Annons

Kulturbloggen med SvD:s kulturchef Stefan Eklund

Stefan Eklund

Stefan Eklund

I väntan på att Teaterbiennalen i Borås skulle invigas slank jag iväg till Göteborgs stadsteater för att se två andra som alltid väntar, Estragon och Vladimir i Becketts klassiker I väntan på Godot, som spelas med de ärrade veteranerna Sven Wollter och Iwar Wiklander i huvudrollerna. Jag var spänd på att jämföra den med den aktuella uppsättningen på Stockholms stadsteater, med Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus.

Göteborg vann.

Inte bara för att föreställningen är en halvtimme kortare utan för att den är mer sammanhållet spelad, mer textinriktad och har en existentiell skärpa som stockholmsuppsättningen faktiskt helt saknar.

Sven Wollter är lysande som Estragon, ner i minsta ömsinta detalj. Han understöds fint av den tonsäkre Wiklander.

Uppsättningen, regisserad av Henric Holmberg, betonar relationen mellan de båda luffarna och påminner därvidlag om min favorituppsättning av I väntan på Godot, den som Birgitta Englin gjorde på Dramaten 2003, med Krister Henriksson och Jonas Karlsson i huvudrollerna. Där fanns en tro på relationens möjligheter som till och med gjorde Becketts text hoppfull.