Så rika är de franska ministrarna

Är det en bra idé att franska ministrar nu har tvingats offentliggöra sina förmögenheter? Nej, tydligen inte. Eller förresten, det beror som så ofta på vem man frågar.

I söndags skrev jag en krönika om president Hollandes alla problem sedan det avslöjats att inte bara hans budgetminister (och den som är ansvarig för att stoppa skattesmitare) hade miljoner undanstoppade på ett utländskt konto, utan även den man som skötte pengarna i Hollandes presidentvalskampanj visat sig vara delägare i flera offshore-bolag.

Förtroendet för de franska politikerna är nu rekordlågt. Bara 1(!) procent av fransmännen säger sig respektera sina politiker.

Lösningen från Elyséepalatset var att igår publicera ministrarnas privata förmögenhet på regeringens hemsida. Där kan den nyfikne hitta uppgifter som att utrikesminister Laurent Fabius, som kommer från en förmögen konsthandlarfamilj, har tillgångar till ett värde av runt 50 miljoner kronor (6 miljoner euro). Däribland en våning i Paris till ett värde av 2,7 miljoner euro och ett hus i Ariège. Äldreministern Michèle Delaunay har 5 miljoner euro, varav 3,2 miljoner är uppbundna i olika fastigheter och premiärministern Jean-Marc Ayrault har en privat förmögenhet på 1,5 miljoner euro, alltså närmare 13 miljoner kronor.

Sammantaget är åtta ministrar miljonärer. Och då talar vi i euro, inte kronor.

Så vad tycker då fransmännen om att fritt kunna frossa i detaljer som att jämställdhetsministern Najat Vallaud Belkacem äger en skoter till ett värde av 500 euro, eller att arbetsmarknadsministern Michel Sapins båt är värd 4 000 euro?

Kan inte undanhåller er denna satir från schweiziska Le Temps som jag fick av en läsare. "Har ni deklarerat era tillgångar?" frågar reportern. "Off shore" – "Jag menar of course", svarar politikern.

Inte alls om du frågar högertidningen Le Figaros läsare. Nu på förmiddagen hade närmare 29 000 personer svarat på frågan om det var en bra idé att siffrorna offentliggjorts, och hela 70 procent svarade NON! I Frankrike anses den privata ekonomin vara just privat, och de flesta skulle hellre lista namnen på sina älskare/älskarinnor än att låta grannen kasta ett öga på den egna deklarationen.

Men om höger är mot, så är vänstern för. Åtminstone tidningen Libération. I en ledare idag skriver de att om ministrarna förväntas regera, så förväntas de också vara ärliga. ”Bonne idée” menar Libération.

Vad tycker du?