Annons

Kulturchefsbloggen

Martin Jönsson

Martin Jönsson

KULTUR-TV I kväll är det premiär för SVT-satsningen ”Fråga Kultureliten” – en efterföljare till det klassiska kunskapskonceptet Fråga Lund. Men med lång väg kvar till någon egen klassikerstatus.

(Korrigerad)

SVT har fått en del kritik på sistone för sitt kulturella programutbud. Expressens kulturchef Karin Olsson beskrev det som ”alltmer lättviktigt”, vilket bestreds av SVT-cheferna Helena Olsson och Eva Beckman. Olssons kritik riktades bl a mot programmet Konstkuppen, som även SvD:s Erica Treijs kritiserar i sin senaste krönika.

Kvällens premiär (SVT2 22.15) för programmet Fråga Kultureliten innebär ännu en nyhet i SVTs kulturutbud, men frågan är om det ska sorteras in under kategorin kulturell fördjupning eller trivial kulturunderhållning.
Programmet ska presentera ”Sveriges kunnigaste och smartaste kulturpersonligheter” och svara på tittarnas frågor om livet, konsten och döden, enligt programledaren Malin Jacobson Båth.
Förhanddiskussionen om programmet har mest handlat om dess namn. I Helsingborgs Dagblad i dag beskrivs titelvalet av Mats Kolmisoppi som ”sällsynt korkat”: en förlegad bild av en utvald skara som ska förklara världen för menigheten.
Även Expressens recensent Jonna Sima är kritisk till begreppet: hon känner direkt ”aversion” mot det. Och tycker att hela upplägget är ”deprimerande omodernt”.
Aftonbladets Martin Agaard är inte mer positiv: ”Det här programmet bekräftar bara vad jag alltid vetat om kultureliten: Jag har alltid lite tråkigt i deras sällskap”.

Kanske man ändå kan se namnet som en lätt ironisk blinkning? Svaret kommer att avgöras av panelen och på hur stort allvar den tar sig själv. Paneldeltagarna kommer att variera från vecka till vecka, men i det första avsnittet i kväll balanseras bildningsmeriterna med åtminstone en del självdistans, bland annat på en direkt fråga om elitbegreppet.

Själv har jag inga problem med att man valt ut tungt meriterade kulturpersonligheter till panelen. Snarare är det synd att de ska bytas ut mellan programmen: det hade sannolikt blivit bättre dynamik över tiden om man behållit samma deltagare och låtit dem positionera sig mer gentemot varandra. Nu känns det nästan som slöseri att knyta upp ett så stort antal experter (här är hela listan) och bara låta var och en svara på någon enstaka fråga.

Då är det ett större problem att SVT envisas med att försöka skapa en ”livekänsla” kring panelutfrågningen, med inbjuden – och utvald – publik till Intima teatern. Om man jämför atmosfären med de klassiska Fråga Lund-sändningarna, där hela Stora salen på Akademiska föreningen fylldes av dundrande applåder och där det fanns en stark scennärvaro hos panel och programledare, så blir 2013 års version ganska futtig.
För att det är ett sätt att återuppliva Fråga Lund-konceptet är ju väldigt uppenbart. Men till skillnad från de mer moderna Fråga Lund-programmen, skickligt ledda av Gunnel Werner, blir det aldrig kunskapen som kommer i fokus. Istället handlar det nästan enbart om åsikter och personlig profilering: mer tyckonomi än upplysning. Ett tidens tecken i sig, förstås, men det gör också programmet mindre intressant: mer infotainment än folkbildning.
Därmed väger programmet inte riktigt in i den ”seriösa” delen av SVTs kulturutbud. Trots elitsatsningen.