De har shortsen, de bär fotbollsfrisyrer. Neverstore gör den svenska låten till sommarens EM. Ingen kan vara särskilt förvånad. Så blev herrfotbolls-EM om möjligt ännu mer ointressant.

Claes Thunblad, enhetschef på Stockholms trafikkontor, och Jeanette Hegedüs, SL:s trygghetschef, går till storms mot SvD. ”Objektiva Svenska Dagbladet är igång igen. Som gammal journalist skäms man”, skriver Thunblad på sin offentligt tillgängliga Facebooksida och länkar till ett inlägg på graffitikännaren, författaren och journalisten Kolbjörn Guwallius blogg gatukonst.se, där Guwallius ironiskt föreslår att staden inför samma nolltoleranspolicy för fimpar som den har för klotter.

Thunblad förefaller upprörd över SvD:s tidigare granskning av vaktbolaget CSG, där Guwallius bidrog som frilansjournalist. I den vittnade flera avhoppade väktare om att CSG systematiskt bryter mot lagen genom att bedriva civil spaning, föra spaningsregister och brottsprovocera i jakten på klottrare som företaget bedriver åt SL och Stockholms stad.

Claes Thunblad får medhåll av sin Facebookkompis Jeanette Hegedüs på SL, som i en kommentar uppmanar till bojkott: ”Suck att de ens får utrymme… Vägra köpa SvD”. Ytterligare en Facebookvän vädrar på Thunblads sida sitt missnöje över journalistiken. Han är vd för ett klottersaneringsföretag.

Det intressanta i sammanhanget är att SvD inte avslöjat något Stockholms stad eller SL gjort, utan vad deras underleverantör CSG gjort. Man kunde kanske tycka att de borde vara tacksamma över att få kännedom om att ett externt företag de avlönar med skattepengar begår lagbrott. Men det verkligt anmärkningsvärda är förstås att två höga offentliganställda chefer försöker svartmåla journalistiken.

Var det då fel av SvD att anlita Guwallius, en uttalad kritiker av Stockholms stads nolltoleranspolicy, som frilansjournalist? Nej. All fakta han grävt fram är dubbelkollad av SvD:s reporter (undertecknad). Att sedan en graffitiskribent har ett intresse för graffiti är inte konstigare än att en filmskribent har ett intresse för film.

Här är artiklarna i SvD:s granskning av Stockholms stads klotterpolicy:

Polisen bluffade om gripna klottrare

Väktare bröt mot lagen

Väktare vittnar om lagöverträdelser

Väktarbolag kan få tillståndet återkallat

Rättsväsendet blundar helt för väktarfelen

Väktarbolag ville slippa uniform

Foto: Dan Hansson

Foto: Ålstens fastighetsbyrå

Arkitekten Carl Nyrén bodde fram till sin död i fjol i den egenskapade villan i Äppelviken, Bromma. En lika enkel som genial ”lådkonstruktion” från 1962, som vittnar om om Nyréns unika känsla för hantering av befintligt ljus. Nu ska villan säljas, vilket i sig enbart är sorgligt. Visst fanns där många arkitekter på visningen, men att äga Villa Nyrén, kräver mer än bara tidstypiskt kunnande.
Ralph Erskines villa på Lovön räddades i fjol i sista stund av familjen som garanterade att byggnadsminnet skulle bestå och också i viss mån tillgängligt för allmänheten. Nyréns arvingar väljer istället att försöka sälja detta unika objekt som har ett utropspris på 9 350 000 kronor. Allt annat än att bevara huset intakt, med sin platsbyggda inredning, unika planlösning och självklara (och numera uttjänta) materialval vore helt enkelt att häda.

Vilken är den gemensamma nämnaren – förutom musik – för José Gonzàlez, The Knife, Lykke Li och Little Dragon? Den frågan ställs i dag i  Frankrikes största dagstidning, Le Figaro. Skälet är att ÅÄÖ-festivalen bryter ut i Paris för tredje året. Och då är svaret förstås givet: Sverige!

Symfonimusikens och orkestrarnas framtid diskuteras mycket, och inte sällan hörs domedagsprofeter som tror att de kommer att dö ut som dinosaurier. Men det är svårt att tro när man hör och ser alla nya grepp som orkesterhusen hittar på, hur de numera utforskar musikens alla vrår – och sin omgivning.

Köpenahamnsfilharmonikerna (Sjællands symfoniorkester) har tagit upp ett vinnande koncept som dyker upp lite här och där i världen: flash mob. Förra året slog de till med Ravels Bolero på tågstationen, i år blev det Griegs Peer Gynt i tunnelbanan.

Inte kan väl en orkester lägga sig ner och dö som spelar så här? Och sällan har man sett så många leenden i en tunnelbanevagn.

Och så här såg det ut när de ”flash mobbade” på Hovedbanegården i København.

Man kan lugnt påstå att Serpentine Gallery har fått ihop ett verkligt dreamteam som ska skapa årets paviljong i OS-staden London. Paviljongen, som i sig liknar en arkitektonisk utgrävning, har ritats av teamet bakom Pekings OS-arena Fågelboet – Herzog & de Meuron och Ai Weiwei.

