Annons

Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

Det går inte att undvika. Förr eller senare måste frågan besvaras, hur mycket jag än värjer mig mot att röra runt i grytan ännu en gång, efter femtielva pseudokulinariska debatter med hela umgängeskretsen. Men folk vill ju veta. Mördades Erik XIV genom att äta förgiftad ärtsoppa eller inte?

Följande är fakta: den avsatte kung Erik XIV hölls fängslad på Örbyhus i Uppland när han i mitten av februari 1577 drabbades av svåra magplågor. Han blev sängliggande den 22 februari, mottog nattvarden den 24 och avled efter midnatt den 26. Kyrkoherden i Vendels socken var närvarande, liksom en annan präst. Ingen av prästerna är misstänkt för att ha dödat kungen.

Men det fanns fler personer på Örbyhus. Här vistades även Erik Andersson (Ekeblad), som hade högsta ansvaret för att vakta fången, och kanslisekreteraren Johan Henriksson. Både Erik Andersson och Johan Henriksson hade erhållit fullmakt från sin chef – Eriks bror, kung Johan III – att vid behov döda den avsatte monarken. Johan III var, liksom övriga familjemedlemmar, misstänksam på gränsen till paranoid och hade dessutom goda skäl till sin fruktan. Åtskilliga sammansvärjningar, med syftet att återinsätta Erik XIV på tronen, hade avslöjats under de gångna åren. Det råder inget tvivel om att Johan gärna såg att mordbehov uppstod för Erik Andersson och Johan Henriksson.

Efter Erik XIV:s död for Johan Henriksson till kungen och berättade vad som hänt. Johan III blev säkert nöjd, men knappast överraskad. Dagen före dödsfallet hade bud sänts från Örbyhus om sjukdomen och det allvarliga läget. Johan III visste vad som var att vänta. Sedan begravdes Erik: kroppen balsamerades, fördes till Västerås domkyrka (där den ännu vilar, i en sarkofag från Gustav III:s tid) och stod på lit de parade i tre dagar, förmodligen för att folk skulle kunna gå in och förvissa sig om att Erik verkligen var död. Johan III ville inte riskera uppror under ledning av bedragare som utgav sig för att vara Erik.

Redan i detta läge uppstod rykten om att kungen blivit förgiftad. Hertig Karl – Johans och Eriks yngre bror och senare kung med namnet Karl IX – kritiserade Johan III i ett brev för att inga höga herrar varit närvarande när brodern dog. Sådant bäddade, menade hertigen, för ryktesspridning om att allt inte gått rätt till. Han hade rätt. Under de decennier som följde florerade mängder av rykten, och på 1620-talet kunde historieskrivaren Johannes Messenius konstatera att Erik troligen hade förgiftats genom att man blandat arsenik i hans ärtsoppa.

Under 1800-talet och 1900-talet har mordgåtan diskuterats upprepade gånger. Som framgått ovan har vi mängder av skriftligt dokumenterade indicier som talar för att Erik verkligen blev mördad. Johan III ville röja honom ur vägen och hade gett två personer fullmakt att utföra dådet. Johan var misstänksam och med rätta rädd för Erikvänliga sammansvärjningar. Osv. När Västerås domkyrka restaurerades på 1950-talet togs initiativ till ett stort vetenskapligt projekt för att bringa klarhet i frågan. Eriks kvarlevor undersöktes, varvid forskarna fann stora mängder arsenik både i kroppen och i begravningstextilierna, till och med i den ursprungliga träkistan. Forskningen visade också att arseniken inte hade tillförts efteråt, till exempel vid balsameringen, utan rimligen måste härröra från Eriks lekamen.

Resultat: Erik XIV blev med stor sannolikhet mördad. Metod: Arsenikförgiftning. Men blandade man verkligen arsenik i ärtsoppa…? Med all respekt för soppan måste jag ställa mig tvivlande. Inga samtida vittnen omtalar ärtsoppa. Messenius uppgift är flera decennier för sen för att hålla stånd för källkritik. Det troligaste är att giftet blandades i vin.