Levesons rapport är politisk dynamit

SAMMANFATTNING AV LEVESONRAPPORTEN Efter att skoningslöst ha kritiserat tidningarnas bristande etik och oförmåga att sanera sin egen bransch föreslog Lord Justice Leveson i går att en lagstiftning ska införas för att se till att regleringen av pressen i Storbritannien fungerar. Det var precis vad premiärminister David Cameron, som tillsatte Levesonförhören, inte ville höra. Nu har han en svår politisk nöt att knäcka.

Storbritannien har inte haft en lag som reglerar pressen sedan på 1600-talet, frånsett en strikt förtalslagstiftning. David Cameron vill uppenbart inte bli historisk genom att bidra till att det införs en sådan. I sin kommentar till Levesonrapporten i underhuset var han positiv till i princip alla förslag i den 2000 sidor långa utredningen – inklusive större transparens när det gäller hans och andra politikers kontakter med mediechefer – utom just detta.
Då hade Leveson ändå valt en kompromisslösning, där lagstiftningen inte skulle reglera medierna direkt. Istället föreslås att medierna även fortsättningsvis ska ägna sig åt självsanering, men att denna ska lyda under en lag och en myndighet som ser till att denna reglering blir mer effektiv och att alla tidningsföretag omfattas av den.
Labours Ed Miliband ställde sig omedelbart positiv till Levesons förslag och vill se snabba åtgärder för att de ska bli verklighet. ”Det har gjorts sju granskningar av pressens övertramp de senaste 70 åren. Ingen behöver en åttonde. Nu har vi en historisk möjlighet att agera”.
Vice premiärminister Nick Clegg, Liberaldemokraterna, ställde sig svajande mitt emellan. Han gjorde ett eget uttalande i underhuset, vilket är första gången sedan koalitionen bildades som den inte lyckas tala med en röst. Clegg konstaterade att det fanns starka argument för en lagstiftning, men att han var beredd att lyssna på andra förslag. De tre partierna fortsatte i går kväll med överläggningar, för att se om det går att komma fram till en gemensam hållning.
Cameron sitter på många sätt i en rävsax. Han borde rimligen lyssna på den rapport han själv beställde – och sade i onsdags att han skulle ta till sig förslagen i rapporten om de inte var ”helt tokiga” (han använde ordet ”bonkers”, vilket rubriksättare i dag lär göra sig lustiga över). Nu måste han förklara vad som är så tokigt med en mediereglerande lag. Frånsett att hans goda vänner i Murdochkoncernen med hull och hår motsätter sig det.
Möjligen vill han inte skriva in i lagen det som Leveson föreslår: att regeringen också ska förbinda sig att upprätthålla och skydda en fri press. Eller så ser han problem i att utöka det uppdrag som Office of Communications. Ofcom, redan har när det gäller att övervaka radio och tv. Det finns det för all del även andra som gör: enbart existensen av ett politiskt tillsatt kontrollorgan kan tolkas som en inskränkning av pressens handlingsfrihet, i ett land där pressen är oändligt mycket mer politiserad än Sverige.
Utöver lagstiftningen kom Leveson med en rad omfattande förslag riktade direkt till tidningsbranschen. Press Complaint Commission, PCC, som hittills hanterat klagomål på pressen måste ersättas med ett nytt organ, som måste få betydligt mer resurser och handlingsfrihet. Det ska vara helt oberoende från både tidningsföretag och politik. Det ska kunna utdöma böter, på upp till en miljon pund, för övergrepp fråpn mediernas sida. Det ska kunna göra egna utredningar och granskningar av pressen. Och det ska kunna fungera som en effektiv skiljenämnd, som kan se till att tidningar och de som klagar på dem snabbt kan förlikas. Alla tidningar måste inte vara med i systemet, men om de avböjer att delta hamnar de, via lagstiftningen, istället direkt under Ofcoms kontroll.
Det är i sig ett mycket radikalt förslag, som går betydligt längre än det förslag på ett vassare PCC som PCC-ordföranden Lord Hunt föreslagit. Dels kommer det att kosta branschen mer pengar, dels tappar tidningsföretagen kontrollen över vilka som sitter i det granskande organet. Leveson var skarp i tonen när han formulerade det kravet: ”Att låta tidningsföretagen granska sig själva är som att låta elever i skolan rätta sina egna prov”.
Rapporten i sig var också skoningslöst hård mot de övergrepp som pressen i Storbritannien begått. Leveson skriver om pressens ”ödeläggelse” och om hur enskilda personer utsatts för rena trakasserier. ”Det är inte enskilda exempel, utan för många, av för måpnga tidningar, som tagit för lite ansvar”
Nick Davies, frilansjournalisten som avslöjade News of the World-skandalen i The Guardian, var i går eftermiddag nöjd med Levesons rapport. I en videokommentar sade han ”Det är en fördömande rapport. Den fördömer de metoder som används, den fördömer de redaktörer stod bakom dem, och den fördömer PCC, som accepterade det. De förtjänar att bli fördömda”.