Annons
X
Annons
X

Larssons värld

Therese Larsson Hultin

Therese Larsson Hultin

Oavsett hur Tysklands regering ser ut efter dagens osäkra val, så finns det en sak vi kan ta för given. Den tyska krispolitiken kommer inte att förändras. Tyskland vill ha ordning och reda, men inte en ledande roll på världscenen. Det är ett stort land med små utrikespolitiska ambitioner.

Han är riktigt rolig. Trots att Peer Steinbrück ser ut att ha små chanser att putta ner förbundskansler Angela Merkel från tronen idag, så syns det att socialdemokraternas kanslerkandidat njuter av att stå på scen. Han drar vitsar, tar hem politiska poänger – och pratar skit om hela Tysklands ”Mutti”.

– Den förre ministern Peter Struck brukade säga att han gillar att flyga med Merkel, vet ni varför, frågar Peer Steinbrück folkhavet på Alexanderplatz i Berlin.

– Hon kan förklara hur det kommer sig att ett plan kan flyga. Hon kan säkerligen ta över rodret och behärska alla knappar om det skulle hända piloten något. Det finns bara ett problem. Vi har ingen aning om vart hon landar, vrålar Steinbrück till publikens jubel.

Germany Elections

Socialdemokraternas kanslerkandidat Peer Steinbrück på valmöte i veckan

Det är torsdag kväll och Steinbrück har än en gång gjort en poäng i att Angela Merkel inte har några stora visioner. Problemet är att det har inte han heller. Åtminstone inte vad gäller utrikespolitiken.

Det är ett vidöppet fält när tyskarna går till val idag. Det mesta tyder i och för sig på att Merkel kan fortsätta regera, eftersom socialdemokraterna i SPD sagt att de inte tänker låta sig stöttas av vänsterpartiet die Linke. Den stora frågan är istället hur en tredje Merkelregering kan se ut. Det kommer att påverka den tyska arbetsmarknaden, lönebildningen, skolpolitiken – men det kommer inte att förändra Tysklands roll i EU. Såväl SPD som de Gröna har konstant röstat för Merkels krislinje i förbundsdagen. De har kritiserat henne, men inte kommit med några revolutionerande motförslag istället. Tyskarna står till större delen bakom sin förbundskansler vad gäller eurokrisen. Det är ”de små stegens politik” som gjort Angela Merkel så populär på hemmaplan.

Det finns en stark motvilja i Tyskland mot att dra på sig den gula ledartröjan. Till skillnad från exempelvis Frankrike så drivs landet inte av övertygelsen om att man är en världsmakt. Visst ställer tyskarna krav, det kan varje grek vittna om. Men det handlar om ordning och reda i ekonomin och en känsla av att ”har vi genomfört reformer ska ni göra det också” – inte om att peka med hela handen i vilken riktning kontinenten ska gå, eller att skapa ett tyskt Europa. Sådana formuleringar får de flesta tyskar att rysa.

Förklaringen hittar vi givetvis i den tyska historien. Efter kriget förvaltades Västtyskland av segrarmakterna. Landet hade inte någon militär och ingen moralisk rätt att verka på världsscenen. Det skulle dröja ända till den 18 september 1973 innan de båda tyska staterna tilläts bli medlemmar i FN. Den som ville göra karriär inom förvaltningen gjorde det på finans- eller inrikesdepartementen. Inte genom att fundera på utrikes- eller säkerhetspolitiska frågor. Det var länge självklart att man skulle lämna det strategiska tänkandet till USA och Nato – eller till Frankrike när det gällde Europa. Tyskland ägnade sig istället åt checkhäftesdiplomati. Det dåliga samvetet kunde stillas med ännu en blank check till omvärlden.

Angela Merkel

Förbundskansler Merkels skugga ligger tung över det tyska politiska landskapet.

Så är det inte längre, det har den tyska ekonomin och ett nyvaknat självförtroende sett till. Men det är ändå en viktig förklaring till att inte bara Angela Merkel, utan tyska politiker i allmänhet, kan tyckas visionslösa när det gäller de stora frågorna. Något som skapar ett vakuum, inte bara inom EU utan även globalt. I en värld där Frankrike håller på att förstöra sig själv ekonomiskt och Storbritannien präglas av en lust att kapa banden med EU och därmed minska sitt inflytande globalt, söker USA med ljus och lykta efter en stark strategisk partner i Europa.

Det kommer inte att bli Tyskland – inte utanför det ekonomiska planet i alla fall. Angela Merkel sade nej till ett tyskt deltagande i en eventuell Syrieninsats, tyskarna lade ner sin röst i FN:s säkerhetsråd inför Libyen, och i Mali stöttar Bundeswehr enbart fransmännen med transporter och hjälper till att utbilda den maliska armén. En klar majoritet av tyskarna är pacifister och inför ett amerikanskt angrepp på Assadregimen sade hela 69 procent i en undersökning i tidningen Stern, att de var emot en insats.

Så ska då vi i Sverige strunta i valet idag? Absolut inte. Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner och om tyskarna nyser så hostar vi. Så spetsa öronen vid 18.30 i kväll. Då kommer den första röstsammanräkningen. Räkna med att det blir jämnt.

Vad är det de väljer egentligen? Vill du ha bättre koll? Läs Tyska valet för dummies.   

Om bloggen


Therese Larsson Hultin är Svenska Dagbladets utrikesanalytiker. Hon har jobbat, studerat och levt i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Bloggen handlar därför mycket om Europa och EU, men det görs även utflykter till andra världsdelar. Fokus är politik, ekonomi och annat som platsar i Larssons värld.

@thereselars på Twitter