Annons

Kulturchefsbloggen

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MEDIER Sverigedemokraterna och deras nätmobb är nästan lika fixerade vid medier som de är vid islam. Åtminstone upptar det mycket av deras energi, i artiklar och kommentarer.

Traditionella medier är som ett rött skynke för den diskussion som pågår där. Vi påstås ingå i en ohelig allians med politikerna i andra partier, ha tecknat avtal om att gemensamt förljuga den verkliga bilden av invandringen, bedriva häxjakt på alla SD-politiker och på detta sätt sett till att Sverige fått en ”vanhedrande särställning” när det gäller journalistisk kvalitet.

”Svenska medier tillhör de sämsta i världen” är ett påstående som upprepats många gånger i artiklar och kommentarsfält på SD-stödbloggen Avpixlat de senaste två veckorna. Detta samtidigt som de själva toppat sidan med rubriker som ”Gina Dirawi i ny judehatskandal” och ”Ted Ekeroth senaste offret för blodtörstiga hyenajournalister”. Kvalitet tycks vara ett ord som kan betyda vad som helst. Som nolltolerans, ungefär.

Att skapa nyhetsliknande sajter på nätet har varit en strategi för extremhöger och antimuslimska rörelser i Sverige i nära 15 år. Men de har sällan blivit mer än en blint ensidig predikan för den egna kören, varvat med publiceringar som hade inneburit solklara fällningar för förtal om de förekommit på sajter eller i tidningar med en ansvarig utgivare. Den funktion de fyllt har därför mest handlat om att vara en kanal för de åsikter som inte kunnat framföras öppet.

Men samtidigt har
Sverigedemokraterna alltid närt en dröm om att också ha en ”riktig” medieverksamhet. Medlemstidningen SD-kuriren, som till en början innehöll en del av den sorts ”nyhetsartiklar” om invandrare och muslimer som senare hamnade på bloggar som Politiskt Inkorrekt och Avpixlat, har dock mest fört en tynande tillvaro och aldrig nått utanför den egna medlemskretsen.

Förra våren berättade SD:s Kent Ekeroth, en av de inblandade i järnrörsskandalen, i ett tal hos det högerextrema partiet Vlaams Belang i Antwerpen att SD hade planer på både en ny tidning och en ny tv-kanal, för att ”öka möjligheten att själva kontrollera bilden av partiet i medierna”. Några sådana har vi ännu inte sett, men i förra veckan berättade Journalisten att SD överväger att i varje fall starta en sajt där de publicerar oklippta inspelningar av intervjuer som partiföreträdare ger – för att de anser sig bli systematiskt felciterade.

Med detta som bakgrund
är det kanske inte så konstigt att SD nappade på att bekosta utskick av tidningen Dispatch International till alla sina medlemmar. Något eget medieimperium har de inte lyckats bygga upp, men eftersom SD:s nye rättspolitiske talesman Richard Jomshof anser att den öppet antimuslimska tidningen har ”en viktig roll i dagens samhällsdebatt” ställer man glatt upp som ekonomisk stödgivare till den.

Även om Dispatch International är förklädd till en ”riktig” tidning är det dock enkelt att konstatera att den inte har något med vare sig journalistik, nyheter, debatt eller granskning att göra. Det är bara antimuslimsk retorik: extremt ensidig, aggressiv och illa underbyggd och framförd. Om den skulle ha en viktig roll i samhället är det ett förfärligt samhälle vi talar om.