Vings smarta Littorin-kupp

Nätkultur Få länkar har genererat lika många OMG, WTF och LOL de senaste dagarna som den flitigt delade vinnarmotiveringen från Vings resetävling. Prissumman på 15 000 kronor går nämligen osannolikt nog till en viss Sven Otto Littorin, för hans berättelse om en drömresa till det ”magiska Mellanöstern”.

I alla fall några journalister har varit hederliga nog att kolla storyn. Vings informationschef svarar att de inte är helt säkra på att det verkligen är den före detta arbetsmarknadsministern, men att de utgår från att det inte är någon bedragare eftersom det bara finns en Sven Otto Littorin i folkbokföringen.

Oavsett om den skandalomsusade politikern numera ägnar sig åt att skriva resenoveller eller om någon luras är det svårt att inte tolka det som ett medvetet marknadsföringsdrag att skapa en sådan snackis i de sociala medierna – och nu kan resebolaget även räkna in gratisreklamen i det här blogginlägget.

 

Är Prince vår tids The Boss?

Musik Varje gång Bruce Springsteen har dimpt ner på Ullevi har en hel generation journalister älskat sönder honom och redaktörer i samma ålder har krävt att deras tidning/program bevakar konserten/folkfesten. Och lika föraktfull brukar en yngre generation journalister vara: Vad har Springsteen egentligen gjort för något nytt de senaste åren, och är det som han faktiskt har gjort så där fantastiskt?

Den äldre generationen håller på att fasas ut och den yngre håller på att ta över. Och nu när det är dags för Way out west visar det sig att dessa yngre kolleger älskar Prince precis lika mycket som de gamla stötarna avgudar The Boss. Och tidningarna publicerar spaltmeter efter spaltmeter om artisten som (åter igen) kallar sig Prince och om hur himla kul det ska bli i Götet.

Men vad har Prince egentligen gjort för något nytt de senaste åren? Och hur mycket suckar nästa generation redaktörer just nu?

Foto: Balazs Mohai/MTI/AP

(Moral-)polisen skyller på bloggerskorna

Nätkultur För inte så länge sedan kunde våldtäktsoffer under rättegången få höra att de inte borde ha haft så kort kjol. I dag tycks de flesta lyckligtvis anse att kvinnor, och alla andra också för den delen, ska kunna klä sig som de vill utan att bli angripna.

I stället har (moral-)polisen hittat en ny (kvinno-)grupp att skuldbelägga: ”bloggerskorna”. Just nu uppmärksammas de grova sexualiserade hot som kända kvinnor i mediebranschen som Isabella Löwengrip, Margret Atladottir och Tyra Sjöstedt regelmässigt utsätts för. Polisens svar?

– De borde ta sig en rejäl funderare innan de exponerar sig som de gör på internet, säger Kjell Lindgren, polisens presstalesman i Stockholms län till Nyheter24.

Skuldbeläggning av offret tycks vara en lika enkel lösning att plocka fram som lockelsen att tillrättavisa kvinnor som tar sig ton genom att hota dem med straffknull.

 

Fredsaktion mot Pride upprör

Pride Det tog några dagar, men nu har det blossat upp en rejäl nätdebatt kring fredsaktivisterna Ofogs aktion mot Prideparaden. Med plakat som ”Jag är lika bra på att döda som straighta soldater” slog de oanmälda följe med Försvarets sektion.

Av Twitterkommentarerna att döma är det emellertid svårt att plocka fredspoäng genom att offentligt håna gaysoldater. Men onekligen gav aktionen den annars så snälla Prideparaden den mest ilsket politiska prägel den haft sedan anarkister och Muf för några år sedan råkade hamna på rad och gjorde sitt yttersta för att överrösta varandra.

 

Schlagerflopp på Pride

Pride Det stora samtalsämnet på årets Pridefestival är att den nya ”öppna” festivalen med gratis inträde mitt i centrala Stockholm har gett en betydligt högre andel heterosexuella besökare än vanligt. De som främst ser Pride som en politisk manifestation gör tummen upp, de som främst ser Pride som ett partytillfälle surar – hur kul är det att gå på gayfest när det kryllar av heteropar som demonstrativt håller hand?

Men den verkliga frågan är förstås, liksom tidigare år, hur torsdagens schlagerkvällen föll ut. Sådär, om man ska sammanfatta reaktionerna på nätet. Årets nyhet, återuppväckandet av den klassiska liveorkestern, komplett med Anders Berglund och dirigentpinne, blev droppen för tidningen QX skoningslösa schlagerexpert som i en brutal sågning nu kräver att själv få ta över hela arrangemanget.

