Annons

Lars Ryding om rätt och fel i SvD

SvD

SvD

Den här bloggen är inte aktiv. Alla inlägg finns dock kvar som ett arkiv.

Lars Ryding

Dagens mest anmälda fel rör vår historiska bild av Hornsplan i Stockholm där man nyligen grävt fram resterna av en spårvagnshållplats. Bilden påstås vara från 1940, men den flera läsare ser att spårvagnen på bilden är av modell Mustang – och den kom inte i trafik förrän sommaren 1946. Några har dessutom studerat bilarna på Hornsgatan vilka också daterar bilden till slutet av 1940-talet.

För övrigt kan jag berätta att den segelbåt som står uppställd mitt i bild var högsta vinsten i ett lotteri.

Lars Ryding

Uppgiften, i förra söndagens grafik om Globen, att där finns 118 urinaler slog en del läsare med häpnad. Vad är en urinal? Heter det inte urinoar?

En urinoar är den byggnad eller det rum där män går in och står och lättar sig – i urinaler. Det är alltså själva porslinsskålen som heter så, ett förvånansvärt okänt faktum med tanke på att halva befolkningen tämligen ofta letar upp objektet.

Just Objet trouvé (funnet föremål) kallar man för övrigt den konstform som startades 1917 av Marcel Duchamp när han signerade en urinal. Den är nu världens mest berömda kisskål.

Jag ser att ordet urinal inte finns i de ordböcker jag har närmast mig, men väl urinoar som förklaras som jag gjort. Men googla urinal får du se att det är ett naturligt begrepp för de firmor som säljer sådana.

Lars Ryding

SvD hade förra söndagen ett modereportage där orden hudfärgad och hudtoner utan vidare problematisering jämställdes med beige. Där gjorde vi oss skyldiga till ett gammaldags etnocentriskt synsätt: vit (beige) hud är normen.

Men som bekant har människans hud många olika färger. En ”hudfärgad sko” i artikeln syftade på en beige sådan fast det lika gärna skulle kunna vara en brun eller en svart sko – eller en skär med fräknar.

Slentrian ligger bakom detta misstag. I fortsättningen är vi mer vakna när vi använder det färgrika begreppet hudfärgad.

Lars Ryding

I en av de intresseväckande SvD-artiklarna i veckan om adjungerade professorer råkade vi kalla ordet adjungerad för ett prefix. Men det är det inte.

Ett prefix är inte vad som helst som står före (”pre-”) något annat utan ett förled som ingår i ett ord – till exempel de i decentralisera.

Ska adjungerad
i detta sammanhang kallas något, utöver markör för externbetald titel, så är det attribut.

Lars Ryding

Rubriken ”Gift par hittades döda i villa” har intresserat och irriterat några läsare. De menar att det borde heta ”gift par hittades dött” eftersom det är frågan om ett par. De är därmed strikta anhängare av så kallad grammatisk kongruens.

Men språket är sällan enkelspårigt på det viset. I detta fall har vi tillämpat en betydelsemässig kongruens och behandlat ordet par som plural eftersom det är två personer.

Frågan om när den ena och/eller andra kongruensen kan tillämpas är föremål för långa förklaringar av språkvetarna. Här finns bara plats att konstatera att språket rör sig längs flera olika spår.

Lars Ryding

Den enorma hårkulle som Farah Diba bar på huvudet kan inte kallas svinrygg. Det framhöll läsare, som mindes 60-talet, efter vår artikel i fredags om intervjufilmen med änkan till den avsatte shahen av Iran. En svinrygg är en hårrulle som ligger längs skallen medan en Farah Dibafrisyr är en stor rund, upptuperad, symmetrisk kulle ovanpå huvudet.

Den som bläddrar i Farah Dibas fotoalbum, via hemsidan (klicka på Slide Show) kan se en del nästan osannolikt stora hårberg.

På den tiden denna frisyr var högsta mode berättades att unga kvinnor stoppade småfranska i hårbullen för att öka volymen. Enligt vandringshistorierna trivdes mask i brödet…

Lars Ryding

I måndags skrev Erik Åsard i SvD om Abraham Lincoln att han var ”den ende presidenten i amerikansk historia vars hela ämbetstid upptogs av krig”. En läsare ifrågasatte detta och pekade på Richard Nixon. Vietnamkriget pågick under hela hans tid som president 1969-1974.

Åsard fick erkänna att han inte alldeles korrekt återgivit ett påpekande i den bok han recenserade (Tried by war av James M McPherson). Dess innebörd var att både Lincoln själv och hans administration var helt bundna i sitt arbete av inbördeskriget. Nixon och hans folk hann syssla med en hel del annat, Kinarelationerna och Watergateaffären till exempel.

Lars Ryding

Varje dag lär jag mig något nytt av våra läsare – och häromdagen fick jag upp ögonen för något som jag inte ens visste kunde bli fel. En läsare påpekade att vi på svd.se råkat vända EU-flaggan uppochned.

Man kan tycka att en logotyp som EU:s, med en ring av stjärnor, kan vändas hur som helst. Men stjärnorna är femuddiga och därför finns det en regel: en enda stjärnspets uppåt och två nedåt.

Nu, när du vet det, kommer du att ha svårt att inte kontrollera saken varje gång du ser en EU-flagga på en stång eller i verkligheten, eller hur?

Läsaren som tipsade mig bor i AUstralien och säger att han ingripit mot Sveriges, Finlands, Polens och Frankrikes ambassader som vänt sina EU-flaggor uppochned.

Lars Ryding

Ser ni något fel med rubriken ”Halka trolig orsak till bussolycka”? Inte? Ett par läsare gjorde det. De menade att halkan aldrig är orsak till någonting på vägarna – det är alltid föraren som inte anpassat körningen till rådande omständigheter.

Nåja. Jag tycker att en formulering som ”snön vållade kaos” är rimlig även om den mycket strikt formellt har fel subjekt. Det är ett lika etablerat och förståeligt sätt att uttrycka sig som ”jag ska klippa mig” eller ”jag ska göra en rotfyllning” fast det är frisören som klipper och tandläkaren som fyller.

Språket är ingen ingenjörskonst utan har sina krumelurer. Tråkigt vore det annars.