Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

Folk hör ideligen av sig och vill att jag skall besvara en fråga som lämnades halvt obesvarad i en tidigare blogg. Vem var egentligen Sveriges förste kung?

Allt beror ju på hur man definierar ”Sverige” och ”kung”. Om man med Sverige menar ett land som bevisligen har kallats så landar vi på 1380-talet (första kända omnämnade är ordet ”Swerighe” i en urkund från Kalmar år 1384). I så fall är svaret Albrekt av Mecklenburg. Men så resonerar ingen historiker. Det normala är att man istället syftar på det rike, eller embryo till rike, som utgör det historiska ursprunget till dagens stat. I så fall landar vi i decennierna kring år 1000, varefter vi kan följa en linje med kungar i diverse källor (Adam av Bremens krönika, Äldre Västgötalagens kungalängd, etc.). Dessutom har vi kungaproblemet. Skall vi räkna med de järnåldershövdingar med okänt maktområde som nämns av Rimbert i Ansgarsbiografin från 800-talet? Knappast, menar majoriteten av svenska historiker. Men det är inte förbjudet. Den som så önskar kan mycket väl utgå från kung Björn vid Birka. Att räkna med diverse sagokungar i Ynglingasagan är dock inte tillrådligt; här är källkritiken obarmhärtig.

Om vi håller oss till härskare vars maktpretentioner av utländska iakttagare har bedömts vara kungliga – dvs. med titlar som likställts med latinets rex – blir det lättare. Då är svaret Olof Skötkonung eller hans far Erik Segersäll. Vem av dem som skall räknas som nr 1 – ja, det är en definitionsfråga som de lärde må tvista om i evighet.

Fler bloggar