Kulturchefsbloggen

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MUSIK London står snart utan en enda stor affär för skivor, film och spel. Samtidigt kungör Google att de vill ta upp kampen med Spotify. Är det jättarna eller nischaktörerna som kommer att vinna publikstriden på sikt?

Skyltarna på dörren till HMV:s paradbutik på Oxford Street andas uppgivenhet: STORE CLOSING. FINAL SALE. Och känslan förstärks när man går in och det är nästan ödsligt tomt i butiken. Inte ens 30% på allt, eller mer i vissa fall, räcker för att locka publiken att köpa skivor, spel och filmer som i fornstora dagar.
Utförsäljningen kommer halvannan månad efter beskedet om att giganten HMV begärts i konkurs. Det är konkursförvaltarens första åtgärd för att få in pengar till de skulder som mediejätten inte kan betala. Nästa steg följer om några veckor: då stängs 66 av HMVs 210 butiker i Storbritannien, däribland alla i London, i ett desperat försök att rädda bolaget. Nästan tusen anställda i butikerna får gå.
Beskedet om den ekonomiska krisen var förstås väntad, i ett längre perspektiv. Men ändå brådstörtad, efter att företagsledningen så sent som i höstas hävdade att bolaget skulle nå vinstsiffror på nytt 2013.
Så blev det dock inte. Istället står centrala London om någon månad utan en enda stor butik för skivor, filmer och spel. Virgin och OurPrice har redan dött sotdöden, nu är det den sista jättens tur. Kvar finns bara nischbutiker som indietemplet Rough Trade, med dess två relativt välmående butiker, Sister Ray och second hand-lådorna.
Det är kanske inget att sörja för den seriöst musikintresserade, eftersom HMV ändå bara varit en topplistegalleria det senaste decenniet. Men för skivbolagen är det ändå bekymmersamt. De har länge försökt hålla kedjan under armarna ekonomiskt. Någonstans måste den som vill ha ett fysiskt ex av Emily Sandé eller Olly Murs senaste kunna gå. Om inte annat för varumärkesvårdens skull.
Det ironiska med stängningen av HMV är att musikbranschen totalt sett är på väg uppåt igen efter den djupa svackan. Förra veckan redovisades globala IFPI-siffror som visade att musikförsäljningen 2012 totalt sett ökade, för första gången på 14 år. Det gäller inte fysiska produkter: de nådde nytt all-time-low, med 9,4 miljarder dollar, men eftersom den digitala försäljningen ökade till 5,6 miljarder dollar landade det ändå på plus.
Det är förstås ett historiskt skifte. Musikindustrin har, på gravens rand, hittat åtminstone hoppet om en ny bärande affärsmodell, med streaming och digitala köp.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på vilka slutsatser man ska dra av att det är just jättarna som fallit när det gäller butiksförsäljningen, medan de små, kunniga nischbutikerna överlevt – även i Sverige. Den diskussionen aktualiseras ytterligare av veckans besked att Google tänker ge sig in på marknaden för streamad musik, som en direkt konkurrent till bland annat Spotify.
Räcker det att vara stor? Nej, jag tror inte det. Nyckeln till den mest stabila affären för morgondagens musikmarknad lär snarare ligga i en hög trovärdighet – och rätt innehåll. Det verkar Spotify förstå, som nu satsar allt mer på redaktionella appar och mer personaliserat innehåll.
Men: det kostar, det också. Så ekvationen är fortfarande svårlöst: vem har råd att göra det som krävs för att överleva?

Fler bloggar