En Pridepjäs är en Pridepjäs är en Pridepjäs

Pride Årets Priderepertoar på Stockholms stadsteater är större än någonsin, låter teatern själv meddela och listar hela fem pjäser. En närmare titt visar dock att det främst handlar om nypremiärer av föreställningar som redan spelats sedan tidigare, och där Pridekopplingen kanske inte alltid känns helt klockren. Blir Djungelboken, i en uppsättning från 2007, en Pridepjäs bara för att Bagheera gestaltas som transvestit? Blir Maria Callas en Pridepjäs för att Rikard Wolff svassar runt på högklackat i Camilla Thulin-klänningar? Är en Pridepjäs en Pridepjäs en Pridepjäs för att den handlar om Gertrude Stein?

I den interna hbt-debatten dyker ibland termen ”pinkwashing” upp, bland annat för att beskriva hur företag profilerar sig som gayvänliga för att locka bögar att lägga sina ”rosa” pengar på deras varor. Stadsteatern ska ha all kredd för att de upplåter sina lokaler åt Pridefestivalen, och ingen missunnar teatern den goodwill den får i hbt-samhället. Men frågan är om inte det slentrianmässiga stämplandet av var och varannan punkt i spelplanen under augusti som en del av Pride tangerar till falsk marknadsföring. Särskilt som den enda riktigt smaskiga bögpjäsen på Stadsteaterns repertoar just nu, Angels in America, har sommarlov ända tills december.

Islamofobin och Pride

Pride Mellanöstern har på senare år allt starkare pekats ut som homofobiskt. Men när europeiska aktivister kämpar för hbt-rättigheter i den muslimska världen påtvingar de den sina egna västerländska synsätt och definitioner. Det hävdade idéhistorikern Edda Manga vid ett av Prides många högst akademiska seminarier på tisdagen, med rikliga hänvisningar till sociologiska husgudar som Michel Foucault och Judith Butler.

Edda Manga berättade att den palestinska docenten Joseph Massad bland annat menar att det binära tänkandet hetero–homo inte riktigt fått fäste i muslimska länder, där skiljelinjen snarare är aktiv–passiv. När den västerländska diskursen invaderar den österländska så tvingas en muslimsk man som exempelvis definierar sig som aktiv att välja mellan hetero och homo – vilket i själva verket kan förvärra hans situation.

– Man måste vara väldigt försiktig i det analogiska tänkandet när det gäller hur vissa rättigheter vunnits på en viss plats i en viss situation, och hur mycket som kan föras över på andra situationer och platser, sade Edda Manga, som är verksam vid Uppsala universitet.

Internationellt solidaritetsarbete inom hbt-rörelsen kan därmed bli högst problematiskt om det sker i termer av befrielse och blir ett sätt att utöva makt, påstår Manga. Särskilt som hbt- och kvinnorättigheter av somliga grupperingar används för att angripa islam, säger hon, och påminner om Anders Behring Breivik som i sitt terrormanifest dels har fler homofoba passager men också ondgör sig över att muslimerna inte respekterar homosexuellas rättigheter.

Hon påpekar också att uppfattningen att västerlandet kännetecknas av sexuell frigjordhet medan den muslimska världen är sexualfientlig bara har några decennier på nacken. Tidigare var det precis tvärtom: Kontrollen av sexualiteten sågs som en av den västerländska civilisationens viktigaste karaktärsdrag gentemot den hedonistiska och promiskuösa Orienten.

Även Edda Mangas make Mattias Gardell höll under tisdagen ett seminarium på Pride på ett liknande tema. Han hann emellertid aldrig komma till islamofobins koppling till hbt-rörelsen som utlovats innan hans tid runnit ut eftersom han fastnade i sin standardföreläsning om islamofobi.

 

