Teresa Küchler
Med bara lite mer än en månad kvar till EU-valet så har ledamöterna i EU-parlamentet fullt sjå att försöka förklara för vanliga européer varför de ska rösta. Det ska gudarna veta att det gamla slentrianmässiga ”fred” inte längre biter som existentiell förklaring på de generationer som alltid levt i fred, och som dessutom just genomlidit en finanskris som av mången trovärdig opportunist skyllts på EU.
Men Joseph Daul, ledaren för Europeiska Folkpartiet (EPP), som är den största partigruppen i EU-parlamentet och som samlar konservativa partier från alla EU-länder, som de svenska moderaterna och kristdemokraterna, har hittat en bra förklaringsmodell:
”När jag var 18 och ville åka till Kehl (by i Tyskland, nära franska gränsen) för att se på porrfilmer som var förbjudna i Frankrike, så kunde det ta 2,5 timmar att komma igenom tullen. Man kom fram till bion och filmen var redan slut. Andra gånger hade jag glömt att ta med mig tyska mark! När man förklarar detta för ungdomar så förstår de genast vad EU handlar om”, sade fransmannen i en intervju med Strasbourg-tidningen Les dernières nouvelles d’Alsace.
Exemplet är fantastiskt; i en och samma anekdot lyckas Joseph Daul förklara hur de numera öppna gränserna mellan EU-länderna sparar tid för småfolket som inte längre behöver köa vid gränsövergångarna och därför kanske missa sina planerade kvällsnöjen, och hur den gemensamma valutan euron gör vardagsbestyr som att köpa biobiljetter smidigare. Vi förstår också att denna europeiska union är sant pluralistisk och multikulturell, och att den lille européen kan utnyttja detta: det man inte kan göra hemma kan man kanske göra hos grannen.
Ja, exemplet är lysande. Eller?