Annons

Larssons värld

Therese Larsson Hultin

Therese Larsson Hultin

Som så många andra i sin generation fruktade Margaret Thatcher ett starkt enat Tyskland. Idag delas hennes oro av krisande euroländer i Syd som vill ha räddning men inte styrning. Därför är maktbalansen i EU mellan Berlin-London-Paris viktigare än någonsin.

Jag läste en helt underbar historia i brittiska the Times i veckan. Den handlade som så mycket annat just nu om Margaret Thatcher.

Som alla arbetsnarkomaner hatade Thatcher att ta semester. Järnladyn blev därför överlycklig när hon kom på att den tyske förbundskanslern Helmut Kohl skulle spendera sin ledighet i närheten – han var alltid fyra veckor vid alpsjön Wolfgangsee.

Kohl blev inte lika glad, han ville inte bli störd på sin sommarferie, och absolut inte av Margaret Thatcher.

Margaret Thatcher och Helmut Kohl vid en pressträff i Frankfurt i februari 1989. Knappt nio månader senare faller Berlinmuren.

Han tackar ändå ja till inbjudan och dyker upp klädd i shorts. ”Maggie” tar emot dressad som om hon skulle framträda inför parlamentet.

Efter en stunds småprat känner Helmut Kohl att han fullgjort sin diplomatiska plikt och gör sig redo att gå.

– Gå? Det är ju nu vi ska börja jobba, utbrister Thatcher förvånat. Varpå den gode Helmut hasplar ur sig något om ett viktigt möte.

Det roliga med historien är att den energiska Thatcher drar med sig sina medarbetare på en rask promenad i byn och ser då Helmut Kohl ensam på en uteservering.

Det viktiga mötet var visst med en tårtbit .

Att Helmut Kohl och Margaret Thatcher hade svårt för varandra skrevs det spaltmeter om redan på 80-talet. Eller som en mer diplomatisk Kohl uttryckte det i en intervju efter Lady Thatchers död förra måndagen: ”vi fick trots gemensamma ansträngningar aldrig ett varmt förhållande.”

En anledning var att Margaret Hilda Roberts föddes redan 1925. Hon tillhörde alltså den idag tynande skara toppolitiker som hade egna minnen av andra världskriget, och hon var oerhört rädd för ett starkt Tyskland. Det var därför hon så ihärdigt motsatte sig den tyska återföreningen 1990. ”Ett europeiskt Tyskland riskerar att skapa ett tyskt Europa”, blev ett klassiskt Thatchercitat.

23 år senare är det många i Sydeuropa som skulle argumentera för att Mrs. T (som de brittiska tidningarna kallar henne) fick rätt, och att det är dit vi är på väg.

Med sina 82 miljoner invånare och ett checkhäfte som fortfarande ses som solitt av bankerna, ställer Tyskland krav på krisländerna om att spara och gneta. Därav det högljudda klagandet på att Angela Merkel vill ha ett ”tyskt Europa” i syd.

Thatcher själv hatade budgetunderskott och slöseri och hade med största sannolikhet ställt sig på Merkels sida. Men hon hade ett motrecept på tysk dominans som gäller än idag; ”Enbart nära relationer mellan de två andra starkaste staterna i Europa – Storbritannien och Frankrike – kan motbalansera den tyska makten”, skrev hon i sina memoarer.

Tyvärr är det inte riktigt där vi befinner oss. Paris och London stirrar idag misstänksamt mot varandra och när premiärminister David Cameron utlovade en brittisk folkomröstning om medlemskapet i vintras, så svarade den franske utrikesministern med att de skulle rulla ut röda mattan för engelska företag om britterna lämnade unionen. Det är så nära att ge fingret en chefsdiplomat kan komma.

Margaret Thatcher hade rätt i att EU behöver ett starkt Storbritannien och Frankrike. Men det behövs också ett starkt Tyskland.

Även om det ofta känns som att de tre sitter i samma båt och frenetiskt ror åt olika håll, så är det själva poängen med EU. De balanserar varandra. Angela Merkels spariver kompenseras av François Hollandes tal om sociala dimensioner – precis som Frankrikes protektionism tas ut av Storbritanniens frihandelsiver. I den bästa av världar kan två huvudstäder få med sig den tredje, eller åtminstone få båten att röra sig framåt när två av tre ror åt samma håll.

Det ser vi tecken på just nu. Premiärminister Cameron tog nyligen med sig familjen och besökte Angela Merkel på slottet Meseberg utanför Berlin. Till skillnad från Cameron och Hollande så kommer de båda ypperligt överens, och det talades om vilka eftergifter Tyskland kan gå med på för att få Storbritannien att stanna i EU.

En kortsemester ägnad åt arbete. Helt i Thatchers smak.

 

Om bloggen


Therese Larsson Hultin är Svenska Dagbladets utrikesanalytiker. Hon har jobbat, studerat och levt i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Bloggen handlar därför mycket om Europa och EU, men det görs även utflykter till andra världsdelar. Fokus är politik, ekonomi och annat som platsar i Larssons värld.

@thereselars på Twitter