För mycket majoritet utmaning för Pride

Aldrig har Pride firats i så fin, påkostad och central miljö som i Kungsträdgården. I år är det onekligen tillrättalagt, och dessutom riktigt ståtligt bland Kungsans kungliga statyer, permanenta scener och flanörstråk under körsbärsträd. Som grädde på moset är festivalen för första gången också gratis tack vare sponsorer. Entréernas portalbudskap ”Nu lämnar du heteronormen” är det enda nålsöga som besökare behöver passera, men just det tycks faktiskt vara lite omtumlande inte bara för en annan heterosexuell utan också för tidigare års mest inbitna festivalbesökare.
I över ett decennium var ju Pride-området i praktiken ganska exkluderande. Att ta sig in var en ekonomisk bergsbestigning som kunde kosta uppåt tusen kronor, dessutom med långa vandringar till oglamorösa adresser utanför city. Länge begränsades festivalområdet till en grusad fotbollsplan kantad stängsel och bajamajor i Tantolunden på Söder. I fjol blev det långt ute på Djurgården, en lite flottare adress som trots det förvandlades till hemskaste lervälling.
När allt nu serveras på bekvämaste sätt, hörs faktiskt en och annan röst som menar att festivalområdet samtidigt går miste om en del av sin särprägel. Under de första dagarna har ju helt vanliga pensionärspar och barnfamiljer blandats med regnbågsfolket. ”För många heteros” hörs således en och annan gayröst säga – något som ganska säkert belyser en generell komplexitet i relationen mellan majoritet och minoritet.

Pride mobiliserar Ring P1-haveristerna

Nätkultur Den häringa homosexfestivalen i Fjollträsk har inte undgått Ring P1-haveristerna, som tycks löpa total amok de här dagarna. I morse fick vi bland annat lära oss att Pride firas för att hylla hiv och aids. Svensk public service när den är som bäst, eller möjligen när den mest påminner om bortplockade läsarkommentarer på dagstidningarnas sajter.

Och medan homofober med roliga dialekter kommer till tals genom ett hederligt telefonväkteri, så roar sig den politiskt korrekta medieeliten med att sprida deras ändå rätt humoristiska citat på Twitter, som: ”Varför tycker de här människorna att de är så märkvärdiga att de måste ordna med en festival” och ”De homosexuella har fått fram sin ståndpunkt, det är bra nu, vi kan lägga ner det här”. Det kommer att bli en tuff vecka på jobbet, Täppas.

söndagsintervju

Trilogin föddes i mormoderns skam

Klar med sista delen.

FOTO: Malin Hoelstad

Härvan kring Kraft & Kultur

Storsvindel

”Misstänkte aldrig att han var en luring”.

Ingen läser en bok för att komma till mitten

Profilen

”En ny roman bubblar i mitt huvud.”

Kulturdebatt
Jubel i söndags på SD:s valvaka.

”Varför reagerar Sverige nu?”

Rasismen ingen nyhet.

FOTO: Lars Pehrson

Känd journalist
lyfts ur glömskan

Ny bok

”Uppvisar total oräddhet”.

Det till synes enkla träffar rätt i hjärtat

litteratur

Ny samling efter sex år.

”Absolut inget
har hänt med Cohen”

fyller 80 i dag

Firar med ny skiva.

Rolig feelgood
bränner till på allvar

Teater

”Kom igen Charlie” lockar till skratt.

Morrissey spankulerar
runt i Stockholm

Stjärnbesök

”Jag har vänner här”.

SvD väljer antirasistiska böcker

Boktips

”Kort och brutalt om fascismen”

Hitlers provsmakerska berättar

Kultursvep

”Vi grät som hundar när vi överlevde.”

Det är då som det stora vemodet rullar in

”Jag fyller 40 och behöver en Volvo 240.”

”Vi alla bäddar för politiska rasismen”

Krönika

Gör rasismen omöjlig som strategi.

”Jag är Bruno K Öijer och ingen annan”

Söndagsintervjun

Ny bok och turné.

Tragiskt öde för koreanskt popband

Minnesord

Kwon Ri-sae 1991-2014

Hur ska det sluta för Nucky?

Bäst på film och tv

Elias Björkman tipsar.

”Kändes inte som vi spelade in film”

SvD möter skådespelarna från ”Boyhood”.

Som Skånes
syn på Stockholm

Skottland röstar

700 år lång kamp.

Och största historiska fiaskot?

Quiz

Testa vad du vet om Skottlands historia.

Jimmy Håkansson

Jimmy HåkanssonSpelbloggen

Till bloggen

Vips, och så blir kulturen en valfråga!

Kulturchefen

Kulturen en del av valet.

”Så kan de bilda rensad stat”

Sthlmsnatt

Hjälp till 13 procent rasister.

Vilken republik
har denna flagga?

Quiz

Dick Harrison om ett europeiskt land.

”De ökade klyftorna
trivialiseras i Sverige”

Krönika

Om viktigt bränsle debatten.

Sverige blir inget Danmark

Under strecket

SD har misslyckats.

Färgbilder från första världskriget

Bildspel

Unikt material i ny bok.

Ögonblicksbilder
från depressionen

Bildspel

1930-talets USA i färg.

Se unika färgbilder från förra sekelskiftet

Bildspel

Dokumenterade det ryska imperiet.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.