Sandström blir saknad på Sydsvenskan

AVGÅNG I dag kom beskedet att Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström slutar, efter elva år på tidningen varav de senaste fyra som chefredaktör. Det var en trist nyhet, om inte särskilt överraskande.

Sandström har haft några väldigt tuffa år på tidningen, med stora förluster och kraftig nedbemanning i flera steg. Det har också varit en förtroendekris kring den omstridda fallskärmen för förre vd:n Johan Ståhl – och så har han fått en beslutsam överrock i form av nye styrelseordföranden Gunilla Herlitz, med uppdrag att jaga samordningsvinster mellan Bonniers dagstidningar. Så det är inte så konstigt att Sandström tackar för sig, innan det kommer nya propåer om samarbeten och nedskärningar. Han har onekligen tagit sin del av de svåra besluten – och har dessutom drivit igenom en lyckad omgörning av tidningen.

Om man ser på hela hans tid som chefredaktör har Daniel Sandström varit framgångsrik på många plan. Han var kulturchefen som tog över chefredaktörsstolen, rekryterade smart – bland annat Rakel Chukri som sin efterträdare på Kulturen – och ledde tidningen till dubbla vinster i Årets Dagstidning. Sydis blev under hans tid mer offensiv och kreativ och visade att den trodde på det starka berättandet. Sedan tvingade krisen honom till många tuffa besparingsbeslut, inte minst när det gäller gräv- och berättarorganisationen. Men ambitionen har hela tiden varit fortsatt hög att vara en stark egen röst.

Sandström har också varit en skarp och aktiv – och tydligt skånsk – röst i alla sammanhang som rör journalistikens utmaningar och framtid. Därför är det lite oroväckande att han inte ersätts av någon ny chefredaktör, istället får Sydsvenskans vd Lars Dahmén, tidigare chefredaktör för Computer Sweden och vd för IDG, ett utökat uppdrag som publisher.
Vem ska nu ta debatten om journalistiken och dess roll i Malmö? En gissning är att det snarare får bli Rakel Chukri än Lars Dahmén.