen väcker starka reaktioner. De här åtta artiklar var mest lästa på Opinion i förra veckan.

ÖVERSIKT FÖRSVARET

Senaste debattartiklarna om försvaret:

Hur ska försvaret utvecklas nu? Läs hur debattörerna på Brännpunkt ser på frågan.

ekomat

Följ debatten om ekomaten

SLU-forskare oense om nyttan av ekologisk odling.

SKATTEREGLER

Mer debatt om förslag till nya skatteregler för företag

Företagsskattekomitténs förslag vållar diskussion. Få en översikt över debatten kring förändringarna.

Ledare

Ukraina är Wallströms lackmustest

GÄSTLEDARE

Ukraina handlar också om Sverige och Europa.

Traineejobb i sjön

LEDARE

Först facken och nu SKL. Idel kritik.

Volymfrågan löst med nytt kansli

LEDARE

Bra att avskaffa integrationsministern, men ett kansli behövs ändå

Rättvisa löner
är lönsamt

LEDARE

En större acceptans för lönespridning behövs i Sverige.

Bakslag för
Egyptens flickor

LEDARE

Egyptiska kvinnoorganisationer besvikna efter friande dom.

Oppositionen
ska göra sitt jobb

KOLUMN

Borgerligheten måste väl vilja att deras förslag ska gå igenom?

Kejsare Obama?

GÄSTLEDARBLOGGEN LARSSON LÄSER