Vad är en vicekung?

Frågan har dykt upp om vad som egentligen menas med en vicekung. Termen dyker upp i alla möjliga sammanhang, i mängder av länder, och skillnaderna vicekungarna emellan förefaller ha varit stora. Finns det likväl en gemensam nämnare?

Ja, det finns det. Med termen vicekung avses en monarks företrädare i ett så kallat biland, det vill säga ett land som är knutet till monarkin ifråga men där monarken inte själv residerar. Ordet ”vice” är latin och betyder ”i stället för”, det vill säga ”i stället för kungen”.

Ett närliggande exempel är 1800-talets Norge (från och med 1814), där den svenske kronprinsen vid flera tillfällen (dock alltid under korta perioder) bar titeln ”vicekong”. Den bernadotteske vicekungen i Norge var ordförande i statsrådet och hade smärre maktbefogenheter, men ämbetet fick aldrig någon större betydelse. Formellt avskaffades det 1891.

I äldre historia hade termen mycket större betydelse, i synnerhet om vi vänder blicken mot de världsomspännande imperier som växte fram från och med 1500-talet. Varken den spanske eller den portugisiske kungen kunde resa kors och tvärs över jordklotet för att övervaka alla besittningar i Amerika, Afrika och Asien, varför systemet med vicekungar blev utbrett. I synnerhet spanjorerna var pionjärer på området och använde många ämbetsmän med denna titel redan under medeltiden, då Aragoniska kronan behövde vicekungar på de Medelhavsöar dynastin kontrollerade. Senare tillsattes spanska vicekungar i Aragonien, Valencia, Katalonien, Navarra, Sardinien, Sicilien, Neapel och Portugal. Allra mäktigast var de vicekungar som residerade i Mexico och Peru. På 1700-talet tillkom ytterligare två spanskamerikanska vicekungadömen med säten i Bogotá och Buenos Aires. De vidsträckta portugisiska besittningarna i Afrika och Asien regerades mellan 1505 och 1896 av vicekungen av Portugisiska Indien, med residens i Goa. Även Brasilien var i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ett portugisiskt vicekungadöme.

Vid sidan av de spanska och portugisiska vicekungarna är de brittiska ämbetsinnehavarna väl värda att ha i åtanke. Den största och viktigaste brittiska kolonin, Indien, leddes av en vicekung mellan 1858 och 1947 (den siste att uppbära ämbetet var Lord Mountbatten). Dessa vicekungar hade betydande maktbefogenheter och bör enligt vissa forskare betraktas som några av de mäktigaste ämbetsmännen på jordklotet någonsin.

Detta är toppen av ett isberg av vicekungar. I historisk litteratur används termen om mängder av andra härskare – brittiska Lords Lieutenants på Irland, franska ämbetsmän i Canada, italienska guvernörer i 1900-talets Östafrika, ryska härskare i Bessarabien, Kaukasus och Polen, med flera. Termen används dessutom ofta om översättningar av titlar på icke-europeiska potentater, till exempel osmanska (turkiska) ledare i 1800-talets Egypten (även kända som khediver) och höga ämbetsmän i Kina och Vietnam.