Besökarna kommer att kunna ta sig in under Hyde Parks gräsmatta för att där möta de tidigare paviljongerna i form av elva skulpterade kolonner medan den tolfte stagar upp en vattenspegel, som också fungerar som tak.

Paviljongen kommer att vara öppen 1 juni tom 14 oktober.

Rolf Hochhuth, 81 och tysk dramatiker känd för sina verk som kretsar kring den tyska arvsynden efter naziriket, men också för sin kontroversiella vänskap med förintelseförnekaren David Irving, lämnade i söndags i vredesmod Akademie der Künste i Berlin rapporterar Spiegel Online. Hochhuths ilska grundade sig i en urspårad diskussion i akademiens lokaler om 84-årige Günther Grass omstridda israelkritiska dikt ”Was gesagt werden muss”.

I en text där han förklarar sitt utträde ur akademien uppger Hochuth att han under diskussionens förlopp upprepade gånger blev avbruten och utbuad av den seniora församlingen. I texten som har rubriken ”Jag vägrar att sitta bland antisemiter”, skriver Rolf Hochhuth att den under Nürnbergrättegångarna 1946 dömde och avrättade nazisten Julius Streicher med glädje skulle ha publicerat Grass dikt i sin propagandatidning Der Stürmer.

I morgon kan det bli svart i tv-rutan. Men nej, min tillvaro står inte på spel ännu. Det går väl att klara sig utan SVT-program som Aktuellt, Trädgårdsdags och Babel ett tag. Ett par dagar i alla fall.

Fackförbundet Unionen har varslat om strejk till onsdag eftermiddag klockan 16 och eftersom det är folk på programkontrollerna och kopplingscentralen går det inte att sända. På lördag är en stor direktsänd hyllning till August Strindberg planerad med gäster som Karl Ove Knausgård, Alexandra Dahlström, Anna Pettersson och PO Enquist. Blir det strejk blir det inget av med August. Men om medlarna får parterna att samsas före kl 16 på onsdag så kan kan de som älskar SVT, SVT24, Kunskapskanalen och SVT World andas ut.

Men annars blir det svart i SVT2 redan imorgon och då försvinner  program som ofta har låga tittarsiffror eftersom de stora underhållningsflaggskeppen som Mästarnas mästare sänds med miljonpublik i SVT1. Alla som vurmar för public service och med en dåres envishet brukar hävda att SVT bara satsar på underhållning kan ju sätta sig ner och sörja nu när kulturprogrammen om Strindberg (olika program hela helgen) försvinner. Men jag gissar att de aldrig tittar ändå, de har väl nog med att skriva sina debattartiklar om att public service inte håller sig till avtalet.

Även TV4 riskerar att drabbas av en total blackout. Konstitutionsutskottet diskuterade på tisdagen TV4-gruppens reklamtid. TV4-cheferna fick förklara varför en förkortning från 12 till 8 minuters reklamtid skulle vara förödande för kanalen, enligt Resumés nätupplaga. Om förslaget går igenom kan TV4 tappa en miljard kronor i intäkter. Det fick TV4:s kommunikationschef Åsa Jasmal att utbrista: ”Vad vi försökte förtydliga för KU ar att TV4 som vi känner det inte skulle kvar om det här går igenom.”

Det kan bli ordentligt svart i rutan för Let’s dance-kanalen.

Så är det dags för Polarpriset igen. Världens största musikpris, om man så vill. På tisdagsmorgonen, klockan nio, offentliggörs namnen på 2012 års vinnare vid en presskonferens i Stockholms stadshus.
Som varje år kommer pristagarna senare att få miljonbelopp vid en ceremoni med Kungen i Stockholms konserthus 28 augusti. Det finns bara ett problem – att världens största musikpris tycks okänt i världen. ”Vad är Polarpriset?” frågade till och med den isländska stjärnan Björk när hon, från ett grannland, belönades för två år sedan.
Polarpriset ges för ”betydande insatser inom musiken och/eller musiklivet, eller för insatser som bedöms kunna bli av stor betydelse för musiken eller musiklivet, och ska kunna avse alla områden inom eller med nära anknytning till musiken”. Med jättelik prissumma, tal och festligheter i Stockholms stadshus och Stockholms konserthus är parallellen till det extremt välkända Nobelpriset nästan solklar.
Ändå vill det sig inte riktigt. Inte ens Ladbrokes, som spelar på det mesta, bryr sig om Polarpriset 2012.
Det borde vara dags för förändring. Storyn finns ju egentligen där: Stikkan Andersson som lyfte fram ABBA till världssuccé och grundade deras legendariska skivbolag Polar Music, donerade redan 1989 hela 42 miljoner kronor som en grundplåt för Polarpriset.

Björk 2010. Patti Smith 2011. Vilka får Polarpriset 2012?
– Jag vet såklart vilka namnen är, men jag har faktiskt inte hört några spekulationer, svarar Polarprisets presskoordinatör Tanja Määttä.
Just detta att det inte talas borde vara lite oroväckande, men såväl Reuters som AP lär imorgon vara på plats för att sprida pristagarnas namn över världen.
– Vi jobbar på att göra priset känt. Vi har kommit en bit på väg, säger Tanja Määttä.
Hennes fokus ligger på morgondagen.