Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

Den kungliga historien är full av så kallade bevingade ord – ryktbara verbala konstateranden och utgjutelser som gått till historien. I regel skall kungarna, kejsarna eller fältherrarna ha yttrat orden vid avgörande vägskäl i livet, till exempel vid ett viktigt beslut eller när de precis skall dö. Men hur mycket av allt detta är sant, och hur mycket är påhitt av en fyndig men lögnaktig eftervärld?

Det sorgliga svaret är att nästan allt är påhitt. Inte sällan kan vi även identifiera den författare som lanserade det citat som långt i efterhand började uppfattas som ett autentiskt uttalande. Ett paradexempel är Julius Caesar. Nästan inget av det Caesar uppges ha sagt kan bevisas ha yttrats av fältherren ifråga. Redan under antiken lade hävdatecknare in egenfabricerade bevingade ord i den döde romarens mun. Vi kan därför omöjligen fastställa om Caesar verkligen sade Alea iacta est (”Tärningen är kastad”, när han gick över Rubicon), eller om han kallt konstaterade Et tu, Brute (”Även du, Brutus”), när han upptäckte vännen Brutus bland sina mördare.

Sistnämnda yttrande är typiskt för hur bevingade ord konstrueras. Det mest troliga är att Caesar inte sade någonting när han mördades år 44 f.Kr., mer än kanske ett och annat stönande och ett halvkvävt ”aj”. Men Suetonius, en skribent som levde i början av 100-talet e.Kr., lät honom anklagande säga Kay sy, teknon (grekiska: ”Även du, mitt barn”) till Brutus. Långt senare började andra författare omvandla detta till latin och i ett ännu senare skede byta ut ”barn” mot ”Brutus”. Slutligen fastslogs det bevingade ordet i Shakespeares tragedi om Julius Caesar, där orden Et tu, Brute skrevs in i världslitteraturen.

Inte heller vet vi om Caesar sade Veni, vidi, vici (”Jag kom, jag såg, jag segrade”) efter slaget vid Zela år 47 f.Kr. Den trolige upphovsmannen är den grekiske historieskrivaren Plutarchos (d. ca 120 e.Kr.). Både Plutarchos och Suetonius är medskyldiga till idén att Caesar skulle ha talat om tärningar när han gick över Rubicon år 49 f.Kr. De båda författarna var oense om exakt vad han egentligen sade. Plutarchos menade att Caesar hade talat grekiska och sagt något som i översättning betyder ”Låt tärningen kastas”, medan Suetonius (som troligen lånade historien från Plutarchos) menade att han hade talat latin och sagt Alea iacta est (”Tärningen är kastad”).

Fler bloggar